Tag Archives: LO

Bibliotekssektorn behöver stridbara och solidariska fackförbund. Acceptera inte Sacos eftergift till arbetsköparna, DIK!

Den 5 juni presenterade företrädare för fackförbunden LO, TCO, Saco och arbetsköparorganisationen Svenskt Näringsliv en överenskommelse: parterna ska driva ett lagförslag om inskränkt strejkrätt. Inskränkningarna innebär bland annat att stridsåtgärder inte ska kunna användas i andra syften än att få till stånd kollektivavtal.

DIK, som organiserar bibliotekarier och är en del av Saco, beskriver det lämnade förslaget som ”en facklig framgång”. Fackförbundet ser förslagets inskränkningar i möjligheterna till konfliktvarsel ”som av begränsad betydelse på de områden där DIK:s medlemmar verkar”.

BiS undrar hur en inskränkning i strejkrätten på något sätt kan vara en facklig framgång. Vi undrar hur det står till med solidariteten med andra fackförbund, exempelvis SAC, eller solidariteten med de som arbetar inom andra områden än de som DIK:s medlemmar verkar.

Strejkvapnet är ett viktigt verktyg i den fackliga verktygslådan. Att slarva bort det på det här viset är inte värdigt ett fackförbund, utan en ren kapitulation och eftergift till arbetsköparsidan och högern.

Verklig facklig kamp kräver fackförbund som står upp för sina medlemmar och som solidariserar sig med arbetstagarnas intressen, inte fackförbund som hjälper till att slå undan benen för facklig organisering. Bibliotekssektorn är inget undantag. Vi uppmanar DIK och de andra fackliga parterna att tänka om istället för att ge bort strejkrätten så lättvindigt!

BiS styrelse

Läs mer

 

Arbetarskrivare på bokmässan

WrangborgI Föreningen Arbetarskrivares tidskrift Klass läser jag att föreningen, som innehåller runt 300 publicerade och opublicerade författare med rötterna inom LO-kollektivet kommer att delta i ABF:s monter (B09:19) på lördag och söndag, under en rubrik man kallar ”Klassträffen”.

Föreningen för vidare det arv som fortfarande är högst livaktigt i Sverige – arbetarförfattarnas och arbetarlitteraturen. Hit räknas t.ex. många av Elsie Johanssons böcker från Uppland och Uppsala. En annan riktig veteran är 85-åriga Mary Andersson, känd för sina arbetarskildringar från Skåne och Malmö. Hon har nu fått Malmös kulturpris för 2015. Hon växte upp i de s.k. barnrikehusen i Sorgenfri i Malmö och började skriva när hon som ensamstående mamma blev arbetslös på 1940-talet. Främst bland hennes elva romaner brukar räknas Maria från Borstahusen, som också satts upp som pjäs.

På ett seminarium jag deltog i förra veckan talade sociologen Henrik Fürst från Uppsala om sin forskning kring litterära debutanter. Han kan visa att runt hälften av alla debutanter sedan 1994 alla gått på någon skrivarkurs som de svenska folkhögskolorna (också de ganska unika i världen) arrangerar.

I Klass (nr 3/2015) läser jag vidare att poeten och kallskänkan Jenny Wrangborg (se bilden) fått Svenska Målareförbundets kulturstipendium, bara ett av många denna estradpoet fått. Vidare intervjuas Susanna Alakoski om sitt författarskap, även hon är medlem i föreningen. Man kan läsa ett romanutdrag av Aino Trosell, dikter av Annamaya Öhlund från Sundsvall, och om poetiska outsiders som Sandvikenpoeten Stig Sjödin och rapparen Timbuktu, av litteraturvetaren Magnus Nilsson. En riktigt säregen arbetarförfattare presenteras också, bergslagsberättaren, ordkonstnären och skogsarbetaren Nils Parling.

Föreningens nya ordförande Torgny Karnstedt, en av våra främsta läsambassadörer med oräkneligt antal framträdanden i svenska skolor, ger en ironisk släng åt LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, som intervjuas i tidningen. Han påminner om att Thorwaldsson som ABF-ordförande talade sig varm för böcker och bibliotek, men att han varit väldigt tyst om detta sedan han blev LO-ordförande.

LO har inte längre någon kulturombudsman. Den gamla folkhögskolan i Brunnsvik är nedlagd. LO-tidningen har upphört, liksom dess kulturbevakning. ”Förr var kulturen en självklar del av den fackliga rörelsen. Arbetarförfattare deltog som föreläsare i kursverksamheten och det ordnades flera stora seminarier om arbetarlitteratur.” skriver Karnstedt.

Jag deltog själv i flera av dessa som nu är ett minne blott. Karnstedt hoppas att Karl-Petter Thorwaldsson ska göra mer för kultur och läsning i framtiden än han gjort hittills som LO-ordförande.

Till slut recenseras Upplandsförfattaren Kjell Eriksson, som började som trädgårdsarbetare en gång, och hans nya roman om en svensk frivillig i Spanska inbördeskriget, Att skjuta hästar. Andra nya arbetarskrivare som publicerats är Anna Fröding (En värld att vinna), Sam Carlquist (Gud bodde i Rågsved), och Ann-Gerd Simu från Tornedalen (Bara en flicka).

Arbetarlitteraturen, ett av svensk litteraturs bredaste stråk genom den moderna historien, lever fortfarande i allra högsta grad! Och tidskriften Klass borde finnas på de flesta bibliotek menar jag. Föreningen Arbetarskrivare är också ett forum för debutanter, professionella författare och glada och förhoppningsfulla amatörskrivare. Just sådana som borde kunna mötas i folkbibliotekens litterära miljö, eller hur?

Mats Myrstener