Vad är ett bibliotek?

I veckan stötte jag på en artikel i Metro, läs själva.

http://www.metro.se/nyheter/nu-kan-du-lana-skor-pa-bibblan/EVHlho!E94v2IYhOX6/

Visserligen står det i bibliotekslagen att folkbiblioteket ska innehålla ”litteratur”, men det står också  ”och tjänster”. Öppet för lokala initíativ alltså. Jag vet inte om man bara ska ignorera eller reagera: när Åre kommun började med folkbibliotek på enterprenad 1990 trodde nog de flesta att det var en fluga. Idag är väl frågan ganska öppen. Stockholm, med landes största nät av folkbibliotek, tänker inte pröva modellen. I mindre kommuner som Nacka är det redan på gång.

Ibland tänker jag på läsrummen som fanns i Stockholm på 1800-talet. Det var rent sociala inrättningar (och mycket mer etablerat i Göteborg). Dit gick de fattigaste arbetarna för att sy knappar i kläderna, få hjälp med brevskrivning, äta ett mål mat och läsa en tidning. Det fanns också ett litet bibliotek på platsen, därav namnet. Pengarna togs i Göteborg från stadens försäljning av sprit och alkoholdrycker. Den ena handen gav och den andra tog, kan man säga.

Detta vände sig ju Valfrid Palmgren mot. Dessa fattigmansbibliotek var förödmjukande inrättningar, som  andades ”en andlig källarlukt”. Hennes ideer stötte på hårt motstånd i Stockholm men hon hade framtiden för sig. Idag präglas våra folkbibliotek av Palmgrens ideer, inte minst den om finansiering genom skattemedel och gratis utlåning.

Idag privatiseras allt mer av den offentliga sektorn. Biblioteken har hittills i stort sett klarat sig. Det är kanske symptomatiskt att lagen kom några år efter att Åre-projektet dragit igång. En privatisering av de svenska folkbiblioteken hade, och har inget stöd bland folkopinionen.

Nej jag håller nog med Ingrid Atlestam på den punkten, mitt i förändringens moderna virvel: Var bibliotek, det räcker! Men vad är ett bibliotek? De flesta associerar nog fortfarande namnet med ett rum för böcker?

Mats Myrstener