Det svenska sambiblioteket krackelerar – ett helt nytt behövs!

I bis nummer 3/2020 ställde Lena Lundgren frågan om det svenska sambiblioteket är på väg att krackelera. Intressanta svar kom in på den enkät, som hon skickade ut till en rad viktiga aktörer efter artikeln.

Text: Lena Lundgren

Illustration Tobias Johansson

I förra numret av bis skrev jag en artikel, ”Krackelerar det svenska sambiblioteket?”, där jag översiktligt försökte beskriva utvecklingen när det gäller folkbibliotekens fjärrlån och en del därmed sammanhängande problem. Artikeln slutade med en fråga: Vem eller vilka tar initiativet och ansvaret att lösa dessa frågor när splittring och egenintresset brer ut sig inom biblioteksområdet? Jag ställde där frågan till Kungliga biblioteket (KB) och Svensk biblioteksförening (Svb) men det är ju många flera som är berörda.

Jag bestämde mig för att följa upp artikeln och skickade den därför till en rad viktiga aktörer och bad dem kommentera artikeln utifrån följande frågor:

1.   Är beskrivningen i artikeln i stort sett riktig?

2.   Hur ser ni på utvecklingen? Är den problematisk på kort och/eller lång sikt?

3.   Vilken är er roll och/eller ert ansvar i denna utveckling?

4.   Om utvecklingen innebär problem, vilka lösningar föreslår ni?

5.   Vem/vilka har ansvaret? Vem/vilka andra bör eventuellt ta ansvaret?

Trettiosex institutioner, som forskningsbibliotek, regionbibliotek, större stadsbibliotek samt KB, Kulturrådet, depåbiblioteket i Umeå, MTM (Myndigheten för tillgängliga medier), MLC (Mångspråkiga lånecentralen) samt Svb fick frågorna och glädjande många, arton stycken, har lämnat kortare eller längre svar. Ett par respondenter svarar för flera kolleger som de har samrått med och tre, bland andra KUR, svarar att de avstår från att yttra sig. Ganska många kommentarer är utförliga och synpunktsrika och alla är mycket intressanta. Jag tackar er som har lagt ner tid och engagemang på svaren och ska göra mitt bästa för att redovisa dem på ett rättvisande sätt! 

Några har påpekat ett par mindre fel (till exempel att det står ILC i stället för MLC), förtydliganden angående just MLC och sådant som saknas i min artikel, vilket jag tacksamt har noterat. De digitala medierna, som naturligtvis är mycket viktiga för att tillgodose en jämlik tillgång till medier, tog jag inte upp eftersom det handlar om ett ännu mera komplext problem, som fordrar en särskild genomgång, men flera saknar med all rätt det området. Svaren är anonymiserade (utom från KB där Christina Jönsson Adrial anser att hon, som representant för en myndighet, inte bör svara anonymt) och återges under frågorna. Mina reflektioner och kommentarer finns sist i artikeln. 

1.  Är beskrivningen i artikeln i stort sett riktig?

Nästan alla som har svarat anser att min beskrivning i stora drag är riktig. ”Ja, beskrivningen stämmer väldigt bra med den verklighet vi upplever som ’vanligt’ relativt stort folkbibliotek, Libris-bibliotek sedan 2013.” Ett par forskningsbibliotek känner inte att beskrivningen direkt berör dem, men följer utvecklingen. Biblioteken är, förutom av den tekniska utvecklingen, påverkade av en rad andra stora samhällsförändringar utanför biblioteksvärlden. Förändringar inom biblioteksområdet är bland mycket annat den reviderade bibliotekslagen 2013, som fråntog regionbiblioteken ansvaret för den kompletterande medieförsörjningen, nedläggningen av lånecentralerna i Stockholm och Malmö och den ständigt ökande tillgången till informationskällor både för bibliotekspersonalen och för medborgarna. En förändrad syn på användarna, med mindre av förmyndarskap från bibliotekens sida och mer av rättighetstänkande, kan också spela in i utvecklingen, menar någon. 

”Allt fler kommuner bevakar sina egna intressen utan att analysera de mera långsiktiga konsekvenserna för användarna”

Ett par respondenter understryker att bibliotekens kärnuppdrag är ge tillgång till information och bygga kunskap. Demokratins skattkammare (2019) lyfter fram bibliotekslagens stadgande att biblioteksverksamhet ska vara tillgänglig för alla och att biblioteken måste samverka för att säkra en jämlik tillgång till information. Min åsikt att bibliotekslagen är motstridig är inte riktig, anser ett par svarande, men den har lett till oönskade konsekvenser som inte är i linje med lagens avsikt. Allt fler kommuner bevakar sina egna intressen utan att analysera de mera långsiktiga konsekvenserna för användarna:  ”År 2020 ser vi tydliga tendenser till ett fragmenterat bibliotekslandskap […].” De restriktioner som flera stora bibliotek har infört för att låna ut sina medier, till exempel att inte alls låna ut köpbara böcker, får orimliga konsekvenser för de minsta biblioteken. Dessa får lägga resurser på att köpa in exempelvis mycket smal facklitteratur. 

Svårigheterna för de mindre biblioteken blir särskilt tydliga när det gäller kurslitteraturen. I svaren ställs krav på att studenternas och vuxenutbildningens behov av medier måste tillgodoses av utbildningarna. 

Olika former av regionala samarbeten inom medieområdet med gemensamma kataloger och stöd i form av transportservice har vuxit fram, vilket har medfört att vissa regioner är i stort sett självförsörjande. Men insatserna ser olika ut och finns inte i alla regioner. 

Nästan alla anser att de nationella fjärrlånerekommendationerna måste ses över. De har förlorat sin relevans och skillnaderna mellan regionerna och biblioteken har blivit större. Det finns förväntningar på att fjärrlånen ska fungera som förr och de bibliotek som tidigare var lånecentraler blir nu ett slags ”pseudolånecentraler”, dock utan statlig ersättning. Det är depåbiblioteken i Umeå och Stockholm som ska användas. Men rimligheten ifrågasätts, såväl när det gäller kostnader som miljöpåverkan, i att skicka fjärrlån till och från Umeå, när medierna finns inom regionen och det oftast även finns en fungerande transportservice. Det är nödvändigt att analysera vad det beror på att beställningarna till depåbiblioteket i Umeå har ökat så kraftigt de senaste åren. Umeå har inte fått ekonomisk kompensation för detta och det är också ett tecken på att systemet inte fungerar. 

E-medierna är som sagt ett stort eget område, som jag inte tog upp i min artikel, men flera påpekar här som exempel att vissa bibliotek får bära stora kostnader för användare som registrerar sig på bibliotek som är välförsedda med e-medier utan att personerna hör hemma i kommunen. Det finns en risk att biblioteken därför begränsar servicen till att gälla de egna invånarna. 

2.   Hur ser ni på utvecklingen? Är den problematisk på kort och/eller lång sikt?

Libris spelar en viktig roll och dess betydelse ökar för att effektivisera fjärrlånen allt eftersom fler bibliotek ansluter sig. Som positivt framhålls också att utvecklingen har bidragit till nya former av samarbeten och nya regionala medieförsörjningsplaner. Problemet är brister i nästa steg, alltså när de regionala samarbetena inte räcker till. Det kan bli orättvisor inom regionen, och där det regionala samarbetet inte är så utvecklat drabbar det de minsta biblioteken och de svagaste kommunerna. Kritik riktas mot Johanna Hanssons uttalande i Biblioteksbladet (BBL) att biblioteket måste söka mera medel för medieinköp (”lyfta frågan till politiken”), det är orealistiskt i de flesta kommuner. 

”Omprioriteringar från service till priviligierade grupper till i bibliotekslagen prioriterade grupper, vilket skulle kunna vara en tänkbar lösning, kan bli svårhanterliga lokalt.”

Biblioteken har knutits närmare till sina huvudmän. Folkbiblioteken måste följa kommunernas policys och avtal och biblioteksplanerna kan innebära både ett större engagemang från kommunledningens sida och en starkare politisk styrning av verksamheten. De regionala biblioteken ingår i kultursamverkansmodellen med motsvarande konsekvenser. De senaste årens tydligare efterfrågestyrning av bibliotekens mediebestånd har förmodligen också gjort dessa mera likartade, vilket kan ha ökat behovet av fjärrlån. Omprioriteringar från service till priviligierade grupper till i bibliotekslagen prioriterade grupper, vilket skulle kunna vara en tänkbar lösning, kan bli svårhanterliga lokalt. SD har till exempel tidigare motionerat i riksdagen om att bibliotekslagens paragraf om mångspråkigt bestånd ska tas bort och hänvisat till ekonomiska skäl. 

Högskole- och forskningsbiblioteken är i högre grad integrerade i sina utbildnings- och forskningsinstitutioner och riktar sig nu snarare inåt än ser sig som en del av det svenska sambiblioteket. De förvärvar alltmer material i digital form och det innebär sämre tillgång till medierna för andra bibliotek. Överhuvudtaget lyfts risken för inlåsnings- och utestängningseffekter av den ökande digitaliseringen fram av flera och de förväntade positiva följderna av digitaliseringen kan istället innebära att tillgången minskar för användarna. Universitetsbiblioteken måste också göra sina samlingar mera tillgängliga. Det gäller till exempel pliktleveranserna. Ett par universitetsbibliotek menar att man fortfarande tar ansvar för medieförsörjningen i landet. 

KB får kritik för att inte ha tagit tag i fjärrlånefrågan och, bland annat med hänvisning till en intervju med Christina Jönsson Adrial i BBL, för att ha förminskat problemen genom att mena att fjärrlånediskussionen återkommer med jämna mellanrum och att den i första hand är en regional fråga. I svaren skymtar ett ifrågasättande om KB förstår omfattningen och betydelsen av fjärrlånen. KB:s rekommendationer är alltför diffusa och utvecklingen har gått från ”strama tyglar till vilda västern”. En respondent ger här flera exempel på ogenomtänkta fjärrlånebeställningar. Ett hållbarhetsperspektiv enligt Agenda 2030 efterlyses i ett par andra svar. 

3.   Vilken är er roll och/eller ert ansvar i denna utveckling?

Ansvaret är otydligt och splittrat. Flera betonar regionbibliotekens ansvar men det tolkas olika i olika regioner. Uppdraget har visserligen förändrats men alla regionbibliotek som har svarat menar att man tar ansvar regionalt och utvecklar samverkan på olika sätt genom kompetensutveckling och erfarenhets- och kunskapsutbyte samt genom att bekosta betaldatabaser och transportlösningar. Fysiska transporter bör i första hand ske regionalt i andra hand nationellt av miljöskäl. Mångspråkiga medier är också ett område som man ser som sin uppgift. Man vill gärna vara med i diskussionen om hur det nationella ansvaret ska fördelas men en nationell aktör, läs KB, måste ta initiativet och vara drivande. De två största folkbiblioteken, Malmö och Stockholm, lyfter också regionbibliotekens ansvar och vill inte ta på sig medieförsörjningen till mindre kommuner utan ekonomisk kompensation. Stockholms stadsbibliotek har dock fått uppdraget och resurserna att driva MLC i nuläget.

KB anser att bidragen till depåbibliotek och MLC ”fungerar som folkbibliotekens ’fjärrlånekompensation’ och är jämförbara i storleksordning”. Ett par svarande menar att det inte är jämförbart och inte fungerar så. 

4.   Om utvecklingen innebär problem, vilka lösningar föreslår ni?

KB behöver vara mera förutseende och aktivt, kräver flera respondenter. Även regionbiblioteken måste arbeta mera med långsiktiga gemensamma lösningar tillsammans med biblioteken i regionen. KB menar att staten skulle kunna stödja utbyggnad av regionala samarbeten. KB bjuder också i höst in till rundabordssamtal om ”den kompletterande medieförsörjningen på nationell, regional och lokal nivå med utgångspunkt i fjärrlånerekommendationerna och att föra en dialog om hur en hållbar framtida kompletterande medieförsörjning kan byggas”. 

En respondent antyder att statistiken över fjärrlånen kan vara missvisande. KB redovisar sjunkande fjärrlån men frågan är hur inomregionala lån räknas.

Den ekonomiska situationen lyfts också fram under denna punkt. Det gäller depåbiblioteket i Umeå som måste få ökade anslag från KB. Det ersättningssystem som gäller för forskningsbiblioteken måste omfatta även folkbiblioteken. Åtstramningar sker i många kommuner och medieanslaget ska räcka till flera olika slag av medier och medier i olika former, vilket kan göra att biblioteket i första hand ser till sina egna användare. Portokostnader kan i vissa kommuner belasta medieanslaget, i andra ligga på kommunens centrala anslag. Kostnadseffektiva transportlösningar är viktiga både på grund av att de digitala medierna ofta är ”inlåsta” och att många användare fortfarande föredrar det fysiska mediet. 

5.   Vem/vilka har ansvaret? Vem/vilka andra bör ev. ta ansvaret?

Den här frågan blev felformulerad. Jag menade ansvaret på nationell nivå men flera har helt riktig påpekat att ansvaret finns på alla nivåer. Nästan alla anser att det är KB som nationellt måste ta ett övergripande grepp på medieförsörjningsfrågorna. Ett par väcker dock frågan om att en ny myndighet med ett tydligare uppdrag kan behövas. Fjärrlånerekommendationerna från 2010 har snabbt blivit föråldrade och nya riktlinjer och rutiner måste utarbetas i dialog med de olika nivåerna och med hänsyn till huvudmän och självstyre. Frågan är en viktig del av den kommande nationella biblioteksstrategin. Frågan om tillgången till e-medier måste lösas, liksom den mindre, men viktiga, frågan om vem som tar ansvar för de medier som MTM inte vill hantera. Ett ersättningssystem för fjärrlån inom hela det offentliga bibliotekssystemet är nödvändigt.

Slutsatser och reflektioner

Flera respondenter är mycket positiva, tackar för att bis har tagit upp diskussionen och menar att utvecklingen har pågått länge men ganska obemärkt utan att någon har engagerat sig. Den diskussion som har uppstått i Skåne har mest förts regionalt, i alla fall det som har synts utåt. 

Revidering av fjärrlånerekommendationerna

Nästan alla respondenter framhåller alltså att rekommendationerna måste revideras. Det räcker inte att ta upp en dialog ”med utgångspunkt i fjärrlånerekommendationerna”. Men genomgående är också att alla på olika sätt beskriver ett större problemkomplex som gäller hela medieförsörjningsområdet och tillgången till medier för alla invånare och som KB eller en eventuell ny myndighet måste ta itu med. Universitetsbibliotekens samlingar ska öppnas och tillgängliggöras. Pliktleveranserna och fjärrlånekompensationen i form av depåbiblioteken är frågor som behöver diskuteras. ”Att vi ska ha ett fungerande sambibliotek för såväl tryckta medier som e-medier är viktigt.” KB måste visa handlingskraft och snarast resolut sätta igång ett arbete eftersom redan många lokala och regionala beslut har fattats, som har fått oönskade konsekvenser och medfört större ojämlikhet i tillgången till medier. Det är helt emot bibliotekslagen. KB har inte har förutsett följderna och inte agerat tillräckligt snabbt. 

Ny finansieringsmodell 

En ny modell för ekonomisk fjärrlånekompensation för hela biblioteksväsendet, alltså inklusive folkbiblioteken, är ett absolut krav, liksom att depåbiblioteket i Umeå får resurser att möta efterfrågan. Men det är anmärkningsvärt, enligt min åsikt, att stadsbiblioteken i Stockholm, Göteborg och Malmö inför restriktioner utan att ta upp diskussionen på en nationell nivå och utan att beakta konsekvenserna för medieförsörjningen i landet. Det är rimligt att Stockholm och Malmö reagerar på det faktum att de inte längre får ersättning för utlån till andra bibliotek. Men har de visat ansvar och verkligen ansträngt sig att få med sig Bibliotekssverige i en aktion för en lösning som gynnar den nationella samverkan som anbefalls i bibliotekslagen? 

Krisberedskap

Flera andra händelser de senaste åren har spetsat till situationen. Stockholms stadsbiblioteks avveckling av tidskriftsbiblioteket och dess stora äldre tidskriftsbestånd har lämnat ett stort tomrum, vars konsekvenser överhuvudtaget inte diskuterats. Allt är verkligen ännu inte digitaliserat! Depåbiblioteket i Umeå valde att stänga under sommaren på grund av bristande resurser. Pandemin har medfört att flera forskningsbibliotek och KB har inskränkt sin service. Folkbiblioteken har agerat på högst olika sätt, från mer eller mindre total nedstängning till omställning med kreativa lösningar, som innebär fortsatt god service. En ny diskussion om sårbarheten behövs och en bättre krisberedskap, när förutsättningarna snabbt ändras och fjärrlåneströmmarna tar nya vägar. Klimat- och miljöfrågor måste också ingå i den diskussionen liksom konsekvenserna när det gäller biblioteket som studieplats och socialt och kulturellt nav. 

Kurslitteraturen

Frågan om kurslitteraturen återkommer i flera av svaren. Olika utbildningar löser studenternas tillgång på olika sätt. Men distansutbildningarna ökar och normalt campusförlagda utbildningar hålls nu under pandemin digitalt. När det införs fler restriktioner innebär det att kraven på de mindre folkbiblioteken blir större att köpa in även sådant som de antagligen inte kommer att ha någon fortsatt användning för. Det gäller även medier på andra språk, där de mindre biblioteken inte kan hålla tillräckliga bestånd, och där MLC:s service inte har varit stabil. Ett sådant läge kan understödja lokala SD-politikers ansträngningar att begränsa bibliotekens mångspråkiga bestånd och service, vilket någon respondent påpekar.

Digitala lösningar

Det framgår att de förhoppningar på digitala lösningar som framförs i Demokratins skattkista och i många andra sammanhang är mera just förhoppningar än realiteter. Visserligen ökar digitaliseringen men det saknas ekonomiska resurser och den går långsamt. En gemensam nationell biblioteksplattform skulle lösa många problem, vilket flera framhåller. Norge är ett föredöme både när det gäller digitalisering av medier och biblioteksplattform och intervjun med nationalbibliotekarien Aslak Sira Myhre i BBL 5/2020 nämns. Förhoppningarna är stora på den kommande nationella biblioteksstrategin.

Ett nytt sambibliotek efterlyses

I upplösning är solidariteten och övertygelsen om att ansvars- och arbetsdelningen inom biblioteksväsendet är effektivt och till ömsesidig nytta. Det har fått konsekvenser som strider mot bibliotekslagen och KB måste snarast ta initiativ som för frågan framåt och leder till en ny modell för ekonomisk fjärrlånekompensation och nya rekommendationer och överenskommelser. ”Vi kanske måste se med helt nya ögon på hur vi löser detta […].” Mycket kan göras i avvaktan på den nationella biblioteksstrategin som väl inte beräknas presenteras förrän om något år. ”Efterfrågan väntar inte på resultaten från utredningar och strategi.” Av svaren på enkäterna att döma är Bibliotekssverige berett att engagera sig! 

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med swish.

Malmö bibliotek gör sin mediesamling algoritmstyrd

Biblioteken i Malmö blir först ut i Sverige med att ha en mediesamling styrd av algoritmer, något som uppmärksammats av Sveriges Radio.

I SR:s inslag, där bland annat Charlotte Högberg som i andra sammanhang är känd från BiS uttalar sig utifrån sin forskning, ställs ett antal kritiska frågor. Det nya systemet uppges leda till frigjord tid – hur kommer den användas? Systemet innebär att man övergår till flytande bestånd – hur förändrar det tillgången till medier för bibliotekens prioriterade grupper?

Systembibliotekarien skriver om inslaget och frågar sig vad det kommer innebära för folkbiblioteken och folkbibliotekarierna om vi inte längre medvetet bygger lokala bestånd, vilket får mig att tänka på diskussionen vi hade när folkbiblioteken började använda sig av profilinköp i början på 2010-talet.

Malmö stad har under dagen publicerat en nyhet där de berör många av uppkomna frågorna. Diskussionen om algoritmernas konsekvenser för biblioteken och annan offentlig verksamhet lär vi dock ha anledning att återkomma till.

Läs mer

Tobias Willstedt

Vill du läsa mer från oss?

Prenumerera på bis nyhetsbrev så behöver du inte vara rädd för att missa något!

BiS och året som gick

Om några dagar smäller nyårsraketerna och vi kan väl bara konstatera samma sak som många andra kommer göra i sina krönikor – att 2020 har varit ett händelserikt, omtumlande och tragiskt år. Coronapandemin har lett till att många människor mist livet i förtid och begränsat livsutrymmet för oss alla. 

Det är ofrånkomligt att pandemin är det som lämnat störst avtryck på året och så även på bibliotekens verksamhet. Eleonor Pavlov skrev i juni om den oro som covid-19 injagade i bibliotekens personal och Karin Rågsjö problematiserade biblioteksanställdas tendens att missförstå sociala problem som ett informationsbehov, något som aktualiserades när vi stod inför en stor kris. bis ägnade ett helt nummer åt pande­min och i det kunde vi bland annat läsa om digital omställning och infodemi i coronans spår.

Ett ämne som varit aktuellt inte bara i år, utan varit aktuellt alltför länge utan positiv utveckling, är situationen för skolbiblioteken. Sebastian Lönnlöv publicerade under våren texten Vi är skolbibliotekarier som resonerade hos många långt utanför bis vanliga läsekrets. Och i december sade några bibliotekarier från Trelleborg ifrån när det verkade som att deras kommun skulle säga ner hela skolbiblioteksverksamheten.

Det diskuterades också demokratifrågor. Folkbibliotekens och bibliotekariernas roll lyfts i ett antal utforskande texter som Varför utbilda sig till bibliotekarie?, Vem är egentligen aktivist?, Främjar bibliotek verkligen demokrati? och Från Linero till Lunds stadsbibliotek. Låt oss hoppas att denna diskussion som inspirerat till så spänstiga tankar fortsätter in i 2021!

I väntan på en eventuell nationell biblioteksstrategi så fanns det också anledning att skärskåda ett antal problem med bibliotekens nuvarande infrastruktur. Nick Johnson Jones problematiserar styrningen av offentlig sektor ur ett biblioteksperspektiv och Lena Lundgren fördjupar sig i det svenska sambiblioteket i en följetong som kommer fortsätta in i nästa år. BiS engagerar sig, som alltid, i privatiseringarna av folkbibliotek och reflekterar över den rapport som Svensk biblioteksförening tagit fram om ämnet.

Vi är nog många som ägnat mycket tid åt läsning under pandemin. Kanske har det blivit mer digitala böcker än innan? I bis mediterar Martin Persson lite över e-böckernas framtid och Eleonor Pavlov frågar rätt ut hur det står till med lästiden på de svenska folkbiblioteken. Uppseendeväckande nog släpps under året lyrik skrivet av artificiell intelligens – men kan AI dikta?

Artificiell intelligens och dess konsekvenser för litteraturen och biblioteken tror jag vi kommer få leva med framöver, men coronapandemin hoppas jag vi snart kan placera i historieböckerna nu när ett vaccin är på väg. Gott nytt år!

Tobias Willstedt

Vill du läsa mer från oss?

Prenumerera på bis nyhetsbrev så behöver du inte vara rädd för att missa något!

Ny rapport om folkbiblioteksprivatiseringar

Efter en motion av Lena Lundgren beslutade Svensk biblioteksförenings årsmöte 2019 att kartlägga omfattningen av folkbibliotek med alternativa driftsformer och belysa olika konsekvenser. Uppdraget gick till Tankesmedjan Balans och rapporten är nu klar. 

Text: Tobias Willstedt, Martin Persson & Sofia Berg

2007 gjorde BiS en sammanställning av bibliotek med alternativa driftsformer. 19 svenska bibliotek drevs då på entreprenad i olika former, huvudsakligen av föreningar för att de små biblioteken annars hotades av nedläggning. Ett fåtal mera regelrätta entreprenader fanns i Västerås, Hällefors samt Linghems bibliotek i Linköping. 

Sedan dess har en hel del hänt. Entreprenaden i Linghem är sen länge avslutad och Hällefors återtog nyligen sina bibliotek i kommunal drift, medan Nacka sedan 2019 har upphandlat alla sina folkbibliotek till privata aktörer och därmed utgör epicentrum för privatiserade folkbibliotek i Sverige. De kommuner som tidigare uttryckt intresse för privatisering av sina bibliotek, som Täby, är avvaktande. Många vill se hur de försök som görs i Nacka utvecklar sig innan man själv tar steget. 

”Svensk biblioteksförening har varit mer trevande och tidigare gett uttryck för en mer neutral eller till och med försiktigt positiv hållning i driftsformsfrågan”

Frågan om biblioteksprivatiseringar har dykt upp i debatten de senaste åren, där exempelvis BiS, Författarförbundet och vänsteroppositionen i Nacka kommun motsatt sig biblioteksprivatiseringar av flera skäl. Svensk biblioteksförening har varit mer trevande och tidigare gett uttryck för en mer neutral eller till och med försiktigt positiv hållning i driftsformsfrågan (Johanna Hansson, DN Åsikt 14 november 2018).

Efter en motion från Lena Lundgren har nu Svensk biblioteksförening publicerat en rapport i ämnet, som ger en översikt över svenska folkbibliotek och alternativa driftsformer. Uppdraget från årsmötet var att en utredning skulle genomföra grundlig och allsidig undersökning av folkbibliotek med alternativa driftsformer och därvid, förutom att göra en detaljerad kartläggning, även belysa de olika aspekter som rör förhållandet till bibliotekslagen och övriga lagar som berör biblioteken, hur samarbetet mellan biblioteken, inom och mellan kommunerna, kan påverkas, samt möjliga konsekvenser om fler kommuner väljer att lägga ut biblioteks-servicen på entreprenad.

Rapporten Folkbibliotek på entreprenad, författad av Karin Wedberg Spade och Åsa Plesner vid Tankesmedjan Balans på Svensk biblioteksförenings uppdrag, finns nu tillgänglig. Den behandlades på föreningens styrelsemöte den 20 november. Styrelsen beslutade att fortsätta diskussionen och ta upp frågan igen på decembers sammanträde. 

I rapporten citeras bland annat BiS tidigare kartläggning och ytterligare några andra BiS-relaterade källor. Författarna har gjort en internationell kartläggning över hur situationen ser ut i några länder där folkbiblioteken har liknande system som i Sverige med lokalt huvudmannaskap, regionala aktörer och nationella övergripande lagar. Förutom Finland, Norge och Danmark, gör de nedslag i Storbritannien, Nederländerna och USA. Gällande de nordiska länderna finns inga bibliotek på entreprenad ännu förutom i Sverige, även om det inte verkar uteslutet med alternativa driftsformer i framtiden. 

Rapporteringen från Nederländerna och likaså Storbritannien är nedslående, stora nedskärningar i Nederländerna har lett till att privata företag tagit över driften av en kommuns bibliotek och andra mer provisoriska lösningar har ersatt nedlagda bibliotek. Storbritannien följer en lika dyster utveckling där många bibliotek drivs av volontärer och privata finansiärer och organisationer, något som den engelska staten uppmuntrar till trots att kvaliteten och ekonomiska förutsättningar kraftigt försämras. Sedan 2010 har över 600 offentliga bibliotek lagts ned i Storbritannien. 

”Det är en rimlig ståndpunkt för en biblioteksförening att inte vilja äventyra folkbibliotekens kvalitet och trygghet.”

Situationen i USA är den som är mest lik läget i Sverige. Den tredje största aktören som driver folkbibliotek är en privat aktör, Library Systems and Services LLC (LS&S). De är ensamma som vinstdrivande företag att driva bibliotek i USA, vilket kan liknas vid svenska Axiell som driver folkbibliotek i Nacka kommun. Trots att arbetsvillkor och lagar ser annorlunda ut i USA än i Sverige, där anställda på privatiserade bibliotek drabbas mycket hårdare gällande pension och sjukförsäkring, går det ändå se likheter genom de risker som beskrivs i rapporten. LS&S har ett övertag på marknaden eftersom de är ensamma som företag att driva bibliotek, och eftersom de har kunskapen är det lättare för dem att upphandla fler bibliotek. Det finns en risk att också Axiell lyckas upphandla driften av fler bibliotek i kommuner där konkurrensen inte är stor och där man börjat tveka om biblioteken ska fortsätta vara i kommunal regi. Problemet är att trots om en skulle vara för privat driftsform av bibliotek finns det ändå inte tillräckligt med understöd för att detta skulle ha några fördelar framför kommunal regi. Däremot finns det desto fler nackdelar. De rapporter och den forskning som gjorts i USA efter att LS&S kom in i bibliotekssektorn visar på inga eller knappa förbättringar, och ingenting pekar mot att förbättringarna är kopplade till själva driftsformen, utan snarare till ökade resurser. Vad som är viktigt att påpeka är att American Library Associations (ALA) ståndpunkt är att folkbiblioteken inte ska drivas på entreprenad. Det är en rimlig ståndpunkt för en biblioteksförening att inte vilja äventyra folkbibliotekens kvalitet och trygghet. 

Utöver dessa utblickar så finns det ett antal problem som utredningen inte belyser eller snabbt hastar förbi. Ett stort problem är att biblioteksverksamhet utöver bibliotekslagen till betydande delar oreglerad. För biblioteksverksamheten finns inga tillsynsmyndigheter och den är i jämförelse med exempelvis skolan och sjukvården en mindre reglerad offentlig verksamhet. Dåliga avtal kan få stora konsekvenser och urholka de delar av bibliotekens verksamhet som de har ansvarat för av tradition och som är väl förankrade hos användarna. Ett flerårigt avtal med en privat utförare kan gå ut över andra bibliotek i kommunen om besparingar måste göras. 

Vidare är biblioteksverksamhet svår att utvärdera. Kvalitativ biblioteksverksamhet går inte att avläsa i kvantitativa mått och därför är den svår att kravställa/utvärdera vid upphandling. Att ensidigt fokusera på exempelvis lån och öppettimmar kan stå i direkt motsättning till de prioriteringar bibliotekslagen kräver. 

Utredningen menar också att det finns “traditionella bibliotek som tagits över i privat drift utan att verksamhetsinriktningen tycks påverkas. Hit hör kanske Axiell Services tre biblioteksfilialer i Nacka” (s. 12). Men det finns faktiskt inget som styrker detta. De bibliotek som Axiell i dagsläget driver har de haft sen 2019 och det är väl tidigt att spekulera hur det ska gå för dem, även om utredningen nu gör det i väldigt vaga ordalag. Däremot kan det vara värt att nämna att när Nacka för några år sedan utvärderade upphandlingen av sina folkbibliotek så menade kommunens egna utredare, att de folkbibliotek som upphandlats varken kunde visa på de innovationer som man hade hoppats på eller levererade en verksamhet som kunde anses vara av högre kvalitet än innan. Trots det gick kommunen vidare och genomförde ytterligare en upphandling i vilken Axiell vann de tre nämnda filialerna.

”Insynen och transparensen minskar när bibliotek övergår i privat drift”

Utöver detta så saknas skydd för visselblåsare på upphandlade bibliotek. Insynen och transparensen minskar när bibliotek övergår i privat drift eftersom privatanställda inte omfattas av meddelarskydd. På sistone har vi sett konsekvenserna av den omfattande privatiseringen i skolans värld, där det blivit allt svårare för enskilda att få insyn i hur skolorna faktiskt arbetar.

Trots att de utvärderingar som gjorts av bibliotek som haft privat eller alternativ driftsform visar att det inte finns några fördelar (eller bara i något enstaka fall funnits fördelar) har Svensk biblioteksförening tidigare ställt sig öppen till att alternativa driftsformer av bibliotek eventuellt kan vara positivt och att driftsformen inte är det viktigaste för vad som gör en bra biblioteksverksamhet. I sin egen rapport belyses flera nackdelar och risker med privatisering av bibliotek, exempelvis att samverkan mellan bibliotek riskerar att försämras. Vi ser ju att samverkan mellan de svenska biblioteken redan håller på att försvagas, se exempelvis Lena Lundgrens texter i bis, så låt oss hoppas att denna utveckling nu inte påskyndas genom en privatiseringsvåg. Rapporten tappar i sin styrka när de själva inte uttalat ställer sig emot de eventuella risker som finns för folkbiblioteken. 

Svensk biblioteksförening har ett visst inflytande och borde, liksom ALA, ta ett tydligare ställningstagande för frågan eftersom deras syn kan ha inflytande på den allmänna bilden av hur bibliotek ska drivas, och då också påverka kommuner som funderar på sitt/sina biblioteks driftsformer. 

Rapporten avslutar med ett vagt påstående om att ”det finns god anledning till att kritiskt bevaka hur samhällsutvecklingen påverkar bibliotekens verksamhet”, varpå de menar att driftsformen betyder en del men inte allt i frågan. Vidare ringar de in två områden som de största riskerna vid privatisering: att billigare biblioteksverksamhet skulle leda till att bibliotekariers kunskap och biblioteket som offentligt rum rationaliserades bort samt att enstaka företag skulle få en skev maktställning på marknaden. Slutsatsen som dras av de två riskområdena är inte den väntade, som att de skulle innebära allvarliga konsekvenser för folkbiblioteken, utan att mixen av privata, ideella och offentliga utförare skulle bli ”för Svårstyrd”. Inte heller andra stora risker som tagits upp i den här repliken på rapporten som att samverkan försämras, meddelarfriheten, bristen på insyn och svårigheterna att mäta och utvärdera, lyfts fram i deras slutsats. Varför Svensk biblioteksförening inte vill profilera sig som varande mot alternativa utförare på folkbiblioteken är svårt att begripa, i synnerhet när den egna rapporten belyser flera risker. Vad har de egentligen att förlora på det? 

Litteratur

Wedberg Spade, Karin & Plesner, Åsa (2020). Folkbibliotek på entreprenad. Stockholm: Svensk biblioteksförening. https://wwwbiblioteksfor.cdn.triggerfish.cloud/uploads/2020/10/folkbibliotek-pa-entreprenad-webb-ok.pdf

Se BiS tidigare uttalanden om bibliotek på entreprenad i arkivet på hemsidan   https://foreningenbis.com 

Svensk biblioteksförening (2019). Årsmöteshandlingar. https://wwwbiblioteksfor.cdn.triggerfish.cloud/uploads/2019/04/rsmteshandlingar-2019.pdf 

Bibliotek i Samhälle (2019). Varför är privatiserade folkbibliotek en så dålig idé?– BiS samlade argument mot bibliotek på entreprenad. https://foreningenbis.files.wordpress.com/2019/09/flygblad-entreprenad_2019.pdf

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med swish.

Läs bis 3/2020 gratis!

Omslag Stellan Klint

Du vet väl om att du är välkommen att läsa äldre nummer av Sveriges enda radikala bibliotekstidskrift, helt gratis? Nu kan du ladda ner bis 3/2020 som skickades ut till prenumeranterna i september.

Ur innehållet

  • “Böckerna ska vara både speglar och fönster”
    Eleonor Pavlov tittar närmare på boken Min makt, en samling berättelser om att vara hbtq-person och funkis.
  • “Ett bibliotek rymmer tusentals människoöden” 
    Kalle Holmqvist har dykt ner i Stockholms stads tänkeböcker på stadsbiblioteket vid Odenplan, och rapporterar från forna tiders bevakning och straff mot utomäktenskapliga sexuella kontakter.
  • Läsefrukter i coronatider
    Under corona finns det mycket tid att läsa och Mats Myrstener ger flera boktips från de senaste årens utgivning. Sex och våld säljer bra konstaterar han, och sällan har det varit så tydligt som idag.
  • “Jag får alltid dåligt samvete när jag läser på arbetstid”
    Varför är det så tabu med läsning av skönlitteratur när det handlar om arbetsmaterial för bibliotekarier. Hur är det egentligen med lästiden på svenska folkbibliotek?
  • Håller nätverket på att spricka?
    Depåbiblioteket i Umeå har varit stängt hela sommaren och Malmö stadsbibliotek har förändrat sina riktlinjer för lån till regionens bibliotek till större restriktivitet, vilket har väckt protester och debatt. Lena Lundgren frågar sig, mot en historisk bakgrund, om bibliotekens nätverk håller på att spricka och vems ansvaret är.
  • Det frigörande och förtryckande folkbiblioteket
    Tobias Willstedt minns sitt första möte med Lunds stadsbibliotek och reflekterar över folkbibliotekets betydelse för missgynnade grupper i samhället.
  • Krönikor, nyheter, recensioner och mycket mera!

Medverkande

Bengt Berg, poet och förläggare (Heidruns Förlag). Senaste bok är dikt-/fotoboken Varje morgon går jag ner till sjön och fotograferar vattnet. Under pandemin har han sänt ”Hållplats E45” tillsammans med filmaren Anders Berg, ett kulturellt 11-kaffe, som också ligger på Youtube.

Kalle Holmqvist är skribent och tecknare. Han har gett ut böcker både för barn och för vuxna, framför allt om historia. Hans senaste bok för vuxna är Fred med Norge, som handlar om arbetarrörelsen och unionsupplösningen 1905. Hans senaste barnbok är Det går en mördare lös, en deckargåta som utspelar sig på 1700-talet när den svenska stormakten håller på att falla samman.

Tobias Johansson. Bibliotekarie och biblioteksbusschaufför. Arbetar bland annat med programverksamhet för ungdomar på Väven i Umeå.

Stellan Klint. Medicinsk bibliotekarie i Malmö.

Lena Lundgren. Bibliotekarie och tidigare utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm.

Mats Myrstener är pensionerad bibliotekarie, litteratursociolog, och medlem av BiS.

Eleonor Pavlov. Barnbibliotekarie i Lund med ett hjärta som brinner extra för inkluderingsfrågor. 

Martin Persson. Arbetar med formatfrågor och tillgängliga medier, bor i Malmö.

Röda Lina.bis ständiga samtidskommentator.

Tobias Willstedt är en bibliotekarie med ett stort intresse för folkbibliotek. Under hösten arbetar han dock på heltid med att främja digital delaktighet i coronakrisens spår.

Läs mer

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med swish.

Redaktionen