Etikettarkiv: skolan

15 miljoner till skolbiblioteken

Äntligen, är man böjd att säga. I den kommande höstbudgeten satsar regeringen 2,4 miljarder på ett ”skollyft”. Aftonbladet kommenterar det idag: ”Medan Björklund ägnade sig åt ständiga förändringar av reglerna skjuter faktiskt den  nya regeringen till resurser.” Äras den som äras bör.

Investeringarna gäller mer personal, satsningar på fritidsgårdarna på skolan, höjd skolschablon för asylsökande, förstärkning till Skolverkets legitimationsverksamhet, högre lärarlöner och satsningar på utveckling och kompetens, satsning på specialpedagoger och gymnasial yrkesutbildning. Och så till sist: 15 miljoner (den absolut minsta posten räknat i kronor) till skolbiblioteken. Men att dessa alls nämns får tas som en stor framgång.

Så nu har staten tagit en del av ansvaret, nu är det upp till kommunerna att satsa sin del på skola och bibliotek.

Dagens Nyheter rapporterar att frivilligorganisationer som Volontärbyrån, eller ett studieförbund som Studiefrämjandet i Stockholm blivit nedringda av människor som vill hjälpa ankommande flyktingar med studier och rekreation. Reaktionerna från de goda krafterna efter DN:s artiklar har varit fantastiska. Även Stockholms stad börjar engagera sig, och vill använda sig av biblioteken i Stockholm. En sådan verksamhet, som startade i Botkyrka, är att försöka nå invandrar- och flyktingföräldrar med spädbarn med verksamhet i biblioteket. Den finns också idag i Stockholm, men kommer att utökas.

Men visst är det ett tecken i tiden att mycket av ansvaret för att samhället ska fungera har lagts över från stat och kommuner till enskilda medborgare? I en debattartikel i Svenska dagbladet idag klagas på ”popcornpolitik”, och man efterlyser ett (konservativt) värdegrundsarbete. Jag håller med, men tycker att värdegrundsarbetet ska gälla främst socialdemokratin. Lite har dock betalats tillbaka i den kommande höstpropositionen. Nu gäller det bara för kommunerna att ta upp handsken och implementera skol- och bibliotekslyftet.

Och för de svenska folkbildningsorganisationerna är studiecirklar för nyanlända flyktingar och invandrare kanske ett sätt att komma ur en identitetskris som varat i många år nu? Fler än Studiefrämjandet kommer säkert att nappa när riktade statliga bidrag lockar?

Mats Myrstener

Förstatliga folkbiblioteken

Ett av problemen med skolor och folkbibliotek är den ojämlika standarden över landet. Nyss utnämndes Kista bibliotek i Stockholm till ”världens bästa folkbibliotek”. Kulturborgarrådet Roger Mogert sade sig vara ”otroligt glad att det hårda arbete och den kunskap som medarbetarna bidrar med belönas”.

Det är väl gott och väl att de som arbetar på biblioteket belönas. Men borde inte Stockholms stadsbibliotek ta åt sig något av äran? Och borde inte andra svenska folkbibliotek inspireras? Varför denna blygsamhet? Är det ett demokratiskt problem att standarden på skola och antalet folkbibliotek över hela landet sjunkit sedan 1980-talet?

Jag är inte ense med Jan Björklund i allt, men hans åsikt att skola och folkbibliotek i Sverige borde återförstatligas håller jag med om. Det gjorde redan pionjären Valfrid Palmgren, och det borde kunna innebära en jämnare standard överlag för Sveriges folkbibliotek.

Jag menar att Svensk biblioteksförening och BiS gemensamt borde förespråka ett sådant förstatligande.

De generella statliga bidragen till folkbiblioteken togs bort 1965. Det kom som en chock för de svenska folkbiblioteken. En grundläggande plattform, stadfäst sedan länge, rycktes plötsligt bort och ersattes med punktvisa mindre och osammanhängande bidrag till olika verksamheter. I samband med detta inleddes den stora reformen med kommunsammanslagningar. Den socialdemokratiska åsikten var att kommunerna skulle sköta biblioteksverksamheten. Liksom studieförbundens verksamhet skulle den vara ”fri och frivillig”. En bibliotekslag var inte nödvändig.

Idag har vi fått en bibliotekslag men det har knappast inneburit en solidare biblioteksverksamhet. Lagen tillkom snarast för att rädda vad som räddas kan. Politiken från statligt håll präglas ju sedan länge av att ”spara i ladorna”, ”krona för krona”. Det har gått ut över skola, sjukvård, åldringsvård, barnomsorg, utbildningsväsen och bibliotek. Många av verksamheterna går idag på knäna.

En statlig biblioteksstrategi har länge efterlysts. Bara få kommuner har orkat ta en egen biblioteksplan. Nu har en utredare tillsats med rejält tilltagen tid för utredning, som ska redovisas först 2019! Det vittnar väl om hur viktig och hur brådskande man från politikerhåll tycker att frågan är?

Jag inbillar mig att det däremot brinner under fötterna när det gäller de försämrade skolresultaten i Sverige. Men hur mycket bättre hade det inte varit om skolan återförstatligades så att man därmed kunde få ett samlat grepp över de nya satsningarna, som torde komma i höstens budget? Riskerar det annars inte bara bli att lappa och laga en schweizerost med allt för många och stora hål? Det finns knappast några andra länder i världen (Chile har nämnts) där skolorna administreras av allt från religiösa föreningar till riskkapitalister med säte i Luxemburg och Lichtenstein.

Det sägs då alltid att det är bättre att marknadens olika ”aktörer” själva får reglera och sanera sin verksamhet. Men något resultat av detta ser vi inte. Jag menar, och det menade även Valfrid Palmgren, att folkbiblioteken borde skötas med samma allvar som skolorna, ja att de hängde (och hänger) organiskt samman. Förstatligas den ena delen så kan inte den andra lämnas vind för våg. Kommunerna klarar idag uppenbarligen inte av att sköta båda verksamheterna fullt ut.

I Ramsberg i Närke tog kommundelsinvånarna nyss saken i egna händer och räddade det nedläggningshotade biblioteket, som tömdes på böcker som gömdes undan på hemlig plats. Kanske var biblioteket för litet för att få vara kvar? Kanske skulle det ersättas med en bokbuss, i bästa fall? Nu kanske det får vara kvar, men inte i kommunal regi. Det tyder på en viss anarki, eller hur?

Kanske löser ett förstatligande inte bibliotekens problem? Eller så kunde det innebära en uppgradering av biblioteken, ett förstärkande av resurserna, ett mer demokratiskt och utspritt nätverk över landet, ett nytänk? Folkbiblioteken borde som sagt åtminstone behandlas med samma omsorg som skolan. Som ett viktigt pedagogiskt instrument.

”Borde”? Nej, snarare ”skulle”.

(Och ur folkbildningssynpunkt är det nog ett av de bästa sätten att motverka Sverige-Demokraternas spridning.)

Mats Myrstener