Nu när Prideveckan går in på sista bullriga dagen, vi har den rakt utanför balkongen, så går både DN och SvD ut med rapporter om den nya litterära trenden, erotiska böcker. Den stora vågbrytaren sägs vara romanen Fifty shades of Grey, en lite mjukporrigare version av den sadomasochistiska franska klassikern Berättelsen om O som kom på svenska första gången 1968. Snart kommer Mr Grey i svensk översättning.
Det är väl gott och väl, men ingenstans nämns kopplingen mellan den erotiska litteraturen och samhällsklass, och att den nya trenden främst verkar rikta sig till medelklasskvinnor i övre medelåldern. Nå, det är ju folkbibliotekens främsta målgrupp, åtminstone sett över hela riket, så orsakssambandet verkar ju inte så konstigt. Och lätt blir det ju att hitta de nya romanerna när biblioteken genreindelar litteraturen, ”erotikhyllan” kommer alltså att växa väsentligt till hösten. Fast de nya erotiska romanerna är tydligen mest efterfrågade som e-böcker, av förklarliga skäl. Ett problem för den tryckta boken måhända. Jag minns med saknad när man alltid gick till Vnd-hyllan på biblioteket, och smygläste Fib-Aktuellt och Lektyr. Men det var ju förr i tiden, före Internet.
Själv underhåller jag mig just nu med Fältstudier i ukrainskt sex, av Oksana Zabuzjko, som visade sig vara en fantastiskt välskriven roman, med ett poetiskt och nervigt språk av högsta klass. Även den svenska Lacrimosa av Eva-Marie Liffner faller väl in i queergenren, och handlar bl.a. om Carl Jonas Love Almqvist och hans elev, den genusmässigt svårfångade Ros. En historiskt intressant och välskriven bok med väl fångade miljöer.
Mats Myrstener
BiS 
Ett svar på ”Erotik och klass”
”Lacrimosa” är lika fantastiskt välskriven som ”Fifty shades og gray” är usel.