Etikettarkiv: bibliotekslag2012

Bibliotekslag – ny omarbetad upplaga

Arbetet med en ny bibliotekslag har nu avancerat till en lagrådsremiss. En mycket läsvärd och läsbar sådan, till skillnad från det ursprungliga tämligen förvirrade förslaget som var ute på remiss. Flera remissinstanser, såsom KB och SB har redan talat om att de är nöjda med att de i vissa stycken blivit bönhörda och i detta kan också BiS instämma även om det i lagrådsremissen inte framgår att det är just BiS som påpekat många av de saker som nu ändrats och förbättrats.

Det hela är nu en mer stringent skrivelse med definitioner och begreppsförklaringar som tidigare saknades. Framförallt är ändamålsparagrafen kompletterad och lyder nu så här:

  ”Syfte och ändamål

 2§ Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.

Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla”

Alltså betydligt bättre än det första förslaget som stadgade att bibliotekens enda uppgift var att  främja litteraturen utan att någonstans tala om vad man mena med ”litteraturen” utan glida mellan olika underförstådda betydelser.

Jag har inte lusläst utan bara skummat de 67 sidorna och då hittat flera intressanta skrivningar som jag hoppas inte bara begravs i något arkiv.

Till exempel står det, när det gäller biblioteksplaner, att flera instanser påpekat behovet av en nationell sådan. Kommentaren till detta är att om behovet av en nationell plan finns så står det KB, som biblioteksmyndighet, fritt att ta fram en sådan. Bara att sätta igång alltså! I den kan det ingå såväl bemanningsnormer som urvalsriktlinjer enligt vad som framgår av följande citat:

”Flera remissinstanser anför också att gemensamma kvalitetskriterier

borde utarbetas för folkbiblioteken. Regeringen delar bedömningen att

detta är angeläget. Hur det bäst kan ske är dock inte en fråga för lag-

reglering. Samma synsätt gäller i fråga om vilken bemanning som är

lämplig för att kraven på biblioteksverksamheten ska kunna tillgodoses.”

Visserligen har lagen inte blivit så mycket skarpare, bara klarare och bättre formulerad, men en noggrannare läsning av kommentarerna och hänvisande till dem i den fortsatta biblioteksdebatten och när det gäller att ställa krav på  kommunerna, regionerna och KB kan säkerligen gynna bibliotekens utveckling. Så läs och använd argumenten för ett starkare och biblioteksväsen med ett tydligare  uppdrag!

Ingrid Atlestam

VARFÖR BIBLIOTEKSLAG?

Siv Wold Karlsen har under åren varit en flitig skribent i tidskriften bis. Här nedan följer hennes bidrag till diskussionen om förslaget till ny bibliotekslag:

I den oredigerade versionen av bis-följetongen om förslaget till en Ny bibliotekslag (Ds 2012:13) finns det med en uppmaning från Ville, Valle och Viktor:

Man ska alltid fråga varför! och mina varför-frågor är:

Varför ser den nuvarande bibliotekslagen ut som den gör?
Varför vill man ändra i den, och varför ser ändringsförslagen ut som de gör?
Varför vill man/vi alls ha en bibliotekslag?

Hur det hela började

(här på den skandinaviska halvön och i ‘världssamfundet’)

1947/49 kom den första norska bibliotekslagen som förpliktigade stat och kommun:

I varje kommun ska det finnas ett folkbibliotek som ska ha en viss standard; lagen är till för att definiera och skydda bibliotekets samhällsuppgift som är att:

Främja kultur och kunskap genom att gratis ställa böcker och annat lämpligt material till förfogande för alla som bor i landet.

Lagen är snarlik Unescos folkbibliotek-manifest, som också kom i sin första version 1949.

Problemet med såväl Unesco-manifestet som den norska lagen, är att de inte omfattar alla offentliga bibliotek utan endast folkbiblioteken.

Det enda vettiga med den svenska bibliotekslagen (som kom 1996/97) är att den omfattar alla offentliga bibliotek, fast tyvärr handlar det här mest om en läpparnas bekännelse. Tomt prat utan konkret förankring. Det märks i den dagliga bibliotekspraktiken, men också i det orediga språkbruket i Ds 2012:13, där man allt som oftast använder ‘bibliotek’ som synonym till ‘folkbibliotek’, glömmer de vetenskapliga biblioteken och inte ens har tänkt på alla offentligt finansierade (special)bibliotek som (borde) omfattas av bibliotekslagen.

Den norska bibliotekslagen från 1949 (men inte Unesco-manifestet) kom i sällskap med biblioteksersättningen, också den en intressant kulturpolitisk konstruktion.

Från folkrörelsebibliotek till bibliotek på entreprenad

I Sverige ansåg man sig inte behöva någon bibliotekslag eftersom folkbiblioteken var så väl förankrade i folkrörelserna och i en tradition av folkrörelsebibliotek. Att det ska finnas folkbibliotek och att de ska vara avgiftsfria, var så självklart att det inte behövdes något lagstöd…

Läs resten av Siv Wold Karlsens artikel

 

Remissvar på förslaget till Ny bibliotekslag Ds 2012:13 från föreningen Bibliotek i Samhälle

Vi i föreningen Bibliotek i Samhälle har med stort intresse emotsett detta förslag till ny bibliotekslag eftersom det är en fråga som har engagerat föreningen i många år. Vi beklagar därför att förslaget ger intryck av att vara ett hastverk vad gäller såväl innehåll som språk och struktur. Lagförslaget sägs vara uppdaterat, förtydligat och användarvänligt. Författarna har verkligen ansträngt sig att få med alla modeord, som  t.ex. användarvänligt. Det är väl kanske det man menar med att lagen möter omvärldsförändringar.

Men vem är användaren i detta sammanhang? Helt klart inte biblioteksanvändarna eftersom man ett par gånger i kommentarerna påpekar att lagen inte är en rättighetslag, d.v.s. man kan inte kräva något av biblioteket. Trots att ”biblioteksservice ska finnas tillgänglig för alla” enligt lagen, så kan man alltså inte kräva att få denna service. Snarare kan man utläsa allt man inte behöver göra, erbjuda eller bekosta.

Sammanfattningsvis lovar man att lagen leder till bättre verksamhet för samma kostnad, eftersom lagen är oförändrad till innehållet och bara förtydligad och omstrukturerad till formen. Men en noggrann läsning visar många oklarheter.

Här följer BiS synpunkter paragraf för paragraf…

Läs hela remissvaret!

 

Stretegi utan mål del 2

Varför inte ägna ännu en regnig dag åt nya lagförslagets åttonde paragraf:

8§ Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna  och personer som har annat modersmål än svenska bland annat genom att erbjuda litteratur på

1. de nationella minoritetsspråken

2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska, och

3. lättläst svenska

Sällsynt illa formulerat, måste läsa flera gånger för att komma igenom utan att staka mig! Användarvänligt? Klargörande?

För övrigt är samma kommentar som till paragraf 7 relevant här:

”I utredningens resonemang kring denna paragraf fastslås att det inte är någon ändring  i sak mot nu gällande lag, som biblioteken enligt utredningen inte lever upp till. För att råda bot på detta föreslås att en nationell strategi utarbetas just för det här området!! Ja, det kan ju alltid vara en början, men vad ska en nationell strategi inom just detta bygga på om det inte finns någon övergripande plan för det hela? En strategi är något man behöver för att nå ett mål, för att förverkliga en politik och någon sådan anses ju inte behövas enligt kulturministern.

Liksom resten av lagförslaget innebär denna paragraf en inskränkning och en ökad luddighet genom detta ständiga upprepande av att det är litteratur det handlar om, utan att man någonstans talar om vad litteratur är för något. Varför inte istället säga att biblioteket ska prioritera det skrivna ordet och någonstans motivera varför?”

Kan tilläggas att här hade det varit läge att referera till Unescos/IFLAs manifest för mångkulturell biblioteksverksamhet och inse att det handlar om mycket mer än tillgång till litteratur på modersmålet. Det handlar om bibliotekets demokratiska uppdrag, om allas rätt till det egna språket och kulturen om interkulturell förståelse, om integration, delaktighet och åsikts- och yttrandefrihet. Ja allt detta som bibliotekelagen borde lyfta fram i en inledande portalparagraf, detta som talar om varför en demokrati förutsätter fungerande folkbibliotek för alla oberoende av språk och med ett mycket större uppdrag än att ”erbjuda litteratur,”

Just i denna paragraf blir det nya lagförslagets hela inskränkthet och ynkedom extra uppenbar.

Ingrid Atlestam

Stretegi utan mål

Varför inte ägna en regnig dag åt nya lagförslagets sjunde paragraf:

7§ Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att erbjuda litteratur anpassad till deras behov.

I utredningens resonemang kring denna paragraf fastslås att det inte är någon ändring  i sak mot nu gällande lag, som biblioteken enligt utredningen inte lever upp till. För att råda bot på detta föreslås att en nationell strategi utarbetas just för det här området!! Ja, det kan ju alltid vara en början, men vad ska en nationell strategi inom just detta bygga på om det inte finns någon övergripande plan för det hela? En strategi är något man behöver för att nå ett mål, för att förverkliga en politik och någon sådan anses ju inte behövas enligt kulturministern.

Liksom resten av lagförslaget innebär denna paragraf en inskränkning och en ökad luddighet genom detta ständiga upprepande av att det är litteratur det handlar om, utan att man någonstans talar om vad litteratur är för något. Varför inte istället säga att biblioteket ska prioritera det skrivna ordet och någonstans motivera varför?

Ingrid Atlestam