Om biblioteken i mediabruset

Allt mer sällan läser man  i ”gammelmedia” (Dagstidningar på papper, TV, Radio) om bibliotekens betydelse. En av få tidningar som ibland ägnar några rader åt folkbiblioteken är Svenska dagbladet, senast 25 september i samband med ”Bokmässan”.

Chefredaktören Fredric Karén skriver t.ex. att ”det är en paradox att medan läsförståelse är viktigare än någonsin i vår digitaliserade värld, så går läskunnigheten ner.” 25 % av alla pojkar i Sverige har bristande läs- och skrivförmåga (i Finland är siffran 13). I en EU-rapport från 2010 har Sverige dåliga resultat i läsning och skrivning, men EU-rapporten slår också fast att ”problemen inte i första hand är knutna till invandring”. Den är dock gjord före de riktigt stora flyktingströmmarna drabbade Europa.

”Läskunnigheten är grunden i en demokrati”, fortsätter Karén. Den som inte kan ta till sig, eller förhålla sig till ett budskap i skrift blir lätt offer för manipulation och propaganda.”

I kulturdelen av SvD skriver kulturredaktören Lisa Irenius. Var fanns biblioteken i rapporteringen från BoB-mässan undrar hon? Den kallas ju numera mestadels också bara ”bokmässan”. Rapporteringen handlade ju mest om ”turerna kring en högerextrem tidnings, en tidning med uppenbart kunskapsförakt, medverkan på mässan”. Ändå berör flera av vår tids viktigaste kulturfrågor biblioteken: kunskap, bildning, utbildning, läsförståelse, demokrati, tillgången till kunskap och oberoende kunskapsrapportering.

Våra universitets- och högskolebibliotek famlar med digitaliseringsfrågorna och dignar under ökade kostnader för kunskapsinformationen. Och bibliotekariernas roll blir allt mer diffus. Irenius menar att den fortfarande är att lära medborgarna att kritiskt ta del av digital och tryckt information, att se vad som är kvalitet och vad som är trovärdigt och fakatbaserat.

Men då krävs naturligtvis att biblioteken och bibliotekarierna inte blir färre, utan fler.

På mässan pågår också ”oförtrutet mängder av samtal om bibliotekens möjligheter i framtiden”. Fler medier än Svenska dagbladet borde ägna sig åt att rapportera om detta. Och bibliotekarierna kanske skulle försöka få kommunpolitikerna att lyssna?

Mats Myrstener

 

Kollektivt minne och mänskligt begär

”Den som utplånar böckerna utplånar vårt kollektiva minne, och får därigenom bukt med det mänskliga begäret. Smara och Kama [sanskrit för Minne och Begär], en enda gestalt, för evigt sträckt efter det som inte är omedelbart tillgängligt, det som man måste frammana med hjälp av sitt minne eller sitt begär. Böckerna lär oss att det finns mer än det som omger oss, böckerna lär oss att höja blicken några grader. Utan dem skulle vi kanske ha lättare att vara nöjda.”
Kristoffer Leandoer: De försvunna böckernas bibliotek, s. 31

Halvtid för kulturministern

Alice BahBild: Instagram

Det är tvåårs-jubileum för kulturminister Alice Bah Kuhnke, som idag intervjuas i Svenska dagbladet (av journalisten Elisabet Andersson ((EA)). Som konstaterar att det händer mycket kring kulturministern, särskilt om man jämför med den gamla.

Vad har hon hittills åstadkommit: Återinförd fri entré på statliga muséer, höjd biblioteksersättning till svenska författare och illustratörer, en biblioteksutredning som skall vara klar 2019, ökade anslag till kulturskolan för minskade elevavgifter, en medieutredning och en kulturskoleutredning har tillsatts, en konstsatsning riktad mot socioekonomiskt utsatta bostadsområden. En ny statlig filmpolitik har klubbats i riksdagen, både diskuterad och kritiserad.

Är allt då frid och fröjd. Delvis. EA konstaterar att ABK gjort sig känd för att vilja ”hålla sig väl med alla”, hon pratar mycket på regeringssammanträdena men kör också gärna ”sitt eget race”, utan att ibland förankra sina beslut politiskt. Hon har ett omvittnat ”bra självförtroende” och skakar lätt av sig kritik. Hon sägs vara mer intresserad av kultur som ”prioriterar delaktighet och låga trösklar” än utövarnas (konstnärernas) ekonomiska ersättning.

Biblioteken då? Ja i intervjun säger hon att ”självklart ska det finnas bibliotek där det finns människor”, men att regeringen ju inte kan ”tvinga kommunerna att prioritera biblioteksverksamhet”.

”Bibliotek utan bibliotekarier är för mig haltande bibliotek, säger hon apropå de obemannade bibliotek som dykt upp i flera kommuner på senare år.”

Hon förbereder nu bl.a. en kulturarvsproposition samt en utredning om framtiden för det omdebatterade Statens museer för världskultur. Och hennes Instagramflöde, fullt av selfies och för politiker ovanligt personliga uttalanden, liknar inte någon annans, skriver EA som avslutning. Hon har också, till skillnad från andra miljöpartipolitiker, stått pall för mediadrev och har t o m föreslagits som nytt MP-språkrör.

Bättre än väntat, skulle jag nog vilja säga. Och på hennes dator kan man läsa: ”I’m not here to please”. Inte illa och bra som utgångsläge.

Mats Myrstener