Kategorier
nyheter

Missa inte nästa nummer av bis!

Ur innehållet:

  • “Det handlar mycket om att hela tiden vända och vrida på perspektiv”
    Lisa Engström i forskargruppen Lund Critical Library Studies påminner oss om att vi inte kan ta demokratiska värden för givna och framhåller att kritiska perspektiv är en förutsättning för att bibliotekens tillgänglighet ska öka. 
  • Hur är det att jobba på bibliotek för den som har psykisk ohälsa?
    I det amerikanska fanzinet Reserve and Renew undersöker ett antal skribenter och illustratörer dessa frågor. Ellen Pavlov känner igen mycket från sin egen biblioteksvardag.
  • Biblioteken skulle sprida “god svensk litteratur” i Tornedalen
    Var biblioteken en del av den svenska assimileringspolitiken i Tornedalen? bis rapporterar från ett symposium arrangerat av Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset, som undersöker frågan.
  • Vad står i fokus för biblioteken 2023?
    bis frågade tre biblioteksanställda vad de anser är viktigast att arbeta med kommande år och om valresultatet spelar in i hur de tänker. 
  • Aktuell litteratur
    Recension av Folkbiblioteket av fotografen Bert Leandersson och arkitekturjournalisten Dan Hallemar.
  • Dessutom – fler texter, krönikor och nyheter!

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Kategorier
nyheter

På jakt efter det demokratiska uppdraget

Text: Karin Råghall

Vid middagsdisken efter en lång majdag i solen slår det mig plötsligt: I dag har vi utfört vårt demokratiska uppdrag. Med hjälp av en pinsmaskin!

Folkbiblioteken i Umeå deltog i en urfolks- och minoritetsfestival som pågick under tre dagar på Gammlia vid Västerbottens Museum. Vi for dit med vår bibliotekscykel och dukade upp böcker på de nationella minoritetsspråken, pyssel, en pinsmaskin och en förslagslåda. Pinsmaskinen visade sig vara den stora magneten. Två romska barn i 10-årsåldern var först ut och funderade på vad de skulle göra för pins. Dagen innan hade en person ropat ”de där jävla romerna” efter dem och min kollega föreslog: ”Ni kanske kan göra ett statement mot hatet?” 

Snart var produktionen i full gång. Barnen skapade pin efter pin med budskap som ”Låt romer vara romer”, ”Respektera oss!!!” och ”Lika värda”. Jag klippte runda mallar för glatta livet. Barnen berättade att de utsatts för liknande saker i skolan och den ena konstaterade med vad som kunde ha varit en tio år äldre röst att ”man blir van”. 

Abstrakt lagtext

Dagarna innan festivalen hade jag suttit på min kontorsstol och förberett mig inför en bibliotekskonferens där jag trodde att vi skulle få diskutera det demokratiska uppdraget. (Tyvärr uteblev diskussionen). 

Jag hade, för vilken gång i ordningen, läst lagtextens formulering om att biblioteken ska ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”. Många verkar åsyfta den meningen när de pratar om det demokratiska uppdraget. Jag har alltid tyckt att den är ganska abstrakt. Hur ska vi göra det, i praktiken? 

Visst, vi lånar ut böcker gratis och eftersträvar ett allsidigt bestånd där många åsikter och en bredd av perspektiv ryms. Vi försöker vara tillgängliga för alla. Tanken bakom bibliotekslagen är enligt dess förarbeten att människor med hjälp av biblioteken ska bli välinformerade, bildade individer med goda förutsättningar att vara delaktiga demokratiska medborgare. För att öka likvärdigheten mellan människor med olika förutsättningar ska vi särskilt prioritera vissa grupper. Jag vet inte hur er biblioteksvardag ser ut, men för mig är det inte alltid uppenbart att vi strävar mot just de målen. 

Demokrati och mänskliga rättigheter 

Runt pinsmaskinen föreföll det demokratiska uppdraget mer greppbart. Två barn fick redskap att uttrycka sin röst och bekräfta sitt värde. Några vuxna lyssnade. Med fina ord kan vi säga att detta påminner oss om hur demokrati hänger samman med mänskliga rättigheter. Det lockade mig att låta tanken stanna där. 

Några dagar senare träffade jag min kollega och vi pratade vidare om de romska barnen. Hon lyfte en fråga som sätter berättelsen om de goda bibliotekarierna runt pinsmaskinen i ett annat ljus genom att fråga: ”Var fanns de vuxna som höjde rösten när barnen blev utsatta?” 

Frågan påminde mig om de gånger jag hört rasistiska åsikter på bibliotek. Hur jag vid direkt tilltal argumenterat emot. Men hur jag vid ett tillfälle – när jag överhörde ett par tidningsläsare som pratade nedsättande om samer – låtsades att jag inte hade hört. Jag skäms över att jag inte gick dit och markerade. 

Viktigare än att gräva ner sig i skam är dock att fråga varför det inte var hundra procent självklart för mig att säga ifrån? En förutsättning för att alla ska kunna ta del av biblioteket är ju att människor kan lita på att dess anställda agerar när någons människovärde kränks. Varför är det då inte tydligt på alla arbetsplatser att det utgör en central del av vårt demokratiska uppdrag?  

Neutral till rasism?

En studie från 2018 av Johanna Rivano Eckerdal och Hanna Carlsson om styrdokuments betydelse i vardagen ger kanske en del av svaret. Forskarna har mött bibliotekarier som tolkar sådana situationer diametralt olika med hänvisning till samma demokratiska uppdrag:

Vi har tagit del av hur bibliotekarier reagerar när rasistiska eller diskriminerande åsikter uttrycks i biblioteket. Vi har träffat bibliotekarier som hävdar att de på grund av bibliotekets demokratiska uppdrag inte kan vara tysta i sådana situationer, men ser det som sin roll att inleda en diskussion eller dialog med den person som uttrycker antidemokratiska åsikter. Å andra sidan har vi träffat bibliotekarier som säger att de för att uppfylla sin yrkesroll att upprätthålla ett bibliotek öppet för alla, förblir neutrala och ofta tysta i sådana fall.

Jag försöker föreställa mig vad det innebär att vara neutral i förhållande till rasism. Var det vad jag gjorde när jag undvek att gå fram till tidningsläsarna? Skulle jag enligt samma synsätt ha stått tyst inför de romska barnens berättelse? 

Ju mer jag tänker på det, desto mer svårbegriplig framstår den hållning som låter antidemokratiska yttranden väga tyngre än människors lika värde. Brit Stakston, mediestrateg och numera styrelseledamot i Svensk biblioteksförening, skriver i rapporten Biblioteken som tankesmedjor? från 2021: ”statsmakten utgår ifrån principen om att alla är födda jämlika. Det är inte förhandlingsbart och är en utgångspunkt när man närmar sig demokratifrågorna.” Utifrån liknande tankegångar landar Rivano Eckerdal och Carlsson i att antidemokratiska yttranden förvisso ryms inom en demokrati, men att det ingår i bibliotekens uppdrag att aktivt bemöta dessa. De skriver: ”Med vår syn på demokrati som en process som ofta är konfliktfylld är dessa ageranden del av ett görande av demokrati.”  

Att skriva och publicera den här texten kan kanske utifrån de tankegångarna ses som en del av görandet av det demokratiska uppdraget. Jag vill att fler ska höra de romska barnens röster. Jag vill att fler ska påminnas om att rasismen finns i mångas vardag och behöver motarbetas med mer än fina ord som kan fyllas med vilken innebörd som helst. 

Utanför bibliotekets väggar

Att mötet runt pinsmaskinen skedde utanför bibliotekets väggar var för övrigt knappast en slump. Vi sökte upp en plats där våra prioriterade målgrupper befann sig. Under festivalen pratade jag med en man som är stammis på det bibliotek där jag jobbar till vardags. Han hade lyssnat på ett panelsamtal om ungas motstånd och drömmar och tyckte det var fint att höra att ungdomarna vågade säga sin mening. ”Vad sa de då?” undrade jag. ”De är trötta på att förklara sig hela tiden, de är trötta på ointresset från majoritetssamhället och den låga kunskapsnivån om våra rättigheter” sa han. 

Mannen relaterade de ungas berättelse till ett tryggt rum. En festival där samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar uttalat stod i centrum. Ett rum där människor drack kokkaffe vid elden, lekte på finska, lyssnade på sagor på samiska och toner från Tornedalen, diskuterade försvenskningspolitik, såg barnteater på meänkieli och inspirerades av judisk konst.  

Ett uppdrag att diskutera

Min text började i en undran om vad det demokratiska uppdraget egentligen innebär. Jag fann inte något entydigt svar. Men det jag har läst, skrivit och erfarit leder mig till följande hållpunkter:

  • Det demokratiska uppdraget slutar inte efter bibliotekslagens ändamålsparagraf. Det innefattar bibliotekslagen som helhet liksom grundlagen, minoritetslagen, barnkonventionen och IFLA–UNESCOS:s folkbiblioteksmanifest (som kom ut i en ny version 2022). 
  • Det finns inget enkelt svar på vad uppdraget innebär. Det behöver tolkas, om och om igen. I vår samtid, präglad av ökad rasism, är det särskilt viktigt att biblioteken sätter allas lika värde i centrum. Biblioteken behöver stå upp för de människor vars liv och yttrandefrihet hotas som mest. 
  • En viktig del av uppdraget är att bjuda in till samtal om makt och jämlikhet – det vill säga kring förutsättningarna för människors demokratiska delaktighet. Samtal och möten är inte nödvändigtvis viktigare än medierna i sig, snarare möjliggörs de genom att vi samlas kring medier, berättelser, kultur och kunskap.
  • Det demokratiska uppdraget behöver ske i och utanför det fysiska biblioteksrummet liksom på och utanför nätet. 

Avslutningsvis vill jag poängtera det som flera forskare framhåller, att biblioteken behöver diskutera innebörden i det demokratiska uppdraget. Vi måste erkänna uppdragets komplexitet och föränderlighet, samt inse att det kan fyllas med helt olika innebörder. Därför är det också viktigt att bibliotekens ledningar skapar utrymme för arbetsgrupper att diskutera, ta ställning till och få kompetensutveckling inom demokratiuppdragets teori och praktik.  

Foto på tre pins med texten: "Låt romer vara romer".
Romer har under lång tid utsatts för fördomar och diskriminering. Barnen gör
motstånd på sitt sätt. Foto: Karin Råghall

Källor och tips på vidare läsning:

Ohlsson Dahlquist, Lisa (2019). Folkbildning för delaktighet: En studie om bibliotekets demokratiska uppdrag i en digital samtid. Lunds universitet: Avdelningen för ABM och digitala kulturer.

Rivano Eckerdal, Johanna & Carlsson, Hanna (2018). Styrdokumenten i vardagen: En undersökning av kulturpolitiska styrdokuments strategiska och praktiska betydelse för folkbibliotek i fem skånska kommuner. Lunds universitet: Institutionen för kulturvetenskaper.
Stakston, Brit (2021). Biblioteken som tankesmedjor? Förstudie om biblioteken och demokratiuppdraget https://utveckling.skane.se/publikationer/rapporter-analyser-och-prognoser/forstudie-om-biblioteken-och-demokratiuppdraget/ (hämtad 2022-08-21)

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Kategorier
nyheter

Biblioteket – en ljuspunkt!

Text: Lena Lundgren

Konferensen ”Stockholm +50” var en uppföljning av FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972 och utgångspunkt var FN:s globala hållbarhetsmål Agenda 2030. I anslutning till den internationella högnivåkonferensen ordnades en skuggkonferens, ”Folkets forum för miljö och global rättvisa” den 31 maj-1 juni i ABF-huset organiserad av Solidaritetshuset i Stockholm. Där arrangerade folkrörelser och organisationer, NGO:er med varierande mål och metoder, ett omfattande program med föreläsningar, debatter och seminarier. ABF-huset myllrade av representanter för klimat-, miljö- och biståndsorganisationer, aktivister för matsolidaritet och ursprungsfolks rättigheter.  

Bibliotek i Samhälle, BiS, medverkade med ett digitalt seminarium den 31 maj. Temat var ”Biblioteket – en ljuspunkt?” och syftet var lyfta fram om och hur biblioteket kan bidra till hållbar utveckling. Maria Bergstrand, Världsbiblioteket, Anders Ericson och Mikael Böök, norsk/finska biblioteksbloggen Bibliotekettarsaka.com, var arrangörer tillsammans med Lena Lundgren, BiS.

Internationella sessionen

Seminariet inleddes med en Zoom-session i Erlandersalen. Mikael Böök hälsade välkomna och förklarade valet av tema. Han presenterade sig som biblioteksaktivist och menade att det är en positiv och utmanande uppgift för biblioteken att bidra till en hållbar värld. Det är ett uppdrag som inte många bibliotek arbetar aktivt med, men som de måste anta om de vill fortsätta att vara relevanta. Han föreslog också att bibliotekarier ska göra gemensam sak med ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, och stödja FN-avtalet om förbud mot kärnvapen. Därigenom ville han bredda bibliotekens roll. 

Mikael hade genom sitt engagemang som enskild medlem i IFLA lyckats engagera tre framstående internationella biblioteksprofiler: Emily Drabinski är forskningsbibliotekarie och lärare vid City University i New York. Hon valdes nyligen till ordförande för ALA, American Library Association för 2023–2024, den första hbtqi-aktivisten på den posten. Sydafrikanska Anriette Esterhuysen har i många år arbetat intensivt med rättvisefrågor, framför allt när det gäller Internet och digitala tjänster. Kathleen de la Peña McCook är professor vid bibliotekshögskolan vid University of South Florida och starkt engagerad i mänskliga rättigheter och sociala rörelser. 

Emily Drabiniski. Foto: Anders Ericson.

Emily Drabinski hade som motto för sin kampanj inför ordförandevalet i ALA ”Collective Power – Public Good”. Hon menade att ett hållbart samhälle, där biblioteken kan spela en viktig roll, är beroende av starka och välutbildade bibliotekarier, som får goda arbetsvillkor och rimliga resurser och kan agera självständigt.

Biblioteken är i stort sett det enda som är kvar av ”public goods” (kollektiva nyttigheter). Men de är under attack, särskilt i USA, där det har utbrutit kampanjer mot inköp av böcker om exempelvis afro-amerikansk historia och med hbtqi-teman. Det har till och med lett till angrepp på biblioteksarbetare. Genom att stärka biblioteken kan vi vidga det gemensamma utrymmet i samhället, ta tillbaka det från de kommersiella intressena och ge det åter till medborgarna. Enligt Emily är det avgörande för en hållbar utveckling.  Enligt hennes egna erfarenheter är arbetsorganisationen avgörande, personalen är biblioteket, och hon kommer att arbeta för att stärka personalen så att de kan stå emot påhopp, inskränkningar och censur. Genom att agera gemensamt kan personalen bidra till att biblioteken blir mer effektiva institutioner i kampen för den värld som vi vill leva i.

Anriette Esterhuysen ser biblioteken som förkämpar för allmänintresset och är övertygad om att demokratisering av tillgången till information kan stödja hållbar utveckling och social rättvisa. Men hon identifierade fyra utmaningar: 

  • Ojämlikheten i tillgången till information, som dels beror på brist på ekonomiska resurser, alla har inte råd med utrustning och tjänster, dels på att infrastrukturen fortfarande är dåligt utbyggd i delar av landsbygden och i vissa länder.
  • Individualiseringen, föreställningen att den enskilde ska lösa sina problem och inte söka kollektiva lösningar, en idé som vi till och med ser i FN-dokument.
  • Kommersialiseringen, att någon tjänar på vårt behov av information, som medför att vi oavsiktligt blir en del av den, men inte garanterar att vi själva får ut något av värde. 
  • ”Desinformation” och ”misinformation” (en distinktion som vi inte gör på svenska, red.:s anm.) som kan få stora konsekvenser, bland annat övergrepp på dem som arbetar för mänskliga rättigheter av olika slag.

Detta leder till sårbarhet och vad Anriette betecknade som mediakaos och en bristande tilltro till information och kunskap. Internet leder inte självklart till kritiskt tänkande och hon menade att vi kan lära av journalistiken. Biblioteken kan stå för kvalitet, trygghet och vägledning och personalen kan stötta ”empowerment” (egenmakt) i det rådande mediakaoset. Biblioteken kan och måste i det här läget vara en ljuspunkt. Vi behöver bibliotek och det finns sätt för biblioteken att anta och möta alla fyra utmaningarna. 

Kathleen de la Peña McCook anser att en viktig uppgift för biblioteket är att vara ett dokumentationscenter, att spara och tillgängliggöra information som arkiven gör. I anknytning till Anriettes inlägg menade Kathleen att den allmänna tillgången till mobiltelefoner har inneburit en falsk tilltro till att de löser problemen med informationsgapet. En konsekvens, som hon har upptäckt i sin undervisning, är att studenterna när de använder sina mobiler inte tar fram originaltexterna utan nöjer sig med sammanfattningarna. Mycket av informationen kostar dessutom. Bibliotekens datorer är därför särskilt viktiga, där kan alla få gratis tillgång till fördjupad information och vägledning. Men biblioteken måste bli bättre på att visa vad de kan erbjuda, det är svårt att få människor att förstå vad de missar. 

Kathleen har i sin undervisning tagit upp FN:s hållbarhetsmål. Studenterna besöker biblioteken och undersöker energianvändningen, ett sätt att konkretisera hållbarhetsfrågorna. Det finns en rörelse som arbetar för att göra biblioteken mera energieffektiva men det är naturligtvis lättare när det gäller nya än gamla bibliotek. ALA måste driva hållbarhetsmålen! 

Efter dessa inlägg öppnade Anders Ericson för frågor. Lars Ilshammar undrade vad som egentligen är problemen med mobilen, är det den lilla skärmen? Kan vi verkligen dra ner hastigheten på teknikutvecklingen? Kathleen svarade att problemet är att människor tror att de får säker och bra information och nöjer sig med det.

Anriette höll med Kathleen men menade att apparaten inte är problemet utan att tekniken inte fungerar sömlöst och att allt ska vara så kort och gå så fort. Alla referenser med länkar exempelvis i Twitter får samma effekt, få går vidare till länken. Många vidarebefordrar också länkar utan att läsa dem själv. Digital litteracitet behövs! 

Emily påpekade att det är svårt att få folk att göra på ett visst sätt (hon hänvisade till sina erfarenheter av att ha en fjortonåring hemma…). Att hjälpa människor att förstå vad de ser och varför, att förklara strukturerna under, och tydliggöra den makt som ligger bakom exempelvis webbdesign, klassifikation och katalogisering är viktigt, liksom att ge dem verktygen att organisera motstånd med.  

Därmed tackade Anders våra internationella gäster och programmet fortsatte med den svenska delen.

Svenska sessionen

I den andra delen, som hölls fysiskt i samma sal och även den streamades, medverkade Lars Ilshammar, biträdande riksbibliotekarie, Elisabet Rundqvist, bibliotekarie, handläggare på KB och volontär i flyktingrörelsen samt Nick Jones, chef för konst och bibliotek i Huddinge kommun.   

Lars Ilshammar. Foto: Anders Ericson.

Lars Ilshammar inledde med den utmanande frågan ”Vad är ett bibliotek – och vad borde det vara i en digital tid?” Det finns ett problem med människors bild av biblioteket, ett rum med bokhyllor och böcker, som snarare är ett museum, och det moderna biblioteket med alla dess resurser. Biblioteket är en funktion för förmedling och inhämtande av information och kunskap i alla dess former. Men biblioteket är också en social arena där vi kan samtala och umgås som medborgare och jämlikar. Lars såg dock fyra yttre förändringskrafter som biblioteken måste hantera samt några nya uppgifter som biblioteken själva har tagit på sig. Han menade att här finns en fara, biblioteken måste prioritera kärnan i sitt uppdrag och citerade Drottning Christina: ”Den som försöker hålla sig väl med alla, blir vän med ingen.” 

Lars har gett bis tillstånd att publicera hela hans inlägg, se bis 3/2022.

Elisabet Rundqvist. Foto: Anders Ericson.

Elisabet Rundqvist hade valt rubriken ”Att för en stund få vara människa” för sitt inlägg. Hon konstaterade att hon såg en vacker båge från Lars tankar om bibliotekens kärnuppgifter till hennes egna erfarenheter. Elisabet citerade flera nyanlända som i samtal och i en studie av Ola Pilerot och Jenny Lindberg, Sen går jag hem när det stänger, har berättat vad biblioteket betyder för dem. Biblioteket är en av de första platser som flyktingarna besöker som inte är myndigheter och där de möter vanliga människor som gör vanliga saker. Rummet, bokhyllorna och samlingarna är påtagliga, något man begriper sig på. Det är en plats som är inbjudande och välkomnande och där alla är lika mycket värda. Ord som används är andrum, tillflyktsort, eskapism, tidsfördriv, hålla kontakt och träffa vänner. Man vill lära sig språket och förstå samhället och hur allt konkret fungerar. Det är basala, helt fundamentala mänskliga behov, som biblioteket kan stötta människor med och som Elisabet trodde att inte någon annan del av samhället kan göra lika bra som biblioteket. 

Nick Jones. Foto: Anders Ericson.

Nick Jones reflekterade slutligen över tesen ”Folkbiblioteken gör oss verkliga för varandra”.  Nick åberopade Hanna Arendt som menade, att om vi delar gemensamma platser med varandra så blir vi verkliga för varandra. Ett samhälle som ska hålla ihop måste se, förstå och hantera olikheter. Av regeringsformen framgår att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna vara delaktiga och ha jämlika levnadsvillkor. Det kan betraktas som grundläggande gemensamma svenska värderingar. Vi ser dock ett samhälle som blir mer och mer uppdelat och i det perspektivet blir biblioteket och det som sker där unikt. Här möts och samspelar olikheter som inte möts någon annanstans. Det är otroligt hur väl biblioteken fungerar trots bristande resurser, platsen är allas och alla är välkomna. Det är människorna som skapar och omskapar biblioteket på ett sätt som motverkar ojämlikhet och kan vara en förebild för resten av samhället. 

Nicks inlägg kommer att publiceras i en längre version i en kommande antologi med Susanna Alakoski som redaktör. 

Vad är bibliotekets djupare betydelse?

Det blev tydligt att alla inslagen under seminariet kom att handla om en särskild aspekt av hållbarhet, nämligen social hållbarhet

Bågen som Elisabet såg från Lars tankar till hennes egna erfarenheter drogs upp redan av de internationella gästerna och fortsatte sedan i Nicks bidrag. BiS har länge, bland annat i remissvaret på förslaget till en nationell biblioteksstrategi, efterlyst en definition av bibliotek. De sex inläggen väckte frågor om vad den djupare betydelsen av ett bibliotek är, vad själva essensen, eller snarare essenserna är. Vad står begreppet bibliotek för om vi funderar vidare enligt de linjer som våra medverkande tecknade? Elisabet undrade avslutningsvis om det inte finns något universellt gott i biblioteksbegreppet, som även den som kommer från ett land utan folkbibliotek och utan bibliotekstraditioner uppfattar och som gör det naturligt att söka sig dit. Att biblioteken verkligen kan vara en ljuspunkt är uppenbart och seminariet blev en intressant inledning till en diskussion, som BiS planerar att föra vidare. 

Källa: Pilerot, Ola & Lindberg, Jenny (2018). “Sen går jag hem när det stänger”: en studie av nyanländas biblioteksanvändning. Uppsala: Regionbibliotek Uppsala.

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Kategorier
bis tidskriften nyheter

Ladda ned bis 2/2022

Ur innehållet

  • Biblioteken och valåret
    bis har frågat tre personer som arbetar på folkbibliotek i Ystad, Göteborg och Stockholm hur de arbetar med valet 2022 och vilka utmaningar de ser med arbetet.
  • “Vi måste bekämpa auktoritära partier”
    I samband med BiS årsmöte hade föreningen bjudit in Lawen Redar från Socialdemokraterna och Torun Boucher från Vänsterpartiet, till en öppen diskussion om biblioteken i kristid, frågan om bemannade skolbibliotek och om det finns behov av en tillsynsmyndighet som följer upp bibliotekslagen.
  • Var går gränsen?
    Gränsen mellan professionell integritet och politisk styrning inom biblioteks- och kultursektorn diskuterades nyligen i ett panelsamtal i Hässleholm. Gäster var bland andra de före detta biblioteks- och kulturcheferna Sofia Lenninger och Elisabet Viktorsson. Läs mer om samtalet i bis.
  • En nationell biblioteksstrategi – sju år senare
    Den av många efterlängtade nationella biblioteksstrategin har till slut kommit. I slutet av april presenterade regeringen Strategi för ett starkt biblioteksväsende 2022–2025. Men lever den upp till förväntningarna efter så lång tid?
  • Författarförbundet agerar – var är biblioteken?
    Ett litteraturpolitiskt program presenterades av Författarförbundet vid en välbesökt litteraturdag den 5 april på Intiman i Stockholm. Lena Lundgren var där och lyssnade men saknade biblioteksföreträdarna.
  • “Det är ingen utveckling jag vill se i Sverige”
    Diskussionen om tillträdesförbud fortsätter. Karin Zetterberg berättar om några utmanande händelser hon upplevde under sina år 2009–2017 som chef för Eskilstuna stadsbibliotek och hur hon tillsammans med personalen hanterade dem.
  • Aktuell litteratur
    Recensioner av antologin Framstegens halvsekel: 50 år av folkbiblioteksutveckling och The library: a fragile history av Andrew Pettegree och Arthur de Weduwen.
  • Dessutom – fler texter, krönikor och nyheter!

Medverkande

Bengt Berg. Poet och förläggare för Heidruns förlag.

Sofia Berg bor i Malmö och arbetar som barn- och ungdomsbibliotekarie på folkbibliotek.

Johanna Ekström studerar för tillfället illustration och grafisk design på Konstfack. Är intresserad av konst, böcker, politik och godis. Instagram: johannaekstroem

Anna Hallberg är bibliotekarie vid Stadsbiblioteket Göteborg, enheten Publika möten vuxna/äldre. Hon jobbar med programverksamhet, främst inom områdena samhälle, politik och hälsa. 

Emma Karlsson arbetar som barnbibliotekarie i Lund.

Nizar Keblawi arbetar som produktionsansvarig och utvecklare på Biblioteken i Malmö.

Lena Lundgren. Bibliotekarie och tidigare utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm.

Mats Myrstener är pensionerad bibliotekarie, litteratursociolog och mångårig medlem i BiS.

Martin Persson. Bibliotekarie med viss teknisk slagsida. Jobbar till vardags med format och produktion av tillgänglig litteratur.

Röda Lina, bis ständiga samtidskommentator.

Patrik Schylström är en programbibliotekarie på Stockholms stadsbibliotek som älskar mötet med låntagarna och författarna.

Annelien van der Tang. Bibliotekarie och sociolog.

Linda Willander är bibliotekschef i Ystad.

Tobias Willstedt. Bibliotekarie med intresse för folkbibliotek, digitalisering och tillgänglig läsning.

Karin Zetterberg har haft ett femtontal olika titlar på folk-, skol- och länsbibliotek under sina yrkesår, främst i Täby och i Sörmland. När hon gick i pension 2017 var hon bibliotekschef i Eskilstuna, med ett 50-tal medarbetare.

Läs mer

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Kategorier
bis tidskriften nyheter

Biblioteken och det demokratiska uppdraget i nya numret av bis

Ur innehållet:

  • “Det demokratiska uppdraget har inga gränser”
    Bibliotekens demokratiska uppdrag kan betyda olika saker för olika personer. bis frågade Marie Johansen, Bagir Kwiek och Klara Ferneman vad det innebär för dem.
  • På jakt efter det demokratiska uppdraget
    Många pratar om folkbibliotekens demokratiska uppdrag. Men vad betyder det egentligen? Karin Råghall har vridit och vänt på frågan – och fått hjälp på vägen av en pinsmaskin.
  • Bibliotek och totalförsvaret – vad innebär det?
    Vad händer med bibliotekens uppdrag när samhället står inför kriser? Emma Karlsson granskar argumenten om biblioteken i totalförsvaret men hamnar i större frågor om vilket typ av samhälle vi vill bygga.
  • Biblioteket – en ljuspunkt!
    Den internationella klimatkonferensen ”Stockholm +50” hölls den 2–3 juni. BiS medverkade i skuggkonferensen ”Folkets forum för miljö och global rättvisa” med seminariet ”Biblioteket – en ljuspunkt?”. Lena Lundgren rapporterar från seminariet och deltagaren Lars Ilshammar publicerar hela sitt inlägg från samtalet Vad är ett bibliotek – och vad borde det vara i en digital tid?
  • Vi hade allt. Om datorernas utveckling och
    inlåsning
    Konstnären och programmeraren Idiomdrottning reflekterar över den digitala utvecklingen och inlåsningen av kultur och kommunikation i nätjättarnas produkter och plattformar.
  • Aktuell litteratur
    Recension av antologin Biblioteksgeografin: En antologi om biblioteksväsende och biblioteksforskning (red. Roger Blomgren, Katarina Elzbieta Michnik och Johan Sundeen)
  • Dessutom – fler texter, krönikor och nyheter!

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.