Text: Cecilia Billsdotter Jonsson
För fem år sedan var jag barnbibliotekarie på Södermalm. Ett av bibliotekets uppdrag är att främja demokrati. Bibliotekarier är människor som är fyllda med kunskap, tankar och idéer. Demokrati är något att värna om, det menar filosofen Hannah Arendt, det tycker Kulturrådets generaldirektör Kajsa Ravin, det säger kulturministern Parisa Liljestrand och det behöver en kvinna som bor på skyddat boende. Men vad betyder det? Det betyder olika saker för dem. Hur hanterar man det, liksom?
Vi behöver mångfald, friktion och idéutbyte, men vi behöver också en sammanhållande kraft. Vart finns den? I engagemanget mot kriget i Ukraina, i tanken om att Sveriges framtid ligger i händerna på ungdomarna som bor i förorten eller i en ny gemensam ”vi kan göra det”-mentalitet, som till exempel finns i klimatrörelsen. Men detta förändrades också. Öppnandet av hem, läsandet av böcker om postsovjetiska stater byttes ut mot en rädsla för en diktators grymhet. Om jag åker till en annan förort på en ö så inser jag, att framtiden inte alls ligger i händerna på de ungdomar i förorten, som får bära de vuxnas och politikernas ignorans, utan i händerna på ungdomar med en helt annan bakgrund.
Hur röda politiker inte haft kunskap att prata om integration, hur man agerat med kortsiktiga lösningar och i maktpolitiska syften. Hur blå politiker kalkylerat kring de motsättningar och problem som finns för att i hög grad formulera problemställningar och driva igenom sin politik. Hur kan man bortse från rättvisa? Det finns inte i min värld. Det gör ont att vara i världen. Ungdomarna på pendeln söderut ironiserar kring min omtanke, om jag ryter slutar de bråka. En av cheferna på en av skolorna där jag arbetade som skolbibliotekarie säger att hen skulle ange barn om lagen implementerades, för att lagen säger så. Den nuvarande regeringen gör ingrepp i klimatpolitiken som kommer att bli svåra att återställa.
Svenska PEN har i samarbete med Svensk biblioteksförening och Dawit Isaak-biblioteket, genom projektet Banned Books Week Sverige, skapat en möjlighet för bibliotek och bibliotekarier att rapportera försök till otillbörlig påverkan från politik och allmänhet. Hoten och hatet mot dragshowgruppen Drakar och Dragqueens kan kännas ibland personligt. Jag ser en del problem med Vänsterpartiets politik men jag ser större problem i att de förhandlar bort sin ideologiska kärna.
Idéhistoria och minnespolitik i all ära, men det finns något fundamentalt, likvärdigt, tja, demokratiskt med ett bibliotek fyllt av böcker som man själv aldrig kommer att hinna läsa. Att skjuta undan reservationsvagnen på morgonen, koka kaffe, logga in på datorn. Det här gör vi tillsammans, vi ger människor möjligheter, kunskap och rekreation, för att det är viktigt. Att läsa ett stycke i en bok, att prata med en kollega om religion eller en tv-serie. Att bemöta låntagare, alla utifrån vilka de är, se deras förutsättningar, guida dem till böcker och information, det är vårt yrke.
De politiska åsikterna, religionen, skoskavet, hämtningen på förskolan, de överbyggs just i mötet. Det är inget man kan sträva efter, det är något som händer. Den sammanhållande kraften finns i att människor vågar, kan och får möjlighet att ställa kritiska frågor och att någon ser till att svara på dem. Vi lever i en mer komplicerad tid nu, men som ni vet; källkritik, informationssökning, mångspråk, tillgängliggörande av medier, tillgång till böcker är ständigt aktuellt och i människans strävan finns också ett syfte, ett växtskott, en boksida och ett hej.
Bli medlem
Gillar du det vi gör? Stötta BiS genom att bli medlem! Ett medlemskap kostar från 125 kronor och du kan betala enkelt med Swish.
BiS 