Kategoriarkiv: bibliotek

”Jag hoppas vi kan få politikerna att besinna sig”

En grupp biblioteksmedarbetare i Stockholm arrangerade 12 maj en manifestation för att protestera mot de sparkrav som i stor utsträckning kommer påverka bibliotekens verksamhet. bis har träffat en av arrangörerna för att höra mera om manifestationen och om bakgrunden till den.

Text: Tobias Willstedt

Stockholm stadsbibliotek dras med stora sparkrav efter att en borgerlig majoritet har tagit över stadshuset. bis har frågat Patrik Schylström, bibliotekarie på Stockholms stadsbibliotek och en av arrangörerna till manifestationen ”Rädda biblioteken”, om hur han ser på vad som händer och varför han och ett antal kollegor valde att agera. – Vi är mitt uppe i en av de största förändringarna jag har varit med om under mina 21 år som bibliotekarie i Stockholms stad. Jag och mina kollegor måste leta efter så många möjligheter att göra besparingar och effektiviseringar som möjligt, säger Patrik Schylström.

Han poängterar nedskärningarnas konsekvenser för kollegorna på biblioteket.

– Under april och maj leder det till sambemanningar av flera diskar under flera tider, men vi har också kontaktat förlag och andra samarbetspartners och sagt att vi tyvärr inte kan genomföra program och andra aktiviteter, vilka vi från början kommit överens om att genomföra. Det var förstås jobbigt och lätt absurt att skriva dessa mejl och ringa dessa samtal, berättar Patrik Schylström.

Patrik Schylström foto Annika Bryn

12 maj arrangerade en grupp biblioteksmedarbetare (Patrik Schylström, Cecilia Billsdotter Jonsson, Nelly Klayman-Cohen och Agnes Almström) en manifestation på Sergels torg som uppmärksammade nedskärningarna inom Stockholm stadsbibliotek. Foto: Annika Bryn.

Det har ju skrivits i flera medier om stora nedskärningar. Men vill du själv beskriva vad är det som händer inom Stockholms stadsbibliotek och vilken typ av nedskärningar det handlar om?

I höst kommer vi genomföra mycket färre program på samtliga bibliotek och vara färre som bemannar. Under april och maj tar vi i lite extra för att göra så stora besparingar som möjligt, men också i höst kan man befara att vi inte kommer vara långt ovanför minimibemanningen.  Därtill kommer att vi säger adjö till många kollegor som inte får förlängd vikarietid eller som har valt att gå tidigare, både unga och gamla. Det skapar förstås förstämning och jag befarar att vi kommer se många sjukskrivningar närmaste tiden.

Tråkigt nog kommer besparingarna slå också mot de som behöver oss mest, som till exempel de unga och nysvenskarna. Bland annat kommer det mycket populära och omvittnat betydelsefulla bokkollot ställas in. Internationella biblioteket kommer flyttas till Kungsholmen, vilket får till följd att tidningar och tidskrifter ska in någonstans, eventuellt i ett redan trångt Asplundhuset, eventuellt förskingrat på många platser. Dessutom ska medierna och Internationella bibliotekets personal flyttas till Kungsholmens bibliotek, vilket i praktiken innebär en nedläggning av det biblioteket, då Internationella kommer till Kungsholmens tidigare plats, men också att en uppskattad mötesplats för mångspråkighet försvinner och startar om på annan plats. Utöver detta så kommer nedskärningarna leda till ett mindre varierat utbud för våra besökare, men också mindre varierat arbete för mig och mina kollegor.

Det har också sagts att de nedskärningar som äger rum i år kommer följas av ytterligare åtstramningar kommande år. Vad har ni som jobbat inom biblioteken fått höra om detta?

Vi har fått höra att vi ska göra så stora besparingar som möjligt redan nu, för att vara beredda på det som komma skall. Jag och mina kollegor gör samtidigt riskanalyser tillsammans med våra chefer där vi försöker tänka oss olika scenarier och hur vi ska kunna möta dem.

Jag har sett att ni är flera arrangörer och en bred uppsättning talare på manifestationen ”Rädda biblioteken”. Vilka är ni och vill du berätta hur det gick till när ni bestämde er för att anordna en manifestation?

Samtidigt som vi är djupt bedrövade över sakernas tillstånd har vi upplevt ett stort stöd från våra besökare/låntagare, men också från annat håll, som till exempel författarna: Författarförbundet var tidiga med att visa sitt stöd för bibliotekarierna och biblioteksbesökarna, som exempelvis i ett öppet brev i medierna. Visserligen vet vi att det betyder något att vara anställd i en politiskt styrd verksamhet, att vi får vara med om att ställa om verksamheten efter den rådande politiska viljan. Men vi tror att förändringarna kommer vara så stora och konsekvenserna så svåra att vi känner att vi är tvungna att reagera, för att kunna se oss själva i spegeln med gott samvete.

Balsam Karam

Författaren och bibliotekarien Balsam Karam var en av dem som pratade på manifestationen. Foto: Tobias Willstedt

Utöver manifestationen, har ni några andra aktiviteter planerade?

Vi har en Facebook-sida, där vi diskuterar olika strategier, men vi har ingenting annat planerat närmaste tiden. Vi vill lägga så mycket energi som möjligt på den här manifestationen till att börja med!

Hur ser du på era möjligheter att påverka politikernas beslut?

Jag hoppas att vi kan får politikerna att besinna sig. Det var stort av Stockholms stad att ha en så stark vilja att bygga ett bibliotek och verksamheten därtill 1928, då det inte var så lätt i Sverige, men desto märkligare att viljan att nedmontera är så stark nu. Besparingar är en sak. Det är vi vana vid inom kulturförvaltningen. Men det här är någonting mycket värre. Och språket som används av makthavarna är märkligt. De talar om ”effektiviseringar” hellre än ”besparingar”. Och att medborgarna i Stockholm inte kommer märka något. De märker något redan nu. Och de är inte nöjda med vad de ser.

Läs mer

Barbro Bolonassos är död – Bibliotekssverige har blivit blekare

Barbro Bolonassos

Foto: Mats Ahlberg

Vår vän, kollega och BiS-kamrat Barbro Steensby-Bolonassos har gått bort efter en tids sjukdom. Barbro skulle ha fyllt 70 år i höst.

Hur beskriver man en person som Barbro? Det är svårt. I kommentarerna de senaste dagarna nämns ord som eldsjäl och entusiast, vilket hon var, men framförallt var hon humanist. Det var humanismen som genomsyrade hennes liv och som var drivkraften i hennes yrkesverksamhet som bibliotekarie och chef. Det var hennes förmåga att se Människan i varje människa som gjorde henne så enastående.

Barbro var besjälad av idén om folkbibliotekets betydelsefulla roll i samhället. I sitt arbete som bibliotekarie i Alby och Saltsjöbaden och därefter som chef för det uppskattade och välkända biblioteket i Fisksätra under nästan tjugo år var hennes ledstjärna UNESCO:s folkbiblioteksmanifest (och senare IFLA:s riktlinjer för folkbiblioteksverksamhet). Hon hade det ofta med sig och citerade gärna delar ur det. Det sammanfattade, menade hon, allt som man behöver ha som riktmärken för sin egen och för bibliotekets verksamhet, för förhållandet till biblioteksbesökarna och till medborgarna både i närsamhället och storsamhället. Den övertygelsen gjorde henne orädd i kontakterna med beslutsfattare på olika nivåer och övertygande när hon stred för alla de verksamheter som hon drev och stödde. Barbro hade stark utstrålning, gjorde intryck och fick oss alla att lyssna. Hon arbetade ständigt med att förmedla känslan av egenmakt till människor hon mötte, särskilt till barn och ungdomar och till dem som av olika anledningar hade sämre förutsättningar. Alla är viktiga och alla ska få följa med!

Barbro var fantastiskt stimulerande att ha som kollega, med ständigt nya idéer och ständigt på väg mot nya utmaningar, även om hennes tankesprång ibland kunde vara häftiga för mera trögtänkta individer. Och hennes medkänsla och stora intresse för andra människors liv och levnadsöden upplevde man starkt som hennes vän. Bibliotekssverige har förlorat en färgstark representant, en ovanligt engagerad och engagerande människa. Barbro sörjs närmast av maken Vassilis och barn och barnbarn och våra varma tankar går till dem.

I nästa nummer av bis vill vi försöka ge en bredare bild av Barbros insatser på olika områden.

Lena Lundgren och Nick Jones