Vad är ett bibliotek?

Det är inne med bibliotek. Debatten om tyst och ordning på biblioteket fick iaf det goda med sig att DN som sommarserie presenterar kända personers biblioteksminnen. Alltid något. Först ut är Horace Engdahl.

Det är Karlskronas stadsbibliotek, nedanför Trefaldighetskyrkan, som står i centrum. Jag har aldrig besökt det men skulle gärna vilja. Karlskrona hade ett känt litterärt sällskap tidigt på 1800-talet, vars bibliotek finns kvar och som skildrats i bokform.

Engdahls hållning går nog åt det ”tysta” bibliotekshållet. Som en särpräglad yngling som levde mycket i sin fantasivärld sökte han förstås böckers sällskap, både indianböcker, Biggles, och teknikböcker från fackhyllan.

”Men ett bibliotek är inte bara en lokal där man får ut böcker eller informationsmaterial. Det är en plats som ger tillkänna att det finns andra verkligheter än den omedelbart synliga.” skriver han. Den första stora litterära upplevelsen fick han som tioåring när en oförvägen bibliotekarie rekommenderade honom Edgar Alan Poes noveller, t.ex. ”Röda dödens mask”. Detta hade nog knappast hänt på Medis (jfr inlägget om Tranströmer!).

Kanske har vi på dagens bibliotek glömt bort dessa egenartade som bara söker frid, ro och tystnad? Det finns en konflikt, gärna gentemot barnfamiljerna med stojande barn. Förra tiders bibliotek hade alltid egna slutna avdelningar för barn och ungdomar. Inget att återgå till, det räcker väl bara med att återupprätta ordet ”respekt”?

Slutligen tar Engdahl upp en intressant tråd. ”Vad tänker DU på när du hör ordet bibliotek?”. Är det ditt första bibliotek, dit där du gick som barn? Eller där du jobbar idag, om du nu jobbar på ett bibliotek? Eller ett grandiost bibliotek som det jag såg i Dublin, Trinity college, med höga bokstegar och illuminerade handskrifter?

Risken med en sommarserie som den i DN är förstås att ”bibliotek” blir något musealt, ett i ordets rätta bemärkelse retro-ord, ungefär som Asplundhuset i Stockholm? Svårt att komma ifrån när man arbetar i sådana lokaler. Fast många äldre älskar just sådana klassiska biblioteksbyggnader. Att som i Malmö kombinera det gamla biblioteket med ett nytt modernt vägg-i-vägg tycks mig vara den ideala lösningen. Bevara det gamla för tyst läsning, använd det nya för litterära experiment. (Läs Bo Gentilis intressanta biblioteksminnen från ett långt arbetsliv på Malmö stadsbibliotek som var föregångare i Sverige på många områden.) Kombinerat gammalt och nytt har man gjort i Zürich och i Köpenhamn, t.ex.. Nya fina stadsbibliotek byggs också i Oslo och Helsingfors.  Men det kostar naturligtvis pengar och att man tycker att bibliotek är viktigt och värt en och annan skattekrona.

Men vad tänker du när du hör ordet bibliotek (utan citationstecken)?

Jag inbillar mig att svaren kan bli både många och intressanta.

Mats Myrstener

Boktips: Historielärarnas förenings årsskrift 2015

Historielärarnas förenings årsskrift 2015 har flera intressanta teman. En artikel (av Maria Karlsson) handlar om det turkiska folkmordet på armenier, som inträffade för hundra år sedan, 2015, och har underrubriken: Hundra år av förnekelse, tystnad och trivialisering.

Ett annat tema är romernas historia. Robert Brisenstam skriver här om romernas viktiga delaktighet i svensk 1900-talshistoria med kända namn som Hans Caldaras, Carl Jularbo, och den stora familjen Taikon. Författaren börjar skildringen med sina egna förfäder: hästhandlaren Gottfrid Lindgren och hans hustru Amalia och deras liv i början av 1900-talet.

Vidare skriver Martin Ericsson om mordbranden i Kårarp i Halland 1906 som riktade sig mot ett ”tattarboställe”. David Sjögren skriver om ”utkastade från lokalsamhället” som behandlar staten, kommunerna och mantalsskrivningen av romer på 1950-talet. Ida Ohlsson Al Fakir skriver slutligen om socialläkaren John Takman och fokuserar på den s.k. Socialmedicinska zigenarundersökningen på 1960-talet.

Ett särskilt avsnitt i årsskriften handlar om debatten kring kvinnors plats i historieläroböckerna. Dessutom ingår recensioner och mötesrapporter bl.a. från de svenska historiedagarna i Tallin 2-4 oktober 2014.

Mats Myrstener

Mikrobibliotek

En annan trend i dagens biblioteksvärld är mikrobibliotek. Ett sådant som jag läst om är ett bibliotek med albansk litteratur som en eldsjäl samlat i sin egen lägenhet, jag tror det var i Sandviken. S.k. hembibliotek förekom på Kuba med oppositionell litteratur som inte gick att finna på de statligt finansierade biblioteken på Kuba. Politiska eller inte så verkar mikrobiblioteken ha en framtid. För kommunen är det i alla fall en billig lösning på problemet: personalen består av eldsjälar som arbetar helt gratis, och lokalhyran är noll.

Stärkt i min uppfattning blir jag av en artikel i senaste Biblioteksbladet om en ”bibliokiosk”, som sköter sig alldeles själv. Johan Eklind, bibliotekschef i Trosa har lanserat den lysande idén. Han har smyckat den gamla rikstelefonkiosken i ”världens ände”, utanför kommunbiblioteket, med böcker. Nej förresten, det är Trosaborna själva som lägger dit böcker, som på detta sätt byter ägare över en natt utan att bibliotekspersonalen behöver lägga sig i. Det är en kvadratmeterstor utlåningsstation som är öppen dygnet runt.

-Jag tittar till det för nöjes skull, men allmänheten sköter det själva, säger bibliotekschefen glatt.

-Vi tror på läsning och på att folk vill dela med sig.

Trosa har som många andra kommuner också infört meröppet på sina bibliotek. Man kallar det ”obemannad kvällsservice för VIP-läsare”, och biblioteket är öppet mellan sex på morgonen och nio på kvällen.

Jag tänker att jag kanske ska öppna mitt eget, ganska stora, bibliotek hemma i lägenheten för den läshungriga allmänheten? Eller ställa ner böckerna i gemensamhetslokalen på gården? Nu när biblioteken bara blir mindre och mindre så är nog alla privata initiativ av godo. kanske kan jag få ett kulturpris från Stockholms stad för den idén?

För som Falstaff, fakir, en gång sa: Enhvar sin egen bibliotekarie. Och i slutändan hjälper man ju kommunen att hålla skatten låg och omkostnaderna nere. Bra karl reder sig själv sa min farfar alltid. Kanske skulle man starta en Facebook-grupp om saken? För att ”öppna era hjärtan” för läsande medmänniskor kan väl aldrig vara fel? Kommunen är nog mer än tacksam för initiativet.

Mats Myrstener

litetbibliotek