Etikett: Marie-Louise Riton

Text: Solveig Hedenström, Ulla Hjorton, Agneta Månsson, Marie-Louise Riton

Vid ett besök i Oslo i september passade vi fyra ”pensionister” på att besöka Oslos nya stadsbibliotek Deichman Bjørvika, mitt emot Operahuset och inte alls långt från det nya Munchmuseet. Vi blev hänförda av ett bygge som är både storslaget och intimt på samma gång! Carl Deichman, kansliråd och boksamlare som i slutet av 1700-talet testamenterade sin boksamling till staden Oslo – under förutsättning att det skulle vara gratis att låna – måtte jubla om han finge möjlighet att göra en tidsresa till år 2022. Upplysningstidens tro på att kunskap och upplysning plockar fram det bästa hos människan, gestaltas väl i varenda vrå av biblioteket. Nu med vår tids uttryck. 

Vi kom dit en regnig förmiddag och möttes av besökare i alla åldrar. Flera ingångar leder in i biblioteket och väl inne kunde vi botanisera bland de sex våningsplanen som nås via färgkodade hissar, trappor och rulltrappor. Det var inte alltid helt lätt att hitta de olika avdelningarna trots stora skyltar och kartor på varje våningsplan. Ljudnivån i huset var, trots många besökare, behaglig. Tack vare ett ljuddämpande textilt innertak, tror vi. 

Från entrén, med ett läckert konstverk i neon, en biblioteksshop och en butik för att ”gå på tur” och uteliv, började vi med det öppna inbjudande magasinet längst ner i huset. Inga kompakthyllor utan vanliga bokhyllor med färgglada böcker och bra belysning mot svarta väggar. Ett magasin för alla åldrar, ett paradis för läsnördar och storläsare med inbjudande och bekväma sittplatser utspridda här och där för besökarna. På bottenplanet finns även en hörsal med gott om plats för förtäring och mingel. 

Oslo har också sedan 2007 ett litteraturhus med hörsal, restaurang, bokhandel och författarrum med mera. Huruvida samarbete förekommer eller om det råder konkurrens kring litteraturevent funderade vi över, men Oslo är ju ändå ”hovedstad” och bör ha publikunderlag för flera litterära scener.

Rum för barn

Plan 1 delas mellan barnavdelningen och skönlitteraturen för barn och vuxna. Redan bibliotekets entré ger igenkänningssignaler för barn på stora attraktiva bildskärmar – just när vi var där gjorde man reklam för ett födelsedagskalas för Albert (Alfons) Åberg. Vi ägnade bibliotekets ytor för barn särskild uppmärksamhet. Vi hade med oss de frågor Lena Lundgren ställt i en artikel i bis 2/2022 vid ett besök på Ode i Helsingfors: Vilken information riktar sig direkt till barnen? Hur gestaltas exponering av medier och läsfrämjande arbete? Syns barntilltal och igenkänning? Märks barns inflytande eller medverkan? Vi försökte, utan att kunna ställa frågor till ansvariga chefer, lista ut hur tankarna gått kring barnens avdelningar.

Småbarnsavdelningen är inbjudande till läsning, men kanske framför allt till lek. Här finns många mjuka och mysiga kryp-in att leka i och klättra på. Barnvagnsplatser och platser för bebisar och småbarn att äta matsäck och bli bytta på finns som sig bör på ett bibliotek planerat på 2000-talet. Enligt personalen har man redan gjort den klassiska erfarenheten att ytan för de mindre barnen med föräldrar är för liten och barnvagnsplatserna för få, men också den glädjande erfarenheten att bokutlåningen är högre än väntat. Vi tyckte nog att bilderbokstrågen var lite för höga och inte så tillgängliga för barn att själva leta i.

Vi frågade, men fick inget svar på, om barn varit involverade i planeringen av barnavdelningen. Vi hittade heller inga tydliga spår av barns möjlighet att påverka i form av förslagslådor eller enkäter men väl ett sätt att exponera teckningar. Vid vårt besök på Ode i Helsingfors 2019 hade vi ungefär samma tankar om barnperspektivet som Lena Lundgren och det kan inte hjälpas, Deichman Bjørvika slår Ode med hästlängder. Miljön på Deichman är mer lekfull, små alkover balanserar det storslagna, Ode verkar i jämförelse stelare i sin storslagenhet. På Deichman behöver barnen inte känna sig som ute på ett stort torg, mysfaktorn är helt enkelt högre. Vi tilltalades också av det lockande öppna magasinet som kan tänkas tilltala storläsare.

Skönlitteraturen för vuxna delar, som sagt, plan med barnlitteraturen. Det som stack ut är det geniala sättet att skapa rum i rummet med mindre förskjutningar av väggarna med olika färgsättning. Många insprängda videokonstverk som lockar olika åldrar, en nostalgihörna med gamla katalogskåp och en arbetsplats.

Bibliotek i tiden

Ett kvardröjande intryck är att Deichman Bjørvika har lyckats behålla känslan av bibliotek. Samlingen består av över en miljon böcker, men man har lyckats kombinera det med allt nytt, till exempel en makerspaceavdelning med verktygspark med 3D-skrivare, symaskiner och storprintskrivare. Den kallas Folkeverkstedet: ”rommet som skal fungere som en møteplass hvor du kan treffe andre med samme nysgjerrighet og skaperglede – for vi mener at det er mellom mennesker i fysiske rom den viktigeste kunnskapen læres!” 

Planen för facklitteratur är även de fyllda av överraskande rum i rummet, vindlande halvtrappor att sitta i, arbetsplatser och telefonrum. På samtliga våningsplan finns möjlighet att hyra större och mindre studierum, alla välutrustade men med olika uttryck i inventarier och konst. Efter klockan 17 och på helger kan de hyras utan kostnad. Genom alla våningsplan går en organiskt formad del av huskroppen för administrationen. Som vanligt förundrades vi över att ett så stort hus, med så rik verksamhet, kan drivas av så få människor. Om vi minns rätt 45 personer i yttre tjänst och cirka 100 i inre, varav många med lösa anställningsformer.

Framtidsbiblioteket

Framtidsbiblioteket, Future library, i ett konstprojekt kallat Slow space, har sin särskilda plats på översta våningsplanet på Deichman Bjørvika. Varje år från och med 2014 och hundra år framåt samlas en berättelse in och förvaras i Framtidsbiblioteket. Ett tusen träd har planterats i Nordmarka norr om Oslo, för att producera papper till en antologi som alltså kan läsas först 2114. Detta för att påminna om naturens långsamma samspel med författares tankar och idéer. Margaret Atwood var först ut 2014, Judith Schalansky den nionde i raden 2022. Silent room, specialdesignat och byggt av 16 000 träbitar som formats i en organisk form fungerar som biblioteksbesökarnas både, ja – ”silent room” och framtidsbibliotek. Läs gärna mer om projektet på www.futurelibrary.no.

Högst upp har också Carl Deichman fått sin plats med de ursprungliga 6 000 böckerna från 1700-talet. Sprängfyllda av intryck och lycka kunde vi inte ta in mer. Vi gled långsamt ned för rulltrapporna och de olika våningsplanen, slog oss ner i caféet med utsikt mot vattnet och det vita böljande operataket med strosande människor. Regnet la sig på ett lustigt sätt utanpå glasfasaden, inne men ändå ute. Så småningom lämnade vi biblioteket med en känsla av att ha varit i en bibliotekshimmel. När får Stockholm sitt nya huvudbibliotek?

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 175 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.