Läs BiS nyhetsbrev för juni

Ur innehållet i juni månads nyhetsbrev:

  • Skolbibliotek, sambibliotek och digitala bibliotek i nya numret av bis!
  • Om boken finns på hyllan – tillitsfull samverkan för Agenda 2030

I detta nummer kan du läsa om kommande nummer av bis samt om folkbibliotekens samlingar i relation till Agenda 2030. Den intresserade kan även ta del av olika perspektiv på utredningen för Stärkta skolbibliotek och läromedel.

Efter detta nummer tar nyhetsbrevet sommarlov. Njut av solen och läs bra böcker så ses vi igen i augusti!

Följ biblioteksdebatten

Prenumerera på BiS nyhetsbrev utan kostnad.

Redaktionen

Om boken finns på hyllan – tillitsfull samverkan för Agenda 2030

I den pågående debatten om mediesamverkan i Sverige har flera efterlyst hur biblioteken skulle kunna samarbeta på ett mer hållbart sätt och utifrån Agenda 2030. Men hur skulle en sådan samverkan kunna se ut? Artikelförfattaren utforskar.

Text: Annelien van der Tang

En cirkel bestående av olika former och färger och texten "Ingen ska lämnas utanför".
Illustration från Myndigheten för delaktighet, som har i uppdrag från regeringen att se till att offentliga aktörers arbete med Agenda 2030 blir tillgängligt för alla.

Svensk biblioteksförening har lagt ner expertnätverket för Agenda 2030. Implicerar detta att FN:s 2030-mål är så pass förankrade i bibliotekens arbete att det inte finns behov för en gemensam vidareutveckling, eller är målen så pass stora och brett definierade att det är svårt för folkbiblioteken att utforska relevanta kopplingar? Bibliotek som grundidé är ju egentligen redan ett svar på Agenda 2030. Bibliotekens roll när det gäller Agenda 2030 definieras oftast i termer av likvärdig tillgång till information och ökad jämlikhet.  

I denna artikel vill jag göra ett försök att återaktualisera folkbibliotekens arbete med Agenda 2030 utifrån våra samlingar. Hur kan vi med stöd i våra samlingar ge ett aktivt innehåll till folkbibliotekens arbete med Agenda 2030? Hur kan vi utnyttja Sveriges solida infrastruktur för bibliotekssamverkan på så sätt att våra offentligt finansierade bibliotekssamlingar bidrar till Agenda 2030 och att den ännu tydligare når våra prioriterade målgrupper och andra sårbara grupper i samhället?

Folkbibliotekens förändrade roll


Under de senaste decennierna har folkbibliotekens roll utvidgats markant och det har funnits en förskjutning från ett bibliotek som fokuserar på att tillgängliggöra sin samling, till ett bibliotek mitt i lokalsamhället som mer än tidigare fokuserar på empowerment, att utjämna sociala klyftor och på delaktighet och medskapande. Bortsett från en utökning av folkbibliotekens samlingar med mångspråkiga och nya, digitala medier har bibliotekariekåren under denna transformationsperiod inte alltid reflekterat över vilken ny eller annorlunda roll som samlingen skulle kunna ha i denna förändrade samhälleliga kontext. Tvärtom har det funnits en rädsla att folkbiblioteken skulle identifieras för mycket med sin samling. Detta har haft som konsekvens att samlingens betydelse har marginaliserats i styrdokument och i medierna. Folkbiblioteken är ju så mycket mer än sina samlingar. Samtidigt är det just samlingarna som kännetecknar och särskiljer folkbiblioteken. Fysiska och digitala källor som täcker nästan alla ämnen och teman som är viktiga i ett människoliv. Resurser som kan hjälpa en vidare, som svarar på en specifik fråga eller ett behov, som inspirerar, får en att tänka och hjälper till att förstå andra synpunkter och sätt att leva. 

Bibliotek som edutainmentaktör


2020 publicerade Kairos Future en rapport kring det lustfyllda lärandet och utpekade bland andra bibliotek som en edutainmentaktör, en organisation som sysslar med ”underhållning i undervisande syfte”. Många i samhället vill bidra till att hitta lösningar på tidens utmaningar, men vi vet inte hur. Hur kan vi lära hela livet, hur vill vi att vårt samhälle ska se ut, var kan vi prata om det och hur kan vi bidra till samhällets utveckling? I rapporten ställs frågan hur edutainmentaktörer som förfogar över en fysisk plats med personal aktivt kan arbeta med att gestalta lärande upplevelser på denna plats.

Hur kan vi lära hela livet, hur vill vi att vårt samhälle ska se ut, var kan vi prata om det och hur kan vi bidra till samhällets utveckling?


Låt oss göra ett tankeexperiment där vi antar att biblioteket befinner sig mitt i det globala sammanhanget av FN:s agenda 2030. Då finns det två nivåer som folkbiblioteken kan verka på:

  1. Som kunskapsorganisation kan bibliotek utifrån sin samling bidra till kunskap om de 17 delmålen till invånarna 

Folkbiblioteken har alla förutsättningar att kontextualisera Agenda 2030-målen tillsammans med kommunens invånare, sätta målen i sitt sammanhang och ge invånarna verktyg för att kunna koppla dessa mål till sig själva. Vad kan jag lära mig om detta – och vilken är min möjlighet att spela roll och påverka? Bibliotek som edutainmentaktör skapar ett sammanhang och en samhörighet som är grunden för att sedan tillsammans kunna fördjupa sig i FN:s delmål. Detta tillvägagångssätt ansluter nära till det som David Lankes omskriver som kunskapsbyggande i lokalsamhället. 

Genom att förbinda programverksamhet med samlingen kan bibliotekspersonalen skapa både sammanhang och samhörighet. För att väcka invånarnas intresse behövs det byggas broar till lokalsamhället (till exempel kommunens skolor som strejkar för Fridays för future). Folkbibliotekens breda fysiska och digitala samling (både skön- och facklitteratur) speglar olika uttryck, åsikter och infallsvinklar. Grunden för samhörighet skapas genom att förbinda denna breda samling till programverksamheten (till exempel bjuda in en klimatforskare). Program, samling och dialog är invånarnas väg in för att få mer kunskap om Agenda 2030 och därmed förhoppningsvis också ett svar på hur de själva kan bidra till målen. 

Bibliotekspersonalens roll sträcker sig därmed längre än förmedling av samlingen, den innefattar också att sätta samlingen i ett angeläget (lokalt) sammanhang som kan knytas till ämnena i Agenda 2030. Det handlar inte bara om enstaka programaktiviteter som berör ämnet, utom om en fördjupande programverksamhet som i olika former belyser mångskiftande aspekter, synvinklar och åsikter. En sådan programverksamhet kräver en aktuell och bred samling inom ämnena. Det är eftersträvansvärt att det finns flera exemplar av böckerna så att besökare kan låna hem böcker i ämnet, men också kan ha ett uppföljande gruppsamtal. Så bäddar biblioteken för en pågående dialog som även synliggör lokalsamhällets expertis inom ämnet. 

Genom ett proaktivt förhållningssätt och en tydlig koppling mellan, programverksamhet, samlingen och dialog kan folkbiblioteken i samverkan med varandra bidra till FN:s agenda 2030. 

  1. Folkbiblioteken bidrar aktivt genom ett medvetet och strategiskt arbetssätt till de flesta delmål av FN:s agenda 2030 (ingen fattigdom, god hälsa, god utbildning, jämställdhet, minskad ojämlikhet, fredliga och inkluderande samhällen) 

Folkfolkbiblioteken arbetar utifrån ett socialt hållbarhetsperspektiv för att nå sina prioriterade målgrupper och andra sårbara grupper i samhället med insatser såsom Digitalt först, Bokstart, språkcaféer. Samlingen spelar en betydande roll vid dessa insatser. 

Biblioteket i Philadelphia i USA och Lochal, biblioteket i Tilburg i Holland, visar hur man till exempel som bibliotek aktivt kan arbeta för att främja god hälsa. I antologin Living Libraries – the house of the community berättar bibliotekschefen Siobhan O. Reardon i Philadelphia hur biblioteket arbetar för att motverka fetma genom att organisera en programverksamhet kring ”Culinary literacy”. En av aktiviteterna är att lära sig att läsa matrecept. I samma linje ser vi på Lochal i Tilburg hur matlagning/food har fått en egen verkstad mitt i biblioteket. Bibliotekets samling av kokböcker och böcker om hälsa och mat har samlats ihop i verkstaden och kopplas till programverksamhet och debatt som handlar om mat, matlagning och hälsa. Ämnena sträcker sig från billig och hälsosam mat till ätbara insekter. 

Mediesamverkan och Agenda 2030

Vår infrastruktur för mediesamverkan ger folkbiblioteken alla förutsättningar för att kunna samverka kring ämnena som finns i Agenda 2030, både när det gäller aktualitet, kvalitet och kvantitet. Mediesamverkan som beskrevs ovan skulle idag, trots fungerande regional infrastruktur i många delar av landet, inte kunna genomföras i alla kommuner om de nationella fjärrlånerekommendationer skulle tillämpas strikt och fullt ut. Kompletterande medieförsörjning är bara en del av bibliotekens mediesamverkan. Här finns en stor utvecklingspotential.

Biblioteksväsendet har alltid kännetecknats av en nästan gränslös generositet.

Biblioteksväsendet har alltid kännetecknats av en nästan gränslös generositet. Minskade budgetar och ökade kostnader sätter gränser för generositeten. Men i stället för att sätta gränser borde vi se hur vi trots minskade budgetar och ökade kostnader kan samarbeta för att bidra till Agenda 2030 (vi spenderar trots allt mer än 400 miljoner kronor på medierna) och ge service till våra invånare, i synnerhet till prioriterade målgrupper och andra sårbara grupper i lokalsamhället.

Generositet kräver tillit. Denna tillit hänger tätt ihop med vad som beskrivs av Jonna Bornemark som ett professionellt kollektivt omdöme. Hon skriver:

Ett omdöme tillhör en miljö och har utvecklats historiskt. Det är ett omdöme man skolas in i och utvecklar vidare. I en levande tradition är omdömet inget som står still. Tvärtom, är det stillastående är det dött och tappar sin förmåga att lyssna på nya konkreta situationer. Då slutar också de inblandade att utvecklas.

Bibliotekariernas professionella omdöme har under många år grundats på den enskilda individens behov. Ett bibliotek mitt i samhället, som svarar på aktuella händelser i samhället i stort och i lokalsamhället – är en princip för ett frågande bibliotek. Vilka frågor är aktuella i mitt lokalsamhälle? Bibliotekets arbete med samlingen och i synnerhet fjärrlånen har under många år varit användarstyrd, utifrån enskilda individers behov. Skulle vi tillsammans kunna vidareutveckla vårt kollektiva professionella omdöme när det gäller mediesamverkan utifrån hållbarhet för grupper och för hela samhället? I förlängningen behöver vi kanske inte fjärrlånerekommendationer som idag – utan en professionell gemensam vision som handlar om att de gemensamma biblioteksresurserna ska bidra till Agenda 2030. Bibliotekarier blir här en viktig länk.

Om vi eftersträvar ett mer gemensamt nyttjande av de samlade biblioteksresurserna, skulle vi faktiskt utifrån tanken ”Om boken finns på hyllan” kunna låna ut böcker till varandra grundad på tillit till kårens professionella omdöme. Vår största utmaning är dock att vi alla måste tänka utifrån ett Agenda 2030 hållbarhetsperspektiv!

Bornemark, J. (2020). Horisonten finns alltid kvar: om det bortglömda omdömet. Stockholm: Volante.
Stetler, K., Lindgren, M. & Molander, R. (2020). Wow!: lustfyllt lärande – vägen till framtiden. Stockholm: Kairos Future AB.
Slijkerman Diederick, Ton van Vlimmeren (2021) Living Library – The house of the community around the world. Utrecht: Utrecht public library.
Ministerie van de Verbeelding (2017). Via connectie naar collectie. Rotterdam: Ministerie van de Verbeelding.

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Nya numret av bis – skolbibliotek och pandemi!

Foto: Lena Lundgren

bis dyker ner i vardagen på landets skolbibliotek! Som vanligt hittar du även nyheter och fördjupade analyser om bibliotek, kultur och samhälle.

Ur innehållet:

  • En splittrad tillvaro på skolbibliotek
    bis intervjuar Christina Degerström för att få en nytillträdd skolbibliotekaries perspektiv på yrket.
  • Vem vill vara Nancy Pearl? Ingen, men för våra elevers skull är vi det!
    Skolbiblioteket som fysiskt rum blir inte mindre viktigt för att eleverna har distansundervisning. Gymnasiebibliotekarier från Polhemskolan i Lund reflekterar över den digitala omställningens konsekvenser.
  • Trender i barn- och ungdomslitteraturen väcker oro
    Barn- och ungdomslitteratur fungerar som ett fönster mot världen och som en spegel mot en själv. Därför blir det problem när andelen översatta författare som ges ut i Sverige minskar signifikant. 
  • Vem är aktivist?
    Förordade Valfrid Palmgren strikta urvalsprinciper eller ville hon ge allt åt alla? I två längre texter reder Lena Lundgren och BiS styrelse ut missförstånd och fortsätter diskussionen om bibliotek, aktivism och föreningens historia.
  • “Växande osäkerhet kring framtiden och en förhöjd stressnivå”
    bis ställer frågor om arbetsmiljö och omstart efter pandemin till Marie Gustavsson, Sara Kjellberg, Peter Björkman och Monika Staub Halling.
  • Dessutom – boktips, krönikor, nyheter och poesi!

Bli medlem eller prenumerant redan idag för att få nästa nummer i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Redaktionen

Läs BiS nyhetsbrev för maj

Ur innehållet i maj månads nyhetsbrev:

  • KB, visa handlingskraft! – Ytterligare kommentarer kring det svenska sambiblioteket
  • Svensk självbild står i vägen för uppgörelse med rasism
  • Stötta de palestinska biblioteken

I maj månad nyhetsbrev så tipsar vi om Lena Lundgrens avslutning på en serie texter om det svenska sambiblioteket och dess problem. Lena uppmanar nu KB att visa handlingskraft angående sambiblioteket.

Biblioteksbladets BLM-nummer blev väldigt uppmärksammat för omslaget som bestod av en illustration på mordet av George Floyd. Efter att läsare reagerat på hur bilden avhumaniserade George Floyd valde BBL att byta ut den på den digitala utgåvan. Det finns mer att säga om numret så missa inte Karin Råghalls kommentarer i ”Svensk självbild står i vägen för uppgörelse med rasism”.

Slutligen så vill vi belysa situationen i Palestina och visa på möjligheterna att stötta det palestinska kulturlivet och biblioteken i landet.

Följ biblioteksdebatten

Prenumerera på BiS nyhetsbrev utan kostnad.

Redaktionen

Svensk självbild står i vägen för uppgörelse med rasism

Jag har saknat en bred diskussion om strukturell rasism i den svenska biblioteksvärlden. Därför läste jag Biblioteksbladets temanummer om Black Lives Matter med stort intresse. I denna text vill jag försöka bidra till ett fördjupat och fortsatt samtal om hur svenska bibliotek kan förhålla sig till rasism.  

Biblioteksbladets BLM-nummer (2/2021) hann knappt landa i brevlådorna innan tidningen fick berättigad kritik för att omslaget reproducerade våld mot svarta kroppar. Biblioteksbladet bad om ursäkt och tog bort illustrationen från den digitala utgåvan. På min papperstidning är den kvar. Varje gång jag tar upp tidningen tittar det dödliga våldet på mig. På sätt och vis påminner det hela om att rasism inte är något som snabbt går att radera eller avskärma sig från. Jag tror många önskar att det vore så. Att det räckte med att säga: ”Jag har tagit ställning mot rasism, jag är på rätt sida.” 

Skev självbild

De svenska bibliotekens självbild tas upp av flera medverkande i BLM-numret som ett hinder mot att ta rasism på allvar. Jag undrar om det är samma självbild som gör att Biblioteksbladet stundtals tenderar att fastna med blicken i USA? Tidningen lyfter förtjänstfullt fram relevant kritik mot svenska bibliotek vad gäller överrepresentation av vita och bristande förståelse för rasism, stereotyper och minoritetsstress – men jag saknar ändå vissa teman som i högsta grad hör till vår samtida, svenska bibliotekshistoria. 

För Kista ligger väl i Sverige? Där misshandlades fyra barn som rasifierades som icke-vita av väktare 2019. Ett av barnens mammor kommenterade händelsen i nättidningen Feministiskt Perspektiv: ”Vi flydde krig och våld för att våra barn ska slippa våldshandlingar …”. Samma år fick jag själv höra av en biblioteksanställd att papperslösa inte längre vågade komma till bibliotekets språkcafé av rädsla för att bli hämtade av polis.

Journalisten Martin Gelin beskriver i Biblioteksbladet hur amerikanska bibliotek har intagit en mer kritisk hållning till polisen i samband med BLM: ”Det kanske verkar märkligt i en svensk kontext: Varför skulle bibliotekarierna inte ringa efter polisen om de känner sig otrygga?”. 

Jag tror att han egentligen menar ”i en vit kontext”. Det finns många i Sverige som inte är trygga med polisen, både bland bibliotekens anställda och besökare. Även det är en svensk erfarenhet. 

Mångfald som strategi

I BLM-numret lyfts mångfald/representation fram som en viktig lösning på problemet med rasism. Inte utan orsak; svenska bibliotek behöver onekligen göra plats för fler kroppar, språk och erfarenheter. Men jag tror också vi behöver lyssna på de biblioteksforskare i exempelvis USA som försöker uppmärksamma mångfaldsdiskursernas baksida.

Enligt David James Hudson (2017) förstås till exempel ”mångfald” inom biblioteks- och informationsvetenskap som ett oföränderligt värde snarare än en historisk konstruktion. I enlighet med denna förståelse hyllar biblioteksvärlden den mångfald som olika ”racial identities” tänks bidra med, och gör mångfald till ett mål i sig – till Den Antirasistiska Strategin – samtidigt som dominansförhållanden och hierarkier görs till en icke-fråga. 

En angränsande problematik omgärdar det flitigt använda integrationsbegreppet. Liksom Milia Rahman Olsson som intervjuas i Biblioteksbladet konstaterade jag, när jag skulle skriva min c-uppsats, att det fanns lite skrivet om rasism, diskriminering och vithet inom svensk biblioteksforskning – desto mer om integration. Jag analyserade hur biblioteksvärlden använder begreppet integration och vad detta gör med förståelsen av rasism.

I min granskning av en delrapport till den nationella biblioteksstrategin – Kliv fram! Bibliotek, segregation och integration (2018) – fann jag att sättet integration förstås på osynliggör strukturell diskriminering och rasism. I korthet sker det när integrationsdiskurser skapar ett Vi- och Dom-tänk, där De Andra förknippas med problem, brister och omoderna värderingar medan det svenska, vita Vi:et förknippas med jämställdhet, hbtq-inkludering och antirasism. Ett flertal svenska forskare utanför B&I-fältet har visat hur den här typen av särskiljande upprätthåller rasism. 

Integration inte per definition antirasism

Jag ska ge ett exempel. Ett integrationsförslag i Kliv fram! går ut på att svenska bibliotek ska få hjälp av staten att anställa arabisktalande personer. Mellan raderna framställs detta som svårt för biblioteken i utgångsläget, därför föreslås staten göra det billigare för arbetsgivaren. Bibliotekens motprestation? Utbilda de som anställs i ”svenska värderingar”. Här hjälper alltså integrationsbegreppet till att ursäkta svensk arbetsmarknads behov av billig arbetskraft med Andras föreställt bristande värderingar. Samtidigt skymmer det effektivt sikten för strukturell diskriminering på arbetsmarknaden.  

Jag tvivlar inte på att vissa insatser som beskrivs i termer av integration – såsom språkcaféer (som jag själv numera jobbar med) – kan ha positiva effekter för både nya och gamla svenskar liksom för biblioteken. Men allt som beskrivs som integration är inte per definition antirasism. Om biblioteksvärlden ska ta itu med rasism måste vi också våga granska vad vi egentligen gör när vi sysslar med integration, vilka föreställningar vi upprätthåller, vilka berättelser vi tillåter/blockerar och vilken diskriminering vi ibland rättfärdigar. 

I Biblioteksbladets BLM-nummer nämner forskaren och konstkuratorn Temi Odumosu en annan viktig antirasistisk åtgärd: att närma oss vårt koloniala arv. Sedan min studietid, då vi läste om hur svarta uteslöts från amerikanska bibliotek på 1960-talet, har jag undrat över vår egen koloniala historia. Vilken roll spelade exempelvis biblioteken i den politik som nära nog utrotade flera samiska språk? Varför lärde vi oss inte under biblioteksutbildningen att Tornedalens bibliotek före 1957 inte fick förmedla finskspråkig litteratur i en trakt där majoriteten av de boende enbart talade finska (vilket finns beskrivet i Mer än ett språk – en antologi om flerspråkigheten i norra Sverige (2016))? Här finns mycket att göra för såväl forskare som lärosäten.

Välkommen neutralitetskritik

Avslutningsvis välkomnar jag att Biblioteksbladet i och med BLM-numret ger utrymme för kritiken mot idén om att bibliotek kan/bör vara ”neutrala” i förhållande till rasism och mänskliga rättigheter. Att vara neutral är att acceptera status quo eller, med andra ord, acceptera den strukturella rasism som det svenska samhället inklusive biblioteken präglas av. Neutralitet i den meningen är inte förenligt med våra åtaganden enligt bibliotekslagen och de lagar vi har att följa i övrigt. 

Även om jag instämmer i uppfattningen att svenska bibliotek inte har tagit tag i frågan om strukturell rasism på bred front, vill jag påminna om att det finns aktörer som har försökt lyfta de här frågorna tidigare (varav flera inspirerade mig i mitt val av uppsatsämne). Kanske är det återigen den där svenska självbilden som hindrat fler från att faktiskt lyssna? 2016 tog BiS fram ett antirasistiskt manifest med förslag på hur bibliotek kan arbeta mot strukturell rasism. Dokumentet baseras på bibliotekslagen och IFLA:s manifest. 

Intressant nog utmålade nyligen två forskare BiS som avskräckande exempel på politiska ”tjänstmannaaktivister” för att föreningen gör sådana saker. Jag undrar om de anser att det inte är politiskt att låta bli att ta ställning till hur makten är fördelad i samhället? Jag undrar också hur bibliotekens möjlighet att aktivt motarbeta rasism påverkas om detta arbete avfärdas som oprofessionellt och utanför bibliotekarieprofessionens ramar?

Karin Råghall

Källor:

Biblioteksbladet 2/2021, ”BLM-numret” 

Bibliotek i Samhälle (2016) Säg inte att rasismen finns någon annanstans – bibliotekens antirasistiska arbete. 15 mars. https://foreningenbis.files.wordpress.com/2016/03/bis-manifest-fc3b6r-det-antirasistiska-biblioteket.pdf (hämtad 2021-05-23)

Irani, Sholeh (2019) ”Järvabor efter misshandeln i Kista: ‘Alla barn är allas barn'”, Feministiskt Perspektiv. https://feministisktperspektiv.se/2019/01/29/husby/ (hämtad 2021-05-23)

Hudson, David James (2017) ”On ‘Diversity’ as Anti-Racism in Library and Information Studies: A critique”, Journal of Critical Library and Information Studies 1(1): 1-36. doi: 10.24242/jclis.v1i1.6

Råghall, Karin (2018) Talande tystnad. En analys av hur biblioteksdiskurser om integration förhåller sig till rasism. Kandidatuppsats, Sociologiska institutionen, Umeå universitet. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:1289374 (hämtad 2021-05-23)

Stenquist, Bjarne (2018) Kliv fram! Bibliotek, segregation och integration. Stockholm: Kungliga biblioteket, Nationell biblioteksstrategi

Styrelsen för föreningen Bibliotek i Samhälle (2021) Felaktig bild av BiS och förenklad syn på bibliotekspolitik i forskningsartikel. 26 april. https://foreningenbis.com/2021/04/26/felaktig-bild-av-bis-och-en-forenklad-syn-pa-bibliotekspolitik-i-forskningsartikel/ (hämtad 2021-05-23)

Westergren, Eva och Åhl, Hans (red.) (2016) Mer än ett språk. En antologi om flerspråkigheten i norra Sverige. Lund: Studentlitteratur