Etikettarkiv: ingrid atlestam

Nytt nummer av bis på väg!

En person håller i en bok. I hens ryggsäck finns en gubbe som håller i en luftballong och en robotarm som håller i en bok.
Illustration: Stellan Klint

Missa inte årets första nummer av bis som har tema Aktivism! I numret hyllar vi även biblioteksikonen Barbro Bolonassos och fördjupar oss i svensk folkbildningshistoria.

Ur innehållet:

  • Vem är egentligen aktivist?
    Ingrid Atlestam svarar på påståenden från konservativa och högersympatisörer om att tjänstemän missbrukar sina roller för att sprida egen vänsterpolitisk och aktivistisk agenda istället för att verkställa sina uppdrag neutralt. 
  • “Risken för bias är överhängande”
    bis frågar Uppsala universitetsbibliotek varför de valt att stänga av autosuggest-funktionen i söksystemet Summon.
  • Att dela vardagen med en visionär
    Vänner och kollegor minns Barbro Bolonassos.
  • Nykterhetsloger och arbetarrörelse
    bis djupdyker i biblioteks- och folkbildningshistoria. Lär dig mer om de svenska folkbibliotekens ursprung genom fallen Stockholm, Eskilstuna och Malmö.
  • Varför utbilda sig till bibliotekarie?
    Med utgångspunkt i ett möte med Barbro Bolonassos och Joacim Hanssons bok Educating librarians in the Contemporary University försöker Peter Björkman utreda varför man egentligen vill utbilda sig till bibliotekarie.
  • Recensioner
    Lisa Engström recenserar Confronting the democratic discourse of librarianship: a Marxist approach.
  • Fler texter, krönikor och nyheter!

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med swish.

Redaktionen

Vad är nästa steg för biblioteken och biblioteksaktivismen?


Uppdatering 23 mars

BiS styrelse har 22 mars fattat beslutet att föreningens årsmöte, som skulle äga rum lördag 28 mars i Lund, kommer att äga rum digitalt.

Det innebär även att salongen “Vad är nästa steg för biblioteken och biblioteksaktivismen?” kommer att ställas in. Vi hoppas kunna återkomma till ämnet, antingen genom en salong längre fram, eller genom fler texter.


Foto: Tobias Willstedt

BiS anordnar salong i Lund 28 mars.

Bibliotekens verksamhet är reellt hotad. Ett stort antal kommuner skär ner på folkbibliotekens verksamhet och förslagen om privatisering blir fler. Samtidigt ser vi hur högerpolitiska krafter avsätter tjänstepersoner, sätter bibliotekslagen på undantag och vill censurera bibliotekens programverksamhet.

Vad innebär det att vara aktivist för biblioteken idag och i framtiden? Och vad behöver vi göra för att förverkliga ett demokratiskt bibliotek för alla?

Deltagare är Balsam Karam, Jacob Andersson och Cecilia Billsdotter Jonsson. Moderator: Tobias Willstedt.

Introduktion av Ingrid Atlestam: “Aktivist, javisst!”

Fritt inträde, ingen föranmälan behövs.

Tid: lördag 28 mars klockan 13.00-14.30

Lokal: Hemgården, Kiliansgatan 11, Lund

Från manifestationen ”Rädda biblioteken” i Stockholm förra året. Foto: Tobias Willstedt.

Aktivist javisst!

Under bokmässan i Göteborg anordnades ett seminarium om bibliotekarien som tjänsteman eller aktivist. Ingrid Atlestam var på plats och reflekterar över debatten och aktivismens roll på svenska bibliotek och bland svenska bibliotekarier.

Text: Ingrid Atlestam 

Illustration: Balsam Karam 

”Bibliotekarien – tjänsteman eller aktivist” var rubriken för ett seminarium som anordnades av BHS vid årets bokmässa. Så här presenteras det i programmet: ”Bibliotekarier har i den offentliga debatten uppfattats som aktivister när inköpsförslag nekats för att litteraturen sagts bryta mot förvaltningens värdegrund. JO har riktat kritik mot detta då biblioteken ska bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Roger Blomgren, professor och Johan Sundén, docent, Bibliotekshögskolan, samtalar med Lena Lundgren, BiS och Johanna Hansson, ordförande i Svensk Biblioteksförening, om aktivismens roll i svensk biblioteks- politik. Moderator Gunilla Kindstrand, journalist.” 

På scen för diskussion om aktivism och bibliotek: Johan Sundeen och Roger Blomgren, Bibliotekshögskolan i Borås, Johanna Hansson, Svensk biblioteksförening, Lena Lundgren, BiS och Gunilla Kindstrand
På scen för diskussion om aktivism och bibliotek: Johan Sundeen och Roger Blomgren, Bibliotekshögskolan i Borås, Johanna Hansson, Svensk biblioteksförening, Lena Lundgren, BiS och Gunilla Kindstrand, moderator. Foto: Ann Östman.

Som utgångspunkt presenterade de båda forskarna sitt pågående forskningsprojekt ”Tjänstemannen som aktivist ett demokratiskt dilemma”. De undersöker aktivism i vissa tjänstemannagrupper inom stat och kommun, till en början genom att fördjupa sig i vad som hände under 1970- talet och 2010-talet. En aktivist är enligt dem en tjänsteman som ”agerar i strid med byråkratiska regler och traditionella ideal som opartiskhet och saklighet”. (Jämför med Wikipedias definition här nedan) De sade sig studera och problematisera aktivistiska idéers påverkan på professionell praxis i högre utbildning, forskning samt lagstiftningsområden. Enligt dem är aktivism något odemokratiskt då det strider mot den representativa demokratin som uttrycker folkviljan och de säger att denna forskning nog bryter ny mark.

Aktivism

Individer och grupper som utövar aktivism tar till praktisk handling, särskilt i form av kampanjande, för att skapa politisk eller social förändring. Ofta handlar det om aktiviteter som föregår eller föregriper ett politiskt beslut. Aktivism är då en samlande benämning på alla former av medveten politisk aktivitet för att förändra upplevda missförhållanden i samhället eller påverka exempelvis politiska beslut eller ett företags agerande. Aktivism kan exempelvis syfta till att stödja en företeelse, protestera mot något, åstadkomma en förändring i fattade eller föreslagna beslut eller visa på konkreta alternativ.

(Wikipedia, hämtat 2019-11-05)

Den professionella tjänstemannen står enligt forskarna för neutral opartisk likabehandling och de inom professionen rådande etiska värderingarna. Den som är aktivist går utöver själva professionen och vill förändra samhället. För en aktivistbibliotekarie blir då biblioteket ett instrument för andra politiska syften. De talade om ”det långa 68”, en flera år lång radikaliserad tidsanda. De lyfte fram BiS som ett exempel på detta. Att föreningen, som är en av alla de socialistiska yrkesföreningar som bildades kring 1968, finns kvar är unikt och tidskriftens 50-åriga utgivning är en fantastisk källa för den som vill hålla koll på aktivismen, enligt forskarna. De citerade som illustration till sin tes ur bis, att föreningen vid starten säger sig vilja föra en kamp mot kapitalism och kommersialism.

Vad de missar här, vilket Lena sedan påpekade, är att det man gör som föreningsaktiv och politiskt aktiv är skilt från tjänstemannarollen. Lena som är aktiv vänsterpartist och BiS:are har suttit många år i kommunfullmäktige i sin hemkommun utan att blanda ihop detta med sin tjänstemannaroll som barnbibliotekarie och ställföreträdande bibliotekschef. Vad gäller 2010-talet nämner forskarna de kända debatterna om Tintin, Pippi och Massutmaningen. När det gäller Massutmaningen JO-anmäldes det bibliotek som nekat inköp med hänvisning till kommunens och bibliotekets värdegrund vilket JO ansåg strida mot bibliotekslagens skriv- ning om åsiktsfrihet. Kravet på kvalitet berördes inte. Enligt forskarna leder denna aktivistiska inköpspolitik, grundad på värderingar som till exempel FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, till minskad tillit till biblioteken och att bibliotekarien fungerar som en gatekeeper.

”Det är med argument om saklighet, neutralitet, objektivitet, allsidighet, yttrandefrihet, frihet och likabehandling som högern nu tagit över problemformuleringsprivilegiet och underminerar den offentliga sektorn och välfärdssamhället.”

Efter forskarnas presentation sa Johanna, att som bibliotekarie får man vara hur mycket aktivist man vill bara man skiljer det från yrkesrollen. Hon menade också att det finns en bild av bibliotekarien som eldsjäl och missionär, biblioteksvärldens Florence Nightingale. Hon påtalade också att innan den nya bibliotekslagen 2014 var det nödvändigt för biblioteken att formulera sitt eget uppdrag och detta har lett till en mycket stor tillit till biblioteken. Hon menade, att man nu tolkar lagen lite yrvaket och detta, att de flesta bibliotek skrivit om sina urvalsprinciper så att de inte bygger på någon värdegrund, har varit en mycket smärtsam process. 

Lena började med att påpeka att det är väldigt stor skillnad på att vara tjänsteman i kommun och stat. Handlings- och tolkningsutrymmet är större för både tjänstemän och politiker i kommunen. Lena förklarade också att det blir helt fel att bedöma till exempel 70-talets bibliotekspolitik utifrån nuvarande lag och kulturpolitiska dokument. Vi hade andra dokument och riktlinjer att utgå ifrån och tolka då. Exempelvis stod det i de kulturpolitiska målen, antagna av riksdagen 1974, att man skulle ”motverka kommersialismens negativa verkningar”. Lena påtalade också att biblioteken inte alls var neutrala innan 1968, det var inte så att vänsteraktivister kom och förstörde någon form av mer sakliga och objektiva bibliotek.

Sedan tog Lena upp den motsättning som finns i bibliotekslagen och JO:s tolkning av den. Att stå för fri åsiktsbildning och samtidigt allsidighet och kvalitet och, som det verkar göra yttrandefriheten överordnad alla styrdokument, är en tulipanaros. Att då bevara tilliten till biblioteket som en trovärdig informationsförmedlare håller inte.

Lenas slutsats var en uppmaning, att vi som bibliotekarier ska stå upp för vår värdegrund i form av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och som förebild talade hon om bibliotekschef Barbro Bolonassos arbete för demokrati och yttrandefrihet i Fisksätra. Vi borde vara säkrare och våga agera och fatta obekväma beslut. Vi måste till exempel arbeta aktivt för att biblioteket ska vara ett komplement till det som efterfrågas och lanseras medialt. Vi måste utnyttja de möjligheter som finns, annars blir biblioteket en filterbubbla eller så kan det bli som i Sölvesborg.

Enligt Johanna måste biblioteket ta ett demokratiskt ansvar och hävda armlängds avstånd till politiken. Enligt Lena behövs en stark profession för att våga stå för sin övertygelse. Samtidigt ska man naturligtvis följa de styrdokument som gäller. Hur gör man när de är motstridiga? Kan man överhuvudtaget vara helt neutral?

Enligt forskarna är detta med tjänstemän som aktivister en het fråga, då det är ett demokratiskt dilemma. Politiker kan man ju byta ut men inte tjänstemän, i alla fall inte lika lätt.

Vidare i mässvimlet hörde jag i två olika sammanhang, att man som forskare eller tjänsteman inte får vara aktivist. Aktivism är odemokratiskt, oprofessionellt och rent av omoraliskt. Det är en kvarleva från ”det långa 68” och mest förekommande inom vänstern och miljörörelsen.

”Är det inte just dessa forskare som är aktivister, högeraktivister?”

Bland det jag plockat till mig på mässan var Timbros tidskrift Smedjan och vad hittar jag där i den mörkblå textmassan, om inte en ledare om forskning om tjänstemän som aktivister som ett hot mot demokratin. Ledarskribenten Blanche Jarn är bekymrad över dessa makthungriga vänster- och miljöaktivister, som enligt forskningen är tio procent av de kommunanställda. Hon citerar Gramsci och Dutschke som bevis på denna medvetna infiltration av aktivister och skriver vidare ”det är egentligen inte särskilt konstigt att aktivistiska tjänstemän är så vanliga. Dels har det avskaffade tjänstemannaansvaret givit tjänstemännen utrymme att vara mindre professionella än tidigare. Dels är det en följd av den överjästa välfärdsstaten. När det offentliga växer sig så stort och tar sig så mycket makt som i Sverige, blir kommuner, landsting och stat självklara redskap för dem som vill utöva olika former av makt över andra […] så länge tjänstemän har så stort inflytande över människors liv kommer aktivister att vilja bli tjänstemän”.

Är inte detta något slags konspirationsteori? Är det inte just dessa forskare som är aktivister, högeraktivister? Eller frihetliga aktivister som ledarskribenten kallar dem, när hon konstaterar bristen på dylika bland tjänstemännen.

Det är med argument om saklighet, neutralitet, objektivitet, allsidighet, yttrandefrihet, frihet och likabehandling som högern nu tagit över problemformuleringsprivilegiet och underminerar den offentliga sektorn och välfärdssamhället. Det är mycket medvetet att man då väljer kultur inklusive bibliotek som i Sölvesborg som arena. Fick detta bekräftat, när jag i BHS monter råkade höra en av de nämnda forskarna redogöra för sin forskning om alla de olika tjänstemän, som genom sin aktivism påverkat kulturpolitiken under olika tidsperioder. Blev så upprörd att jag glömde anteckna, men vi lär nog få läsa om detta när det presenteras som vetenskap. En artikel av de två forskarna finns nu på Forum Axess med rubriken “Kulturlivets tillrättaläggare”. Någon uppgift om vem som bekostar dessa aktivister hittar jag inte.

Erkänner villigt att jag under femtio aktivistår gjort vad jag kunnat för att påverka såväl biblioteksutvecklingen som kulturpolitiken på både arbetstid och fritid tillsammans med arbetskamrater och BiS-kamrater som Lena.

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med swish.


Missa inte bis utökade jubileumsnummer!

Kollage av blommor och ett svart hål.
Illustration: Balsam Karam

”En ny förening är nödvändig”, konstaterade den grupp unga vänstersympatisörer i biblioteksvärlden som våren 1969 bildade föreningen BiS – Bibliotek i Samhälle. Nu manifesterar BiS sitt 50-årsjubileum med ett utökat jubileumsnummer!

Ur innehållet:

  • I huvet på en gammal bisredaktör
    Intervju med Lennart Wettmark som var ensam redaktör för bis i tretton år.
  • BiS bland elefanterna
    1998-2012 arrangerade föreningen så gott som årliga seminarier på Bok & Biblioteksmässan. Ingrid Atlestam blickar tillbaka på BiS närvaro.
  • “Inga stora framgångar har registrerats men inga avgörande nederlag heller”
    Jubileumsboken En ny förening är nödvändig – BiS 1969-2009 dokumenterade föreningens första fyrtio år. I detta nummer finns en uppdaterad redogörelse för föreningens arbete det senaste decenniet.
  • 134 artiklar om Sydafrika!
    Vi sammanfattar BiS historiska solidaritetsarbete i Sydafrika, Västsahara och Palestina.
  • “Viktigast är frågor om makt och jämlikhet”
    Vad tänker studenter och nyutexaminerade bibliotekarier om biblioteken? Läs mera i bis!
  • Barnen måste få ta plats!
    I många decennier har föreningen BiS engagerat sig i frågor som rör bibliotekens barnverksamhet. Nu har vi frågat utvecklingsledare vid regionbiblioteken och ett antal utvalda bibliotekarier och forskare om framtiden. 
  • Fler texter, krönikor och nyheter!

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med swish.

Redaktionen

Sverigedemokraterna, barnverksamhet och biblioteksliv – vi ser tillbaka på 2018

2018 är på väg att ta slut och det kan vara läge att avrunda ett händelserikt år med lite reflektion. Vad har hänt under året, och vilka har varit de frågor som upptagit BiS och våra medlemmar och prenumeranter? Vad vi kan se rent allmänt är att föreningen har växt och vi har nu fler medlemmar än vi haft på många år. Och ämnen som har intresserat många har varit högerextremism, barnverksamhet och bibliotekspolitik på riksplanet (det var ju trots allt varit både valår och arbete med nationell biblioteksstrategi 2018).

Här kommer en lista över vilka inlägg som har varit mest lästa på vår blogg under varje månad 2018. Vilket kan stå som en sammanfattning för årets reflektioner, händelser och debatter på foreningenbis.com.

Januari: Mitt första år som bibliotekarie

Ida Holmlund tog sin examen sommaren 2016. Här delar hon med sig av sitt första år som bibliotekarie i en personligt hållen betraktelse från norra Sverige.

Februari: Arbetsmiljön och uppdraget

I svallvågorna av reportage om vardagen på våra bibliotek kommenterar DN:s ledarsida och Svensk biblioteksförening bibliotekens uppdrag. Men i diskussionen om visioner så glöms vår arbetsmiljö bort. Katie Mclains spetsiga text ”I’m not a superhero” tar oss tillbaka till verkligheten.

Mars: Miljontals Facebookanvändares data såldes ut och användes till politiska syften

I mars spreds nyheten om att data kring 50 miljoner amerikanska Facebookanvändare hade samlats in av analysföretaget Cambridge Analytica som sedan sålde dem vidare utan medgivande till Donald Trumps presidentvalkampanj 2016. BiS rapporterar om övervakningskapitalismens konsekvenser.

April: Vi behöver en riksbarnbibliotekarie!

Den pågående utredningen för en nationell biblioteksstrategi lider av en påfallande brist på barnperspektiv. Det menar Lena Lundgren som sammanfattar läget för barnbiblioteksutveckling i Sverige och önskar sig en riksbarnbibliotekarie.

Maj: Martin Persson från BiS kommenterar partiernas bibliotekspolitik

Inför valet ställde Biblioteksbladet åtta biblioteksrelaterade valfrågor till alla riksdagspartier, och Martin Persson från BiS fick chansen att kommentera partiernas svar, där särskilt Sverigedemokraterna stack ut.

Juni: Bibliotekssamlingarnas politik

Hur ska biblioteken och bibliotekarierna förhålla sig till begrepp som neutralitet i en tid av hårda ideologiska konflikter? BiS reflekterar över vad begreppet neutralitet egentligen innebär för biblioteken.

Juli: Barns delaktighet prövas på Malmö stadsbibliotek

Barnbiblioteksforskningen är inte omfattande men desto viktigare är det att uppmärksamma den forskning som görs.  Lena Lundgren skriver om Att utforma ett barnbibliotek tillsammans med barn av Barbro Johansson och Frances Hultgren, en forskningsrapport från ett projekt på Malmö stadsbibliotek.

Augusti: Vad du behöver veta om SD och kulturpolitiken

Vi kan inte glömma Sverigedemokraterna och deras intresse för kulturpolitiken, ett område som de vill förändra i grunden. Under valrörelsen fick prideflaggor som fanns uppsatta på Mölnlycke bibliotek tas ner efter krav från partiet. Förtidsröstning pågick i anslutande lokaler och SD hävdade att flaggorna var politisk propaganda.

September: Everyone Is Welcome Here

Den amerikanska biblioteksföreningens, American Library Association, uppdatering av sina riktlinjer för folkbibliotekens mötesrum gav i somras upphov till en het debatt i den amerikanska folkbiblioteksvärlden. Orsaken var att det reviderade dokumentet deklarerade att biblioteken måste välkomna hatgrupper (”hate groups”) till sina mötesrum, med hänvisning till yttrandefrihet och den amerikanska konstitutionens First Amendment. I denna text från bis kommenterade den New York-baserade folkbibliotekarien och aktivisten Melissa Morrone diskussionen och händelseförloppet kring uppdateringen av riktlinjerna.

Oktober: Låt barnen njuta av böcker utan pekpinnar

Att läsa ska kunna vara både nytta och nöje borde vara en självklarhet skriver Ellen Pavlov. Men när det gäller barnlitteraturen är det inte alltid så självklart. Barnböcker har en lång tradition av att vara uppfostrande. Till den grad att det ibland kan verka som om det är svårt att komma bort från det pedagogiska, även i de skönlitterära barnböckerna. Vad är egentligen en barnbok? Och hur skapar vi böcker som speglar världen och breddar våra verkligheter, utan att skriva barnen på näsan?

November: Vi har inte råd att vara naiva inför högerextremismen

I december framträdde Patrik Forsén på ett panelsamtal om demokrati på Hornstulls bibliotek i Stockholm. Forsén har tidigare varit ledare för nationaldemokratisk ungdom, och företrädde på samtalet rasideologiska Nordisk ungdom.

Stockholm stadsbibliotek har nu fått mycket kritik för detta program och hur ingen inom organisationen drog i bromsen kan man verkligen undra.

December: Nu finns Världslitteraturhuset

Lördagen den första december invigdes Världslitteraturhuset i Gamlestaden i Göteborg. Vår Ingrid Atlestam skriver om invigningen:

”Då jag varit bibliotekschef i stadsdelen i nästan 30 år och dessutom var den som först kom med iden om ett världslitteraturhus så var jag inbjuden som en av invigningstalarna. Men två dagar före invigningen stoppade politikerna mitt framträdande på grund av mitt engagemang i kampen mot nedskärningarna i Kortedala bibliotek. Den formella anledningen sades vara att presidiet bestämt att bara politiker skulle invigningstala. Biblioteksledningen gjorde vad de kunde för att jag skulle få tala men förgäves.”

 

Tobias Willstedt