Kritiskt bibliotekarieskap i spännande antologi

Omslag till bis 201802.

Denna recension är hämtad från bis 2018:02

Nicholson, Karen P. & Maura Seale (eds.) (2018). The Politics of Theory and the Practice of Critical Librarianship. Sacramento, CA: Library Juice Press.

Hur kan kritiska teorier hämtade från biblioteks- och informationsvetenskap användas för att utveckla kritiska bibliotekariepraktiker? Den frågan förenar texterna som samlats i den nyligen utgivna antologin The Politics of Theory and the Practice of Critical Librarianship.

poltheory175wAntologin innehåller akademiska texter och essäer som diskuterar den rörelse som benämns ”critlib”. Critlib är en förkortning av ”critical librarianship”, vilket jag översätter till ”kritiskt bibliotekarieskap” eller ”kritiskt biblioteksarbete”.

Critlib är inte en enhetlig rörelse, utan ett slags informellt nätverk som primärt består av en Twitterdiskussion (#critlib) och konferenser. På webbsidan critlib.org beskrivs critlib som bestående av biblioteksanställda som är engagerade i att principer för social rättvisa ska genomsyra deras arbete i bibliotek. De flesta som är engagerade i rörelsen bor i USA och texterna i antologin utgår från ett nordamerikanskt sammanhang, även om detta inte påtalas.

Med ett undantag är texterna i antologin skrivna av verksamma bibliotekarier. Eftersom critlib är en rörelse för kritiskt bibliotekarieskap är verksamma bibliotekarier också en självklar målgrupp för antologin.

Det kritiska perspektiv som texterna utgår ifrån inkluderar ett självreflekterande förhållningssätt. Därför är det viktigt också för mig, som recensent av denna antologi, att påtala min utgångspunkt som positionerad i biblioteksprofessionens utkanter. Som doktorand inom biblioteks och informationsvetenskap är jag verksam inom fältet, men jag har begränsad erfarenhet av att arbeta som bibliotekarie, vilket förstås påverkar min läsning. I förhållande till några av texterna är det en begränsning. Mina erfarenheter av och kunskaper om bibliotekariepraktiker eller arbetsförhållanden i bibliotek är till större del förvärvade inom akademien än genom egna, direkta upplevelser inifrån professionen. Samtidigt har arbetet som doktorand gett mig möjlighet att utforska kritiska teorier inom biblioteks- och informationsvetenskap och praktisera forskning utifrån sådana perspektiv, vilket berikar min läsning av antologin.

De fjorton bidragen i antologin är av olika karaktär och kvalitén är något ojämn. Sammantaget lyckas texterna ändå belysa en bred palett av aspekter som på olika sätt berör kritiskt biblioteksarbete och som inspirerar till en diskussion om biblioteks- och informationsvetenskapliga teorier och praktiker.

Texterna kan delas in i två huvudsakliga kategorier där den första innefattar aspekter av kritiskt bibliotekarieskap och teorier kring detta, medan den andra analyserar ”critlib” som rörelse. Samtidigt finns det teman som överskrider denna uppdelning. Ett sådant övergripande tema som jag finner särskilt intressant är förhållandet mellan teori och praktik. Det är inte på något sätt en ny diskussion, men i det här sammanhanget konkretiseras den och får välbehövligt syre. Det inledande bidraget i antologin, ”In Resistance to a Capitalist Past: Emerging Practices of Critical Librarianship” skrivet av Lua Gregory och Shana Higgins, är ett exempel på detta. Författarna analyserar biblioteksprofessionens förhållande till praktik och praktikaliteter utifrån hur folkbiblioteken och kapitalismen växte fram och utvecklades i nära förbindelse. Gregory och Higgins visar hur den strävan efter effektivitet och betoning av praktisk användbarhet som genomsyrade kapitalismen också premierades inom biblioteksutvecklingen, vilket Deweys tankar är ett exempel på.

Andra texter tar upp en kritik som rests mot ”critlib” om att rörelsen riskerar att exkludera vissa genom att framstå som svårtillgänglig, elitistisk och just för teoretisk. Ian Beilin påtalar exempelvis i sitt bidrag ”Critical Librarianship as an Academic Pursuit” att beskrivningen av kritiskt bibliotekarieskap som en global och universell rörelse döljer ojämlikheter och osynliggör skillnader som påverkar utvecklingen av teorier och möjligheten att utöva sin yrkesroll som bibliotekarie. Beilin menar att de som har erfarenhet av att exkluderas på grund av exempelvis etnicitet, kön eller klassbakgrund också kan uppleva sig utestängda från akademiska sammanhang som domineras av vita män från övre medelklassen. Detta påverkar också den kritiska biblioteksrörelsen, inte minst i USA där bibliotekarier inom akademin ofta har forskning som en del av sin tjänst (”tenure track librarians”) och därmed andra, och bättre, förutsättningar att ta del av teoretiska sammanhang.

Samtidigt reses frågan om rädslan för att komplexa teoretiska resonemang ska avskräcka vissa i själva verket grundas i förutfattade meningar som delvis beror på en falsk åtskillnad mellan teori och praktik. I förordet konstaterar Emily Drabinski att teori trots allt bara är ett sätt att utföra informationsarbete på. Det är en utgångspunkt som öppnar för en utveckling av det nära förhållandet och utbytet mellan verksamma bibliotekarier och forskare inom fältet. Det ser jag som värdefullt för biblioteksvärlden i helhet, det vill säga för såväl biblioteks- och informationsvetenskapen som för biblioteksverksamheten.

I dagens samhälle där kapitalism och marknadstänkande framstår som ohotade och högerpolitik normaliseras framstår behovet av kritiska reflektioner inom biblioteks- och informationsvetenskap och inom bibliotekarieprofessionen som brännande, i Nordamerika såväl som i Sverige. Antologin inspirerar till en sådan reflektion och diskussion.

Lisa Engström

Läs mer

Barns delaktighet prövas på Malmö stadsbibliotek

Omslag till bis 201802.

Denna recension är hämtad från bis 2018:02

Johansson, Barbro & Hultgren, Frances (2018). Att utforma ett barnbibliotek tillsammans med barn: delaktighetsprocesser på Malmö stadsbibliotek. Borås: Högskolan i Borås.

Barnbiblioteksforskningen är inte omfattande men desto viktigare är det att uppmärksamma den forskning som görs. Alldeles färsk är Att utforma ett barnbibliotek tillsammans med barn av Barbro Johansson och Frances Hultgren, en forskningsrapport från ett projekt på Malmö stadsbibliotek. Ett inriktning för Högskolan i Borås är professionsvetenskap, det vill säga att forskning kan utgå från och utföras i nära anknytning till yrken och verksamheter och rapporten är ett exempel på sådan.kanini

Malmö stadsbibliotek byggdes om och fick sin tillbyggnad Ljusets kalender i slutet av 1990-talet. Tillbyggnaden ritades av den danske arkitekten Henning Larsen och blev mycket omskriven. Ombyggnaden av barnavdelningen i den gamla byggnaden Slottet blev däremot ganska traditionell. Under åren 2010-2012 skapades därför avdelningen Balagan för barn i åldrarna 9-12 år och 2012 påbörjades arbetet med att utforma ett nytt bibliotek för de minsta barnen. Barbro Johansson och Frances Hultgren kopplades 2015 in på projektet, som kallades Lilla Slottet, och följde det under två år. Resultatet blev Kanini, ett bibliotek för barn 0-8 år.

Metoden som har använts är följeforskning. Barbro Johansson och Frances Hultgren har följt projektet och fört en kontinuerlig dialog med bibliotekarierna. Båda parterna har tillfört sina perspektiv i samtalet, vilket uppenbarligen har påverkat projektet positivt. Bibliotekarierna arbetade mycket ambitiöst med flera samarbetspartner. De bildade arbetsgrupper och genomförde workshoppar med barn, drev en forskningscirkel och gjorde ”läxor” där de prövade olika förhållningssätt och experimenterade med olika metoder. Forskarna har gjort observationer, intervjuer och enkäter, de har gått igenom dokument och deltagit i personalmöten. De tar upp tre teman, delaktigheten, barnet och rummet. Rapporten har underrubriken ”delaktighetsprocesser på Malmö stadsbibliotek” och delaktighet är något som både prövas och problematiseras utifrån olika teorier och de erfarenheter som gjordes i projektet. Barbro Johansson och Frances Hultgren har tidigare gett ut Rum för de yngsta: barns och föräldrars delaktighet i kulturverksamheter om ett projekt i Borås. Den nya rapporten kan sägas vara en uppföljning av den förra boken och det är tydligt att forskarna verkligen har vänt och vridit inte bara på delaktighetsbegreppet utan också på andra begrepp som ”mellanrum” och ”flyktlinjer”.

Rapporten är lättläst och illustrerad med trevliga bilder från Kanini. Termer och resonemang är fullt tillgängliga för en intresserad läsare. Den väcker många tankar om praktiskt barnbiblioteksarbete och biblioteksforskning och kopplingen mellan dem. Förhoppningsvis blir det fler projekt som följs på detta sätt så att det byggs upp en barnbiblioteksforskning som kan föra verksamheten framåt på ett välgrundat sätt. Det denna intresserade läsare saknar är mera utförliga beskrivningar av hur själva projektet genomfördes. Bibliotekariernas slutrapport från projektet finns förvånansvärt nog inte med i referenserna och inte heller andra dokument och underlag, som forskarna använder och som finns på nätet. Den som planerar att genomföra ett liknande projektet har också stor nytta av sådant material och hänvisningar borde ha tagits med.

Övrig litteratur

Johansson, Barbro & Hultgren, Frances (2015). Rum för de yngsta: barns och föräldrars delaktighet i kulturverksamheter. Borås: Högskolan i Borås.
Johansson, Karin (2017). Vägen till Kanini: slutrapport för projektet Lilla Slottet, Malmö stadsbibliotek. Malmö: Malmö stadsbibliotek. Tillgänglig på https://projektlillaslottet.files.wordpress.com/2014/02/slutrapport-lilla-slottet.pdf
Ytterligare material om projektet finns på webben.

Lena Lundgren

Läs mer

1500 inlägg om bibliotek och vänsterpolitik!

Inklusive det här som du läser nu så har 1500 inlägg publicerats på BiS blogg sen 2008. Då, för tio år sedan, fanns bloggen på en annan adress (http://bisbloggen.blogspot.com) och mycket av det vi tar för givet idag, som smartphones och sociala medier, var nytt. Facebook blev tillgängligt för svenska användare 2006 och Apple lanserade sin första Iphone 2007. Sen dess har utvecklingen gått i en halsbrytande takt.

Syftet med bloggen har alltid varit att låta styrelsemedlemmar och andra biblioteksintresserade publicera material som är intressant att presentera och diskutera utifrån ett vänsterperspektiv. Kommentarsfältet är öppet, tanken har alltid varit att det ska vara högt i tak och som konsekvens så blev det en hel del diskussion om våra inlägg under bloggdiskussionernas storhetstid.

Mycket har vi hunnit med under de här åren och 1500 inlägg blir ganska många ord och tecken.

Några diskussioner på bloggen som vi minns

Fri och jämlik tillgång? (2013)

Ingrid Atlestam argumenterar för att man inte ska behöva visa legitimera sig för att använda folkbibliotekens datorer och menar att bibliotekssekretessen bör utvidgas till att gälla även för datoranvändande på bibliotek (något som senare blev verklighet). Ett kontroversiellt ämne för många som kommenterade inlägget eftersom biblioteken har ett ansvar för att inget brott begås på datorerna.

Rasistiska böcker på bibliotek (2013)

Ett ämne som väcker starka känslor. Johanna Dalmalm önskar mer reflektion angående våra riktlinjer och mediepolicys med anledning av Karl-Olov Arnstberg & Gunnar Sandelins Invandring och mörkläggning : en saklig rapport från en förryckt tid. Som svar fick hon både tänkvärda kommentarer och inte så tänkvärda kommentarer om hur biblioteken ska förhålla sig till den här typen av litteratur.

Replik till kulturborgarrådet Roger Mogert (2017)

BiS återkommande skribent Mats Myrstener läser ett debattinlägg av kulturborgarrådet Roger Mogert om stöket på Stockholms bibliotek och ryter till i detta inlägg. Det blev Inte så mycket diskuterat på bloggens kommentarsfält men väl i sociala medier. När detta inlägg skrevs så hade samhällsdebatten helt enkelt flyttat in på facebook och twitter. Men det är ett av de mest lästa och uppmärksammade inläggen som någonsin publicerats på bisbloggen.

Varför är det så tyst på biblioteket? (2012)

”Det har blivit så förlamande tyst på biblioteken /../ Vad är man rädd för? Jag har frågat många men får bara diffusa svar och anar en uppgivenhet inför den radikala maktförskjutning som skett inom arbetslivet”. Så skriver Ingrid Atlestam om arbetarkampen på våra bibliotek. I kommentarsfältet reflekterar läsare eftertänksamt om skillnaderna mellan nu och då, och vägen framåt.

Bloggens framtid

I detta första inlägget på bisbloggen skriver skribenten (osignerat) så här:

Välkommen till bisbloggen!

Varför ännu en blogg om bibliotek? Varför bidra till informationsöverflödet? Varför tro att någon skulle vilja blogga med bis?
Jo, för det behövs en strimma rött på den klarblå himlen, ett hopp om att solen går upp igen över ett välfärdssamhälle med en stark gemensam sektor, ett samhälle byggt på solidaritet istället för konkurrens.
Ett samhälle där bibliotek är för alla, men inte för allt, där det skrivna ordet prioriteras, där varje bibliotek är fröet till ett kosmopolitiskt kulturhus.

Blogga fritt är stort, blogga rött är större!

Att blogga är visserligen inte lika stort som det har varit. Idag har vi sociala medier som facebook, twitter, instagram, snapchat och incitamenten att driva en blogg är mindre. Många biblioteksbloggare har också försvunnit under åren. Men ännu klingar orden i vårt första inlägg sanna för oss. Förhoppningsvis förmår vi ytterligare 1500 inlägg!

Läs mer

Tobias Willstedt