Det progressiva biblioteket

Det progressiva biblioteket. Vänstervågen i biblioteksdebatten 1965 – 75 , en för min del, omskakande läsning, är en kandidatuppsats av Jesper Strömbäck. Det är lite svårt att inse att det man varit djupt engagerad och involverad i blivit till historia, en historia som skrivs av någon som förmodligen knappt var född vid tiden då det begav sig. Det känns som att bli skärskådad på genom mikroskop och samtidigt något slags helikopterperspektiv, att bli tolkad, genom ett av flera möjliga vetenskapliga raster. Det hela är en genomgång och analys av ett antal utvalda artiklar ur Biblioteksbladet och bis utifrån tre ämnen; mediebestånd, arbetsplatsfrågor och social och utåtriktad verksamhet. Detta var ju tre områden som engagerade bis djupt alltifrån starten 1969 och där bis stod långt ut till vänster om Biblioteksbladet, vilket Strömbäck också konstaterar.

I den livliga diskussionen om massmarknadslitteraturen (som ju då fanns på en mycket mer separat marknad än vad som är fallet nu) så var BBL artiklarna kritiska av kvalitetsskäl, medan man i bis såg denna litteratur som borgerlig och kapitalistisk propaganda. En diskussion väl värd att fortsätta, nu när marknaden har blivit större, aggressivare och mer svåröverskådlig och biblioteken allt ”kundvänligare”.

Vad gällde arbetsplatsdemokrati så var inom bis idealet någon form av stormötesdemokrati, med alla hierarkier krossade och gärna något slags kollektivt ledarskap. Vissa ideér kan idag synas rätt naiva och verklighetsfrämmande, samtidigt som det känns som det är hög tid att verkligen börja driva frågor om arbetsplatsdemokrati igen och slå hål på alla ridåer av samverkan, medinflytande och gruppande, nu när idealet återigen tycks vara chefer som pekar med hela hand och har individuella lönesystemet som både morot, piska och munkavle.

Det som då kallades uppsökande verksamhet var också något som engagerade bis djupt. Många medlemmar jobbade med arbetsplatsbibliotek, i fängelser, sjukhus och andra institutioner. Minns en av Uffe Larsons alla geniala teckningar, en mamma som står med sitt barn vid en stängd biblioteksdörr och konstaterar att ”Biblioteket har gått till folket”. Mycket av den verksamhet som byggdes upp under 70-talet är nedlagd nu, för det mesta av ekonomiska skäl, det vill säga bortprioriterade till förmån för något annat som ansågs viktigare. Även här är det dags igen för biblioteken att jobba mer utåtriktat inte bara i på webben , FB, Twitter etc utan i verkliga livet, släpa iväg med böcker med mera, förankra verksamheten med starka band i lokalsamhället.

Alltså alla frågor som bis drev på 70-talet är fortfarande lika aktuella, läs gärna de gamla artiklarna och konstatera att ordval och politisk vokabulär förändrats, men kampen går vidare!

Detta är alltså ingen recension eller redogörelse vad gäller uppsatsen, det hoppas jag någon som förmår se det hela mer utifrån står för, utan bara ett konstaterande att de flesta frågor vad gäller biblioteksideologi är eviga. Så säger också Strömbäck till sist att vad bis försökte göra var att återuppväcka gamla folkbildningsideal, att återknyta till Valfrid Palmgren. Ja, det var väl det vi gjorde och fortsatt med sedan dess, hur omodernt det en har ansetts till och från.

Ingrid Atlestam

2 responses to “Det progressiva biblioteket

  1. Johanna Dalmalm

    Bra skrivet, Ingrid. Jag tror verkligen att uppsökande verksamhet är på väg tillbaka. Så många filialer är nedlagda nu, så det blir nödvändigt att på något sätt kompensera för det. Samtidigt kan man ju fråga sig om kompensationen är tillräcklig för att komma upp i ”nolläge” igen, om det bara är att lindra symptomen.

  2. Ingrid Atlestam

    Mycket av den uppsökande verksamheten har dessvärre lagts ner pga att motparten inte längre ställer upp. Det gäller arbetsplatser, fängelser, sjukhus, olika former av vårdinstitutioner, hemtjänsten etc. Gäller även samarbete med skolor och förskolor. Det handlar inte alltid o pengar utan av brist på tid och engagemang. Med alltmer slimmade organisationer både på bibliotek och i de andra verksamheterna så finns det helt enkelt inte utrymme för det som inte anses nödvändigt.
    Det gäller alltså att driva frågan att tillgång till kunskap, kultur och information är nödvändigt och en rättighet, inte någon slag lyxig guldkant på tillvaron.
    Det finns så många vackra skrivningar i olika policy och program på politisk nivå om tillgång till kultur etc, men verkligheten!!!
    Uppsökande verksamhet kan aldrig ersätta ett bibliotek, utan är en annan parallell form av rätt så begränsad biblioteksverksamhet för dem som av olika skäl inte tar sig till biblioteket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s