Author Archives: bis

Lugn och otrygghet på biblioteken i Skåne

”Biblioteket i Rosengård, som är Malmös mest välbesökta stadsdelsbibliotek (över 800 besökare per dag) har kommit till rätta med problemet med stökiga ungdomar. Stadsdelsvärdar som kommer förbi biblioteket, och samarbeten med andra vuxna har haft en lugnande inverkan.”

Däremot har det varit oroligt på biblioteken i Staffanstorp och Ängelholm med en del förstörelse. Biblioteken skyddas nu av vakter.  Men som enhetschefen för kultur och bibliotek i Staffanstorp säger: ”Stökiga ungdomar är inget specifikt biblioteksproblem, utan ett problem i själva Staffanstorp.” Och i förlängningen – ett konkret samhällsproblem.

För den som är intresserad – läs mer i tidskriften Etc Malmö, 2017 nr 3.

Mats Myrstener

Kulturpolitik 2.0

I ett uppmärksammat mål har staten kört över Stockholms stad och stadsdelsnämnden på förmögna Östermalm. Här ville man bygga studentbostäder, men ärendet överklagades av stadsdelsnämnden gång på gång. Så kan ju kommuner och kommundelar frondera, det gäller inte minst inom migrationspolitiken. Så nu blir det ändå 400 studentlägenheter på Gärdet, vare sig Östermalmsborna vill det eller inte. Och byggnadsborgarrådet (tillika kulturborgarråd) Roger Mogert får stå där och skämmas.

Också inom kulturpolitiken skulle det behövas en minister som vågade köra över kommuner, som inte vill satsa mer än måttligt på bibliotek och kultur. I socialdemokratiska veckotidningen Stockholmstidningen läser jag idag om en kulturarbetare som verkligen vill göra skillnad. Skådespelaren Ewa Carlsson Hallberg (mest känd kanske för insatser i serien om spionen Jane Horney, och i såpan Varuhuset) har länge arbetat för (S), och nu kandiderar hon som ombud till S-kongressen i Göteborg i år.

Hon är från Stockholm, uppväxt med en ung ensamstående mamma. Nu spelar hon mycket teater i arrangemang av LO och ABF. Samtidigt värvar hon nya medlemmar. Men folk frågade henne om hon själv inte skulle ”engagera sig politiskt”? Först menade hon att hon ju ”bara var en skådis”? Men sedan tänkte hon efter, och nu vill hon engagera sig fullt ut.ewa

”Ska vi ha ett starkt demokratiskt samhälle är kultur en viktig ingrediens. Det förstod våra förfäder och anmödrar när de startade fackföreningar på 1800-talet. Då stod det i stadgarna: ’denna förening är till för att värna medlemmarnas sociala, ekonomiska och kulturella utveckling’. Vi behöver en kulturpolitik 2.0.”

Instämmer. Kanske är det en ny kulturminister som talar?

Mats Myrstener

Om biblioteken i mediabruset

Allt mer sällan läser man  i ”gammelmedia” (Dagstidningar på papper, TV, Radio) om bibliotekens betydelse. En av få tidningar som ibland ägnar några rader åt folkbiblioteken är Svenska dagbladet, senast 25 september i samband med ”Bokmässan”.

Chefredaktören Fredric Karén skriver t.ex. att ”det är en paradox att medan läsförståelse är viktigare än någonsin i vår digitaliserade värld, så går läskunnigheten ner.” 25 % av alla pojkar i Sverige har bristande läs- och skrivförmåga (i Finland är siffran 13). I en EU-rapport från 2010 har Sverige dåliga resultat i läsning och skrivning, men EU-rapporten slår också fast att ”problemen inte i första hand är knutna till invandring”. Den är dock gjord före de riktigt stora flyktingströmmarna drabbade Europa.

”Läskunnigheten är grunden i en demokrati”, fortsätter Karén. Den som inte kan ta till sig, eller förhålla sig till ett budskap i skrift blir lätt offer för manipulation och propaganda.”

I kulturdelen av SvD skriver kulturredaktören Lisa Irenius. Var fanns biblioteken i rapporteringen från BoB-mässan undrar hon? Den kallas ju numera mestadels också bara ”bokmässan”. Rapporteringen handlade ju mest om ”turerna kring en högerextrem tidnings, en tidning med uppenbart kunskapsförakt, medverkan på mässan”. Ändå berör flera av vår tids viktigaste kulturfrågor biblioteken: kunskap, bildning, utbildning, läsförståelse, demokrati, tillgången till kunskap och oberoende kunskapsrapportering.

Våra universitets- och högskolebibliotek famlar med digitaliseringsfrågorna och dignar under ökade kostnader för kunskapsinformationen. Och bibliotekariernas roll blir allt mer diffus. Irenius menar att den fortfarande är att lära medborgarna att kritiskt ta del av digital och tryckt information, att se vad som är kvalitet och vad som är trovärdigt och fakatbaserat.

Men då krävs naturligtvis att biblioteken och bibliotekarierna inte blir färre, utan fler.

På mässan pågår också ”oförtrutet mängder av samtal om bibliotekens möjligheter i framtiden”. Fler medier än Svenska dagbladet borde ägna sig åt att rapportera om detta. Och bibliotekarierna kanske skulle försöka få kommunpolitikerna att lyssna?

Mats Myrstener