Kategorier
nyheter

Rapport från Ordriket

Ordriket hette en sönderläst älsklingsbok i min barndom. Numera finns ett nytt ordrike nämligen Bokmässa. Har nu varit på en årlig omtumlande resa i detta imperium.

Håller som bäst på att landa efter att ha blivit helt överstimulerade  under den gångna veckan. Först tre härliga dagar med gamla bisgänget, vi som varit med i föreningens styrelse och redaktion i urminnes tider och nu träffas varje år, denna gång i Värmland.  Sedan fyra dagar i mässkaoset. Enda pausen var fyra timmars tågstopp i Trollhättan.

Jag har lagt dagliga mässrapporter på BiS facebooksida. Här kommer de samlade och något reviderade. Som alla tidigare år, utom de pandemidrabbade, var jag på mässan alla dagar, alla tider. Men hur man än springer, viftar med öronen, flackar med blicken och suger i sig så hinner man bara med en skärv av en bråkdel av detta överväldigande utbud. Så här följer några nedslag och reflexioner dag för dag.

Ord ord ord – så ska vi ha det men var ska vi ta det

Äntligen åter på Bokmässan, som tappat det andra ledet Bibliotek. Ja, det har ju blivit allt mindre biblioteksanknytning bland utställarna och allt mer mat och annat ickebokligt. Men fortfarande är det en hel del biblioteksprogram bland seminarierna och på olika scener på mässgolvet.

Även BiS har synts allt mindre i mässvimlet. Redan på den första bokmässan för 38 år sedan var BiS med och hade en mycket uppskattad monter med pinnsoffa, trasmatta  och röda fanor, en stor kontrast till en mässa som då mest handla om teknik och att biblioteken borde samarbeta med näringslivet.  I flera år hade BiS monter, ibland tillsammans med andra likasinnade organisationer. Men detta har  blivit ekonomiskt omöjligt att fortsätta med. Under många år ordnade vi en serie mycket uppskattade seminarier med rubriken ”Det rättvisa biblioteket”. Allt detta finns rapporterat i bis.

Nu till dagens upplevelser, det är ju så man säger numera, som bis utsända i vimlet. Började med att lyssna på ordförandena i kulturnämnden och i grundskolenämnden i Göteborg och respektive förvaltningschefer. Göteborgs stad har satsat på en egen scen de första dagarna med anledning av att staden numera är en av Unescos Litteraturstäder. De båda ordförandena talade mycket väl och med stora ord om stadens satsning på bibliotek och läsning framför allt för barn och ungdom. De sa allt som finns att säga om vikten av läsning och bibliotekets roll i detta och i samället i stort. Förvaltningscheferna hade ett något lägre tonläge, de är ju närmare verkligheten och vet förhoppningsvis hur det egentligen står till med såväl skol- som folkbibliotek i kommunen och att det redan aviserats att det saknas 70 miljoner i kulturförvaltningens budget för att behålla nuvarande verksamhet.

Mycket vackra ord, nu väntar vi ivrigt på resurserna att förverkliga något av allt detta. Hoppas politikerna håller dessa brandtal för bibliotek och läsning i kommunfullmäktige också och kräver pengarna på bordet! Eller var det kanske så att de kunde med att säga allt detta löftesrika för att de nu med största sannolikhet förlorar makten och de rödgröna plus C tar över i Göteborg?

Nästa panel att avlyssna var ett samtal under rubriken ”Bibliotekets roll i det demokratiska samhället”. Biblioteksbladets redaktör Thord Eriksson var moderator och deltog gjorde Jonna Ulin ansvarig för bibliotek och kulturhus i Göteborg, Pamela Schultz Nybacka, lektor vid Södertörns högskola,  Karin Nowé Hedvall från Högskolan i Borås, Torbjörn Nilsson, stadsbibliotekarie i Malmö och Daniel Forsman, stadsbibliotekarie i Stockholm. De var alla tveksamma till att biblioteken nu lever upp till sitt demokratiska uppdrag. Biblioteken är äldre än den moderna demokratin som biblioteken tillsammans med folkrörelserna var med och skapade men nu gäller det att hänga med i en föränderlig värld. Biblioteken och bibliotekarierna måste bli mer agila, det är tydligen inneordet nu, förändringsbenägna, omställningsbara och relevanta, vad nu allt detta kan innebära? En del av diskussionen kom att handla om bibliotekariernas syn på vad professionen är och vad yrket innebär i verkligheten. Ger utbildningen den kompetens som krävs, gör bibliotekarierna fel saker. De utbildningsansvariga menade att de erbjuder en bred utbildning som ger ett akademiskt sätt att tänka, analysera och förmåga att förändra och anpassa sig, men eftersom biblioteksvärlden är så mångfasetterad med alla olika sorters bibliotek så faller mycket av utbildningsansvaret på arbetsgivaren.

Minns att när jag gick biblioteksskolan i Solna, som ju var en utbildning för folkbibliotekarier, så skrev vi från BiS sida ett remissvar på BU, utredningen som föreslog en för alla bibliotekstyper gemensam högskoleutbildning i Borås, där vi var mycket tveksamma till en sådan sammanslagning. Jag är fortfarande skeptiskt till detta och undrar om arbete på KBs handskriftsavdelning verkligen är samma profession som att jobba läsfrämjande i ”orten”.

Det blev även en mycket intressant diskussion utifrån hur man arbetat när man tagit fram de nya biblioteksplanerna i Malmö och Stockholm, även resultatet är olika sades det, bör alltså läsas och begrundas. Varför inte ”recensera” biblioteksplaner i bis?

Omöjligt att återge allt klokt som sades, det gav många tankar att grubbla vidare på. Till sist fick alla säga en sak de såg som viktigast just nu. Då nämndes bland annat vikten av att verkligen synliggöra allt vad biblioteken gör, det som syns i media och för den enskilde användaren är bara toppen på ett isberg.Andra förslag var att bibliotekslagen ska fastslå att ingen ska ha mer än 1500 meter till biblioteket och att armlängds avstånd ska gälla mellan biblioteksverksamheten och politiken.

Så blev det afton den första dagen och jag gick hem till ordbehandlaren istället för att mingla bland vin, vänner och visioner på mässgolvet såsom traditionen bjuder första mässkvällen. Så den som önskar kändisreportage med skvaller från barhäng och efterfester får kolla andra media eller dom som var där.

Vad ska biblioteken försvara?

De personaldrivna Dieselbiblioteken i Nacka var genom sin buss de enda biblioteken som var närvarande inne på mässan. Tre bibliotek i Nacka drivs alltså av ett personalägt aktiebolag, de andra tre drivs av Axiell. Givetvis borde kommunen själv ha hand om sina bibliotek, men om man fattat det politiska beslutet att upphandla biblioteksverksamheten på en marknad som inte finns, är det då bättre med ett personalägt än ett rent kommersiellt privat företag eller är det skit samma?

Annat biblioteksanknutet på mässgolvet var en monter med info i broschyrform om Digiteket, Bläddra, Bibblix, Bibblan svarar, Världens bibliotek, Polarbibblo och Legimus under samlingsrubriken Nationella bibliotekstjänster. Hur svårt kan de vara att få till denna samordning även i det digitala i form av en gemensam ingång på nätet? Det skulle göra att många fler, såväl allmänhet som personal, hittar dessa fantastiska tjänster enklare. Det är väl det bibliotekarier ska vara bra på? Sluta utreda, bara gör det!

Pratade med de som ansvarar för Bibblan svarar och frågade varför de lade ner den mångspråkiga delen som vi inom projektet Ordbron startade  som en del av Bibblan svarar. Ingen av dem visste att en sådan tjänst ens funnits! Kanske var vi för tidigt ute då i början av seklet. Tanken var att det skulle kunna användas såväl av personal, då språkförbistring uppstår, och direkt av de som ville ha biblioteksservice på annat språk än svenska. Dags  att börja om, nu finns ju ännu fler som rimligen skulle kunna ha nytta av tjänsten och en större språkkunskap bland bibliotekarier som kan ingå i nätverket av svarande på ännu fler språk. Tveka inte, bara gör det!

Under fredagen höll Svensk Biblioteksförening  ett seminarium  med rubriken ”Bibliotek som samhällsbärare – i vardag och kris” som modererades av Lisa Gemmel, föreningens utredare. Hon berätta om rapporten ”Biblioteken och pandemin” som visar hur olika biblioteken hanterade  den kris som pandemin innebar beroende på bibliotekets ställning i kommunen  och vem som agerade, bibliotekspersonalen eller högre nivåer i hierarkin.  En panel bestående av en skolbibliotekarie, en som jobba på en region och en bibliotekschef pratade sedan om vad biblioteket bör göra under en kris. Det blev mest lösa trådar att spinna vidare på. Det märktes att tankar och idéer om biblioteket som en del av totalförsvaret, dvs civilförsvaret, bara är i början och rätt spretiga. Man konstaterade att idag är det väldigt olika i kommunerna om man inbegriper biblioteken i civilförsvaret eller ej. För att så ska vara fallet måste politiken inse att biblioteket är en samhällsbärande institution med många olika funktioner såväl till vardags som vid kris.Ska biblioteket klara detta på ett rimligt sätt så krävs ökade resurser. ”om biblioteket reduceras tilll en hylla på ICA” så funkar det inte! Modeorden för dagen i detta seminarium var resilient och agilt.

Till sist kom den viktigaste frågan, vad är det biblioteken ska försvara? Är det den sittande regimen eller demokratin. Vad gör man som bibliotekarie om regimen inte längre är demokratisk, vad kan man ställa upp på?

Tänkte vidare på detta. Visst är det självklart att biblioteken och bibliotekspersonalen i Ukraina ser sig som och är en del av totalförsvaret är. Men hur är det i Ryssland, har biblioteken något val? De måste väl försvara regimen inte yttrandefriheten och demokratin? 

Slutklämmen från en av deltagarna blev ” Vi får det samhälle vi röstar för”. Då är det bara att tillägga att för att vi ska få det samhälle vi självklart måste försvara, så måste biblioteken ta sitt ansvar att bidra till demokratins utveckling och inte avveckling. Hur formulerar man detta i ett underlag för upphandling av biblioteksverksamhet och hur utvärderar man det?

Samtal från andra våningen – tredje dagens mässa

I de vidsträckta mässhallarnas mitt dansar och trumpetar de stora elefanterna, den kakafoniska ljudnivån är öronbedövande och på alla scener finns rader av författare och andra mer eller mindre kända personer. De mest  eftertraktade  jobbar på många arenor. Undrar hur de orkar. Såg till exempel Anna-Lena Laurén först på DNs scen, sedan på Svenska Kyrkans och på Finlandssvenska verandan, lika skarp och klartänkt som alltid.

Men tragiskt att det ska behövas ett krig för att skapa intresse, marknad, för för experter, författare och andra kulturpersoner med kunskap om och erfarenheter från Ryssland och Ukraina.  Ännu mera tragiskt är att marknaden för krigsindustrin växer mångtusenfalt vilket gör att vi får allt mindre pengar till kultur och att vi snart  får en kulturpolitik som hellre satsar på Skansen än kulturutbyte över alla gränser.

Runtikring de penningstarka  aktörerna som hyrt in stora ytor finns de mindre allt längre ut i kanterna ju mindre penningpung man har. Där finns de litterära sällskapen, egenutgivarna, eldsjälarna, de småförlagen och institutionerna, sammantaget en fantastisk mångfald av stort och smått, högt och lågt, böcker och allt möjligt annat. Säkert kan alla fynda och hitta själsfränder i detta stimulerande kaos som lockar tusentals människor i slingrande köer. Den redovisade slutsiffran i år var drygt 82 000, men förmodligen var det fler för registrering av besökare verka inte funka.

På andra våningen är det betydligt lugnare även om där finns minst sex scener, men de är inte så tätt inpå varandra. Här finns också seminarielokalerna som de tre första dagarna kräver dyrt seminariekort eller presskort och på söndagen är allt för alla.  Här pågår många samtal såväl på scenerna som i seminarierummen.

Efter att ha genomlevt den bedrövliga valrörelsen med alla dess faktaresistenta debatter, talepunkter, personangrepp, hot, hat och till sist det deprimerande resultat, är det en lisa för själen att få lyssna på riktiga samtal där kloka, kunniga och engagerade personer med vitt skilda bakgrunder och åsikter inte debatterar utan samtalar med varandra om viktiga ämnen under rubriker som Vart är den svenska välfärdsstaten på väg, Vad händer när kunskap inte längre är makt, Vad är Sverige?  Seminarierna med dessa tre rubriker liksom många fler filmades och dyker säkerligen upp i någon TV-kanal nära dig så småningom, Missa dem inte! Dagens ord i dessa samtal var tillit, jämlikhet och demokrati.

Har också lyssnat på flera givande seminarier  om vikten av läsning och berättande med många djupt engagerade och personer.  Det mest inspirerande hade rubriken  Litteraturens demografiska demokrati. Detta valde jag eftersom jag inte begrep vad det skulle kunna handla om.  Arrangör var Litteraturfrämjarinstitutet som företräddes av Marlen Eskander. Moderator var Alexandra Pascalidou och övriga deltagare var Stina Wollter och America Vera-Zavala. En blixtrande spirituell föreställning om vikten av läsning som en förutsättning för eget berättande och om hur nödvändigt det är att fler röster och kroppar får vara med och berätta både som personer och som representanter för grupper som nu inte syns i litteratur och andra former av berättande. För att hålla ihop samhället måste fler få komma till tals, få stå på scenen, bli inkluderade. Fler verkligheter måste bli synliga för alla.

Detta fick mig att tänka på arbetarlitteraturens storhetstid för hundra år sedan och vad den betydde för att bygga ett mer jämlikt samhälle. Nu talas det om arbetarlitteraturens återkomst. Vad är det tecken på?

Läsfrämjandet prioriteras nu på många fronter och allra viktigast är biblioteken i detta arbete och alltfler bibliotek har även skrivarkurser. För några år sedan var det mycket populärt att ordna berättarkvällar. Genom att läsa, skriva, berätta och samtala skapar vi tillsammans ett mer hållbart demokratiskt samhälle och detta är väl bibliotekets samhällsbärande uppgift?

Slutsats av allt detta är att biblioteken borde satsa mer på att bli en arena för samtal där man möts och förmedlar kunskap, utbyter åsikter och tillsammans blir klokare, ett rum för bildning på plats inte bara på hyllan.

Ordets makt över verkligheten

Började söndagen med att lyssna på ett animerat samtal under rubriken ”Så var det 2022, Josef K”. Under ledning av Mattias Hagberg samtalade Augustin Erba, Christer Hermansson, Gertrud Larsson och Åsa Wettergren med glimten i ögat och med utgångspunkt från egna författarskap, om kontorslandskapets ekorrhjul, mellanchefers dilemma och NPM. Allt ska mätas, dokumenteras, kanske är hela meningen med arbetet och livet att gå på möten och skriva protokoll? Nu när NPM ska ersättas av tillitsbaserat arbetssätt  behåller man NPM för kontrollens skull och byråkratin växer ytterligare. Kul att lyssna på men egentligen rätt uppgivet.

Detta med tillitsbaserat arbetsätt är tydligen det som ska gälla nu, till exempel inom kulturförvaltningen i Göteborg, samtidigt som det kommer fler och fler dekret om hur och vad man ska göra på biblioteken och det blir alltmer centralstyrt. Kommer mig att tänka på en bok från tidigt 70-tal med titeln, som jag minns den ”Revolution på arbetstid”. Hittar den inte i Libris, kanske dags för ny reviderad upplaga? Låter som en uppmaning till aktivism vilket  ju är högst odemokratiskt och vänstervridet enligt vissa högerkrafter men kanske nödvändigt.

Lyssnade sedan på seminarier om rasism i Sverige och om konspirationsteorier som fara för samhället. Mycket intressant och givande men gav ingen ökad tillit till varken demokratin, förnuftet eller framtiden. Däremot slog det mig att kristendomen och andra religioner nog är de mest framgångsrika, dvs med störst spridning, konspirationsteorierna i mänsklighetens historia.  

Avslutade dagen på Globala Torget där scenen under fyra dagar bjudit på ”100 samtal för en bättre värld”, mycket av det på mässtemat Sydafrika. Som seden bjuder avslutade Jan Guillou Globala Torget och mässan och lovade stå där på scenen nästa år också förutsatt att den tillträdande regeringen inte drar bort de biståndspengar som delvis finansierar detta forum för organisationer och eldsjälar som jobbar för en bättre värld.

Förutom en måndag med trötta fötter, huvudvärk och högar av hemsläpade tryckalster gav denna mässa mig insikten att det skrivna ordet är viktigare än någonsin och att klyftan mellan alla vackra ord i form av beskrivningar, löften och visioner  och verkligheten blir allt större.  Det säga att land ska med lag byggas och tydligen även med en störtflod av måldokument, manifest, handlingsplaner, regler, strategier, avtal, rapporter med mera. Tiden det tar att få till alla dessa ord, läsa dem, förmedla dem  och i bästa fall följa upp, tar alltmer resurser och kraft från själva tillämpningen och förverkligandet.  Med andra ord  det måste finnas en bättre balans mellan handlingar i form av ord och de verkliga så att det blir något gjort!

Ingrid Atlestam

Följ biblioteksdebatten

Prenumerera på BiS nyhetsbrev utan kostnad.

Kategorier
nyheter

Biblioteket – en ljuspunkt!

Text: Lena Lundgren

Konferensen ”Stockholm +50” var en uppföljning av FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972 och utgångspunkt var FN:s globala hållbarhetsmål Agenda 2030. I anslutning till den internationella högnivåkonferensen ordnades en skuggkonferens, ”Folkets forum för miljö och global rättvisa” den 31 maj-1 juni i ABF-huset organiserad av Solidaritetshuset i Stockholm. Där arrangerade folkrörelser och organisationer, NGO:er med varierande mål och metoder, ett omfattande program med föreläsningar, debatter och seminarier. ABF-huset myllrade av representanter för klimat-, miljö- och biståndsorganisationer, aktivister för matsolidaritet och ursprungsfolks rättigheter.  

Bibliotek i Samhälle, BiS, medverkade med ett digitalt seminarium den 31 maj. Temat var ”Biblioteket – en ljuspunkt?” och syftet var lyfta fram om och hur biblioteket kan bidra till hållbar utveckling. Maria Bergstrand, Världsbiblioteket, Anders Ericson och Mikael Böök, norsk/finska biblioteksbloggen Bibliotekettarsaka.com, var arrangörer tillsammans med Lena Lundgren, BiS.

Internationella sessionen

Seminariet inleddes med en Zoom-session i Erlandersalen. Mikael Böök hälsade välkomna och förklarade valet av tema. Han presenterade sig som biblioteksaktivist och menade att det är en positiv och utmanande uppgift för biblioteken att bidra till en hållbar värld. Det är ett uppdrag som inte många bibliotek arbetar aktivt med, men som de måste anta om de vill fortsätta att vara relevanta. Han föreslog också att bibliotekarier ska göra gemensam sak med ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, och stödja FN-avtalet om förbud mot kärnvapen. Därigenom ville han bredda bibliotekens roll. 

Mikael hade genom sitt engagemang som enskild medlem i IFLA lyckats engagera tre framstående internationella biblioteksprofiler: Emily Drabinski är forskningsbibliotekarie och lärare vid City University i New York. Hon valdes nyligen till ordförande för ALA, American Library Association för 2023–2024, den första hbtqi-aktivisten på den posten. Sydafrikanska Anriette Esterhuysen har i många år arbetat intensivt med rättvisefrågor, framför allt när det gäller Internet och digitala tjänster. Kathleen de la Peña McCook är professor vid bibliotekshögskolan vid University of South Florida och starkt engagerad i mänskliga rättigheter och sociala rörelser. 

Emily Drabiniski. Foto: Anders Ericson.

Emily Drabinski hade som motto för sin kampanj inför ordförandevalet i ALA ”Collective Power – Public Good”. Hon menade att ett hållbart samhälle, där biblioteken kan spela en viktig roll, är beroende av starka och välutbildade bibliotekarier, som får goda arbetsvillkor och rimliga resurser och kan agera självständigt.

Biblioteken är i stort sett det enda som är kvar av ”public goods” (kollektiva nyttigheter). Men de är under attack, särskilt i USA, där det har utbrutit kampanjer mot inköp av böcker om exempelvis afro-amerikansk historia och med hbtqi-teman. Det har till och med lett till angrepp på biblioteksarbetare. Genom att stärka biblioteken kan vi vidga det gemensamma utrymmet i samhället, ta tillbaka det från de kommersiella intressena och ge det åter till medborgarna. Enligt Emily är det avgörande för en hållbar utveckling.  Enligt hennes egna erfarenheter är arbetsorganisationen avgörande, personalen är biblioteket, och hon kommer att arbeta för att stärka personalen så att de kan stå emot påhopp, inskränkningar och censur. Genom att agera gemensamt kan personalen bidra till att biblioteken blir mer effektiva institutioner i kampen för den värld som vi vill leva i.

Anriette Esterhuysen ser biblioteken som förkämpar för allmänintresset och är övertygad om att demokratisering av tillgången till information kan stödja hållbar utveckling och social rättvisa. Men hon identifierade fyra utmaningar: 

  • Ojämlikheten i tillgången till information, som dels beror på brist på ekonomiska resurser, alla har inte råd med utrustning och tjänster, dels på att infrastrukturen fortfarande är dåligt utbyggd i delar av landsbygden och i vissa länder.
  • Individualiseringen, föreställningen att den enskilde ska lösa sina problem och inte söka kollektiva lösningar, en idé som vi till och med ser i FN-dokument.
  • Kommersialiseringen, att någon tjänar på vårt behov av information, som medför att vi oavsiktligt blir en del av den, men inte garanterar att vi själva får ut något av värde. 
  • ”Desinformation” och ”misinformation” (en distinktion som vi inte gör på svenska, red.:s anm.) som kan få stora konsekvenser, bland annat övergrepp på dem som arbetar för mänskliga rättigheter av olika slag.

Detta leder till sårbarhet och vad Anriette betecknade som mediakaos och en bristande tilltro till information och kunskap. Internet leder inte självklart till kritiskt tänkande och hon menade att vi kan lära av journalistiken. Biblioteken kan stå för kvalitet, trygghet och vägledning och personalen kan stötta ”empowerment” (egenmakt) i det rådande mediakaoset. Biblioteken kan och måste i det här läget vara en ljuspunkt. Vi behöver bibliotek och det finns sätt för biblioteken att anta och möta alla fyra utmaningarna. 

Kathleen de la Peña McCook anser att en viktig uppgift för biblioteket är att vara ett dokumentationscenter, att spara och tillgängliggöra information som arkiven gör. I anknytning till Anriettes inlägg menade Kathleen att den allmänna tillgången till mobiltelefoner har inneburit en falsk tilltro till att de löser problemen med informationsgapet. En konsekvens, som hon har upptäckt i sin undervisning, är att studenterna när de använder sina mobiler inte tar fram originaltexterna utan nöjer sig med sammanfattningarna. Mycket av informationen kostar dessutom. Bibliotekens datorer är därför särskilt viktiga, där kan alla få gratis tillgång till fördjupad information och vägledning. Men biblioteken måste bli bättre på att visa vad de kan erbjuda, det är svårt att få människor att förstå vad de missar. 

Kathleen har i sin undervisning tagit upp FN:s hållbarhetsmål. Studenterna besöker biblioteken och undersöker energianvändningen, ett sätt att konkretisera hållbarhetsfrågorna. Det finns en rörelse som arbetar för att göra biblioteken mera energieffektiva men det är naturligtvis lättare när det gäller nya än gamla bibliotek. ALA måste driva hållbarhetsmålen! 

Efter dessa inlägg öppnade Anders Ericson för frågor. Lars Ilshammar undrade vad som egentligen är problemen med mobilen, är det den lilla skärmen? Kan vi verkligen dra ner hastigheten på teknikutvecklingen? Kathleen svarade att problemet är att människor tror att de får säker och bra information och nöjer sig med det.

Anriette höll med Kathleen men menade att apparaten inte är problemet utan att tekniken inte fungerar sömlöst och att allt ska vara så kort och gå så fort. Alla referenser med länkar exempelvis i Twitter får samma effekt, få går vidare till länken. Många vidarebefordrar också länkar utan att läsa dem själv. Digital litteracitet behövs! 

Emily påpekade att det är svårt att få folk att göra på ett visst sätt (hon hänvisade till sina erfarenheter av att ha en fjortonåring hemma…). Att hjälpa människor att förstå vad de ser och varför, att förklara strukturerna under, och tydliggöra den makt som ligger bakom exempelvis webbdesign, klassifikation och katalogisering är viktigt, liksom att ge dem verktygen att organisera motstånd med.  

Därmed tackade Anders våra internationella gäster och programmet fortsatte med den svenska delen.

Svenska sessionen

I den andra delen, som hölls fysiskt i samma sal och även den streamades, medverkade Lars Ilshammar, biträdande riksbibliotekarie, Elisabet Rundqvist, bibliotekarie, handläggare på KB och volontär i flyktingrörelsen samt Nick Jones, chef för konst och bibliotek i Huddinge kommun.   

Lars Ilshammar. Foto: Anders Ericson.

Lars Ilshammar inledde med den utmanande frågan ”Vad är ett bibliotek – och vad borde det vara i en digital tid?” Det finns ett problem med människors bild av biblioteket, ett rum med bokhyllor och böcker, som snarare är ett museum, och det moderna biblioteket med alla dess resurser. Biblioteket är en funktion för förmedling och inhämtande av information och kunskap i alla dess former. Men biblioteket är också en social arena där vi kan samtala och umgås som medborgare och jämlikar. Lars såg dock fyra yttre förändringskrafter som biblioteken måste hantera samt några nya uppgifter som biblioteken själva har tagit på sig. Han menade att här finns en fara, biblioteken måste prioritera kärnan i sitt uppdrag och citerade Drottning Christina: ”Den som försöker hålla sig väl med alla, blir vän med ingen.” 

Lars har gett bis tillstånd att publicera hela hans inlägg, se bis 3/2022.

Elisabet Rundqvist. Foto: Anders Ericson.

Elisabet Rundqvist hade valt rubriken ”Att för en stund få vara människa” för sitt inlägg. Hon konstaterade att hon såg en vacker båge från Lars tankar om bibliotekens kärnuppgifter till hennes egna erfarenheter. Elisabet citerade flera nyanlända som i samtal och i en studie av Ola Pilerot och Jenny Lindberg, Sen går jag hem när det stänger, har berättat vad biblioteket betyder för dem. Biblioteket är en av de första platser som flyktingarna besöker som inte är myndigheter och där de möter vanliga människor som gör vanliga saker. Rummet, bokhyllorna och samlingarna är påtagliga, något man begriper sig på. Det är en plats som är inbjudande och välkomnande och där alla är lika mycket värda. Ord som används är andrum, tillflyktsort, eskapism, tidsfördriv, hålla kontakt och träffa vänner. Man vill lära sig språket och förstå samhället och hur allt konkret fungerar. Det är basala, helt fundamentala mänskliga behov, som biblioteket kan stötta människor med och som Elisabet trodde att inte någon annan del av samhället kan göra lika bra som biblioteket. 

Nick Jones. Foto: Anders Ericson.

Nick Jones reflekterade slutligen över tesen ”Folkbiblioteken gör oss verkliga för varandra”.  Nick åberopade Hanna Arendt som menade, att om vi delar gemensamma platser med varandra så blir vi verkliga för varandra. Ett samhälle som ska hålla ihop måste se, förstå och hantera olikheter. Av regeringsformen framgår att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna vara delaktiga och ha jämlika levnadsvillkor. Det kan betraktas som grundläggande gemensamma svenska värderingar. Vi ser dock ett samhälle som blir mer och mer uppdelat och i det perspektivet blir biblioteket och det som sker där unikt. Här möts och samspelar olikheter som inte möts någon annanstans. Det är otroligt hur väl biblioteken fungerar trots bristande resurser, platsen är allas och alla är välkomna. Det är människorna som skapar och omskapar biblioteket på ett sätt som motverkar ojämlikhet och kan vara en förebild för resten av samhället. 

Nicks inlägg kommer att publiceras i en längre version i en kommande antologi med Susanna Alakoski som redaktör. 

Vad är bibliotekets djupare betydelse?

Det blev tydligt att alla inslagen under seminariet kom att handla om en särskild aspekt av hållbarhet, nämligen social hållbarhet

Bågen som Elisabet såg från Lars tankar till hennes egna erfarenheter drogs upp redan av de internationella gästerna och fortsatte sedan i Nicks bidrag. BiS har länge, bland annat i remissvaret på förslaget till en nationell biblioteksstrategi, efterlyst en definition av bibliotek. De sex inläggen väckte frågor om vad den djupare betydelsen av ett bibliotek är, vad själva essensen, eller snarare essenserna är. Vad står begreppet bibliotek för om vi funderar vidare enligt de linjer som våra medverkande tecknade? Elisabet undrade avslutningsvis om det inte finns något universellt gott i biblioteksbegreppet, som även den som kommer från ett land utan folkbibliotek och utan bibliotekstraditioner uppfattar och som gör det naturligt att söka sig dit. Att biblioteken verkligen kan vara en ljuspunkt är uppenbart och seminariet blev en intressant inledning till en diskussion, som BiS planerar att föra vidare. 

Källa: Pilerot, Ola & Lindberg, Jenny (2018). “Sen går jag hem när det stänger”: en studie av nyanländas biblioteksanvändning. Uppsala: Regionbibliotek Uppsala.

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Kategorier
bis tidskriften nyheter

Ladda ned bis 2/2022

Ur innehållet

  • Biblioteken och valåret
    bis har frågat tre personer som arbetar på folkbibliotek i Ystad, Göteborg och Stockholm hur de arbetar med valet 2022 och vilka utmaningar de ser med arbetet.
  • “Vi måste bekämpa auktoritära partier”
    I samband med BiS årsmöte hade föreningen bjudit in Lawen Redar från Socialdemokraterna och Torun Boucher från Vänsterpartiet, till en öppen diskussion om biblioteken i kristid, frågan om bemannade skolbibliotek och om det finns behov av en tillsynsmyndighet som följer upp bibliotekslagen.
  • Var går gränsen?
    Gränsen mellan professionell integritet och politisk styrning inom biblioteks- och kultursektorn diskuterades nyligen i ett panelsamtal i Hässleholm. Gäster var bland andra de före detta biblioteks- och kulturcheferna Sofia Lenninger och Elisabet Viktorsson. Läs mer om samtalet i bis.
  • En nationell biblioteksstrategi – sju år senare
    Den av många efterlängtade nationella biblioteksstrategin har till slut kommit. I slutet av april presenterade regeringen Strategi för ett starkt biblioteksväsende 2022–2025. Men lever den upp till förväntningarna efter så lång tid?
  • Författarförbundet agerar – var är biblioteken?
    Ett litteraturpolitiskt program presenterades av Författarförbundet vid en välbesökt litteraturdag den 5 april på Intiman i Stockholm. Lena Lundgren var där och lyssnade men saknade biblioteksföreträdarna.
  • “Det är ingen utveckling jag vill se i Sverige”
    Diskussionen om tillträdesförbud fortsätter. Karin Zetterberg berättar om några utmanande händelser hon upplevde under sina år 2009–2017 som chef för Eskilstuna stadsbibliotek och hur hon tillsammans med personalen hanterade dem.
  • Aktuell litteratur
    Recensioner av antologin Framstegens halvsekel: 50 år av folkbiblioteksutveckling och The library: a fragile history av Andrew Pettegree och Arthur de Weduwen.
  • Dessutom – fler texter, krönikor och nyheter!

Medverkande

Bengt Berg. Poet och förläggare för Heidruns förlag.

Sofia Berg bor i Malmö och arbetar som barn- och ungdomsbibliotekarie på folkbibliotek.

Johanna Ekström studerar för tillfället illustration och grafisk design på Konstfack. Är intresserad av konst, böcker, politik och godis. Instagram: johannaekstroem

Anna Hallberg är bibliotekarie vid Stadsbiblioteket Göteborg, enheten Publika möten vuxna/äldre. Hon jobbar med programverksamhet, främst inom områdena samhälle, politik och hälsa. 

Emma Karlsson arbetar som barnbibliotekarie i Lund.

Nizar Keblawi arbetar som produktionsansvarig och utvecklare på Biblioteken i Malmö.

Lena Lundgren. Bibliotekarie och tidigare utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm.

Mats Myrstener är pensionerad bibliotekarie, litteratursociolog och mångårig medlem i BiS.

Martin Persson. Bibliotekarie med viss teknisk slagsida. Jobbar till vardags med format och produktion av tillgänglig litteratur.

Röda Lina, bis ständiga samtidskommentator.

Patrik Schylström är en programbibliotekarie på Stockholms stadsbibliotek som älskar mötet med låntagarna och författarna.

Annelien van der Tang. Bibliotekarie och sociolog.

Linda Willander är bibliotekschef i Ystad.

Tobias Willstedt. Bibliotekarie med intresse för folkbibliotek, digitalisering och tillgänglig läsning.

Karin Zetterberg har haft ett femtontal olika titlar på folk-, skol- och länsbibliotek under sina yrkesår, främst i Täby och i Sörmland. När hon gick i pension 2017 var hon bibliotekschef i Eskilstuna, med ett 50-tal medarbetare.

Läs mer

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Kategorier
BiS föreningen nyhetsbrev

Biblioteken och det demokratiska uppdraget i september månads nyhetsbrev

Ur innehållet i september månads nyhetsbrev:

  • Biblioteken och det demokratiska uppdraget i nya numret av bis
  • Nya boktips!

Välkommen till det sista nyhetsbrevet innan valet! Nästa måndag kan vi vakna upp med en blåbrun regering som vill ta biblioteken in i ”samtiden” (läs Magasin K:s utfrågning om armslängd avstånd i kulturpolitiken).

Den pågående högerkantringen, illustrerad av alla valrörelsens reaktionära och rasistiska förslag, är skrämmande att se. Men det finns alltid andra alternativ, och vi hoppas att svenska folket vaknar upp vid det här vägvalet. Ett annat samhälle är möjligt.

I detta nyhetsbrev så tipsar vi om kommande nummer av bis. Prenumerera nu för att få det i brevlådan. Varje prenumeration är viktig för bis framtid!

Följ biblioteksdebatten

Prenumerera på BiS nyhetsbrev utan kostnad.

Redaktionen

Kategorier
bis tidskriften nyheter

Biblioteken och det demokratiska uppdraget i nya numret av bis

Ur innehållet:

  • “Det demokratiska uppdraget har inga gränser”
    Bibliotekens demokratiska uppdrag kan betyda olika saker för olika personer. bis frågade Marie Johansen, Bagir Kwiek och Klara Ferneman vad det innebär för dem.
  • På jakt efter det demokratiska uppdraget
    Många pratar om folkbibliotekens demokratiska uppdrag. Men vad betyder det egentligen? Karin Råghall har vridit och vänt på frågan – och fått hjälp på vägen av en pinsmaskin.
  • Bibliotek och totalförsvaret – vad innebär det?
    Vad händer med bibliotekens uppdrag när samhället står inför kriser? Emma Karlsson granskar argumenten om biblioteken i totalförsvaret men hamnar i större frågor om vilket typ av samhälle vi vill bygga.
  • Biblioteket – en ljuspunkt!
    Den internationella klimatkonferensen ”Stockholm +50” hölls den 2–3 juni. BiS medverkade i skuggkonferensen ”Folkets forum för miljö och global rättvisa” med seminariet ”Biblioteket – en ljuspunkt?”. Lena Lundgren rapporterar från seminariet och deltagaren Lars Ilshammar publicerar hela sitt inlägg från samtalet Vad är ett bibliotek – och vad borde det vara i en digital tid?
  • Vi hade allt. Om datorernas utveckling och
    inlåsning
    Konstnären och programmeraren Idiomdrottning reflekterar över den digitala utvecklingen och inlåsningen av kultur och kommunikation i nätjättarnas produkter och plattformar.
  • Aktuell litteratur
    Recension av antologin Biblioteksgeografin: En antologi om biblioteksväsende och biblioteksforskning (red. Roger Blomgren, Katarina Elzbieta Michnik och Johan Sundeen)
  • Dessutom – fler texter, krönikor och nyheter!

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.