Läste igår i DN om författaren Erik Erikssons nya bok Men fåglarna sjunger om natten som utspelas på Lidingö på 1940-talet. I sin inlägg i DN skiver Eriksson om hur han för ett tag sen höll föredrag om boken, på Lidingö, som bl.a. behandlar den starka nazismen på ön, personifierat av kommunens starke man, Igor Holmstedt på 1940-talet.
Efter fördraget bad han den stora publiken om reaktioner. Det var i stort sett helt tyst. Efteråt, när de flesta gått kommer några små kulturtanter fram och börjar med viskande röster tala om nazismen på Lidingö som de upplevt den i skolan och på läroverken. Han frågar varför de inte sagt något tidigare. ”Nej vi vill inte stöta oss med folk här på ön”, blir svaret. Tystnad råder. Man är rädd om grannsämjan.
Jag tänker på hur många bibliotekarier det är som går omkring och knyter nävarna i byxfickan? Min vän som är bibliotekarie i Gävleborg är en av dom. Han skriver till mig ibland, om besparingar, om trakasserier från cheferna mot de som bråkar, om rädslan att förlora jobbet eller inte få löneförhöjning.
Tystnad råder. Men till BiS kan du skriva. Du behöver inte uppge namn om du blir publicerad, bara till redaktionen som har tystnadsplikt. Gå på Bissalongen, reagera, protestera.
Eller ska vi stillatigande se på när hela den offentliga sektorn urlakas och smulas sönder av politiker, som själva knappast sparar på slantarna när det gäller den egna lyxen?
Mats Myrstener
BiS 
Ett svar på ”Komma ut ur garderoben?”
Vad du skriver bra Mats!