Tag Archives: jenny wrangborg

Hur mår den svenska arbetarlitteraturen?

moa_martinson_1957

Moa Martinson, en av författarna som satte arbetarlitteraturen på kartan.

Hur är den svenska arbetarlitteraturens status idag? Flera nya författare har etablerats och uppmärksammats i svensk offentlighet. Samtidigt så menar andra att arbetarklassens litteratur försvinner i den bråda mittfårans informationsflöde, trots enskilda författares framgångar.

 

LO-tidningen Arbetet har förtjänstfullt rapporterat om arbetarlitteraturens nytändning de senaste åren. Som exempel nämns poeten Jenny Wrangborg och författare som Anneli Jordahl och Kristian Lundberg. Alla erkända författare som med framgång skrivit om arbetet och arbetarklassens villkor i vår tid. Men synen på genren är inte helt okomplicerad.

Förr året kom antologin ”inte kan jag berätta allas historia?” Föreställningar om nordisk arbetarlitteratur som sätter samtidens arbetarlitteratur i en historisk kontext. Antologin frågar sig hur klass finns och görs, och hur detta märks i arbetarlitteraturen. Professor Magnus Nilsson konstaterar att genren har ”erkänts som en central strömning i den nationella litteraturen” men menar att arbetarlitteraturens status har varierat över tid sen genrens uppkomst. Idag vittnar många av de samtida författare som benämns som arbetarförfattare att de ”glöms bort” av mainstreammedia. För dessa författare betyder stödet från arbetarrörelsen genom sina tidskrifter och fackförbund, desto mer. Trots att vi kan prata om en nytändning för arbetarlitteraturen genom ett fåtal erkända författare, så kämpar genren i sig för uppmärksamhet.

Det förekommer dock initativ för att ge den svenska arbetarlitteraturen större synlighet. Podcasten ”Arbetarlitteratur” har startats av Mattias Torstensson som menar att arbetarlitteraturen är Sveriges stora bidrag till världslitteraturen. För att ge arbetarlitteraturen större uppmärksamhet i sitt eget land har Torstensson startat podden som kommer ut varannan vecka.

Länkar:

Het temperatur för arbetarlitteratur

”inte kan jag berätta allas historia?” Föreställningar om nordisk arbetarlitteratur

Arbetarlitteratur (podcast)

Tobias Willstedt

Arbetarskrivare på bokmässan

WrangborgI Föreningen Arbetarskrivares tidskrift Klass läser jag att föreningen, som innehåller runt 300 publicerade och opublicerade författare med rötterna inom LO-kollektivet kommer att delta i ABF:s monter (B09:19) på lördag och söndag, under en rubrik man kallar ”Klassträffen”.

Föreningen för vidare det arv som fortfarande är högst livaktigt i Sverige – arbetarförfattarnas och arbetarlitteraturen. Hit räknas t.ex. många av Elsie Johanssons böcker från Uppland och Uppsala. En annan riktig veteran är 85-åriga Mary Andersson, känd för sina arbetarskildringar från Skåne och Malmö. Hon har nu fått Malmös kulturpris för 2015. Hon växte upp i de s.k. barnrikehusen i Sorgenfri i Malmö och började skriva när hon som ensamstående mamma blev arbetslös på 1940-talet. Främst bland hennes elva romaner brukar räknas Maria från Borstahusen, som också satts upp som pjäs.

På ett seminarium jag deltog i förra veckan talade sociologen Henrik Fürst från Uppsala om sin forskning kring litterära debutanter. Han kan visa att runt hälften av alla debutanter sedan 1994 alla gått på någon skrivarkurs som de svenska folkhögskolorna (också de ganska unika i världen) arrangerar.

I Klass (nr 3/2015) läser jag vidare att poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg (se bilden) fått Svenska Målareförbundets kulturstipendium, bara ett av många denna estradpoet fått. Vidare intervjuas Susanna Alakoski om sitt författarskap, även hon är medlem i föreningen. Man kan läsa ett romanutdrag av Aino Trosell, dikter av Annamaya Öhlund från Sundsvall, och om poetiska outsiders som Sandvikenpoeten Stig Sjödin och rapparen Timbuktu, av litteraturvetaren Magnus Nilsson. En riktigt säregen arbetarförfattare presenteras också, bergslagsberättaren, ordkonstnären och skogsarbetaren Nils Parling.

Föreningens nya ordförande Torgny Karnstedt, en av våra främsta läsambassadörer med oräkneligt antal framträdanden i svenska skolor, ger en ironisk släng åt LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, som intervjuas i tidningen. Han påminner om att Thorwaldsson som ABF-ordförande talade sig varm för böcker och bibliotek, men att han varit väldigt tyst om detta sedan han blev LO-ordförande.

LO har inte längre någon kulturombudsman. Den gamla folkhögskolan i Brunnsvik är nedlagd. LO-tidningen har upphört, liksom dess kulturbevakning. ”Förr var kulturen en självklar del av den fackliga rörelsen. Arbetarförfattare deltog som föreläsare i kursverksamheten och det ordnades flera stora seminarier om arbetarlitteratur.” skriver Karnstedt.

Jag deltog själv i flera av dessa som nu är ett minne blott. Karnstedt hoppas att Karl-Petter Thorwaldsson ska göra mer för kultur och läsning i framtiden än han gjort hittills som LO-ordförande.

Till slut recenseras Upplandsförfattaren Kjell Eriksson, som började som trädgårdsarbetare en gång, och hans nya roman om en svensk frivillig i Spanska inbördeskriget, Att skjuta hästar. Andra nya arbetarskrivare som publicerats är Anna Fröding (En värld att vinna), Sam Carlquist (Gud bodde i Rågsved), och Ann-Gerd Simu från Tornedalen (Bara en flicka).

Arbetarlitteraturen, ett av svensk litteraturs bredaste stråk genom den moderna historien, lever fortfarande i allra högsta grad! Och tidskriften Klass borde finnas på de flesta bibliotek menar jag. Föreningen Arbetarskrivare är också ett forum för debutanter, professionella författare och glada och förhoppningsfulla amatörskrivare. Just sådana som borde kunna mötas i folkbibliotekens litterära miljö, eller hur?

Mats Myrstener

Arbetets villkor

Hur många gånger har ni hört eller läst ordet ”arbetslinje” de senaste åren? Hur mycket statistik över antalet sysselsatta eller andelen arbetslösa har producerats sen 2008 års finansiella krasch? Moderaterna är det nya arbetarpartiet och alla riksdagspartierna försöker lösa den gordiska knuten med en uppsvullen ungdomsarbetslöshet. Med allt detta prat om arbete är det lätt att tycka att intresset för arbetarförfattare borde vara skyhögt. Tyvärr är det inte så – för arbetets villkor och vardagen på arbetsplatsen är något som effektivt osynliggörs när politikerna hamrar på om arbetslinjen. Likaså situationen för dem som blir lämnade utanför – de som aldrig haft och aldrig kommer ha en arbetsplats att gå till. För er som vill läsa om detta kan jag bara tipsa om författare som Jenny Wranborg, Johan Jönson, Hassan Loo Sattarvandi och många andra som alla borde uppmärksammas mer.

Föreningen arbetarskrivare riktar sig mot författare som har arbetet som utgångspunkt. Besök deras blogg för bevakning av ny och gammal arbetarlitteratur i Sverige och stöd för dig som skriver själv. Föreningen delar sedan 1995 ut stipendium till skribenter som inte tidigare har publicerat sig i bokform. Läs mer om stipendiet här. Din text måste vara inskickat senast 15 januari.

Tobias Willstedt