Samtidshistorikern Rasmus Fleischer skriver ofta intressant om bibliotek på sin blogg Copyriot. Han har ofta ett något annorlunda perspektiv på bibliotek än vad vi som arbetar på dem har. Hans kritiska blick kan ibland irritera och uppröra men han lyfter fram viktiga och relevanta frågor: Ämnen som har berört är exempelvis e-böcker på svenska folkbibliotek, inköpsprinciper och informationssamhällets konsekvenser för litteraturvärlden.
Fleischers intresse för bibliotek är jämsides, eller kanske ett snarare en del av, ett intresse för internet i stort. Jag fann den här
artikeln i Arbetaren Zenit intressant om kontroll på internet. Jag klipper lite fritt:
– Det är en fördom i väst att diktaturer bara jobbar med att stänga ute information. Det smartaste är inte att stänga av kommunikationen, en välfungerande diktatur leder in informationen på kanaler där man kan kontrollera den. Till exempel är den kinesiska brandväggen inte så monolitisk som man kan tro. Det är snarare så att staten signalerar vad som inte är tillåtet i generella termer, sedan censurerar bredbandsleverantörerna godtyckligt utifrån det.
Rasmus Fleischer tror att tekniken inom några år kommer att möjliggöra en nätcensur som ännu mer effektivt kan hålla informationen borta utan att reta upp medborgarna eftersom den kan bli skräddarsydd efter var nätanvändare.
– Precis som Google anpassar resultaten av en sökning till dig som individ så kan nätcensuren bli personlig. Om du är en affärsman i Shanghai kan det finnas en legitim anledning för dig att läsa artiklar om hur upproren i Libyen påverkar oljepriserna. Censurfiltret vet vem du är eftersom den har registrerat att du ofta läser The Economist. Men du får inte läsa den där artikeln om upproren om du är en vanlig människa.
I Sverige lyfter både politiker och underhållningsindustrin krav på att det ska bli svårare att vara anonym på nätet. Ipredlagen, som skulle skjuta fildelarna i sank, förutsätter att bredbandsleverantörerna för logg över användarnas beteende. När företagen kontrade med att inte spara de uppgifterna gick lagstiftarna i taket. Oavsett vad man tycker om fildelning så har den frågan kommit att spilla över på hur alla använder internet. Rasmus Fleischer tycker att etablissemangets viktigaste strid kring vanliga människors internetvanor nu handlar om rätten att vara anonym – för den rätten undergräver kontrollen över medborgare och konsumenter.
– Det finns en stark rädsla för anonymitet på internet, en rädsla för den okontrollerade massan.
Så hur ställer sig svenska folkbibliotek, som i stor utsträckning erbjuder datorer, till rätten för användarna att vara anonyma?
Tobias Willstedt
Därför inte Världsmästarna. Ingrid Atlestam kommenterar händelser och trender
BiS 