Författararkiv: bis

Nu finns Världslitteraturhuset

Lördagen den första december invigdes Världslitteraturhuset i Gamlestaden i Göteborg. Det är ett resursbibliotek för i första hand nordöstra Göteborg vad gäller mångspråkig biblioteksverksamhet och stadsdelsbibliotek för Gamlestaden. Då jag varit bibliotekschef i stadsdelen i nästan 30 år och dessutom var den som först kom med iden om ett världslitteraturhus så var jag inbjuden som en av invigningstalarna. Men två dagar före invigningen stoppade politikerna mitt framträdande på grund av mitt engagemang i kampen mot nedskärningarna i Kortedala bibliotek. Följ den kampen på facebooksidan Rädda Kortedala bibliotek!. Den formella anledningen sades vara att presidiet bestämt att bara politiker skulle invigningstala. Biblioteksledningen gjorde vad de kunde för att jag skulle få tala men förgäves.

För att sprida nyheten om detta nya bibliotek publicerar jag mitt tänkta invigningstal  här så får det ju vida större spridning än den som politikerna lyckades stoppa. Talet är inte det minsta kontroversiellt och givetvis hade jag aldrig tänkt att hålla ett tal om att rädda Kortedala bibliotek vilket var vad politikerna fruktade och vilket jag redan blivit tillsagt att inte göra. Var sak på sin plats!

Självklart ska ett internationellt bibliotek ligga där en gång den internationella handelsstaden Nya Lödöse låg. Det var här, redan då, som vägen mellan syd och nord mötte den mellan öst och väst.

Sedan nylöseborna förflyttats, odlade holländska bönder mat åt göteborgarna här.

Senare var det här på landerierna som industrins vagga i Göteborg låg och hit kom arbetare från olika delar av världen. Här har alltså tankar, människor, språk och kulturer mötts, blandats och befruktat varandra i århundraden.

Idag inleds en ny epok i Gamlestadens kosmopolitiska historia när nu Världslitteraturhuset invigs.

Göteborg är en mångspråkig stad. Det författas i och om Göteborg på många språk. Berättelserna om våra liv och världen i stort och smått, långt bort och nära, är det som bygger världen, som tolkar den och förklarar den och skapar möjligheter att förändra den, för var och en och för oss alla tillsammans.

Men Göteborg är en segregerad stad. För att staden ska vara hållbar långsiktigt måste de många berättelserna och språken både ses som, och faktiskt vara, en tillgång och göras tillgängliga och mötas.

Under många år har stadsdelens bibliotek och framförallt Kortedala resursbibliotek, profilerat sig som internationella bibliotek, en självklar anpassning till behoven i denna del av staden.

Men behoven har hela tiden varit större än resurserna, som ibland funnits någon annanstans och oftast då i stadens centrum. Så var t ex Gamlestadens bibliotek hårt nedslitet, för litet och har drivits på en alltmer flämtande sparlåga i decennier medan stadsdelen expanderar.

När det så kom förlag om att skapa ett Litteraturhus, ännu en central kulturinstitution tyckte jag det var läge att formulera ett alternativ, ett förslag om ett nytt bibliotek i ett kulturhus placerat där göteborgare från hela världen bor och möts, ett Världslitteraturhus i Gamlestaden.

Ulla Forsén och jag formulerade idén och presenterades den först för kulturnämndens dåvarande ordförande som hänvisade till Stadsdelsnämnden och sedan som en debattartikel i GP i aug 2012.

Maria Berntsson, då ledamot i stadsdelsnämnden, hade tidigare motionerat om ett kulturhus i Gamlestaden men enligt kulturhusutredningen fanns det inget konkret förslag till innehåll i huset så jag skickade henne förslaget om Världeslitteraturhuset och till min stora glädje tog hon det till sig och drev det vidare. Tack vare det står vi här idag!

Nylöseborna måste flytta eftersom staden inte gick att befästa och försvara.

Med Världslitteraturhuset befästs tillgången till mångfaldiga kultur- och kunskapskällor till försvar för öppenhet, språklig rikedom och demokrati. Här knyter vi ihop Göteborg, landet och världen tillsammans.

Förhoppningsvis är detta början till något nytt stort, en motsvarighet och ett komplement till Internationella biblioteket i Stockholm.

Lycka till!!

Göteborg 2 december

Ingrid Atlestam

 

 

Lugn och otrygghet på biblioteken i Skåne

”Biblioteket i Rosengård, som är Malmös mest välbesökta stadsdelsbibliotek (över 800 besökare per dag) har kommit till rätta med problemet med stökiga ungdomar. Stadsdelsvärdar som kommer förbi biblioteket, och samarbeten med andra vuxna har haft en lugnande inverkan.”

Däremot har det varit oroligt på biblioteken i Staffanstorp och Ängelholm med en del förstörelse. Biblioteken skyddas nu av vakter.  Men som enhetschefen för kultur och bibliotek i Staffanstorp säger: ”Stökiga ungdomar är inget specifikt biblioteksproblem, utan ett problem i själva Staffanstorp.” Och i förlängningen – ett konkret samhällsproblem.

För den som är intresserad – läs mer i tidskriften Etc Malmö, 2017 nr 3.

Mats Myrstener

Kulturpolitik 2.0

I ett uppmärksammat mål har staten kört över Stockholms stad och stadsdelsnämnden på förmögna Östermalm. Här ville man bygga studentbostäder, men ärendet överklagades av stadsdelsnämnden gång på gång. Så kan ju kommuner och kommundelar frondera, det gäller inte minst inom migrationspolitiken. Så nu blir det ändå 400 studentlägenheter på Gärdet, vare sig Östermalmsborna vill det eller inte. Och byggnadsborgarrådet (tillika kulturborgarråd) Roger Mogert får stå där och skämmas.

Också inom kulturpolitiken skulle det behövas en minister som vågade köra över kommuner, som inte vill satsa mer än måttligt på bibliotek och kultur. I socialdemokratiska veckotidningen Stockholmstidningen läser jag idag om en kulturarbetare som verkligen vill göra skillnad. Skådespelaren Ewa Carlsson Hallberg (mest känd kanske för insatser i serien om spionen Jane Horney, och i såpan Varuhuset) har länge arbetat för (S), och nu kandiderar hon som ombud till S-kongressen i Göteborg i år.

Hon är från Stockholm, uppväxt med en ung ensamstående mamma. Nu spelar hon mycket teater i arrangemang av LO och ABF. Samtidigt värvar hon nya medlemmar. Men folk frågade henne om hon själv inte skulle ”engagera sig politiskt”? Först menade hon att hon ju ”bara var en skådis”? Men sedan tänkte hon efter, och nu vill hon engagera sig fullt ut.ewa

”Ska vi ha ett starkt demokratiskt samhälle är kultur en viktig ingrediens. Det förstod våra förfäder och anmödrar när de startade fackföreningar på 1800-talet. Då stod det i stadgarna: ’denna förening är till för att värna medlemmarnas sociala, ekonomiska och kulturella utveckling’. Vi behöver en kulturpolitik 2.0.”

Instämmer. Kanske är det en ny kulturminister som talar?

Mats Myrstener