Författararkiv: bis

Biblioteket – en inkluderande arena för demokratiaktivism

Det är mycket prat, utredande och diskussion nu igen om stök, bråk och våld på bibliotek. Underförstått hos vissa debattörer anar man främlingsfientlighet och rasism. Man tycks tro att biblioteken förr var lugna tysta platser för bara de skötsamma boklånarna. 

Jag vill inte förringa de nuvarande problemen men det är lättare att se lösningar framåt om man blickar bakåt och inser att detta inte är något nytt fenomen utan lika gammalt som folkbiblioteken.

Om detta har jag skrivit flera artiklar i bis : Bibliotek i samhälle – en socialrealistisk betraktelse , bis nr 1 2001, Rum för alla men inte allt , bis nr 4, 2015.

Detta inlägg är bara ett sätt att påminna om att man kommer framåt om man som den roende ser bakåt efter att ha tagit ut riktningen.

Nu i sommar har jag hittat gamla brev som min mamma, som var timanställd bibliotekarie i många år, skrev till sin mamma i mitten av 70-talet. Mamma jobbade då på ett numera tyvärr nedlagt förortsbibliotek i Motala. Här följer några citat:

ur brev 17 april 1975: …”Så var jag på biblioteket varenda dag förra veckan…. Roligt men tröttsamt. I måndags var där lugnt och vakten sjuk, men i tisdags trots vakt så drack de öl på toaletten och försökte röka inne. Snart vågar inga barn komma dit mera utan föräldrar…

ur brev 5 sept 1975: …På biblioteket är det mycket folk och massor av barn som får lyssna på skivor så man känner sig mest som en barnsköterska Dit kommer på kvällen så små att man måste hjälpa dem att kissa. Inbrott har där varit natten till lördag. Och de hade tagit frimärkskassan och alla popskivor och gjort sönder skivspelaren Men kvällarna har varit lugna hittills får se hur det blir i morgon…

ur brev 26 sept 1975: ...i morgon ska jag vara på biblioteket. Där har varit rätt bråkigt de kvällar jag varit där. De vanliga ungdomarna är förbjudna att vara på fritidsgården så då är de på biblioteket. Den unge pojke vi har till vakt klarar inte riktigt av dem och det var svårt att få ut dem i onsdags när vi stängde..

Att stänga eller porta var ingen bra idé då och inte heller nu, utan det handlar om att stärka biblioteken såväl vad gäller personal som lokaler och innehåll. Att nu få laglig rätt att porta folk är ingen lösning i biblioteksvardagen utan bara på pappret och i ytterst extrema fall och kräver såväl vakter som byråkrati.  Det måste finnas ork och utrymme för mer samarbete med andra i lokalsamhället som socialtjänst, polis, skola, föreningar, medborgarkontor, bostadsbolag. Biblioteket ska inte göra allt, utan kräva att andra aktörer gör sitt. Biblioteket ska hävda sitt unika uppdrag att överbrygga informations och kunskapsklyftor, att stå för andlig och demokratisk tillväxt och vara ett inkluderande rum för kultur och samtal, ja som tankesmedjor såsom Brit Stakston föreslår i sin nyligen publicerade förstudie Biblioteken som tankesmedjor och såsom @rena för demokrati på Fisksätra bibliotek under de år Barbro Bolonassos var ansvarig för verksamheten. Läs mer om detta i antologin Det mångspråkiga biblioteket.

Ingrid Atlestam

BiS beforskat

Den högerradikala idéhistorikern Johan Sundeen har tillsammans med Roger Blomgren skrivit en uppsats i Nordisk kulturpolitisk tidskrift med titeln Offentliga bibliotek som arena för aktivism, där de säger sig analysera tidskriften bis och beskriver hur denna marxistiska organisation gjort ett odemokratiskt övertagande av biblioteken under femtio år. Om detta intervjuas Sundeen i vad som verkar vara hans hemmaarena Världen idag, en högerradikal väckelsekristen webbplats

I podden ger han en mycket vinklad beskrivning av seminariet, Bibliotekarie – tjänsteman eller aktivist, vid Bok&Bibliotek 2019 där han och hans kollega lade fram sina teser om 68vänstern och då speciellt BiS odemokratiskt framfart. Sedan nämner han mina artiklar om seminariet och om aktivism, och konstaterar att jag lever i en bubbla och har noll koll på vad som pågår i forskarvärlden. Hade gärna levt kvar i denna påstådda bubbla och sluppit hamna i den kalla blåblåst som nu i namn av yttrandefrihet, objektivitet, tradition och demokrati går till storms mot såväl kulturlivet som forskarvärlden och public service.

De kritiska tankar jag framförde i de artiklarna blir ytterligare bekräftade i Sundeens poddinlägg och i de två forskarnas artikel. Det finns mycket att säga om deras artikeln och de slutsatser de drar av bara några nerslag i bis och annan biblioteksdebatt vad gäller inköp och urval av media och tjänster. Denna eviga debatt, som ju är folkbibliotekens själva kärna, är inte plats att fördjupa här, men lite berörs den i mina artiklar , Aktivist, javisst och Vem är egentligen aktivist?

I slutet av forskarartikeln, som jag hoppas får fler kommentarer och bemötanden, frågar sig forskarna om BiS påverkat biblioteksutvecklingen. Svaret är ja. De frågor bis varit med och drivit har gett resultat. Bara några exempel, Svensk Biblioteksförening är idag en helt annan och bättre förening än det SAB som BiS bildande var en reaktion mot. Många bismedlemmar har och är djupt engagerade i SB. bis krävde redan i sitt första nummer en bibliotekslag och folkbiblioteksforskning, det tog tid men nu finns båda ock. BiS har varit drivande vad gäller att biblioteket verkligen ska vara för alla och speciellt uppmärksamma barn, de med annat modersmål än svenska och funktionsvarierade, vilket nu finns med i bibliotekslagen, liksom bibliotekets demokratiska och folkbildande roll. Men allt detta är väl enligt Sundeen och Blomgren vänstervridna avsteg från det gamla riktiga objektiva ideologilösa opolitiska biblioteket som självklart aldrig funnits.

Ingrid Atlestam

Bibliotek – finns dom?

Har just läst Sverker Sörlins bok Till bildningens försvar. Den svåra konsten att veta tillsammans. En mycket läsvärt och bildande bok, som väcker många tankar om vad bildning kan vara, bör vara och måste vara idag. Enligt Sörlin handlar bildning om att kunna sätta in fakta och därpå grundade kunskaper i ett sammanhang, en berättelse, som även grundar sig på omdöme och värderingar. Sammantaget skapar detta, enligt Sörlin, en gemensam kunskapsmässig etisk miljö, som är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. Han beskriver med många  exempel och resonemang hur denna miljö brutits ner under senare år och måste återskapas men med ett nytt ständigt föränderligt innehåll. Ansvar för detta är de, som till stor del orsakat dagens tillstånd, folkrörelserna, studieförbunden, folkhögskolorna, public service och universiteten. Dessa bör alla  få vidgade uppdrag och gärna större resurser. Allt detta är gott och väl, och mycket läsvärt, även om man kan ifrågasätta vissa tankar och slutsatser.

Men  författaren tycks ha ett stort svart hål i sin egen verklighetsuppfattning och bildning. Ordet bibliotek förekommer över huvud taget inte i boken! Det vidgade uppdrag och större krav han vill ge de ovan nämnda institutionerna  har folkbiblioteken alltid haft och finns nu fastslagna i bibliotekslagens ändamålsparagraf:

Ändamål

2 §   Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.

Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.

Kan det sägas tydligare?

Lyssna till  det program i Filosofiska rummet i höstas som presenterades så här:

Begreppet bildning har ett nostalgiskt skimmer över sig. Någon tänker kanske på 1800-talets bildade borgerskap, någon annan på folkrörelsernas arbete med att sprida bildningens ljus även till andra samhällsklasser. Men vad betyder det att vara bildad i slutet av 2010-talet? Och varför är det eftersträvansvärt att vara det?

I sin nya bok ”Till bildningens försvar” försöker idéhistorikern Sverker Sörlin lägga grunden till ett nytt bildningsbegrepp som rymmer både kunskap och värderingar, och på vilket man kan bygga en samhällsgemenskap – kanske rentav rädda klimatet. Men är det klokt att blanda fakta och värderingar?

Filosofiska rummet bjuder denna vecka på ett bildat samtal mellan Sverker Sörlin och filosofen Åsa Wikforss, tillträdande ledamot i Svenska Akademien.

 

Läs båda dessa författares kloka böcker om fakta, kunskap, bildning och demokrati och lyft fram biblioteket som den bildningshärd det är och alltid har varit.  Se till att det så förblir även om vissa hög(ut)bildade ännu inte insett detta!

Ingrid Atlestam

 

 

 

 

 

Värdelösa bibliotek?

Så har jag begått den trettiofemte mässan och som vanligt var jag där alla dagar alla tider, denna gång som bis utsända. Med tanke på att man droppat bibliotek i namnet, det heter ju numera bara bokmässan, så var det ovanligt mycket som handlade om bibliotek. Dessutom var det bättre upplägg än alla tidigare mässor med särskilda, i mässprogrammet angivna lokaler, för olika seminarieområden. Mina favoriter blev salen för bibliotek och den för ideologi. Förutom det digra seminarieprogrammet så blir det alltfler scener på mässgolvet för varje år. De intressantaste där var Kultur i Väst med biblioteksprogram och såväl seminarier som egen scen för MIK, som var ett av mässans tema.

Mässan är alltid en valfrihetskris. Hur man än störtar fram i folkhavet missar man det mesta. Kanske lyckas man ta till sig en bråkdel av en promille av det enorma utbudet genom en kombination av slump och planering.

Först förde slumpen mig till Kultur i Västs scen där man just presenterade ett nytt forskningsprojekt om folkbibliotek och internet. Det kändes som att förflyttas tjugo år bakåt i tiden, samma diskussioner, problem och frågor kring internet på bibliotek. Filter, regler eller fritt fram? Nu ska man ta reda på hur biblioteken till vardags i praktiken hanterar detta och hur det förhåller sig till JOs utslag att biblioteken inte kan vägra inköp med hänvisning till värderingar. Det hela ska leda till förslag om ”best practice” och en kurs på Digiteket. Lycka till med att lösa folkbiblioteket eviga fråga om urval och syfte!

Fastnade sedan vid MIKscenen där Mattias Beijmo berättade om Internets alla skrämmande baksidor, facebook som maktfullkomlig stat snart med egen valuta, det omöjliga i källkritik, alla falska sidor, fake facts etc. Läs hans bok De kan inte stoppa oss : ett reportage om den nya digitala vapenindustrin och läs hans artiklar. Det finns all anledning att vara livrädd såväl för egen del som för demokratin och samhället i stort!

Föga tröst gav seminariet ”En svens tiger” där man tagit fasta på det som står i förslaget till nationell biblioteksstrategi om biblioteken som en del av totalförsvaret. Professor Olof Sundin höll en kort inledning om bibliotekets möjliga roll i en värld full av fördomar, rykten, fake facts, konspirationsteorier och faktaresistens. Förr hade vi avdelning Bl där vi kunde samla vad vi trots allt köpte in av den sorten och genom signum markera att detta var mer eller mindre perifera tveksamheter. Nu har det blivit i centrum av nätet och väller över oss utan möjligheter till sortering, värdering och källkritik. Vi manipuleras via filterbubblor och loopar. Detta leder till ”sanningens sönderfall” Det går inte att skilja fakta från åsikt Åsikter och upplevelser tränger ut fakta. Hur motverka detta? Med lagar, teknik, public service? Vem kan man lita på?

Hur navigerar då biblioteket som enligt bibliotekslagen ska stå för kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning? Jo genom tillgängliggörande, dialog, källkritik och pedagogik. Genom att skapa tillit. Biblioteket ska ge hjälp till självhjälp, inte tala om vad som är rätt eller fel, inte vara en megafon för samhället. Armlängds avstånd.

Karin Linder, Svensk Biblioteksförening tog sedan vid och förklarade varför biblioteken ska vara en del av totalförsvaret. Enligt henne är bibliotekets roll att ge kunskap före beslut. Bibliotek finns i alla kommuner och de flesta har stort förtroende för biblioteket och detta förtroende bör förvaltas väl.

Men på frågan om biblioteken ska köpa in böcker som hävdar att jorden är platt och att förintelsen inte ägt rum svarade hon efter viss tvekan ja. I mitt, vid det laget inte särskilt stilla sinne, tänkte jag då, att hur kan man ha förtroende för en verksamhet där personal inte får påtala att vissa saker faktiskt är sanna och rekommendera vederhäftig läsning istället för rena galenskaper. Ska man lära ut källkritik måste man väl få säga att vissa källor är ovederhäftiga och osanna?

Sedan var det en panel med politiker från M,L,Mp och S som alla var överens om att biblioteken har en roll att spela i totalförsvaret som en del av civilförsvaret, vars roll är att se till att samhället fortsätter att fungera vid ett krisläge. Speciellt gäller detta i glesbygden där alla andra samhällsinstitutioner dragit sig tillbaka. Det talades om informationskunnighet, psykologiskt försvar, bibliotekets roll vid skogsbrand m m

Karin Linders slutkläm var att biblioteket behöver ett tydligare uppdrag och mer pengar.

Min slutsats blev att biblioteket måste få stå för vissa grundläggande värden och få skilja på kunskap, åsikt, propaganda annars är biblioteket värdelöst såväl som demokratins skattkammare som i kris.

Detta för självklart över till det seminarium, med rubriken ”Bibliotekarien – aktivist eller tjänsteman” där Lena Lundgren deltog som representant för BiS. Mer om detta kommer i nästa nummer av bis.

Trots att aktivist tydligen har blivit ett fult ord så hävdar jag upprört men bestämt att man kan vara både aktivist och tjänsteman och rent av bör vara det.

Ingrid Atlestam

Hur räddar biblioteken världen?

Äpplehyllor och regnbågshyllor har blivit standard i de flesta bibliotek som ett sätt att samla och lyfta fram media kring ett viktigt ämne så att så många som möjligt hittar lätt och rätt.

Nu är det väl hög tid att skapa klothyllor, hyllor för allt som har med vår överlevnad på kort eller lång sikt att göra.  Allt om hållbarhet såväl vad gäller miljö som klimat, socialt och ekonomiskt. En hylla för vetenskap, debatt, handböcker, tidskrifter, länkar och nyheter. Greta säker att vi ska ta till oss vad vetenskapen rön och sedan agera. På klothyllan ska såväl vetenskapen som förslag om vad som bör och kan göras finnas. Fakta och inspiration, så kan biblioteket hjälpa till att rädda världen!

Kunskap är makt, fixa lite maktfördelning genom att skapa en klothylla nu!

Ingrid Atlestam