Användarvänligt, för vem?

Efter år av tystnad har nu kulturdepartementet åstadkommit ett, tydligen snabbt ihoprafsat förslag, till ny bibliotekslag. Den sägs vara uppdaterad, förtydligande och, hör och häpna, användarvänlig! Visst det är bra att man försöker få med alla modeord, det är väl kanske det man menar med att lagen möter omvärldsförändringar?

Men vem är användaren i detta sammanhang? Helt klart inte biblioteksanvändarna eftersom man ett par gånger om påpekar att lagen inte är en rättighetslag, det vill säga man kan inte kräva något av biblioteket. Trots att ”biblioteksservice ska finnas tillgänglig för alla” enligt lagen, så kan man alltså inte kräva att få denne service.

Så då är väl användaren av lagen bibliotekspersonal och beslutsfattare och då är det inte mycket att bygga en biblioteksverksamhet på, snarare kan man utläsa allt man inte behöver göra, erbjuda eller bekosta.

Sammanfattningsvis lovar man att lagen leder till bättre verksamhet för samma kostnad, att lagen är oförändrad till innehållet och bara förtydligad och omstrukturerad till formen. Men en nogran läsning visar en hel del tveksamma glidningar så denna bedrövliga promemoria bör diskuteras grundligt både för vad som står i den och vad som inte står och vad som nämns och sedan bluddras bort eller ”glöms” .

Tänker ta det paragraf för paragraf och hoppas många hänger på och kommenterar så att diskussionen fördjupas:

1 § I denna lag finns bestämmelser om det allmänna biblioteksväsendet.
Det allmänna biblioteksväsendet består av
1. folkbibliotek,
2. skolbibliotek,
3. regional biblioteksverksamhet,
4. sjukhusbibliotek,
5. högskolebibliotek,
6. lånecentraler, och
7. övriga offentligt finansierade bibliotek.

Kommentar:

låter ju konkret och allomfattande, men de bibliotek som kan tänkas falla undeer punkt 7 nämns inte mer i lagförslaget annat en liten kommentar om att det finns statliga specialbibliotek.

Rimligen bör även folkhögskolebibliotek,  kommunala specialbibliotek ( t ex museibibliotek och förvaltningsbibliotek) och offentligt finansierade men tämligen privata bibliotek som Estelles lilla barnbibliotek ingå här?

Vad är det för vits med att ha med punkt 7 då lagen inte har en enda bestämmelse som berör dessa bibliotek?  Vet den som skrivit förslaget överhuvudtaget vilken brokig flora av offentligt finansierade bibliotek det finns?

I nuvarande lag liksom i Inger Eide-Jensens förslag står ”det allmänna biblioteksväsendet” enligt kommentaren till det nya förslaget innebär inte ändringen av beteckningen någon ändring i sak utan är bara ett förtydligande. Var det någon som blev klokare?

Ett rimligt krav vore att alla bibliotek som är offentligt finansierade ska vara tillgängliga för alla, alltså vara allmänna bibliotek!

Ingrid Atlestam

Salong i Skåne: Biblioteken och antirasismen

Image

 

För första gången i Skåne bjuder BiS in till samtal med mingel och tilltugg under avslappnade former.

I Stockholm anordnades i mars salong med temat Bibliotek och antirasism vilket gav upphov till intressanta diskussioner kring rekrytering, medieurval, mångspråk, programverksamhet, kompetens osv. (se http://foreningenbis.com/2012/03/13/vad-hande-pa-bissalong-3/), och även nästa nummer av tidskriften bis, som kommer att finnas i tryck vid salongen i maj, har detta som tema.

Temat för kvällen är bibliotek och antirasism. Vad gör vi, vad kan vi göra och vad bör vi göra? Inleder gör Susann Ek, bibliotekschef för Lindängens bibliotek i Malmö och Lotta Wogensen, bibliotekarie på Malmö Högskola.

Fri entré. Öppet för alla, även icke-medlemmar. Föreningen bjuder på vin och vegetarisk smörgås, anmäl om du kommer samt eventuell specialkost till foreningenbis@gmail.com eller berätta att du kommer på eventet på Facebook. Det går också bra att delta utan anmälan, men då kan vi inte garantera mat och dryck.

Tid: 30 maj kl 18.30
Plats: Kulturanatomens café, Biskopsgatan 7, Lund

I samarbete med Plattform Kulturvetenskaper, Lunds universitet

Varmt välkomna!

Bokbussar är lösningen

Jag observerade häromdagen att den gamla danska bibliotekstidskriften Bogens verden  somnat in för gott (2011 faktiskt). Den blev 92 år! För många bissare var den viktig i debatten, inte minst på 1970-talet.

En som dock lever är Bif (Biblioteket i fokus). I senaste nr 1/2012 läser jag om bokbussarna på västkusten, närmare bestämt Kungsbacka. Lösningen för många friskolor och små skolor som saknar bibliotek är en bokbuss, som kommer en gång i veckan. T.ex. Särö Montessoriskolan, som nämns i artikeln. Den nya skollagen har skärpta krav på ”tillgång till ett skolbibliotek i den egna skolenhetens lokaler eller på rimligt avstånd från skolan”. Nå, det där med rimligt kan ju alltid diskuteras? Men i Kungsbacka kör man till alla kommunens skolor. För lågstadiet räcker det med en bokbuss en gång i veckan. Sedan behövs ett mer fast och mångsidigt bibliotek, säger Eva Bergius, bokbussbibliotekarie. Skolinspektörerna kommer i ökande grad att kräva nära tillgång till ett skol- eller folkbibliotek säger skolinspektören Ingegerd Hillborn.

Eller varför inte en bokbuss istället?

Mats Myrstener