År 2004 kompletterades den nuvarande bibliotekslagen med en bestämmelse om biblioteksplaner. I dag, åtta år senare har nästan alla landsting och 67% av kommunerna antagit någon form av biblioteksplan. I Inger Eide Jensens bibliotekslagsutredning konstateras att planerna är av högst varierande art och kvalité och att det finns behov av uppföljning för att de överhuvudtaget ska komma till och förverkligas, men att de i alla fall haft funktionen att biblioteksfrågor kommit på den politiska dagordningen åtminstone någon gång.
I förslaget till ny lag stadgas:
4§ Kommunerna och landstingen ska anta planer för sin biblioteksverksamhet.
I kommentaren till paragrafen sägs att ingen ändring i sak föreslås trots att man just konstaterat att paragrafen inte fungerat något vidare. Planerna kan fortsatt se ut precis hur som och inga nya krav om hur, när, varför dessa planer ska existera föreslås. Ändå konstateras att de är ”ändå av stor betydelse att alla berörda instanser använder sig av detta instrument för att främja en rationell och rättvis fördelning av biblioteksresurserna”.
Utan en nationell bibliotekspolitik blir dessa biblioteksplaner som aparta pusselbitar i ett pussel som ingen vet vad det ska föreställa. Varför inte åtminstone ställa några krav på vad en plan ska innehåll? Till exempel att UNESCO- manifesten ska utgöra den ideologiska grunden och att uppfyllandet av samtliga paragrafer i bibliotekslagen ska beaktas.
Ingrid Atlestam
BiS 