Från makt till möjligheter

Text: Lena Lundgren

Jag har använt både folk- och forskningsbibliotek som vanlig brukare, jag har arbetat på olika slags bibliotek som vanlig bibliotekarie, som tillförordnad bibliotekschef och som utvecklingsledare vid två regionbibliotek. Jag har besökt bibliotek i ett antal västerländska länder, historiska bibliotek, flera skol- och folkbibliotek i Sydafrika, ett barnbibliotek i Kairo och det nya Alexandriabiblioteket.

Finns det någon bibliotekets ”idé” som kan skönjas på alla dessa bibliotek? Någon föreställning om biblioteket som återfinns under olika tider och i alla länder och miljöer? Någon grundidé som de flesta människor, både användare och icke-användare, personal och politiker, kan se medvetet eller omedvetet? (Vad är det som gör att politiker gärna fotograferas mot bokhyllor och att barer inreds som bibliotek, ibland bara med tapeter eller attrapper?)

I bis nr 3/2022 publicerades en rapport från det seminarium, som BiS tillsammans med norsk/finska biblioteksbloggen ”Biblioteket tar saka” och svenska Världsbiblioteket ordnade under Folkets forum för miljö och global rättvisa i ABF-huset i Stockholm i maj 2022. Rubriken för seminariet var ”Biblioteket – en ljuspunkt?” och svenska medverkande var Lars Ilshammar, Nick Jones och Elisabet Rundqvist.

I slutet av seminariet noterade Elisabet att hon kunde se att inläggen formade en ”en vacker båge”, en båge som landade i en fråga om vad den djupare betydelsen av ett bibliotek är. Vad står begreppet bibliotek för, vad är själva essensen, eller kanske essenserna?

Detta nummer av bis har som tema ”empowerment”, egenmakt. Under detta tema passar det att ta upp tråden igen, frågan om vad ett bibliotek är? Lars Ilshammar och Nick Jones har tänkt vidare på denna fråga och medverkar med sina reflektioner, Nick tillsammans med Hanna Carlsson vid Linnéuniversitetet. Ur Elisabet Rundqvists inlägg på seminariet har vi valt ut citat, som återfinns på olika ställen i detta bis-nummer. Jag har också själv haft frågan i bakhuvudet sedan dess.

Möjligheter

En tanke kan vara att biblioteket signalerar och visualiserar möjligheter. Oavsett om jag använder biblioteket eller ej, finns föreställningen att det finns där för att jag ska kunna förverkliga något, stort eller litet, en dröm om min framtid eller en odlingslåda. I biblioteket finns potentialen för nästa steg i livet. Det finns möjligheter till stimulans för nya idéer och mera konkret som information för kunskapande och dessutom för upplevelser och känslor.

Men biblioteket tittar också bakåt genom att vara en del av samhällets minne. Det ger mig möjlighet att komma i kontakt med erfarenheter, tankar och människoöden långt före min egen tid. Det ger även tillfällen till utblickar mot andra världar, naturer och kulturer.

Biblioteket erbjuder möjligheter för kontakt med andra människor på en nivå som jag väljer själv. Forskare som norrmannen Ragnar Audunson har lyft fram det viktiga ”lågintensiva mötet”, möjligheten att ingå i en gemenskap utan krav, att se andra människor och bara prata några ord i förbifarten. En tillfällig besökare kan slinka in och läsa en tidning, använda en dator och ladda mobilen. Jag kan också stanna länge, plugga, delta i språkcaféet, eller en läsecirkel och diskutera en bok eller någon aktuell fråga med personalen eller en annan besökare. Många andra möjligheter finns i biblioteket.

Kanske förmedlar biblioteket därmed också ett hopp? Kan det handla om ett hopp om att saker kan förändras, ett hopp om att problem ska lösa sig? Att det på biblioteket finns människor som kan bistå mig med åtminstone viss hjälp. Möjligen också att andra människor har förmedlat och delat med sig av något, något som jag kan använda och ha glädje av? Kan detta hopp om förändring ge kraft att handla?

Lugnt är det förvisso inte alltid på alla bibliotek och kravet på tystnad och stillhet har vi lämnat bakom oss. Biblioteket erbjuder ändå en möjlighet att vara ostörd. De flesta människor har en förväntan på en lägre ljudnivå och ett lugn på biblioteket, ett lugn som underlättar koncentrationen, antingen för studier eller helt enkelt för avkoppling och återhämtning. Lugnet kan också innebära tillflykt, i konkret fysisk betydelse och för sinnet.

Makt

Men biblioteken signalerar också makt. En yttre tydlig symbol för makt är de stora trappor som ledde, och fortfarande leder, upp till många bibliotek, främst forskningsbibliotek, och som ger ett intryck av tempelentréer. När Stockholms stadsbibliotek invigdes 1928 riktades kritik mot arkitekten Gunnar Asplund för den dunkla trappan som leder upp till den ljusa vackra rotundan. Den ansågs hindra vanligt folk att använda biblioteket. Men arkitektens budskap var snarare, att ljuset som väntade i slutet av trappan skulle vara en belöning för ansträngningen att forcera de långa trappstegen. Medborgarna skulle ha respekt för lärdomen och det skulle vara mödosamt att ta sig upp till kunskapen som hägrade.

Hur biblioteket är organiserat, både själva lokalerna och samlingarna, fysiska och digitala, är också hinder som uttrycker makt. För att användarna ska kunna tillägna sig den lagrade kunskapen behövs åtminstone information, men helst även kännedom om hur systemen fungerar. Vi som har utbildat oss i organisering av information tenderar att underskatta problemen för besökarna att orientera sig på både de fysiska och de digitala utrymmena. Många är vittnesmålen, från tidigare generationer men även dagens, om tvekan inför biblioteksbesöket, en känsla av krav, underlägsenhet och dåligt samvete. (Frågan är var barinredningarna kommer in, vill de signalera möjligheter eller makt?)

Foto på entrén till Vallentuna bibliotek. — Den sömlösa entrén till Vallentuna bibliotek. Foto: Lena Lundgren

Mer möjligheter än makt

Under mitt långa biblioteksyrkesliv (från 1965) har jag sett en tydlig och fantastisk förskjutning från hur biblioteken signalerar makt till hur de ger löfte om möjligheter. De symboliska och reella trapporna har oftast ersatts, inte bara av trösklar, utan helt enkelt av lister och hissar.

Att ta bibliotekslagens uppfordrande ”alla” på allvar, fortsätta arbetet med tillgänglighet i begreppets alla betydelser och förstärka signalerna om möjligheter, hopp, lugn och trygghet i alla delar av verksamheten ser jag som bibliotekens stora utmaningar. Biblioteket – en ljushärd!