Etikettarkiv: nationell bibliotekspolitik

Reaktioner på den nationella biblioteksstrategin

Som en del av KB:s arbete med att plocka fram ett förslag till en nationell biblioteksstrategi släppte man under gårdagen ett utkast.

Rapporten är ett första utkast till den nationella biblioteksstrategin som ska slutredovisas i mars 2019 och fastställas av regeringen.

Utkastet skickas nu till det allmänna biblioteksväsendet och andra intressenter, som har möjlighet att komma med synpunkter fram till den 31 oktober.  Redan under gårdagen kom en del uttalande om strategin, bland annat kritik från SKL och andra. Läs bland våra länkar.

Länkar:

Tobias Willstedt

Vi behöver en riksbarnbibliotekarie!

Omslag på bis 2018:01. På omslaget en flyttlåda med daisyböcker.
Den pågående utredningen för en nationell biblioteksstrategi lider av en påfallande brist på barnperspektiv. Det menar Lena Lundgren, som i denna arikel från bis 2018:01 sammanfattar läget för barnbiblioteksutveckling i Sverige och lägger fram ett antal förslag för det kommande förslaget till biblioteksstrategi.

Utlånen av barn- och ungdomsmedier utgör ofta hälften eller mer av folkbibliotekens utlån och av det uppsökande arbetet är den övervägande delen riktad till barn. Några bibliotek fördelar sina personal-, lokal- och medieresurser i proportion till olika gruppers användning och enligt politiska prioriteringar men på de allra flesta bibliotek får vuxenverksamheten traditionellt huvuddelen av resurserna.

Sekretariatet för en nationell biblioteksstrategi har tyvärr inte heller noterat barnens användning av biblioteken, eller i alla fall inte ansett den vara värd en omvärldsanalys. Sekretariatet har samlat in mängder av texter och synpunkter och producerat ett omfattande underlag för ett kommande förslag till strategi, men barnen (förutom deras användning av skolbiblioteken) kan knappt spåras i materialet. BiS lyfte i sitt yttrande fram det som saknas i underlaget, bland annat barnverksamheten, snarare än att kommentera de texter som lagts fram. Att barnen saknas är desto mera anmärkningsvärt, i och med att FN:s barnkonvention föreslås bli svensk lag från och med den 1 januari 2020.

Sent omsider kallade sekretariatet till ett ”professionellt samtal om barn och bibliotek” på KB den 14 februari. Deltog gjorde ett tiotal personer från UR, Medierådet, bild- och medieforskning, författarna (Martin Widmark) och förskollärarutbildningen. Kerstin Rydsjö, tidigare adjunkt och biblioteksforskare vid Högskolan i Borås, och jag själv, Lena Lundgren, tidigare utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm, representerade folkbiblioteken.

Viktiga frågor

I inbjudan formulerades några frågeställningar:

  • Är det biblioteken som behöver barnen eller barnen som behöver bibliotek?
  • Vilken plats ges barnen i biblioteksrummet och vilken utveckling öppnas för dem?
  • Kan vi samtala utifrån barn i stället för biblioteksinstitutionerna?
  • Är biblioteken garantin för åsiktsfrihet och demokrati också för barn?
  • Barnkonventionens portalparagrafer säger att barn har rätt till lek, till utbildning, till att uttrycka sina åsikter och bli lyssnade på – men var kan de debattera, diskutera, påverka, opinionsbilda?
  • Är biblioteket ett offentligt informations och kunskapscentrum för barn?

Utgångspunkten för diskussionen var en studie som Agneta Sommansson (tidigare UR) och Helena Danielsson (tidigare docent i bild- och mediapedagogik) arbetar med och som ska vara underlag för förslag som gäller bibliotekens barnverksamhet. Agneta och Helena har besökt bibliotek i olika områden i Södertälje, noterat sina intryck och pratat med personal och barn och de presenterade iakttagelser som de gjort.

Vi kunde konstatera att de hade många relevanta synpunkter, exempelvis på bristande barnperspektiv och bara enstaka spår av barns perspektiv. Men det var också tydligt att de inte var medvetna om de diskussioner som har förts bland barnbibliotekarier, konsulenter/utvecklingsledare och biblioteksforskare och det utvecklingsarbete som har gjorts de senaste tjugo åren.

På barns och ungdomars villkor

I slutet av 1990-talet upplevdes behovet starkt av en ny målsättning för folkbibliotekens barn- och ungdomsverksamhet. Den äldre var från 1974 och mycket hade hänt bland annat inom barnforskningen och medie- och teknikområdena och självklart också på biblioteken. FN:s konvention om barnets rättigheter antogs 1989 och ratificerades av Sverige 1990 och Kerstin Rydsjö pekade i sin undervisning på Bibliotekshögskolan i Borås på Barnkonventionen som en nödvändig grund för barnbibliotekens utvecklingsarbete. Inspirerade av detta formulerade barnbibliotekskonsulenterna vid länsbiblioteken i Gävleborgs, Stockholms, Sörmlands, Uppsala, Västmanlands och Örebro län i början av 2000-talet utifrån Barnkonventionen ett manifest om barns rättigheter på biblioteken. På barns och ungdomars villkor markerade ett skifte från ett institutions- och biblioteksperspektiv till ett användar- och barnperspektiv och förankrades på biblioteken i hela landet. Det antogs som riktlinjer för barnbiblioteken av Svensk biblioteksförening 2003. (Det ska uppdateras under 2018.)

Ett stort utvecklingsarbete kom igång med studiedagar och projekt runt om i landet. Medvetenheten har höjts betydligt hos chefer och personal på biblioteken och mycket har hänt särskilt när det gäller barnperspektivet, men även barns perspektiv.

Mycket återstår dock att göra och som en röd tråd löper

  • bristen på tillgänglighet, svårigheten att nå alla barn
  • att barn inte prioriteras när det gäller biblioteksrummet, medieinköp och personal
  • att barns delaktighet inte utvecklas.

Diskussion och förslag

Sekretariatet har inriktat sig på sex viktiga områden, demokrati, tillgänglighet, utbildning, infrastruktur, digitalisering och läsning. Inom varje område ska hinder, utmaningar, möjligheter och problem (HUMP) identiferas.

Kerstin och jag såg två spår i frågeställningarna: ett användarperspektiv och ett demokratiperspektiv. Vi hade förberett oss med en sammanställning av nuläget och förslag när det gäller behovet av utbildning och fortbildning, forskning, digitala biblioteksresurser för barn, större tillgänglighet och samverkan. Vi överlämnade också texter och rapporter som vi tror kan komplettera Agnetas och Helenas studie och ge ett bra underlag för deras förslag.

Diskussionen blev intressant och deltagarna ställde frågor och bidrog med synpunkter, var och en utifrån sina specialområden. Flera vittnade om problemen att få till stånd samverkan mellan de olika professioner som arbetar med barn. Samverkan är nödvändig men den är sällan förankrad på högre nivåer och alltför ofta beroende av enskilda personers intresse och engagemang. Krav på samverkan bör skrivas in i alla relevanta lagar, förordningar och råd och anvisningar inom barnhälsovården, förskolan, skolan och fritidsverksamheten.

Ett område där samverkan fungerar någorlunda bra är det mellan biblioteken och BVC. Samarbete med BVC är också ett sätt att nå alla barn och deras vuxna. Det arbetet skulle kunna få större tyngd genom att avsnittet om preventivt språkligt arbete utökas på Rikshandboken i barnhälsovårds hemsida. Vi betonade att försöken med Bokstart måste föras ut i hela landet och permanentas. Krav på att redovisa hur biblioteken arbetar för att nå alla barn skulle kunna ställas i den nationella biblioteksstatistiken.

Forskning om barnbibliotek har hittills varit sparsamt förekommande men är nödvändig för en långsiktig utveckling. Exempel på sådan forskning är barns användning av bibliotek, biblioteksrummet som plats för barnen, barns och ungas delaktighet, bibliotekets roll för barns och ungas läsning och tillgång till tryckta och digitala medier, mångspråkiga familjers biblioteksanvändning, barns tillgång till och använd- ning av anpassade medier och metodutveckling inom biblioteken. Ett forskningsprogram med inriktning på barnbibliotek kan på uppdrag genomföras på någon av högskolorna/ universiteten eller i samverkan mellan dem.

Utbildning och fortbildning för barnbibliotekarierna diskuterades också. Det behövs både mer av barnperspektiv i grundutbildningen och möjligheter till fortbildning. Fortbildningen måste erbjudas i nya former som gör det möjligt för bibliotekarier i hela landet att delta. Utbildningarna och region- och länsbibliotek skulle kunna få i uppdrag att samarbeta om decentraliserade utbildningar. Möjligheter att delta i fortbildning tillsammans med andra yrkesgrupper måste också öppnas. Att delta i samma fortbildning kan ge en bra grund för samarbete.

Webbplats för forskning och fortbildning. Fortbilda sig kan man också göra på egen hand. Forskning, uppsatser, projektrapporter och utvärderingar, som nu är spridda på en rad olika webbplatser, bör därför samlas på ett ställe så att de blir lättare att hitta. För skolområdet finns Skolporten och KB eller något region- eller länsbibliotek kan få i uppdrag att skapa en liknande resurs för barnbiblioteken.

Biblioteken digitaliserades tidigt och har i de flesta fall en väl utvecklad verksamhet, både när det gäller egna resurser och när det gäller olika typer av service till besökarna. Men barnens behov har sällan prioriterats. Vi betonade att Barnens bibliotek måste bli ett nationellt ansvar och få en permanent placering och nansiering. Bibblix, en webbplats med e-böcker för barn, som utvecklats av biblioteken i Stockholm, Malmö och Katrineholm, måste kunna användas av barn i hela landet genom biblioteken.

Klargörande texter och definitioner har därefter skickats till sekretariatet. Under diskussionen kom också bristen på detaljerad och utvecklad statistik för barnbiblioteksverksamheten upp. Sekretariatet har därför fått ett material rörande statistik och taxonomier som jag sammanställt utifrån de projekt, som Regionbibliotek Stockholm arbetade med i början av 2000- talet.

En riksbarnbibliotekarie!

En strategi för den långsiktiga utvecklingen av barnbiblioteken är en absolut nödvändig del av det förslag till nationell biblioteksstrategi som ska läggas fram 2019 (ett utkast ska presenteras senare i vår). För att ge barnbiblioteken tyngd och visa samhällets tydliga markering av barnbibliotekens betydelse lyfter jag fram det krav som Svenska barnboksinstitutet tidigare har formulerat: inrätta en tjänst som riksbarnbibliotekarie på KB! Uppgifterna kan inriktas på samverkan på nationell nivå, måluppfyllelse, resursfördelning, statistik, metodutveckling, utvärdering samt initiering och spridning av forskning i vid mening.

Lena Lundgren

Länkar:

Prenumerera på bis

Köp enstaka nummer av bis

Nationell biblioteksstrategi – yttrande från BiS 2017

 

Sveriges Författarförbund engagerar sig i biblioteksdebatten

Gunnar Ardelius. Foto Cato Lein.

Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius. Foto Cato Lein.

Sveriges Författarförbund har varit aktiva i biblioteksdebatten på sistone. Förra veckan kommenterade förbundets ordförande Gunnar Ardelius privatiseringar av folkbibliotek i ett debattinlägg. Den här veckan utkommer de med en kritisk kommentar till KB:s arbete med Nationell Biblioteksstrategi och rapporten Den femte statsmakten.

 

Författarförbundet lyfter frågor om bland annat litteraturens roll på biblioteken, men även mycket mer:

I skrivelsen för vi allvarliga resonemang som speglar barn och ungas läsning, minoritetsspråken ställning, bibliotekens demokratiska uppdrag, digital läsning i relation till fysisk bok och resonerar om läsare och icke läsare, folkbibliotekens folkbildande uppdrag, arbetsplatsbiblioteken. Gapet mellan de som läser läsare och icke läsaren tornar upp sig som en klassfråga. Biblioteken kan göra mycket mer och samarbeta bättre. Regionbiblioteken kan ges mer stringenta uppdrag. Och författarna, översättarna och dramatikerna kan involveras mer som en tillgång i bibliotekens arbete.

Länkar:

Författarförbundet kritiserar regeringens utredning: ”Sagotanten behövs mer än någonsin”

Författarförbundets synpunkter på Nationell Biblioteksstrategi

Debattinlägg från Sveriges Författarförbund: ”Privatisera inte folkbiblioteken”

Tobias Willstedt

Vi pratar för lite om nätneutralitet

Den norske bibliotekarien och journalisten Anders Ericson har tittat närmare på den nationella biblioteksstrategins omvärldsanalys. Han menar att vi pratar för lite om nätneutralitet och andra viktiga framtidsfrågor.

I grannlandet Norge har Anders Ericson tittat närmare på Den femte statsmakten – den omfattande omvärldsanalys som KB tagit fram i arbetet med Nationell biblioteksstrategi. Ericson, som skriver om biblioteksfrågor i flera forum som bloggen Biblioteket tar saka och vår egen tidskrift bis, har denna gången skrivit om vår svenska omvärldsanalys i norska Bibliotekarien.

Den femte statsmakten uppskattas av Ericson för att vara ambitiös, samtidigt som han påpekar att den knappast lever upp till ambitionen. Ericson menar att man misslyckas med att ta upp avgörande trender som mediegiganternas inflytande eller hotet mot nätneutraliteten:

Print

Nätneutralitet av EFF-Graphics [CC BY 3.0]

 I Sverige elleve år seinere er det mye mer oppsiktsvekkende at Facebook og de andre IT-gigantenes jag for å overta all nyhets-, kunnskaps- og litteraturformidling, ikke blir tatt særlig alvorlig. Det meste sammenhengende som sies om dette er relativt bortgjemt i kapitlet om skolebibliotek. I konklusjonskapitlet heter det at «medier runt om i världen [befinner sig] i ekonomiskt kris, med ifrågasatt trovärdighet, och det blir därför också demokratins kris. Det hoppfulla är att förekomsten av ”alternativa fakta” och falska nyheter väcker motkrafter till liv»» Det er i det hele tatt mye «hopp» i dette dokumentet, se også nedenfor.

Et annet og beslekta savn i rapporten er tanker rundt nettnøytralitet i forhold til biblioteket. Med hjelp fra Trump kan dataselskap snart sikre seg rett til å «gjerde inn» brukerne sine og så nedprioritere tjenester som forstyrrer fortjenestemarginene deres. I så fall blir folkebibliotekets innsats for å «få hele folket på nett» som å pisse i havet.

Det är en befogad fråga för framtiden tycker jag, vad bibliotekens framgångsrika arbete för digital inkludering har för betydelse, om vi inte samtidigt engagerar oss i frågan om nätneutralitet.  Läs mer om detta och andra intressanta tankar om bibliotekens omvärld i Ericssons anmälan.

Länkar:

Anders Ericson anmelder «Den femte statsmakten»

USA:s bibliotekarier tar ställning mot Trump

Biblioteket tar saka

Tobias Willstedt

Svensk bibliotekspolitik utifrån

Svenska staten satsar 250 miljoner på landets bibliotek. Skolinspektionen inleder en ny granskning av Sveriges skolbibliotek. Och 2019 kommer KB:s förslag till ny nationell bibliotekspolitik. Det händer saker i svensk bibliotekspolitik och nu uppmärksammas det också utomlands.

Den norske bloggaren och bibliotekarien Anders Ericson, som ofta förekommit som skribent i bis, tipsar om två artiklar i norsk press som ger låter oss se den svenska bibliotekspolitiken utifrån. ”Bred biblioteksatsing i Sverige” skriver norska Bibliotekarforbundets tidskrift där man belyser den svenska statens satsning på biblioteken och arbetet med den nationella bibliotekspolitiken. Man beskriver det i positiva ordalag som en bred satsning och man uppmanar biblioteksfolk att titta närmare på utvecklingen i Sverige. Att svenska skolinspektionen ska inleda en ny granskning av landets skolbibliotek nämns också som ett framsteg. Men det framkommer även kritik. Nämnda Anders Ericson får i artikeln också kommentera den nationella bibliotekspolitikens omvärldrapport Den femte statsmakten där han bland annat lyfter behovet av engagemang och analys i frågan om nätneutralitet:

– Det meste av viktige problemstillinger er nevnt i rapporten. Men de store eksistensielle utfordringene for bibliotek kan det se ut til at de legger liten vekt på. Sluttkapittelet med konklusjoner blir derfor litt slapt. Jeg hadde venta meg noen scenarier, for eksempel med utviklinga i Storbritannia som «worst case». Og de store utfordringene som ligger i dominansen som Google, Facebook og Amazon utgjør i informasjonsformidlingen. Hva med bibliotekenes forhold til digitalisering og nettnøytralitet?

[…]

– De store nettaktørene låser oss fast inne i sine avgrensa, og for dem lønnsomme, deler av internett. Der de kan nedtone det som ikke passer dem. Se bare hvordan Amazon nå har luka vekk over tusen negative kommentarer til Hillary Clintons nyutgitte bok «What Happened» for å gi boka en femstjerners vurdering. Bibliotekene burde jo spille en vesentlig rolle i å gjøre folk klokere og hjelpe til å sortere klinten fra hveten. Isteden er det utlånsstatistikken av bøker som holder biblioteka i live.

I krönikan ”La oss løfte biblioteka!” från norska Klassekampen får vi en inblick i den norska bibliotekspolitikens tillstånd då Anders Ericson där ger uttryck för en förhoppning om att den nu ska få ett lyft på samma sätt som den svenska motsvarigheten nu har fått. ”Kan denne oppskriften fungere her også? Kan det svenske bibliotekløftet få smitteeffekt?” undrar Ericson. Och vi kan bära hoppas på fler satsningar på bibliotek i Sverige, Norge, eller var det nu må behövas.

Länkar:

Bred biblioteksatsing i Sverige

En bibliotekallianse på Stortinget!

Amazon redacts one-star reviews of Hillary Clinton’s What Happened

BiS och den nationella biblioteksstrategins omvärldsrapport

Tobias Willstedt