Stök och oro på bibliotek har återigen uppmärksammats på dagspressens debattsidor. Bibliotekspersonalens dåliga kontakt med beslutsfattare är ett problem menar BiS-medlemmen Mats Myrstener i denna replik till kulturborgarrådet Roger Mogert.

Roger Mogerts debattinlägg i SvD 12 oktober har debatterats livligt i pressen. Det innehåller en hel del goda synpunkter. Men i huvudfrågan: den om bråk och oroligheter på biblioteken, där väljer han att missuppfatta frågan i sak.

Jag har själv arbetat på bibliotek i nästan fyrtio år, och det är knappast vetgiriga och kunskapstörstande grabbar som Roger Mogert som biblioteket försöker mota ut. Nej sådana tas emot med öppna armar! Men när biblioteken hemsöks av individer och gäng vars enda syfte är att provocera och förstöra så måste man agera.

Problemen bör tas på allvar. På Kista bibliotek, för några år sedan valt till ”världens bästa folkbibliotek”, har man, som jag har förstått, stora problem med ordningen särskilt på kvällstid. Lösningen är naturligtvis att ha en vakt ständigt patrullerande på biblioteket. En fråga till Roger Mogert vore väl då: Är du beredd att skjuta till sådana pengar, så att Stockholms bibliotekarier kan få arbeta i en lugn och trygg arbetsmiljö i fortsättningen?

När folkbiblioteken någon gång förekommer i media, så är det nästan alltid med negativa förtecken. När bibliotekschefen Johanna Hansson i TV:s Opinion Live i samband med biblioteksmässan tvingades försvara bibliotekens mångsidiga arbete var det mot en närmast rabiat Janne Josefsson, som anklagat bibliotek för att framförallt ”bränna böcker”. Hade Josefsson vetat hur man arbetar på ett bibliotek så hade han naturligtvis förstått att gamla och utgallrade böcker tyvärr – måste brännas. Ett alternativ skulle väl annars kunna vara att gräva ner dom – på en böckernas kyrkogård i Göteborg!

Ett stort problem för oss bibliotekens förespråkare är den dåliga kontakt man har med beslutsfattande politiker. Från debattörer som Roger Mogert eller Janne Josefsson skulle man kunna önska större kunskap om vad biblioteken egentligen sysslar med, det är enormt mycket mera än att bara jaga bråkande ungdomar och bränna böcker!

Roger Mogert vill sedan göra en stor sak av ett nytt bibliotek i Östberga, ett område som varit utsatt för gängkriminalitet. Bra så, men det innebär väl att det gamla närliggande biblioteket i Örby skola läggs ner? Sedan jag flyttade till Stockholm 1976 har nog bara ETT riktigt nytt folkbibliotek skapats, det i Hammarby sjöstad. I övrigt har det byggts nytt där gammalt funnits, reparerats, ofta bra, men också lagts ner. Medborgarplatsens bibliotek (den största filialen) har varit stängt i ett år, och ska inte öppnas förrän 2020. Det är lite av en katastrof. Stockholms stadsbibliotek har idag ett fyrtiotal filialer, ungefär lika många som man hade 1985. Hur mycket har staden växt sedan dess?

Sedan jag började arbeta som bibliotekarie har personalen på min arbetsplats skurits ner med hälften. Och ändå gör vi i stort sett samma saker idag, något mer datoriserat förstås. Men med införande av New Public Management går anställda inom offentlig sektor, dit biblioteken hör, på knäna. Man kunde ju tycka att en rik kommun som Stockholm, med en av Sveriges lägsta kommunalskatter, skulle ha råd att satsa ytterligare lite mer på sin offentliga sektor? Nog skulle det gynna Stockholm som stad på längre sikt, eller hur? Hur många nya jobb skulle inte kunna skapas inom den offentliga sektorn?

När jag nu snart går i pension så är det med stor oro, och rätt stor besvikelse. Bibliotekspionjären Valfrid Palmgren menade att skola och bibliotek hör ihop. Idag saknar hälften av alla svenska skolor ett eget bibliotek. Hon talade om folkbildning, som väl många idag upplever som antikverat? Folkbiblioteken däremot, har blivit en sorts ”mädchen für alles”, en alltiallo som allt ska bestyra. Allt fler uppgifter har lagts på dess axlar, utan att några nya resurser skjutits till. Så kan det inte vara länge till. ”Meröppna bibliotek”, det vill säga bibliotek utan personal är enligt min mening inte lösningen.

Det är det personliga mötet i biblioteket, med en professionell bibliotekarie, en studievägledare, en folkbildare, en läsfrämjare, eller bara en medmänniska, som är lösningen. Många nya arbetstillfällen skulle också kunna skapas, inte minst för nyanlända ”nysvenskar”. (Allt för få bibliotekarier har utländsk bakgrund.) Biblioteket är redan ett ställe, tillsammans med kyrkan kanske det enda icke-kommersiella, där man lär sig svenska, lär sig om omvärlden, lär sig, framför allt, en hel del om sig själv. Eller bara roar sig för stunden.

Den debatten skulle jag önska att Roger Mogert ville ta tag i. Ordningsproblemen på biblioteken är nog det minsta problemet, sett i ett större perspektiv.

Mats Myrstener, snart pensionerad bibliotekarie och gammal BiS-medlem

Länkar:

”Krav på tysta bibliotek ofta främlingsfientliga” (Roger Mogert SVD)