Tag Archives: recension

Kritiskt bibliotekarieskap i spännande antologi

Omslag till bis 201802.

Denna recension är hämtad från bis 2018:02

Nicholson, Karen P. & Maura Seale (eds.) (2018). The Politics of Theory and the Practice of Critical Librarianship. Sacramento, CA: Library Juice Press.

Hur kan kritiska teorier hämtade från biblioteks- och informationsvetenskap användas för att utveckla kritiska bibliotekariepraktiker? Den frågan förenar texterna som samlats i den nyligen utgivna antologin The Politics of Theory and the Practice of Critical Librarianship.

poltheory175wAntologin innehåller akademiska texter och essäer som diskuterar den rörelse som benämns ”critlib”. Critlib är en förkortning av ”critical librarianship”, vilket jag översätter till ”kritiskt bibliotekarieskap” eller ”kritiskt biblioteksarbete”.

Critlib är inte en enhetlig rörelse, utan ett slags informellt nätverk som primärt består av en Twitterdiskussion (#critlib) och konferenser. På webbsidan critlib.org beskrivs critlib som bestående av biblioteksanställda som är engagerade i att principer för social rättvisa ska genomsyra deras arbete i bibliotek. De flesta som är engagerade i rörelsen bor i USA och texterna i antologin utgår från ett nordamerikanskt sammanhang, även om detta inte påtalas.

Med ett undantag är texterna i antologin skrivna av verksamma bibliotekarier. Eftersom critlib är en rörelse för kritiskt bibliotekarieskap är verksamma bibliotekarier också en självklar målgrupp för antologin.

Det kritiska perspektiv som texterna utgår ifrån inkluderar ett självreflekterande förhållningssätt. Därför är det viktigt också för mig, som recensent av denna antologi, att påtala min utgångspunkt som positionerad i biblioteksprofessionens utkanter. Som doktorand inom biblioteks och informationsvetenskap är jag verksam inom fältet, men jag har begränsad erfarenhet av att arbeta som bibliotekarie, vilket förstås påverkar min läsning. I förhållande till några av texterna är det en begränsning. Mina erfarenheter av och kunskaper om bibliotekariepraktiker eller arbetsförhållanden i bibliotek är till större del förvärvade inom akademien än genom egna, direkta upplevelser inifrån professionen. Samtidigt har arbetet som doktorand gett mig möjlighet att utforska kritiska teorier inom biblioteks- och informationsvetenskap och praktisera forskning utifrån sådana perspektiv, vilket berikar min läsning av antologin.

De fjorton bidragen i antologin är av olika karaktär och kvalitén är något ojämn. Sammantaget lyckas texterna ändå belysa en bred palett av aspekter som på olika sätt berör kritiskt biblioteksarbete och som inspirerar till en diskussion om biblioteks- och informationsvetenskapliga teorier och praktiker.

Texterna kan delas in i två huvudsakliga kategorier där den första innefattar aspekter av kritiskt bibliotekarieskap och teorier kring detta, medan den andra analyserar ”critlib” som rörelse. Samtidigt finns det teman som överskrider denna uppdelning. Ett sådant övergripande tema som jag finner särskilt intressant är förhållandet mellan teori och praktik. Det är inte på något sätt en ny diskussion, men i det här sammanhanget konkretiseras den och får välbehövligt syre. Det inledande bidraget i antologin, ”In Resistance to a Capitalist Past: Emerging Practices of Critical Librarianship” skrivet av Lua Gregory och Shana Higgins, är ett exempel på detta. Författarna analyserar biblioteksprofessionens förhållande till praktik och praktikaliteter utifrån hur folkbiblioteken och kapitalismen växte fram och utvecklades i nära förbindelse. Gregory och Higgins visar hur den strävan efter effektivitet och betoning av praktisk användbarhet som genomsyrade kapitalismen också premierades inom biblioteksutvecklingen, vilket Deweys tankar är ett exempel på.

Andra texter tar upp en kritik som rests mot ”critlib” om att rörelsen riskerar att exkludera vissa genom att framstå som svårtillgänglig, elitistisk och just för teoretisk. Ian Beilin påtalar exempelvis i sitt bidrag ”Critical Librarianship as an Academic Pursuit” att beskrivningen av kritiskt bibliotekarieskap som en global och universell rörelse döljer ojämlikheter och osynliggör skillnader som påverkar utvecklingen av teorier och möjligheten att utöva sin yrkesroll som bibliotekarie. Beilin menar att de som har erfarenhet av att exkluderas på grund av exempelvis etnicitet, kön eller klassbakgrund också kan uppleva sig utestängda från akademiska sammanhang som domineras av vita män från övre medelklassen. Detta påverkar också den kritiska biblioteksrörelsen, inte minst i USA där bibliotekarier inom akademin ofta har forskning som en del av sin tjänst (”tenure track librarians”) och därmed andra, och bättre, förutsättningar att ta del av teoretiska sammanhang.

Samtidigt reses frågan om rädslan för att komplexa teoretiska resonemang ska avskräcka vissa i själva verket grundas i förutfattade meningar som delvis beror på en falsk åtskillnad mellan teori och praktik. I förordet konstaterar Emily Drabinski att teori trots allt bara är ett sätt att utföra informationsarbete på. Det är en utgångspunkt som öppnar för en utveckling av det nära förhållandet och utbytet mellan verksamma bibliotekarier och forskare inom fältet. Det ser jag som värdefullt för biblioteksvärlden i helhet, det vill säga för såväl biblioteks- och informationsvetenskapen som för biblioteksverksamheten.

I dagens samhälle där kapitalism och marknadstänkande framstår som ohotade och högerpolitik normaliseras framstår behovet av kritiska reflektioner inom biblioteks- och informationsvetenskap och inom bibliotekarieprofessionen som brännande, i Nordamerika såväl som i Sverige. Antologin inspirerar till en sådan reflektion och diskussion.

Lisa Engström

Läs mer

Barns delaktighet prövas på Malmö stadsbibliotek

Omslag till bis 201802.

Denna recension är hämtad från bis 2018:02

Johansson, Barbro & Hultgren, Frances (2018). Att utforma ett barnbibliotek tillsammans med barn: delaktighetsprocesser på Malmö stadsbibliotek. Borås: Högskolan i Borås.

Barnbiblioteksforskningen är inte omfattande men desto viktigare är det att uppmärksamma den forskning som görs. Alldeles färsk är Att utforma ett barnbibliotek tillsammans med barn av Barbro Johansson och Frances Hultgren, en forskningsrapport från ett projekt på Malmö stadsbibliotek. Ett inriktning för Högskolan i Borås är professionsvetenskap, det vill säga att forskning kan utgå från och utföras i nära anknytning till yrken och verksamheter och rapporten är ett exempel på sådan.kanini

Malmö stadsbibliotek byggdes om och fick sin tillbyggnad Ljusets kalender i slutet av 1990-talet. Tillbyggnaden ritades av den danske arkitekten Henning Larsen och blev mycket omskriven. Ombyggnaden av barnavdelningen i den gamla byggnaden Slottet blev däremot ganska traditionell. Under åren 2010-2012 skapades därför avdelningen Balagan för barn i åldrarna 9-12 år och 2012 påbörjades arbetet med att utforma ett nytt bibliotek för de minsta barnen. Barbro Johansson och Frances Hultgren kopplades 2015 in på projektet, som kallades Lilla Slottet, och följde det under två år. Resultatet blev Kanini, ett bibliotek för barn 0-8 år.

Metoden som har använts är följeforskning. Barbro Johansson och Frances Hultgren har följt projektet och fört en kontinuerlig dialog med bibliotekarierna. Båda parterna har tillfört sina perspektiv i samtalet, vilket uppenbarligen har påverkat projektet positivt. Bibliotekarierna arbetade mycket ambitiöst med flera samarbetspartner. De bildade arbetsgrupper och genomförde workshoppar med barn, drev en forskningscirkel och gjorde ”läxor” där de prövade olika förhållningssätt och experimenterade med olika metoder. Forskarna har gjort observationer, intervjuer och enkäter, de har gått igenom dokument och deltagit i personalmöten. De tar upp tre teman, delaktigheten, barnet och rummet. Rapporten har underrubriken ”delaktighetsprocesser på Malmö stadsbibliotek” och delaktighet är något som både prövas och problematiseras utifrån olika teorier och de erfarenheter som gjordes i projektet. Barbro Johansson och Frances Hultgren har tidigare gett ut Rum för de yngsta: barns och föräldrars delaktighet i kulturverksamheter om ett projekt i Borås. Den nya rapporten kan sägas vara en uppföljning av den förra boken och det är tydligt att forskarna verkligen har vänt och vridit inte bara på delaktighetsbegreppet utan också på andra begrepp som ”mellanrum” och ”flyktlinjer”.

Rapporten är lättläst och illustrerad med trevliga bilder från Kanini. Termer och resonemang är fullt tillgängliga för en intresserad läsare. Den väcker många tankar om praktiskt barnbiblioteksarbete och biblioteksforskning och kopplingen mellan dem. Förhoppningsvis blir det fler projekt som följs på detta sätt så att det byggs upp en barnbiblioteksforskning som kan föra verksamheten framåt på ett välgrundat sätt. Det denna intresserade läsare saknar är mera utförliga beskrivningar av hur själva projektet genomfördes. Bibliotekariernas slutrapport från projektet finns förvånansvärt nog inte med i referenserna och inte heller andra dokument och underlag, som forskarna använder och som finns på nätet. Den som planerar att genomföra ett liknande projektet har också stor nytta av sådant material och hänvisningar borde ha tagits med.

Övrig litteratur

Johansson, Barbro & Hultgren, Frances (2015). Rum för de yngsta: barns och föräldrars delaktighet i kulturverksamheter. Borås: Högskolan i Borås.
Johansson, Karin (2017). Vägen till Kanini: slutrapport för projektet Lilla Slottet, Malmö stadsbibliotek. Malmö: Malmö stadsbibliotek. Tillgänglig på https://projektlillaslottet.files.wordpress.com/2014/02/slutrapport-lilla-slottet.pdf
Ytterligare material om projektet finns på webben.

Lena Lundgren

Läs mer

Tala med barnen!

bis omslag 201702

Denna recension är hämtad ur bis 2017:02

BTJ Förlag har i många år gett ut en serie boktipsfoldrar med rubriken ”Tala med barnen om …” De handlar om alla slags ämnen, de stora frågorna och mera konkreta, och inleds av vad som numera kallas en ”essä” skriven av någon expert. Förlaget har regelbundet samlat ihop ett antal foldrar i bokform och nu har Nya Tala med barnen: essäer för samtal med barn 2013−2016 kommit ut med 14 kapitel, varav två nyskrivna.

Boken innehåller två avdelningar, ”Litteratur, litteracitet & (hög)läsning” samt ”Aktuella samhällsfenomen”. Det ska sägas med en gång: foldrarna och böckerna erbjuder bra ingångar till en rad angelägna ämnen både genom texterna och boktipsen. De är användbara hjälpmedel i det uppsökande och lässtimulerande arbetet. Med foldrarna kan biblioteken erbjuda behändiga och snygga lästips, långt från de hemmasnickrade som bibliotekarierna förr lade ner mycket tid på att sammanställa, med blandade resultat. Med det sagt så kan man ändå fundera över både upplägget och innehållet i den nya boken.

tala med barnen

Nya Tala med barnen: essäer
för samtal med barn
2013−2016.
(2017). Lund:
BTJ förlag.

Ett kapitel pläderar för högläsning i förskolan (enligt rubriken, men det tar även upp högläsning i hemmet) och sammanfattar på ett enkelt sätt argumenten för högläsning och listar viktiga fackböcker i ämnet. Ett annat behandlar kortfattat och allmänt dyslexi med några tips på lättillgängliga texter om dyslexi. Några har snarare karaktären av metodtips, till exempel”Bokhunden” och ”Manga”. ”Bokklubbar på bibliotek” av Paula Högström (”Prickiga Paula” på stadsbiblioteket i Växjö) ger högst handfasta råd om hur folkbiblioteket kan arbeta profilerat med bokklubbar, men hade tjänat på mera utrymme för bakgrund, förutsättningar och reflektioner kring arbetet. Efter metodtipsen är temat aktuella samhällsfenomen, nämligen ”Terrorism”, ”Sorg”, Näthat”, ”Hen”, ”Klimat och miljö” och ”Växa upp i familjehem”. Innehållet är som synes högst disparat och frågan är vad man tjänar på att samla dessa essäer i en bok. Att foldrarna har en uppgift att fylla är uppenbart, men till vilka förmedlare vänder sig denna samling av texter och boktips? Det skulle vara intressant att veta hur biblioteken använder böckerna.

Att kalla de inledande texterna för ”essäer” är väl ett sätt att försöka lyfta nivån på introduktionerna. Det är ett begrepp som lovar mer än vad dessa introduktioner håller. Flera av de tidigare sammanställningarna hade underrubriken ”litteraturvägledningar” eller ”angelägna ämnen belysta i barnböcker” och de täcker bättre vad det handlar om. (Det är dock bra att litteraturtipsen även tar upp vuxenböcker.) Jag tror att förlaget skulle tjäna på att definiera tydligare målgrupper och strama upp ämnesindelningen. Att tala med barn är alltid viktigt och hjälpmedel som underlättar samtalet behövs!

Lena Lundgren

Länkar:

Prenumerera på bis