Röda Lina – Shoppingfritt år

Det stående inslaget i tidskriften bis Röda Lina – En bibliotekaries vardag publiceras i samband med bis 2014:03 exklusivt på foreningenbis.com

En av de böcker som jag läst i sommar är Gunilla Brodrejs Shopstop – en dagbok från ett celibat. Klokare har jag definitivt inte blivit men den har i alla fall fått mig att fundera.

Brodrejs bok beskriver hennes shoppingfria år med inledande våndor som resulterar i en befriande katharsiseffekt. Att avstå från att köpa ständigt nya saker är också en populär trend som ligger i tiden. På nätet finns bloggar om hur man lägger upp strategier för reglerad shopping. Som jag ser det kretsar problematiken till stor del kring medelklassens ångestfyllda privilegium att med mätta magar, sprängfulla garderober och hem fyllda av onödiga prylar, kunna välja om man vill avstå från mera shopping eller ej, och det är nog här resonemanget börjar skorra falskt på något sätt.

I början av sommaren läste jag en artikel i tidningen ETC om en kvinna som varit långtidssjukskriven och arbetslös om vartannat i ett antal år. Hennes ekonomiska situation var mer eller mindre konstant fattigdom. I princip kunde hon aldrig unna sig en spontan fika eller köpa ett plagg ens för halva reapriset från någon klädkedja. Tandläkarbesök eller en billig charterresa kunde överhuvudtaget inte anas i hennes universum. När alla räkningar var betalda hade hon cirka 500 kronor i veckan att leva av och det skulle räcka till allt. Det betyder drygt 70 kronor per dag, en summa som knappast bäddar för vare sig spontanshopping eller frosseri i gåslever och franska årgångsviner. Tyvärr är hennes situation inte helt ovanlig i Sverige.

Men å andra sidan kanske inte Brodrejs teorier om hur man kan vaccineras från köphets och prylfixering helt ska förkastas. För det är förstås inte sunt att konsumera mer än vad man behöver och framför allt inte miljövänligt att hejdlöst förbruka jordens resurser bara för att man inte kan hitta på något intressantare tidsfördriv än shopping. När man ger sig in i en köpstoppsperiod kan den jämföras med de otaliga bantningsmetoder som vi dagligen möter i media och som oftast resulterar i att man snabbt sedan går upp de kilon som rasat så fort man återgår till normalt ätande. Fenomenet kallas jojobantning och anses knappast hälsosamt. Hur ”Shopdetox” fungerar i ett längre perspektiv vet vi ännu inte.

Även när det gäller Gunilla Brodrejs ekonomiska situation snubblar jag raskt över några frågetecken. Om jag förstått saken rätt är hon kulturskribent och musikkritiker på Expressen, frilans eller ej vet jag inte men jag vet att frilansjournalister och folk i kulturbranschen mestadels har en svajig ekonomi. För Brodrejs del förmodar jag att det kanske finns en partner med stadig inkomst i bakgrunden som kan betala Internetabonnemang och TV-licens som ett slags ekonomiskt skyddsnät vilket möjliggör att det onödiga shoppandet effektivt kan minimeras. När hon sedan beskriver hur strumpor med tiden får allt större hål så undrar jag om hon känner till vad nål och tråd är och att strumpor faktiskt kan stoppas.

Om man funderar kring fenomenet köpstopp är det intressant att knyta an till teorier kring individens frihet och ansvar, ideal som det inte alltid är lätt att förhålla sig till. I vår tid gäller det ju att vara generellt lyckad, visa att man har god karaktär och inte låter sig frestas av ”Djävulens kalsonger”, som Laestadianerna i Norrbotten kallade gardiner. För en trygg medelklass är shopstopp i första hand inte en ekonomisk fråga utan en möjlighet att kunna visa omgivningen stoisk fasthet inför allehanda frestelser som att sitta för mycket framför dator och TV eller konsumera för många kalorier.

I samma anda som Brodrejs bok finns en uppsjö av liknande litteratur inom områden som populärpsykologi, motion och kroppskultur. På gott och ont är biblioteken ofta snabba med att köpa in den här typen av böcker, förmodligen finns också efterfrågan, skapad eller inte. Lättsmält vägledningslitteratur om hur man klarar av den komplicerade vardagen. Ett gemensamt drag i flertalet böcker är att lösningen på diverse problem ofta är individens uppgift. Sällan väcks kritiska tankar kring samhällsstruktur, politik och ekonomi.

Thomas Johansson skriver i sin mycket läsvärda bok ”Kändisfabriken” som kom ut på Carlssons förlag 2012, om hur samtidskulturella fenomen kan ta sig olika uttryck, ett sådant är exempelvis köphets. Han menar att konsumtionskritiken genom historien ofta uppträtt i en borgerlig kontext. Det var när konsumtionsmönstren spreds från adel till borgare och bönder som de styrande slog till med förbud och moralpredikningar mot slöseriet. Vi kan jämföra detta med hur vi i vår egen tid fasar för vad som kommer att hända med jordens resurser om befolkningen i Kina och Indien kräver samma materiella standard som finns i Västeuropa och USA.

Eller varför inte vända en smula på problematiken och fundera kring hur en person som inte bor i storstan och är arbetslös skulle beskriva en mer eller mindre påtvingad ”shopstoppsperiod”?

På semester i Norrland kommer jag sedan att tänka på Skogsnäskollektivet i Ångermanland. Kanske minns några läsare gänget med grönavågare som på 70-talet ockuperade ett antal ödegårdar utanför Ramsele. Man ville försöka leva av ”vad naturen gav”. Drivna av starka ideal och utopiska föreställningar vände de moderniteten ryggen. Med alternativa bruksmetoder, självhushållning och ekologisk balans ville man finna ett annat sätt att leva. Projektet var också en protest mot storstadens omflyttningspolitik och mot att Norrland successivt tömdes på människor och naturresurser. Men tumultartade konflikter blossade snabbt upp eftersom delar av ortsbefolkningen (och skogsbolaget) uppfattade kollektivet som provokativt när de förkastade moderna skogsbruksmetoder. En viktig poäng med kollektivets projekt var att det definitivt inte handlade om ett kortsiktigt individuellt experiment för att testa ett annorlunda levnadssätt, utan en långsiktig medveten politisk strategi för att skapa ett samhälle med ett hållbart alternativ till stadens och västvärldens konsumtionshets.

Framgångarna för Miljöpartiet visar att medvetenheten finns idag, om än lite mindre radikal.

Som avslutning tänkte jag påminna om den polske filosofen Zygmunt Bauman. Han menar att vår tillvaro är så motsägelsefull och ambivalent att det blir allt svårare att granska och värdera den. För att förstå vår samtid och de trender som råder behöver vi både perspektiv på tillvaron och självinsikt. Kanske några tänkvärda ord för storstadens shopstoppare att fundera på. Och märk väl, våra bibliotek har en lång tradition av att vara köpfria zoner långt innan Gunilla Brodrej ens var född.

Dessutom är det ju helt gratis att låna på bibliotek!

 

Södermalmsmodellen

I tidningen Södermalmsnytt – var annars? – läser jag om lässtimulans för förskolebarn, som i Stockholm nu går under namnet Södermalmsmodellen. Katrin Forsmark på Nicolaigården intervjuas, hon är läsombud med ansvar att få upp intresset för läsning, böcker och berättande bland barnen.

På Södermalms sextio kommunala förskolor samlar hon alla läsombuden till studiecirklar och föreläsningar om barn och böcker, i samarbete med Stockholms stadsbibliotek. Man startar med femåringarna, och alla ska involveras.

-Det blev ett redskap för oss att göra mer än bara läsa, säger Katrin Forsmark. Vi pratade om böckerna, vad som är bra och dåligt, vilka böcker barnen gillade bäst och vilken typ av böcker vi skulle låna. Just att barnen fick rösta gjorde att de kände att det var viktigt och spännande.

Man har gjort teater, dramatiserat böckerna, använt surfplattor, byggt landskap med lerfigurer, och man besöker biblioteket ofta.

-Att sextio förskolor satsar så här tillsammans, att läsning hamnar på agendan på alla möten och att alla chefer varit involverade, det har varit en enorm skjuts som verkligen gett resultat, säger Agneta Forsberg på förskoleavdelningen på Södermalms stadsdelsförvaltning.

I marginalen på tidningssidan frågar man fem Södermalmsbor när de läste en bok senast? Fyra läser faktiskt varje dag! Kan det vara den fysiska närheten till bibliotek och bokhandel som spelar roll? Eller något annat?

(Sedan läser jag att Science fiction-bokhandeln i Gamla stan, en av Sveriges få så vitt jag vet, i år firar trettio år i samma lokal.  Firandet kulminerade faktiskt i augusti läser jag, men det kan vara värt att kolla in hemsidan www.sfbok30.se. Bokhandeln finns även i Göteborg och Malmö, och man kan e-bokhandla på sidan www.sfbok.se.

För övrigt känns det lite onödigt att tala om böcker och bibliotek just den här helgen. Helst skulle man vilja att det var bok- och biblioteksmässa året runt. Och inte bara i Göteborg!)

Mats Myrstener

barnstund-biblioteket_2

En riktig läsambassadör

Jag bara måste få citera vad Torgny Karnstedt skriver idag på Facebook:

”I dag har jag föreläst för alla ettor på Sunnerbogymnasiet i Ljungby. Aulan var knökfull. En del elever fick faktiskt stå upp och ingen gick, ingen fifflade med mobiltelefonen, alla följde uppmärksamt med och var superfokuserade. Varför är inte PISA på plats och kollar hur fantastiska eleverna kan vara? I morgon ska jag leda en studiedag för all personal på skolan. Det ser jag fram emot.”

”I morgon ska jag se till att inga lärare får en chans att greja med sina paddor eller smartphones.”

”På en stor läsfrämjande konferens som jag var på för en tid sedan som samlade flera hundra lärare och bibliotekarier var det många som under föreläsningarna satt uppkopplade på FB eller andra webbsidor, ex. AB.”

”Två av tre skolbibliotekarier som jag delade utställningsyta med satt och petade i stort sett hela dagen på sina skärmar. På varje rad satt någon och kollade titt som tätt på sin lilla skärm. Det stör inte bara föreläsarna utan de som sitter i närheten. Jag ser ingen ursäkt.”

Nej det ser inte jag heller. Funnes det fler lika engagerade som Torgny så skulle bokläsandet i skolan öka dramatiskt. Istället för att minska.

Mats Myrstener