För ett tag sen skrev en bibliotekarie på Biblist om råd. Hur skulle man bemöta två muslimska herrar som ville be i biblioteket? Hänvisa dom till ett hörn av lokalen? En gång mellan bokhyllorna?
Jag minns när vi i BiS besökte Amerika-Gedenk-Bibliothek i Berlin, som invigdes efter andra världskriget. Där fanns flera små privata enpersons-rum där man kunde se på film, plugga, eller spela piano (det fanns piano, det var efter kriget i Tyskland, och det användes fortfarande fick vi veta).
Alltså: fler små privata utrymmen i biblioteket! Där besökare kan se på film, surfa på internet utan att bli kontrollerade hela tiden, spela piano, eller bara vara i största allmänhet. Men kanske måste rummen ljudisoleras först?
Biblioteket – en plats där alla ska vara med! (för att parafrasera en gammal SAP-slogan).
Mats Myrstener
Etikett: invandrare och bibliotek
Liberalismens död?
Folkpartiet vill nu till sitt tidigare krav på svenskakunskaper även lägga en obligatorisk kurs i medborgarkunskap för den som ska få bli svensk medborgare. Vart har liberalismen tagit vägen?! Den heliga valfriheten förstatligas för somliga!?
Ge möjligheter, det räcker! Ge studieförbund, skolor, bibliotek med flera resurserna och uppdraget att kunna erbjuda de kurser och det mediautbud som behövs för att lära såväl svenska språket som de de koder, fakta och berättelser som är en viktig del av vägen in i samhällsgemenskapen.
Då kommer målet, ”minskat utanförskap” att överträffas utan både piska och morot!
Ingrid Atlestam
Alltid lika aktuella och underhållande Debatt på TV med Janne Josefsson tog upp ungdomsarbetslösheten. Sverige ligger här i botten (eller toppen, hur man ser det) inom EU, påpekades det. I invandrartäta stockholmsförorten Husby t.ex., runt fyrtio procent.
Ordet ”klassamhälle” nämndes, men annars är det ett sånt där ord som verkar bannlyst. Varken socialdemokrater eller ”nya arbetarpartiet” vill tala högt om det. I den socialdemokratiska historieskrivningen (se t.ex. Åsa Linderborgs avhandling) heter det tvärtom att klassamhället byggdes bort av socialdemokraterna på 1970-talet. Men det var ju ett tag sen.
Det är framförallt våra ”nysvenskar” som blivit den nya arbetarklassen. Arbetslösa, fattigpensionärer, ensamstående mammor, långtidssjuka, och inte minst ungdomar tillhör ekonomiskt socialgrupp tre, den som politikerna helst vill glömma. Ändå talar alliansen så varmt om ”välfärdssamhället”. Men man har uppenbarligen glömt vad ordet en gång betydde.
Josefsson frågade de inbjudna politikerna varför de arbetslösa ungdomarna inte får jobb inom äldreomsorgen, där personalbristen är skriande? Svaret talade sitt tydliga språk. Den politiska viljan saknas.
Begreppet 2/3-samhälle kommer allt närmare. Och behovet av bibliotek som stöd för utbildning och fritidsläsning är snart lika stort som det var på 1930-talet. Fast då insåg man problemet och storsatsade. Nästa alla svenska städer fick nya eller utbyggda folkbibliotek, låt vara från ett svagt utgångsläge. (Bara 36 procent av de lågutbildade angav att de besökte biblioteket i Svensk biblioteksförenings rapport, se tidigare blogginlägg.)
Vi saknar fortfarande ett samlat grepp på problemområdet, en nationell folkbibliotekspolitik.
Mats Myrstener