Vilka samhällsgrupper får ta plats bland bibliotekspersonalen – och hur påverkar det allt från bokinköp, till policyarbete, till bemötande?

“Hur kan det mätas hur maktstrukturerna ser ut i en verksamhet? Ett nästan övertydligt enkelt sätt är att titta på vilka som finns representerade bland de anställda. Det finns förstås många andra möjligheter också. Det går att titta på språkbruk, urval av böcker och vilka normer som finns i den interna kulturen. “

Citatet är hämtat ur Kultwatchs omfattande undersökning av vithetsnormen på svenska bibliotek. Ett perspektiv som ännu inte fått ta så mycket plats i den svenska debatten om bibliotek.

Granskningen “Biblioteken, representation och vithetsnormen” är väldigt väl presenterad och man har gjort ett grundligt jobb med källor, undersökningar och statistik. Den förtjänas att läsas av folk som jobbar på bibliotek men även de som alls är intresserade av hur biblioteksverksamhet funkar. Se länk nedan.

Läs mer

Tobias Willstedt

bibliotek USA

Everyone Is Welcome Here

Den amerikanska biblioteksföreningens, American Library Association, uppdatering av sina riktlinjer för folkbibliotekens mötesrum gav i somras upphov till en het debatt i den amerikanska folkbiblioteksvärlden. Orsaken var att det reviderade dokumentet deklarerade att biblioteken måste välkomna hatgrupper (”hate groups”) till sina mötesrum, med hänvisning till yttrandefrihet och den amerikanska konstitutionens First Amendment. Här kommenterar den New York-baserade folkbibliotekarien och aktivisten Melissa Morrone diskussionen och händelseförloppet kring uppdateringen av riktlinjerna.

Kopia av MMorrone

Text: Melissa Morrone

Not long after my department in Brooklyn Public Library’s Central Library opened in 2013, a youngish man with a tattoo of a swastika on his wrist came in to use the public computers. He was there only a couple of times, so we never really had to deal with a steady patron displaying a visible marker of hate and violence, but I think about him even more these days. At the time, I was relatively unperturbed at first—if this asshole wants to walk around New York City with a Nazi symbol on his flesh, may all of society’s opprobrium hinder his life’s path as appropriate—but a close colleague was worried about how other people would feel about being in the library with such a person sitting next to them.

Five years later, economic inequality and racist animosity are increasing nationwide, our infrastructure continues to crumble, neoliberal theories are entrenched, and of course we’re more aware that NYC too has its homegrown far-right (1). Since the 2016 U.S. presidential election, hate groups and fascism in general have been receiving mainstream attention here. While many people working in librarianship have been spurred in this Trump era to step up services to immigrants and other vulnerable populations, or at least to post signs with some version of the sentiment that “Everyone is welcome here,” the adherence to “free speech” and “neutrality” in influential areas of the profession has resulted in a troubling incident recently.

At the annual meeting of the American Library Association (ALA) in late June 2018, the ALA Council voted to approve an update to the guidelines “Meeting Rooms: An Interpretation of the Library Bill of Rights.” At some point late in the process—after councilors were originally given the provisional language—the draft guideline had been edited to include “hate groups” (2) as an example of people who could not be excluded from libraries’ public meeting rooms:

If a library allows charities, non-profits, and sports organizations to discuss their activities in library meeting rooms, then the library cannot exclude religious, social, civic, partisan political, or hate groups from discussing their activities in the same facilities. (3)

As I heard on an email list afterward, this addition had been flagged with other changes simply as “Strengthened the guidance on who may use meeting rooms” as councilors gathered at ALA, with no reason to suspect that the document they were voting on didn’t have the same wording they had read carefully days prior.

On July 9, the realization of the significance of what had happened hit U.S. LIS social media, with outrage at the ALA’s Office for Intellectual Freedom (OIF), under whose auspices the policy had been crafted, particularly pronounced (4). A “Petition to Revise ALA’s Statement on Hate Speech & Hate Crime” dated July 13 was posted by We Here, a community of people of color in the libraries and archives fields, and rapidly signed by hundreds (5). A resolution was moved forward by Melissa Cardenas-Dow and several seconders to rescind the new policy, for which ALA councilors voted almost unanimously. Concurrently, there’s a structure in place for ALA’s Intellectual Freedom Committee to solicit feedback (6) as it drafts an improved update to “Meeting Rooms: An Interpretation of the Library Bill of Rights,” which can then be voted on by Council in early autumn.

It was so heartening to see the immediate outpouring of disgust and action against the hate group-inclusive meeting room guidelines. Many people commented that this sort of absolutist “free speech” support is what’s maintained the absurdly white demographics of librarianship. As the We Here petition stated,

for the nation’s largest library association to ask library workers from marginalized groups to serve individuals and groups that devalue or do not recognize their humanity,  is one of many reasons why we are failing to diversify our profession. The library is intended as a safe space for its users, but like any workplace, it should also be a safe space for its workers—not just for librarians but library assistants, custodial staff, security, library technicians, and volunteers.

A perusal of the #NoHateALA hashtag on Twitter will lead to many more nuanced arguments addressing free speech and intellectual freedom, as well as critiques of ALA governance and process. For my part, I’m thinking about the man with the swastika tattoo, and inclusion and care work, and neutrality. Why does our professional commitment to the false value of “neutrality” persist?

The 2018 ALA Midwinter conference featured a multi-part debate titled “Are Libraries Neutral?,” and afterward many remarked on how the speakers all seemed to be operating from different definitions of the concept. Moreover, I think part of the difficulty is that we tend to conflate every area of library service when we laud neutrality. It wouldn’t be a good tactic to get vocally judgmental with an individual patron asking a question or requesting a book at the reference desk, for example. But—actively seeking to include viewpoints and histories of traditionally marginalized peoples while doing collection development? Scheduling diverse programming that respectfully includes non-dominant (and non-oppressive) cultures and ideas? Making anti-racist library policies that are inclusive of vulnerable populations? All good practices, and also decidedly not neutral.

I don’t think that ALA’s OIF has a secret strategy of opening up libraries and librarianship to fascists. Librarianship in the U.S. is still overall pretty liberal. There are strong voices representing activist social justice tendencies on social media and in the literature. The way that people mobilized on this ALA document revision has been inspiring. But there’s still a problem. Despite—and because of—our country’s history steeped in dispossession, settler colonialism, genocide, and slavery, (white) Americans are notably resistant to talking honestly about race and moving towards a genuinely equitable society. A report from the Government Alliance on Race and Equity on “Advancing Racial Equity in Public Libraries” warns us:

Within libraries, we can see [a] chain reaction [from poverty and discrimination] across virtually every core service area. In early literacy and third-grade reading, adult and digital literacy, career and job opportunities, housing insecurity and the disproportionate surveillance of poor communities of color—racial inequity shows up everywhere.

Yet we are often reluctant to talk about race and, especially, the persistence of racism. While race-neutral approaches to library service may seem fair, colorblind or race-neutral practices often reproduce racial disparity, resulting in unfair access and outcomes. The fact that a person’s race remains a principal determinant of health, safety, education and opportunity in the 21st century, should compel libraries to focus on race and its impact on our work. (7)

It’s crucial that we articulate a stance on not opening our spaces to white supremacist hate groups, as so many have been doing. Indeed, the We Here petition was dedicated to the “memory of Cynthia Hurd, who lost her life because of hate speech and a hate crime.” Cynthia Hurd was a long-time public librarian and one of the nine people killed by a white supremacist in the Emanuel AME Church in Charleston, SC, in 2015.

Being tolerant to the intolerant, in the formulation of Karl Popper, is not what libraries should be doing, especially not now, and not ever (again). But we also need to be taking ongoing action on the softer aspects of structural white supremacy that manifest in our libraries. What does being welcome to everyone really look like?


  1. One organized group is called the Proud Boys.
  2. Kara Yorio and Lisa Peet. ”Free Speech Debate Erupts with ALA’s Inclusion of Hate Groups in Revision of Bill of Rights Interpretation,” School Library Journal, July 10, 2018. https://www.slj.com/?detailStory=free-speech-debate-erupts-alas-inclusion-hate-groups-bill-rights-revision 
  3. ”Meeting Rooms: An Interpretation of the Library Bill of Rights,” American Library Association, June 26, 2018. https://web.archive.org/web/20180720194902http://www.ala.org/advocacy/intfreedom/librarybill/interpretations/meetingrooms
  4. A full timeline of events can be found at “Library Meeting Rooms for All” by James LaRue, https://www.oif.ala.org/oif/?p=14997
  5. ”Petition to Revise ALA’s Statement on Hate Speech & Hate Crime,” accessed August 13, 2018. https://docs.google.com/document/d/1WxaRj0i63OHKcOG4F55PpKQ4kz7a-Iv4CELfzlqyFKU/edit
  6. ”Suggested Language & Resources for ‘Meeting Rooms: An Interpretation of the Library Bill of Rights,'” accessed August 13, 2018. https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLScXbV5avGgusW9S8pf3CoqiDvdLHVGg4IcYMfmulaGSuabk6w/viewform
  7. Amy Sonnie. ”Advancing Racial Equity in Public Libraries: Case Studies from the Field.” https://www.racialequityalliance.org/wp-content/uploads/2018/04/GARE_LibrariesReport_v8_DigitalScroll_WithHyperlinks.pdf

Läs mer


rasism USA

Diskriminerar bibliotekarier?

aktuellt - rosa-parks (Balsam Karam)Folkbibliotekens verksamhet ska inkludera alla. Hur bra lyckas vi med detta uppdrag? En nyligen utgiven studie har tittat närmare på om och hur bibliotekarier i USA diskriminerar afroamerikaner.

Folkbiblioteken har ett tydligt samhällsuppdrag att förmedla information och verka för spridning av litteratur och läsning. Men biblioteken har också ett tydligt demokratisk uppdrag, som handlar om att göra lokaler och samlingar tillgängliga för alla, oavsett vem du är, hur du ser ut eller varifrån du kommer.

Detta uppdrag styrs bland annat av bibliotekslagen, vars andra paragraf säger: ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. […] Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.”

Folkbiblioteken styrs även av internationella dokument, bland annat IFLA:s/UNESCO:s Folkbiblioteksmanifest. I paragraf två kan man läsa: ”Folkbiblioteket är till för alla, oberoende av ålder, ras, kön, religion, nationalitet, språk eller samhällsklass.” Paragraf sju talar om att ”främja kontakten mellan olika kulturer och stimulera en kulturell mångfald”.

Jag tror att arbetet för inkludering och mångfald är något som ligger många biblioteksarbetare varmt om hjärtat och är något vi nästan tar för givet. Huruvida bibliotek ändå kan verka exkluderande och diskriminerande är något som det inte forskats på i någon större utsträckning i Sverige. I USA däremot som har en lång historia av institutionaliserad segregation (ja även vad gäller biblioteken) så är man mer vaksam. Nyligen presenterades studien ”Racial Discrimination in Local Public Services: A Field Experiment in the US∗”. Dessvärre visade forskarnas undersökning på skillnader i hur personer blev bemötta av bibliotekspersonal:

What we found is that 69 percent of U.S. libraries sampled reply to requests from a person with a white-sounding name (we used Greg Walsh and Jake Mueller) while the response rate for those with a black-sounding name, either Tyrone Washington or DeShawn Jackson, was lower, at 65 percent. This difference of four percentage points is statistically significant: we can exclude with a high degree of confidence that it is owing to simple randomness.


We also found a similar difference in terms of the politeness of the replies. While on average 72 percent of replies from librarians address the sender by name or contain some form of salutation, this is five percentage points less likely to happen if the reply is to a person with a black-sounding name. So, a person with a distinctively black name is not only less likely to receive a reply, if a reply is sent, it addresses the recipient in a less polite manner.

Det hade varit intressant att ta del av liknande studier om bibliotekens arbete i Sverige. Ett antirasistiskt arbete måste bygga på både kunskap och självreflektion, och där har vi fortfarande lång väg att gå.


Do Librarians Discriminate? | BackTalk

A History of US Public Libraries: Segregated Libraries

BiS antirasistiska manifest

Tobias Willstedt

arbetsmiljö rasism

DIK levererar dyster rapport om hot och våld på bibliotek

biblioteken speglar samhället

Hur står det till med arbetsmiljön på svenska bibliotek? Fackförbundet DIK rapporterar återigen om stora brister. Högerextrema krafter försöker påverka bibliotekens inriktning genom hot.

Diskussionen om arbetsmiljön på våra folkbibliotek fortsätter. Ambitionen att vara så öppna, tillåtande och tillgängliga så möjligt är givetvis förknippat med vissa utmaningar för våra bibliotek. Det kan handla om saker som oro och oordning, skadegörelse, aggressivt beteende från besökare och kränkande tillmälen till biblioteksarbetare.

DIK:s nya rapport Biblioteken speglar samhället – en rapport om arbetsmiljön på våra bibliotek ger en dyster bild, där hot och våld blivit en del av vardagen för många bibliotekarier. Ungefär fyra av tio anger att social oro, kränkande tillmälen och våld har ökat de senaste två åren och mer än varannan anger att hot har blivit vanligare. Och det är framför allt på våra folkbibliotek som förekomsten av hot och våld har ökat. 39 procent anger att det förekommit våld då de arbetat på folkbibliotek de senaste två åren och av dessa anger nästan hälften att våldet har ökat.

Rapporten redogör också om hot och påtryckningar kopplade till medieinköp. 22 procent av folkbibliotekarierna har upplevt påtryckningar kopplade till medieinköp de senaste två åren och 17 procent upplever att hot kopplade till medieinköp har ökat de senaste två åren. Lika många upplever att bedömningarna kring medieurval har förändrats på grund av påtryckningar. DiK:s förbundsordförande Anna Troberg berättar i en intervju med KiT att det är hot från främlingsfientliga grupper som framkommer i samtal med fackets medlemmar. Den radikala främlingsfientliga högern ser biblioteken och bibliotekens urval av medier som en måltavla.

Biblioteken speglar samhället – en rapport om arbetsmiljön på våra bibliotek följer upp rapporten Vi är bibliotekarier – inte psykologer eller socialarbetare som kom 2015. Det är positivt att DIK tar arbetsmiljöarbetet på biblioteken på stort allvar. Nyligen gjorde Vårdfokus en undersökning som visade att bibliotekarier är lika stressade som sjuksköterskor – en grupp som vanligtvis ses som väldigt drabbad av en påfrestande  arbetsmiljö och stress.


Hot, våld och näthat på bibliotek

Hot och våld vardag för många bibliotekarier – DIK kräver krafttag i ny rapport

Högerextrema hotar bibliotekarier för att sprida sitt politiska budskap (KIT)

Bibliotekarier lika stressade som sjuksköterskor (Vårdfokus)

Tobias Willstedt

Facebook källkritik rasism Uncategorized USA wikipedia

Falska nyheter är också politik

facebook_logo_squareDet rapporteras i media att Facebook kommer att börja flagga falska nyheter inför höstens val i Tyskland.


Efter att Donald Trump valdes som president i USA så blossade diskussionen om falska nyheter som sprids via sociala medier upp. Hur kunde amerikanska folket välja en president som inför öppen ridå visat sin rasism, sexism och okunskap?

Falska nyheter på sociala medier lyftes fram som en del av förklaringen. Att högerextrema krafter sprider falsk information förklätt till fakta från trovärdiga nyhetskällor.

Facebooks grundare Mark Zuckerberg slog själv ifrån sig tanken om att de falska nyheterna spelat så stor roll. Men nu kommer alltså företaget att arbeta om sin sajt för att möjliggöra att falska nyheter flaggas och samarbeta med organisationer som ser till att detta görs.

Visst väcker detta en del frågor? Facebook är en så pass mäktig aktör att detta kommer att få konsekvenser på sikt. Kommer det att bli så att företaget kommer gå in som någon slags grindvakt för vad som är sant eller falskt, vad som är fakta eller inte. Vilka är de oberoende organisationer som kommer att flagga nyheter, som företaget hänvisar till? Är det rätt att Facebook sätter agendan – blir det efter transparanta kriterier och kommer det gå att utkräva ansvar från företaget? Bör företag som Facebook agera grindvakt eller bör det offentliga helt enkelt utbilda medborgare och ge dem redskapen till att själva klara att värdera sina nyheter?

Sen bör vi fråga oss, som Zuckerberg själv först gjorde, om vi faktiskt blåser upp betydelsen av falska nyheter. Den obehagliga sanningen är kanske att Donald Trump vann valet för att han stöddes av en stark politisk rörelse, där rasism var den avgörande faktorn. Och att möta det hotet kräver helt andra saker.

Oavsett vad så är faktagranskning i medieflödet en fråga som kommer vara aktuell för biblioteken, då källkritisk kompetens är något som förknippas med vår profession. Se till exempel Wikipedias initiativ #1Lib1Ref (One Librarian, One Reference) som arbetar för att bibliotekarier ska fylla wikipedia med referenser.


Zuckerberg: Falska nyheter påverkade inte valet

Facebook inleder arbete mot falska nyheter

FB tar hjälp för att flagga falska nyheter

Martin Gelin: Rasismen är en politisk kraft i egen rätt

The Wikipedia Library – #1Lib1Ref

Tobias Willstedt