Bibliotek mot rasism – en gemensam kampanj på biblioteken i Gävleborg

Pressmeddelande från biblioteken i Gävleborg

Den senaste tiden har biblioteken i länet sett med ökad oro på händelser i samhällsutvecklingen, som vill inskränka den öppenhet och den kulturella mångfald som folkbiblioteken värnar starkt om och är ålagda att verka för. Folkbiblioteken har i uppdrag att och vill fortsätta att verka för ett öppet och respektfullt samhälle, befriat från alla typer av rasism. Därför förenas folkbiblioteken i Bollnäs, Gävle, Hofors, Hudiksvall, Ljusdal, Nordanstig, Ockelbo, Ovanåker, Sandviken och Söderhamn i en gemensam kampanj: Bibliotek mot rasism. Från den 15 september till 31 december 2014 genomförs flera aktiviteter på temat.

Biblioteken kommer att arbeta aktivt med temat i bibliotekslokaler och i digitala kanaler. Biblioteken ska skylta med böcker, film och andra medier samt bjuda in till bokcirklar i ämnet. På länets gemensamma webbplats http://www.helgebiblioteken.se uppmärksammas temat i form av tips och artiklar.

På bibliotekens olika Facebook-grupper i länet kommer ämnet att tas upp och det kommer att bjudas in till medborgardialog. Några bibliotek kommer också att utbilda medarbetarna i jämställdhet och likabehandling och hur man bemöter rasism i sitt arbete som bibliotekarie.

Folkbiblioteken har ett tydligt samhällsuppdrag att förmedla information och verka för spridning av litteratur och läsning. Men biblioteken har också ett tydligt demokratisk uppdrag, som handlar om att göra lokaler och samlingar tillgängliga för alla, oavsett vem du är, hur du ser ut eller varifrån du kommer.

Detta uppdrag styrs bland annat av bibliotekslagen, vars andra paragraf säger: ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. […] Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.”

Folkbiblioteken styrs även av internationella dokument, bland annat IFLA:s/UNESCO:s Folkbiblioteksmanifest. I paragraf två kan man läsa: ”Folkbiblioteket är till för alla, oberoende av ålder, ras, kön, religion, nationalitet, språk eller samhällsklass.” Paragraf sju talar om att ”främja kontakten mellan olika kulturer och stimulera en kulturell mångfald”.

Mot rasism – för ökad respekt!

Bibliotekspolitik

Det har väl inte undgått någon att Sverige går till val om mindre än en vecka. Även om de flesta av er som läser den här bloggen förmodligen hoppas på ett regeringsskifte så kan en ändå fråga sig vart en skall lägga sin röst. För ett par månader sen gjorde bis ett specialnummer om bibliotekspolitik där vi bland annat försökte klargöra vad partierna till vänster om mitten hade för planer om de fick tillfälle att påverka. Vi väljer nu att släppa det numret som gratis nedladdningsbar pdf för att det skall finnas tillgängligt för dem som är intresserade av de här frågorna och vill förkovra sig inför valet.

Ladda ner bis 2014:02 Bibliotekspolitik

Tobias Willstedt

Hannah Arendt och den banala ondskan

Idag demonstrerade det nynazistiska partiet Svenskarnas parti på Gustav Adolfs torg i Stockholm. Jag tittade bara en liten stund (precis som prins Eugen) och det var en märklig upplevelse, ett femtiotal nazister med gula fanor, en väldig cirkel runt dessa, och flera tusen motdemonstranter som skanderade ”inga nazister på våra gator”. Hela centrala Stockholm avstängt, det har nog inte hänt sedan president Obama besökte huvudstaden.

Häromkvällen såg vi Margarethe von Trottas spelfilm Hannah Arendt, med Barbara Sukowa som den kedjerökande huvudpersonen, den berömda filosofen som levde 1906-1975. Arendt var judinna och fängslades och satt i interneringsläger i Frankrike efter den nazistiska invasionen. Hon lyckades fly och emigrerade till USA och blev ett stort namn med boken ”The Origins of Totalitarianism”, påverkad av sin lärare Martin Heidegger, med vilken hon hade ett förhållande. Heidegger som senare skulle stödja nazismens övermänniskoideal.

I filmen reser Arendt till Jerusalem för att övervara rättegången mot nazisten Adolf Eichmann, som israelerna kidnappat i hans exil i Uruguay. (Många tyska nazister flydde efter kriget till Sydamerika.) Rättegången innehöll hundratals redogörelser av judiska vittnen som förlorat hela familjer i Förintelsen.  Året är 1961. Hon rapporterade om rättegången i tidningen The New Yorker, och väckte ont blod bland judar i USA och utanför, genom att inte beskriva Eichmann som ett monster utan en färglös pseudomilitär byråkrat som bara ”lydde order”. Han var en enkel men effektiv representant för vad Arendt kallade ”den banala ondskan”.

De nazister som terroriserar oss i Sverige idag kanske inte kan kallas ”banala”. Den typ av ondska som Arendt talar om administreras i Sverige istället av tjänstemän och byråkrater utan hjärta och hjärna. Att ”tänka” skiljer människor från djur på flera sätt, medan djur inte kan hållas ansvariga för sina handlingar gäller motsatsen för oss människor. Det är en grundtanke hos existensialistiska filosofer som Arendt, Jaspers, Sartre, Kierkegaard eller Zygmunt Baumann. ”Cogito ergo sum”, jag tänker – därför är jag. Den som bara agerar utan att tänka på handlingarnas konsekvenser är ingen ”människa” i filosofiskt och humanistiskt hänseende. Inte enligt Hannah Arendts definition. Hennes dröm var att araber och judar skulle kunna leva sida vid sida i Palestina. Det var en kontroversiell tanke, som bröt mot den religiösa övertygelse som ligger bakom dagens terrorism.

Inte långt från Gustav Adolfs torg ligger Forum för levande historia, där man just nu har en utställning om de svenska romerna, en folkgrupp som nazisterna bestämt sig för att utrota. Det är en fin utställning som verkligen kan rekommenderas. Liksom den täta och verkligen upplysande filmen om Hannah Arendt, som distribueras av Folkets bio, som i år fyller fyrtio år.

Mats Myrstener