Rusta biblioteksmedarbetare för demokratins inneboende konflikter

Text: Hanna Carlsson och Nick Jones

Ett fortsatt samtal

Det finns fler skäl för att fortsätta samtalet, om än i andra forum och på andra sätt. Ett skäl är de frågor och kommentarer vi fått efter samtalet. Det visade sig inte bara vara vi som ser behov av fortsatta samtal om styrningen av våra gemensamma folkbibliotek och den roll alla biblioteksmedarbetare har som tjänstepersoner och del av offentlig förvaltning.

Terrängen är inte enkel

Att samtalet behövs grundar sig i att terrängen som tjänstepersonen manövrerar i är komplex, fylld av utmaningar, värde- och målkonflikter. Varken komplexitet eller konflikter kan raderas ut. De bör i stället ses som bestående delar av den terräng som alla som ska bedriva folkbiblioteksverksamhet behöver kunna orientera sig i, då den påverkar villkor och förutsättningar för både yrkesutövning och verksamhet. Att styrdokumenten rymmer värde- och målkonflikter är otvivelaktigt, kanske oundvikligt. Komplexiteten påverkas dessutom av ett flernivåstyre där folkbiblioteken berörs av styrdokumentens styrsignaler på nationell, regional, och kommunal nivå. Styrdokument är ett samlande begrepp för de texter som reglerar en verksamhet i offentlig sektor, exempelvis ett folkbibliotek. Det kan vara juridiska dokument som lagtexter, politiska dokument som antagna planer, administrativa dokument och planeringsdokument på tjänstepersonnivå.

Förvaltningsforskaren Louise Bringselius beskriver tjänstepersonen i denna komplexa terräng som en person

med ett särskilt omdöme, en särskild integritet och en särskild förmåga att se helheten där många andra kan förlora sig i detaljerna. En person vars karaktär inte främst beskrivs som femtio nyanser av grått, utan snarare en ovanligt bred och rik palett av färger. En person som inte bara kan bläddra i lagboken, utan också förmår tolka lagar och översätta dem till en fungerande praktik i en värld full av målkonflikter – och en person som inte tvekar att slå larm vid missförhållanden.

Även konflikter förekommer på många olika nivåer inom ett samhälle och innebär ett möte mellan sådant som inte är förenligt. Konflikter avkräver oss avvägningar, beslut, prioriteringar och ställningstaganden, som kanske inte nödvändigtvis löser konflikten, men som åtminstone avhjälper den stagnation och obeslutsamhet som konflikten riskerar skapa. 

Att bryta ned de stora berättelserna

Grundläggande mål för den offentliga verksamheten fastslås i andra paragrafen i inledningskapitlet av regeringsformen, och den paragrafen brukar därför kallas för målsättningsparagrafen (1 kap. 2 § RF). Paragrafen säger att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning, samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa. Det sägs vidare att det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Och därtill ska det allmänna verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden, samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. 

Men det kommer mer. Det allmänna ska också verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska givetvis motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Och avslutningsvis framhålls att det samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Ambitionerna är både stora, många och laddade med värderingar. Vad betyder alla dessa övergripande styrsignaler då de bryts ned till insatser, prioriteringar och beslut som påverkar våra lokala folkbibliotek?

Om du som tjänsteperson vänder dig till denna målsättningsparagraf, eller säg Agenda 2030 och hållbarhetsdimensionerna där, så finner du många stora och övergripande berättelser om det samhälle vi tillsammans vill ha, och som vi tror nästan alla kan vara överens om, är bra målsättningar för ett samhälle att ha. De överbryggar politiska meningsmotsättningar. De blir som allmänetiska ideal, bara de förblir tillräckligt vaga och inte omsätts i en praktik, i beslut. Samtidigt saknas de gemensamma bilderna av de problem som måste lösas för att åstadkomma exempelvis ökad jämlikhet. Vad är det egentligen som måste förändras? Vad menar vi egentligen? Målen blir hängande i luften när de inte bottnar i problem som ska lösas, i konkretion och tydlighet om vad som ska göras. Svårt att veta vilka beslut som borde fattas, och av vem och hur. Än svårare blir det att ställa någon till svars på övergripande nivå. Målformuleringarna blir så allomfattande att allt blir politik, men inget blir politiskt. Samtliga innefattas, samtidigt som ingen innefattas.

Mer om konflikter

Tänkaren och aktivisten Gayatri Chakravorty Spivak har beskrivit det som att det är omöjligt att bygga politiska program och praktiker genom dekonstruktion. Däremot kan politiska program och handlingar bli väldigt mycket mer användbara och verkningsfulla genom att inbyggda problem och motsägelser synliggörs. Vidare säger hon att det finns stora behov och många situationer som kräver strategier, att man tar ställning och handlar, höjer sin röst i opposition till en annan röst. Något som dekonstruktionen absolut inte invänder mot. Dekonstruktion säger inte att inget är sant och att allting flyter, utan ifrågasätter snarare huruvida någon grupp eller individ har privilegiet att säga och bestämma vad som en gång för alla är sant och riktigt. Spivak uppmanar till att man alltid måste syna hur sanningar och kunskap produceras. Det blir därför omöjligt att hävda att man raderat ut alla problem och motsägelser och funnit det verkliga och bestående sanna i en stor berättelse.

Konflikterna och bristande samsyn osynliggörs alltså och i stället förespeglas enighet. Den franske filosofen Jacques Rancière går så långt som att säga att detta utraderande av konflikt och olikhet har lett oss in i en postdemokrati, eftersom hanterandet av konflikter och olikheter är en förutsättning för demokrati och dess inneboende dynamik. Han menar vidare att även om vi måste vara överens om demokratins formella ramar, institutionerna och några grundläggande värden som grundlagarna slår fast, så måste vi ständigt diskutera och ”bråka” om vad dessa värden betyder och hur de ska implementeras. Utan denna nödvändiga diskussion blir de beslut som fattas i offentlig sektor inget mer än enskilda, isolerade ställningstaganden, utan sammanhang, riktning och mening.

Demokratiuppdrag i en ny tid

Såväl Spivaks som Ranciéres resonemang framstår som synnerligen relevanta för att tolka och förstå folkbibliotekets demokratiuppdrag och dess utmaningar i en samtid där demokratins inneboende konflikter framträder med en ökad skärpa och tydlighet. Flera forskare, däribland den tongivande statsvetaren Yascha Mounk, menar att en generell tendens kan skönjas på flera håll i västvärlden. Den representativa liberala demokratin – den form av demokrati som den svenska bibliotekslagen både baseras på och ger uttryck för – har kommit att ifrågasättas, i synnerhet av röster från den extrema och ibland även den radikala högern. 

Hur denna utveckling påverkar folkbibliotekens möjligheter att verka för det demokratiska samhällets utveckling är något som undersöks av en grupp forskare vid Linnéuniversitetet och Lunds universitet i forskningsprojektet Folkbiblioteken i ett förändrat politiskt landskap: ett demokratiuppdrag för en ny tid? Resultat från projektet, som synliggör hur folkbiblioteken i allt högre grad framträder som en arena för politisk konflikt och turbulens i samtiden, var en av utgångspunkterna för vårt samtal i ”Angelägen forskning”. Även om konflikter, exempelvis som uttryck för sociala spänningar och olika typer av ordningsstörningar, är inte någon ny företeelse på folkbibliotek väcker förekomsten av politiskt motiverade kontroverser och konflikter nya frågor om hur det demokratiska uppdraget kan och bör gestaltas. Vad innebär en mer konfliktorienterad demokratisk förståelse och praktik för folkbibliotekssektorn och dess uppdrag? Och hur kan vi rusta sektorns anställda för att verka i ett demokratiskt landskap där konflikt förstås som en förutsättning och inte enbart som ett hot eller problem som måste lösas?

Vikten av att diskutera och mötas om dessa frågor aktualiseras vidare av resultaten från den ovan nämnda studien. Försök till direkt politisk påverkan av folkbibliotekens verksamhet är visserligen fortsatt ovanliga. Men studien visar samtidigt att situationer där biblioteksmedarbetare måste försvara sina val, verksamhetens inriktning och aktiviteter för politiker och låntagare ökar. Den fria mötesplatsen och det välkomnande vardagsrummet har således kommit att rymma fler konflikter, också av ett slag som rör sig utanför det demokratiska samtalets gränser. Iscensättningen av den demokratiska mötesplatsen har på så vis i högre grad än tidigare kommit att handla om att möta och hantera konflikt som en del av det demokratiska samtalet och det demokratiska styret. För många som jobbar på bibliotek väcker detta professionsetiska frågor om vilket agerande som kan anses vara rätt i olika situationer. Hur kan man som enskild bibliotekarie och tjänsteperson rusta sig för sådana situationer? Och hur kan sektorn tillsammans skapa förutsättningar för biblioteksmedarbetare att bygga en sådan rustning? 

I studien framstår det också som tydligt att politiskt motiverade konflikter vid svenska folkbibliotek huvudsakligen kan kopplas till högerradikala och ibland även högerextrema diskurser och aktörer. I synnerhet omfattar dessa konflikter bibliotekens arbete kopplat till HBTQ-frågor och kulturell mångfald. Den hårda kritiken och de ibland direkt hotfulla attackerna mot detta arbete framställs av biblioteksmedarbetare i studien som något nytt att förhålla sig till, då biblioteksverksamhet tidigare inte har väckt reaktioner av detta slag. Flera av dem som deltagit i studien ger uttryck för förvåning och till och med chock över utvecklingen. Att situationen är ny kan säkert delvis förklara att biblioteksverksamheter bemöter hoten och utvecklingen på skilda sätt. I studien framkommer både exempel på varierande typer och grader av motståndskraft, men också fall när bibliotekens verksamhet på olika sätt anpassas för att undvika potentiella konflikter med politiskt motiverade aktörer av olika slag. Det är naturligtvis en styrka att möjligheten till lokal anpassning är stor men samtidigt ser vi en uppenbar risk att enskilda biblioteksanställda och tjänstepersoner lämnas ensamma med svåra och avgörande beslut där utfallen för lokalsamhället och medborgarna kan te sig väldigt olika, i värsta fall olikvärdiga. Även här behövs en vidare diskussion om hur vi som sektor rustar oss för att skapa styrning för likvärdighet i en konfliktbetonad demokrati.  

Rustning

Biblioteksmedarbetaren i rollen som tjänsteperson kan beskrivas som en typ av närbyråkrat. Begreppet är hämtat från statsvetaren Michael Lipsky och beskriver tjänstepersonen som arbetar långt ut i linjen, i mötet med allmänheten och deras behov. Kännetecknande för närbyråkratens arbete är att det kräver en hög grad av situationsanpassning och att det ofta saknas samsyn, bland både politiker och närbyråkraters företrädare, kring de mål som bör uppnås och vilka arbetsmetoder som bör användas. Det är därför, menar Michael Lipsky, i praktiken omöjligt för folkvalda politiker att på förhand och i detalj definiera hur dessa tjänstepersoner ska agera i alla de upptänkliga situationer som de möter. Både kravet på situationsanpassning samt oenigheten om hur verksamheten bäst bedrivs gör att den politiska styrningen av biblioteken ofta blir både vag och motsägelsefull. En konsekvens av en otydlig och motsägelsefull styrning är att närbyråkraten ges ett stort handlingsutrymme och stor makt att själv styra arbetssätt, metoder, prioriteringar etcetera. Det innebär att ett stort ansvar läggs på den enskilde medarbetaren, och att det i sämsta fall kan bidra till både ojämlika och olikvärdiga utfall.

Vi förespråkar inte en detaljstyrd reglering av tjänstepersonens verklighet, en sådan styrning vore varken eftersträvansvärd eller möjlig. Samtidigt är det ett problem om biblioteksmedarbetare lämnas ensamma att skapa strukturer och lösningar för de nya situationer som samtidens politiska landskap ger upphov till. Vi ser ett behov av att alla berörda aktörer gemensamt bidrar till ett samtal med syftet att skapa en biblioteksprofession, som är rustad för en komplex terräng och de konflikter som oundvikligen uppstår i det viktiga demokratiuppdraget. En del i denna rustning handlar om att förstå och ha kunskap om sin roll i den struktur av institutioner och praktiker som upprätthåller det representativa liberala styrelseskicket. En annan del handlar om att förstå och bemöta konflikt som en inneboende och produktiv del av demokratin.

Bli medlem

Gillar du det vi gör? Stötta BiS genom att bli medlem! Ett medlemskap kostar från 125 kronor och du kan betala enkelt med Swish.