Kära Internet. Jag älskar dig som oftast. Du är mitt vardagsrum, min kvarterskrog, mitt bibliotek, min dagbok, mitt fotoalbum, mitt torg, min anslagstavla. Du är min skola. Du är min trädgård. Du ger mig bekräftelse. Klick. Klick Klick.
Du är frihet och yttrandefrihet också. Faktiskt.
(Bild av Ellen Ekman, ur Zeldatidningen)
Ibland undrar jag dock om vi verkligen förstår vad vi har i våra händer. I våra smartphones, laptops, surfplattor. Om vi verkligen har kunskap och mognad till att hantera det, insikt om vilken kraft och potential det har. Att avfärda Internet som teknik och facebookskit är att kasta in handduken till vårt viktigaste demokratiska system. Släng ditt röstkort. Gå och lägg dig.
Internet är ingenting utan de människor som skapar, interagerar, klickar, skriver, delar osv. Människor skapar innehållet på Internet. Människorna sätter agendan. Därför går det också att påverka Internet. Som med världen i allmänhet så finns både det goda och det onda där. The Conference hade detta som tema i år och det märktes. Entreprenörvibbarna vevade inte lika snabbt, utan det handlade mer om hur vi kan göra världen till en bättre värld med Internet och teknik. Det överraskade mig.
Det går att göra något med Internet. Med egen kraft använda det för att mobilisera. Att ge sig själv en röst. Få sin röst hörd. Göra skillnad. Förändra systemet. Detta pratade Lina Thomsgård och Marcin De Kaminski i deras session ”Change making”.
På Internet kan du också använda din makt och kunskap till att förstöra någons liv genom att trakassera, smutskasta, förnedra och skapa rykten. Trolls, eller internettroll i svensk översättning, är människor som skriver hatfulla kommentarer och diskussionsinlägg, ofta med rasistiska, sexistiska eller homofoba motiv. Ofta är de anonyma. Ofta får de andra med sig. Ofta vill de bara provocera. Ofta vill de bara känna att de får sin röst hörd. Ofta är det män som attackerar kvinnor, queers, transpersoner, eller människor med annan bakgrund än normen. Ofta blir det fördjävligt för den som utsätts.
Laurie Penny, Kate Miltner och Anita Sarkeesian pratade modigt om detta i deras session ”Online Harassment, What Drives it and How it Lowers Visions” och det lämnade ingen oberörd. Det är fruktansvärt vad dessa kvinnor har blivit utsatta för, och de är långt ifrån ensamma. I våras läste svenska kvinnliga journalister högt upp det näthat som de dagligen lever med, se det på youtube.
Men vad som är värst är att deras röster tystnar. När ens hem blir bombhotat börjar du såklart fundera på om det är värt det? Vilket värde har yttrandefrihet, till vilket pris? Chelsea Manning (tidigare Bradly Manning) dömdes i dagarna till 35 års fängelse för att ha offentliggjort hemligt militäriskt material till Wikileaks. Bland annat en film från 2007 när amerikanska soldater skjuter civila och journalister i Bagdad samtidigt som de säger ”döda de djävlarna”. När Manning fått sitt straff bestämt sa hon ”Jag kommer att avtjäna mitt straff med vetskapen om att man ibland måste betala ett högt pris för att leva i ett fritt samhälle”.
Lurkers är ett begrepp för människor som befinner sig i ett socialt nätverk på Internet men som inte aktivt agerar i det utan bara observerar. Ibland tänker jag att det är farligt beteende. Farligt för Internet. Farligt för demokratin. Farligt för idén och visionen om ett jämställt samhälle. Så sluta lurka och börja agera. När någon blir utsatt för hatbrott på Internet, titta inte bara på utan agera också. Civilt kurage gäller även här.
Andrea Hofmann
BiS 