Kategoriarkiv: bibliotek

Nya numret av bis – glesbygdsvardag, funktionsrätt och digitalisering

Foto: Karin Råghall

Missa inte nästa nummer av bis! I vanlig ordning bjuder vi på nyheter och fördjupade analyser om bibliotek, kultur och samhälle.

Ur innehållet:

  • ”Ord som tillgänglighet och likvärdighet får en särskild betydelse i våra trakter”
    Enligt den senaste nationella biblioteksstatistiken är Dorotea en av kommunerna med bäst bemanning. Karin Råghall skriver om glesbygdsvardagen bakom KB-statistiken.
  • Ljudboksdebatten saknar funktionsrättsperspektiv
    Läsning av tryckta böcker ses oreflekterat i debatten som mera värdefull än andra former av läsning. Eleonor Pavlov och Tobias Willstedt diskuterar hur och varför man läser med öronen.
  • “Ett bihang av kött till en algoritm av stål” 
    Smarta bibliotekssystem har börjat ta plats i vår vardag. Olof Risberg frågar sig om det innebär en automatisering av arbetet som förstärker bibliotekariens handlingsmöjligheter eller om det gör oss till algoritmernas bihang?
  • Vad är ett bibliotek?
    Pandemin har aktualiserat behovet av att definiera vad som menas med bibliotek. Lena Lundgren söker efter svar i bibliotekslagen och andra dokument.
  • Kan folkbibliotek i privat drift skapa biblioteksverksamhet för alla?
    Svensk biblioteksförening har på nytt valt att inte ta ställning i frågan om folkbibliotek i privat drift. Sofia Berg går igenom turerna kring rapporten Folkbibliotek på entreprenad, föreningens ställningstagande och tänker högt kring riskerna med folkbibliotek i privat drift.
  • Digital jämlikhet – en framtidsfråga
    Vad kan vi lära oss av den snabba digitalisering som skett under pandemin? Tobias Willstedt berättar om sitt arbete för att främja digital delaktighet och efterfrågar en politik för jämlikhet.
  • Dessutom – fler texter, krönikor och nyheter!

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Redaktionen

Flödet – en podd om skolbibliotek har pratat skolbibliotek i snart fyra år

Trots att Flödet drivs med knappa medel har den gästats av före detta utbildningsministern Gustav Fridolin och når ut till en växande skara lyssnare. Bibliotekarierna bakom Flödet berättar om hur de använder podden som redskap för att utforska olika frågor kring skolbibliotekens verksamhet.

Text: Klara Önnerfält & Lotta Davidson-Bask 

När bis ger ut ett temanummer om skolbibliotek tycker vi att det är på sin plats att vi berättar lite om Flödet en podd om skolbibliotek. Till dags dato finns det 38 avsnitt som belyser frågor om skolbibliotek ur olika aspekter att lyssna på, och det finns ämnen som kan fylla minst lika många avsnitt till, det tror vi i alla fall. Vi spelar in när vi hinner, vi har våra vanliga jobb att sköta, men det blir ungefär tio avsnitt per år. Dessutom har vi ett sidoprojekt i vår barn- och ungdomslitteraturpodd som vi kallar Flödet läser där vi gör fyra avsnitt om året tillsammans med en gäst. 

Vi har båda varit verksamma inom skolbibliotek sedan 2004. När vi startade podden för snart fyra år sedan hade vi nyligen börjat arbeta på varsin gymnasieskola efter att ha jobbat inom grundskolan. Podden kom till för att vi hade ett genuint intresse av att förstå det vi själva höll på med. Vi såg att mycket av det vi tampades med på våra gymnasieskolor liknade det vi gjort på grundskolan. Drivkraften var att vi ville försöka komma fram till vad det är för processer och strukturer som styr. Vad är det som gör att det är enkelt att få till vissa samarbeten och otroligt svårt med andra? Hur har vi själva löst problem och hur gör andra? Vi hade ingen teknisk kunskap, ingen budget men vi hade en idé – punkekonomi har vi fått lära oss att det kallas.

Vad är det som gör att det är enkelt att få till vissa samarbeten och otroligt svårt med andra? Hur har vi själva löst problem och hur gör andra?

I vartannat avsnitt brukar vi ha en inbjuden gäst och dessemellan är det vi själva som samtalar kring ett tema eller en särskild händelse. De första åren, innan vi hade någon ekonomi att tala om, intervjuade vi kollegor som kunde cykla eller ta bussen till vår studio. Ja vår studio, vi kanske ska berätta att vi använde den inspelningsstudio som fanns på gymnasieskolan Spyken. Det var också medialärarna där som hjälpte oss i början. Tekniken har varit ett återkommande problem men det mesta har vi lyckats lösa, vi har också haft god hjälp av Mattias Persson på BTJ som kommit till vår undsättning mer än en gång.

Foto på Klara Önnerfält och Lotta Davidson-Bask.
Klara och Lotta i poddartagen. Foto: privat

När vi hållit på i två år fick vi ett stipendium från Skolbibliotek Syd som gjorde det möjligt för oss att resa och intervjua kollegor utanför Skåne. Vi fick även lite sponsring så att vi kunde köpa en portabel inspelningsapparat, en Zoom, som inte är mycket större än ett glasspaket. Vi fick även riktiga studiomikrofoner så att vi nu kan spela in i stort sett vilken miljö som helst och ändå få till ett bra ljud. Vår Zoom har också öppnat upp för intervjuer via telefon. Intervjun med undervisningsrådet Anette Holmqvist inför hennes pensionering var första försöket. Vår andra telefonintervju var med Gustav Fridolin när han berättade om utredningen kring stärkta skolbibliotek som sedan ledde till betänkandet Skolbibliotek för bildning och utbildning. Det avsnittet har närmare 600 lyssningar fram till idag. Vi har följt denna viktiga utredning och återkommit till den i flera avsnitt. 

Vi brukar tänka att vi vill vara alla skolbibliotekariers bästa vän.

Det som är roligast med att göra det vi gör är att kollegor runt om i landet hör av sig. Ibland får vi frågor kring hur vi skulle hanterat ett speciellt problem eller löst något. Vi får också snälla kommentarer med tack för att vi uppmärksammar skolbibliotekariens situation och skolbibliotekens gåtor. Vi tror att det behövs många röster kring skola och bibliotek och en sammanhållande kraft, men framförallt vill vi fortsätta att utforska de här intressanta frågorna själva och tillsammans med andra. Vi brukar tänka att vi vill vara alla skolbibliotekariers bästa vän.

Vår poddplattform är Soundcloud men det går att hitta oss överallt där poddar finns.  Kontakta oss gärna via Twitter och Instagram där vi heter @flodet_podden. 

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Vem vill vara Nancy Pearl? Ingen, men för våra elevers skull är vi det!

När lärosäten och gymnasieskolor införde distansundervisning förra våren till följd av coronapandemin fick gymnasiebibliotekarierna vid Polhemsskolan i Lund Lotta Davidson-Bask och Agnes Kauranen ställa om gymnasiebiblioteket helt. En konsekvens av distansundervisningen blev dock att eleverna inte längre hade tillgång till det fysiska biblioteksrummet. Lotta Davidson-Bask och Agnes Kauranen menar att den rumsliga betydelsen blev extra tydlig, särskilt för de elever som behövde en lugn och trygg plats som mest.

Text: Lotta Davidson-Bask och Agnes Kauranen

Nancy Pearl‐figuren poserar i hyllorna.

Dockan på bilden är en Librarian action figure (om termen är bekant) som är modellerad efter bibliotekarien Nancy Pearl i USA. Hon har en omodern lång kjol och en kavaj i samma färg. På ryggen finns en liten knapp och om man trycker in den åker fingret upp mot munnen och markerar ett tydligt hysch. Det här är en nidbild av en bibliotekarie och inget vi egentligen vill bli förknippade med. Vi som utbildat oss för ett jobb som informationsspecialister vill inte behöva vara sura poliser i biblioteket som bevakar att rummet är lugnt och tyst. 

Biblioteket är både en verksamhet och ett rum. Efter att våra gymnasieelever haft distansstudier i mer än ett år har en del saker blivit väldigt tydliga för oss. I den här texten kommer vi fokusera på rummet.

Utan struktur finns ingen likvärdighet. 

Vi börjar med strukturen. Vår skola har en väl förankrad handlingsplan för skolbiblioteksverksamheten och genom den vet vi i skolbiblioteket vilka moment vi ska vara med i under året i de olika klasserna. Vi har 2600 elever på skolan och syftet med handlingsplanen är att nå alla dessa elever minst fyra gånger under deras tre år på gymnasiet. Vi undervisar om informationssökning, källtillit, sökkritik och håller bokprat. Utan struktur finns ingen likvärdighet. 

När eleverna blev hemskickade i mars 2020 fortsatte vi att bedriva skolbibliotek nästan precis som vanligt. Då behövdes vi mer än någonsin. Det första vi gjorde var att spela in fler och bättre instruktionsfilmer så att alla elever skulle veta hur de kunde använda biblioteket hemifrån. Av våra sju databaser fungerar alla utom en hemifrån. Vi vässade de förklarande texterna och spred informationen till både elever och lärare. Trots att vi ständigt informerar om att alla kommer åt resurserna, både på skolan och hemifrån, märker vi att både elever och lärare har svårt att hitta rätt.

När skolan övergick till distansundervisning fortsatte vi att undervisa och ha enskild handledning i informationssökning, vi fortsatte också hålla bokprat men gjorde allt via länk istället för i klassrummet. För oss var det självklart att vi lånade ut böcker och skickade hem till eleverna. Alla hade inte möjlighet att ta sig till sitt lokala folkbibliotek och på en del ställen var biblioteken helt stängda. Att komma in på en digital lektion och visa hur en särskild databas fungerar eller att hålla en lektion på ett särskilt tema är detsamma som att besöka eleverna i klassrummet. Visst är det konstigt att tala ut i rymden om det inte går att se elevernas ansikten men det fungerar såklart lika bra för en skolbibliotekarie som för en lärare.

Det fanns dock en sak vi inte kunde kompensera för när eleverna var hemma – skolbibliotekets rumsliga betydelse. 

Vad är det då som pågår här i biblioteket under en skoldag? Direkt när vi öppnar vid halv åtta på morgonen kommer det elever som pendlar in från kranskommuner. De passar på att sitta och läsa innan skoldagen börjar. En del kommer tidigt trots att de börjar senare för att hinna plugga någon timme. Elever som gör uppgifter tillsammans med klasskamrater kommer hit för att kunna sitta med grupparbeten. Är det bara frid och fröjd att alla på Polhemskolan använder biblioteket som ett rum att bedriva studier i? Såklart inte! Våra elever är ungdomar och de vill hänga med sina kompisar, fika, spela kort, skratta, titta på youtubeklipp ihop och allt annat som vuxna också vill göra tillsammans med sina vänner. Ibland får de för sig att de ska göra allt detta i biblioteket och då kan de behöva en påminnelse om att skolbiblioteket som rum främst är en plats för studier och att det finns andra platser på skolan som passar bättre för fika och häng. Elever säger sällan till varandra utan kommer ibland till oss och ber om hjälp. 

Vi tycker såklart det är viktigt att skolbiblioteket är en lugn studiemiljö, men hur vet vi att eleverna håller med oss? 

För att eleverna ska ges inflytande har skolan något som kallas för elevprogramråd. Dessa är uppdelade programvis, består av elever från varje klass och träffas ett par gånger per termin på ett möte som biträdande rektor håller i. Vi från skolbiblioteket hann besöka alla råden innan distansundervisningen startade förra våren, och ställde frågor kring undervisning och rum. De fick välja två positiva och en önskan kring förbättring. Många uttryckte att de uppskattade biblioteket som en lugn plats för studier. Ingen önskade att man ska få fika eller spela kort i biblioteket, och ingen skrev att vi som jobbar i biblioteket är för sura. Eleverna brukar även framföra detta när de visar upp biblioteket för niondeklassare under Öppet hus. Förvånade hör vi dem visa runt intresserade blivande elever och säga saker som ”här kan vi få hjälp med allt” och ”här är det bra att sitta och plugga i lugn och ro”. 

Agnes Kauranen och Lotta Davidson‐Bask.

Detta vet vi är av särskild vikt för de som inte har studiero hemma för att de kanske bor trångt, har en orolig hemmiljö eller har småsyskon som leker högljutt. Forskning visar också att de som har mest nytta av skolbiblioteket är elever från hem med mindre studievana. De behöver både den skolbiblioteksverksamhet som sker i klassrummet (eller via länk) och ett lugnt skolbibliotek, där de kan plugga ifred för att de ska ha samma förutsättning som övriga elever att nå målen. Skolbiblioteket bör därför betraktas som en del av skolans kompensatoriska uppdrag och det borde vara en självklarhet att alla Sveriges elever har tillgång till ett bemannat skolbibliotek. Tyvärr är KB:s statistik dyster – den berättar att mer än hälften av landets elever saknar tillgång till ett skolbibliotek som är bemannat minst halvtid. Vi ser fram emot att förslagen i Gustav Fridolins utredning Skolbibliotek för bildning och utbildning ska gå igenom. 

Forskning visar också att de som har mest nytta av skolbiblioteket är elever från hem med mindre studievana.

Vi tror på skolbiblioteket som en lugn och trygg plats med vuxennärvaro. Här ska finnas någon som upprätthåller ordningen. Skolbibliotekarien är dessutom en vuxen på skolan som varken betygsätter eller bedömer eleverna, vi bara finns där som en liten pusselbit i nätverket som stödjer deras lärande.

För elevernas skull är vi mer än gärna Nancy Pearl. 

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Öppet brev till politikerna i Nordmaling och biblioteken i allmänhet

Hej mina vänner!

Oroa er inte, detta är inte den där sortens öppna brev där jag beklagar mig offentligt men jag ville använda mig av den här formen för att prata om integrerade folk och skolbibliotek, det vill säga den formen som vi har i Nordmaling.

Och ja, jag kommer att försöka få mer pengar till biblioteket (se längst ner), men jag känner att Jag behöver lyfta vad vi faktiskt gör på biblioteket och vad skattepengarna kommer att gå till. Det här är därmed en del av det men samtidigt ett sätt att problematisera och diskutera vår biblioteksform. 

Vi har alltså två biblioteksuppdrag i Nordmaling: folkbibliotekets och skolbibliotekets. Folkbiblioteket har 2,5 heltidstjänster och skolbiblioteket har 0,75 heltidstjänst.

Jag förstår också om det inte är så enkelt att se skillnaden. Ibland misstänker jag faktiskt att det finns bibliotek som blandar ihop uppdragen. Om man ska hålla sig kort (något som jag för övrigt borde öva på) är det nämligen så att skolbibliotekarien arbetar utifrån skolans pedagogiska mål och styrdokument, medan folkbiblioteket snarare ska axla vårt kultur- och utbildnings- och läsfrämjande uppdrag med fokus på barnperspektivet.

Ett viktigt uppdrag för folkbiblioteket är att inspirera till läsning men också samordna kultur och uppmärksamma barn och ungas kulturbehov.  Folkbiblioteket utgår från individens personliga utveckling.

Skolbibliotekarien, den stackaren, har egentligen ett helt annat uppdrag.

Barnens folkbibliotek ska vara kravlöst. Föra barnens talan. Det är extra viktigt nu i debatten kring kultur och läsning. 1 Folkbiblioteket ska vara en plats där berättande av alla former ryms, där konst och kultur förmedlas. Ett viktigt uppdrag för folkbiblioteket är att inspirera till läsning men också samordna kultur och uppmärksamma barn och ungas kulturbehov.  Folkbiblioteket utgår från individens personliga utveckling.

Skolbibliotekarien, den stackaren, har egentligen ett helt annat uppdrag. Skolbibliotekarien ska arbeta för att hjälpa eleverna att nå skolans mål. När folkbiblioteket bjuder in till ännu ett föredrag om sylt med trädgårdsföreningen så använder skolbibliotekarien sin didaktiska förmåga och handleder individer och grupper, både i individuella och kollektiva lärprocesser.

Den största skillnaden är dock kanske att skolbibliotek, vilket inte är helt förvånande, har ett målstyrt pedagogiskt perspektiv och inte ett personligt perspektiv. 

Till och med när våra uppdrag är väldigt lika, som exempelvis vårt läsfrämjande uppdrag, blir det två helt skilda svar beroende på om du arbetar på skolbibliotek eller folkbibliotek. Det låter nästan som en vits:

Ett barn kommer in på biblioteket och frågar: ”Vi ska läsa en bok om romantiken men jag får inte läsa serier för fröken, kan du hjälpa mig?”

Skolbibliotekarien svarar: ”Jag ska hjälpa dig att hitta en bok ur listan som jag har fått av din fröken.”

Folkbibliotekarien svarar: ”Gör revolt. Dracula i serieform är fantastisk och vi funderar på att göra en ungdomspjäs som är baserad på den. 

Nåja, vi kan behöva förhålla oss till forskning om läsning på olika sätt beroende på om vi köper in läromedel och arbetar med mätbara mål. Ibland överensstämmer vårt uppdrag inte alltid med läroplanens fokus på bedömning. 2  

Här är problemet (enligt mig) med integrerade folk- och skolbibliotek: 

I samhället ser vi att de flesta organisationer och institutioner går igenom en institutionaliseringsprocess som gör att man slimmar sitt uppdrag och avgränsar sig gentemot andra institutioner. Det här har inte varit fördelaktigt för folk-och skolbibliotek. 

I samhället ser vi att de flesta organisationer och institutioner går igenom en institutionaliseringsprocess som gör att man slimmar sitt uppdrag och avgränsar sig gentemot andra institutioner. Det här har inte varit fördelaktigt för folk-och skolbibliotek. 

Politiken och allmänheten ser inte den här processen, de ser bara ett bibliotek, men bibliotekarierna vill däremot både nyttja de viktiga politiska begreppen (utbildning, måluppfyllelse och skolfrågor) som kopplas samman med skolbiblioteken samtidigt som man värnar om folkbibliotekets uppdrag. 

Helt plötsligt så samarbetar inte skolbibliotek och folkbibliotek.

Här tycker jag att vi bibliotekarier måste bli mer självkritiska. Vartenda litet kulturprojekt handlar om att utnyttja en samarbetspartner för att lösa vårt uppdrag. Men samtidigt som man har ett utvecklat samarbete med exempelvis Azerbanjans flöjtmusikförening via digitala kanaler så fungerar inte alltid samarbetet mellan folk- och skolbibliotek som ofta till och med befinner sig i samma hus. 

Folkbibliotekarierna drar sig för att arbeta utåtriktat i skolan även om man absolut bör göra det om man får chansen, både för att man inte vill klampa in på skolbibliotekets territorium men också för att man i all välmening kanske kämpar för att få en skolbibliotekarie och inte vill ge sken av biblioteksverksamhet i skolan. 

Jaha kära vänner. Tycker er bibliotekschef nu att integrerade folk- och skolbibliotek är en dålig idé? Svaret på det är absolut inte, tvärtom. Vi som har en så bra fungerande verksamhet skulle kunna bli ett riktigt framgångsbibliotek när det gäller just integrerade folk- och skolbibliotek. Många av våra utmaningar, även bemanning, skulle vi kunna lösa med ett riktigt bra samarbete och att arbeta lite mer med att lyfta varandras uppdrag.

Vi behöver inte arbeta för att nå ungdomarna på vårt folkbibliotek, de är redan här. 

Tommy Bildström. Foto: Jenny Örnberg

Vi har ett bra samarbete med skolan men också ett starkt stöd av lärarna i båda av våra uppdrag. Detta är något som inte alls är självklart och även något som både skolledningen och personalen ska ha ett stort tack för. 

Jag tror att om man engagerar sig i biblioteksfrågor, och skolbiblioteksfrågan, så kommer man att upptäcka att biblioteken upplever sig vara alldeles för underbemannade vilket fler än jag har reagerat på. Vi behöver mer pengar till skolan, kulturen, äldreomsorgen, vården, nya vägar och gud vet vad. Jag önskar egentligen bara att besluten som tas är grundade i en förståelse för att vi har en bemanning på 2,5 heltidstjänster på ett uppdrag och 0,75 på det andra. 

Min stora önskan är att vi får en ökning. En hel tjänst till på folkbiblioteket som också kommer att möjliggöra att vi som folkbibliotek stöttar skolbiblioteket bättre och 25 % till så att vår duktiga och engagerade skolbibliotekarie får en heltid. Då tror jag att vi får chansen att toppa formen, visa vad vi går för och bli det bästa bibliotek som vi bara kan bli.

Jag tror också att biblioteket skulle kunna bocka av många av våra gemensamma utmaningar. Särskilt, men inte enbart, ungdomsfrågor.  

Vänligen skicka pengarna i kontanter (i omärkta sedlar) till:

Tommy Bildström, Bibliotekschef Nordmaling 

Fotnoter

  1. https://norran.se/artikel/j863631r
  2. https://www.bt.se/kultur/lattlast-framjar-inte-alltid-laslust-mest-b9962b74/?fbclid=IwAR1pgCL9mnfpkyjCQT0ARzp65QplbQvcbET8glj2x-0Tv2Q-GeiwVK4uvOY

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Splittrad tillvaro på skolbibliotek

En ensam bibliotekarie med 80 procents anställningsgrad. Ansvar för biblioteksverksamheten på fyra skolor, varav två med obefintliga eller undermåliga lokaler. Tydlig tjänstebeskrivning saknas, liksom lokal skolbiblioteksplan. Så såg förutsättningarna ut för Christina Degerström när hon tillträdde sin tjänst. Det här är hennes första erfarenhet som skolbibliotekarie.

Text: Ida Holmlund

En sliten kontorslokal.
Så här såg det ut på ett av biblioteken när Christina började. Foto: Christina Degerström

När Christina fick jobbet som skolbibliotekarie i Umeå kommun för fyra månader sedan visste hon inte riktigt vad det skulle innebära. Hon har stor erfarenhet från andra arbeten inom kultursektorn men hade aldrig tidigare jobbat som skolbibliotekarie. Eftersom tjänsten varit vakant under en längre tid fanns ingen som kunde göra en överlämning. I stället fick hon efter bästa förmåga efterforska, utforska och testa på egen hand – en process som fortfarande pågår. 

Hur lägger man upp bokprat kring böcker man själv inte har plockat ihop? Hur distribuerar man pinkoder till elever utan att träffa dem? Hur får man till ett samarbete med lärare utan att ha träffats och utan naturliga mötesplatser? Hur får man eleverna att hitta till biblioteket när det inte ligger i skolans lokaler?

Hur lägger man upp bokprat kring böcker man själv inte har plockat ihop? Hur distribuerar man pinkoder till elever utan att träffa dem? Hur får man till ett samarbete med lärare utan att ha träffats och utan naturliga mötesplatser? Hur får man eleverna att hitta till biblioteket när det inte ligger i skolans lokaler? Stora frågor blandades med praktiska problem i behov av lösning. 

Undermåliga lokaler

På en av skolorna Christina ansvarar för är biblioteket inrymt i en nedlagd förskola, tillsammans med musikundervisningen. Innan biblioteket hänvisades dit hade skolan planer på att placera det i skyddsrummet i källaren. Förslaget avblåstes dock eftersom det klassades som förrådsutrymme av fastighetsförvaltningen. När Christina kom till skolan för att starta upp verksamheten möttes hon av en hel del bråte, bland annat ett duschdraperi intill en gammal golvbrunn. Praktiskt på en förskola, inte lika ändamålsenligt i en bibliotekslokal. 

Problemen med lokalen är många. På vintern blir den kall och elförsörjningen brister. Musikundervisningen vägg i vägg släpper igenom mycket ljud. Det – i kombination med att dörren mellan verksamheterna har ett glasfönster – gör det svårt för eleverna att fokusera under biblioteksbesöket. Motsvarande verkar även gälla för de elever som har musiklektion. När barnen i biblioteket blir uppspelta över nyinkomna böcker distraherar det eleverna inne på musiken. Det största problemet är emellertid att lokalen ligger i en fristående byggnad.

– Läget gör att det blir en perifer verksamhet. Det är ingen som slinker förbi eller tittar in, särskilt inte på vintern när det är kallt, säger Christina.

Tidigare fungerade bibliotekets lokaler som hall för musikundervisningen och eleverna har ännu inte vant sig vid att lokalen har en annan funktion, berättar Christina. Det är fortfarande där de kastar av sig sina jackor. 

– När jag kommer tillbaka efter tre veckor [då hon arbetar på de andra skolbiblioteken, red. anm.] ägnar jag ungefär de två första dagarna till att få det att se ut som ett bibliotek igen. 

Den perifera placeringen gör det också svårt att knyta kontakter med lärare. I pandemitider blir det extra svårt eftersom skolans lilla lunchrum ofta är “fullt” med coronamått mätt. Trots svårigheterna har Christina fått igång verksamheten så pass att klasserna har börjat boka in sig för besök med utlåning och bokprat. 

Foto på Christina Degerström som ler.
Christina Degerström Foto: Daniel Nyström

Ojämlika förutsättningar

De fyra skolor som ingår i Christinas tjänst är alla relativt små med cirka 250-350 elever. Tre av dem rymmer årskurserna F-6 och en är en utpräglad högstadieskola med ett integrerat folkbibliotek på plats. Det är också där Christina har sitt kontor. Måndag till onsdag tillbringar hon på de övriga skolbiblioteken, ett bibliotek var tredje vecka. Rektorerna har kommit överens om att Christinas tid ska fördelas jämnt mellan de olika skolorna, men i praktiken är förutsättningarna så olika att det blir svårt att följa. 

En av skolorna har ett fint och välskött bibliotek, som personalen på skolan engagerar sig i och är stolta över. På en annan av skolorna saknas lokal helt. Skolan har pekat ut en lokal som skulle kunna användas tillfälligt, men den ska rivas inom ett par månader. Om – och när – någon ny kommer att byggas har Christina ännu inte fått svar på. 

I praktiken betyder detta att skolan fortsätter använda kommunens skolbiblioteksservice, vilket flera av skolorna hon ansvarar för började göra i samband med att den förra bibliotekarien slutade och ingen ny anställdes. Det är såklart ett bra sätt att garantera elevernas tillgång till litteratur men det har i praktiken försvårat för Christina att komma in i verksamheten. Att erbjuda bokprat är svårt utan att först ha varit med och planerat beställningen av boklådor.

Saknar kollegor

Utmaningarna med jobbet är många, och resurserna är, enligt Christina, alldeles för få. Sedan den förrförra bibliotekarien slutade 2018 har budgeten minskat med nästan 40 procent, heltidstjänsten har blivit en deltidstjänst och hälften av skolorna har valt att packa ihop sina bibliotek för att använda lokalerna till annat. Bristen på resurser, menar Christina, förstärker känslan av att ha ett splittrat fokus, i stället för ett samlat. Den energi som hade kunnat användas till att fördjupa och utveckla verksamheten måste nu läggas på att “släcka bränder”. I pandemitider försvåras förutsättningarna ytterligare.

– Verksamheten är skör redan från början. Det räcker med att jag vabbar på fel dag så kanske ett projekt jag planerat tillsammans med lärare inte blir av, säger Christina.

Just ensamheten i jobbet – avsaknaden av kollegor och platser för naturliga möten – är en utmaning.

– Det är svårt att bli en kollega när man sitter i ett ”uthus” och är där var tredje vecka. 

Men Christina ser också betydande fördelar med jobbet. Den stora friheten är en sådan. 

– Jag har stort inflytande över verksamheten och hur vi ska jobba. Mycket större än när man jobbar på folkbibliotek.

Eftersom verksamheten saknar både lokal skolbiblioteksplan och tjänstebeskrivning har rektorerna bett Christina att ta fram förslag på sådana. Förhoppningsvis kommer den processen bidra till att verksamheten blir mindre splittrad och samarbetet med lärare mer naturligt och kontinuerligt. Hon skulle också önska att ledningen tog ett nytt – mer dynamiskt – grepp om helheten. I stället för att tänka att alla skolor ska dela exakt lika kunde resurserna fördelas mer efter elevernas faktiska behov.

De som jobbar inom skolbibliotek behöver helt enkelt få bättre förutsättningar och rimligare möjligheter att bedriva en kreativ, ändamålsenlig verksamhet.

Christinas erfarenheter är knappast unika. I den nyligen publicerade skolbiblioteksutredningen förekommer flera liknande exempel, som också används i argumentationen för de förändringar utredningen föreslår. De som jobbar inom skolbibliotek behöver helt enkelt få bättre förutsättningar och rimligare möjligheter att bedriva en kreativ, ändamålsenlig verksamhet.

Så här blev det efter att Christina gjort om. Foto: Christina Degerström

Christina Degerström

Utbildning:
Fil.kand. x 2: Drama-teater-film (2003), Biblioteks- och informationsvetenskap. (2020)
Jobbat med tidigare: Administrativt inom scenkonstområdet med dans, teater och regionala förutsättningar i norr.
Gör en ledig dag: Allt möjligt, ärenden och drar till skogs.
Läser just nu: En ung naturälskares dagbok av Dara McAnulty.
Tips på en bra barn- eller ungdomsbok: Seriealbumet Mira #vänner #kär #ettårimittliv av Sabine Lemire.

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.