Etikettarkiv: Ida Holmlund

Splittrad tillvaro på skolbibliotek

En ensam bibliotekarie med 80 procents anställningsgrad. Ansvar för biblioteksverksamheten på fyra skolor, varav två med obefintliga eller undermåliga lokaler. Tydlig tjänstebeskrivning saknas, liksom lokal skolbiblioteksplan. Så såg förutsättningarna ut för Christina Degerström när hon tillträdde sin tjänst. Det här är hennes första erfarenhet som skolbibliotekarie.

Text: Ida Holmlund

En sliten kontorslokal.
Så här såg det ut på ett av biblioteken när Christina började. Foto: Christina Degerström

När Christina fick jobbet som skolbibliotekarie i Umeå kommun för fyra månader sedan visste hon inte riktigt vad det skulle innebära. Hon har stor erfarenhet från andra arbeten inom kultursektorn men hade aldrig tidigare jobbat som skolbibliotekarie. Eftersom tjänsten varit vakant under en längre tid fanns ingen som kunde göra en överlämning. I stället fick hon efter bästa förmåga efterforska, utforska och testa på egen hand – en process som fortfarande pågår. 

Hur lägger man upp bokprat kring böcker man själv inte har plockat ihop? Hur distribuerar man pinkoder till elever utan att träffa dem? Hur får man till ett samarbete med lärare utan att ha träffats och utan naturliga mötesplatser? Hur får man eleverna att hitta till biblioteket när det inte ligger i skolans lokaler?

Hur lägger man upp bokprat kring böcker man själv inte har plockat ihop? Hur distribuerar man pinkoder till elever utan att träffa dem? Hur får man till ett samarbete med lärare utan att ha träffats och utan naturliga mötesplatser? Hur får man eleverna att hitta till biblioteket när det inte ligger i skolans lokaler? Stora frågor blandades med praktiska problem i behov av lösning. 

Undermåliga lokaler

På en av skolorna Christina ansvarar för är biblioteket inrymt i en nedlagd förskola, tillsammans med musikundervisningen. Innan biblioteket hänvisades dit hade skolan planer på att placera det i skyddsrummet i källaren. Förslaget avblåstes dock eftersom det klassades som förrådsutrymme av fastighetsförvaltningen. När Christina kom till skolan för att starta upp verksamheten möttes hon av en hel del bråte, bland annat ett duschdraperi intill en gammal golvbrunn. Praktiskt på en förskola, inte lika ändamålsenligt i en bibliotekslokal. 

Problemen med lokalen är många. På vintern blir den kall och elförsörjningen brister. Musikundervisningen vägg i vägg släpper igenom mycket ljud. Det – i kombination med att dörren mellan verksamheterna har ett glasfönster – gör det svårt för eleverna att fokusera under biblioteksbesöket. Motsvarande verkar även gälla för de elever som har musiklektion. När barnen i biblioteket blir uppspelta över nyinkomna böcker distraherar det eleverna inne på musiken. Det största problemet är emellertid att lokalen ligger i en fristående byggnad.

– Läget gör att det blir en perifer verksamhet. Det är ingen som slinker förbi eller tittar in, särskilt inte på vintern när det är kallt, säger Christina.

Tidigare fungerade bibliotekets lokaler som hall för musikundervisningen och eleverna har ännu inte vant sig vid att lokalen har en annan funktion, berättar Christina. Det är fortfarande där de kastar av sig sina jackor. 

– När jag kommer tillbaka efter tre veckor [då hon arbetar på de andra skolbiblioteken, red. anm.] ägnar jag ungefär de två första dagarna till att få det att se ut som ett bibliotek igen. 

Den perifera placeringen gör det också svårt att knyta kontakter med lärare. I pandemitider blir det extra svårt eftersom skolans lilla lunchrum ofta är “fullt” med coronamått mätt. Trots svårigheterna har Christina fått igång verksamheten så pass att klasserna har börjat boka in sig för besök med utlåning och bokprat. 

Foto på Christina Degerström som ler.
Christina Degerström Foto: Daniel Nyström

Ojämlika förutsättningar

De fyra skolor som ingår i Christinas tjänst är alla relativt små med cirka 250-350 elever. Tre av dem rymmer årskurserna F-6 och en är en utpräglad högstadieskola med ett integrerat folkbibliotek på plats. Det är också där Christina har sitt kontor. Måndag till onsdag tillbringar hon på de övriga skolbiblioteken, ett bibliotek var tredje vecka. Rektorerna har kommit överens om att Christinas tid ska fördelas jämnt mellan de olika skolorna, men i praktiken är förutsättningarna så olika att det blir svårt att följa. 

En av skolorna har ett fint och välskött bibliotek, som personalen på skolan engagerar sig i och är stolta över. På en annan av skolorna saknas lokal helt. Skolan har pekat ut en lokal som skulle kunna användas tillfälligt, men den ska rivas inom ett par månader. Om – och när – någon ny kommer att byggas har Christina ännu inte fått svar på. 

I praktiken betyder detta att skolan fortsätter använda kommunens skolbiblioteksservice, vilket flera av skolorna hon ansvarar för började göra i samband med att den förra bibliotekarien slutade och ingen ny anställdes. Det är såklart ett bra sätt att garantera elevernas tillgång till litteratur men det har i praktiken försvårat för Christina att komma in i verksamheten. Att erbjuda bokprat är svårt utan att först ha varit med och planerat beställningen av boklådor.

Saknar kollegor

Utmaningarna med jobbet är många, och resurserna är, enligt Christina, alldeles för få. Sedan den förrförra bibliotekarien slutade 2018 har budgeten minskat med nästan 40 procent, heltidstjänsten har blivit en deltidstjänst och hälften av skolorna har valt att packa ihop sina bibliotek för att använda lokalerna till annat. Bristen på resurser, menar Christina, förstärker känslan av att ha ett splittrat fokus, i stället för ett samlat. Den energi som hade kunnat användas till att fördjupa och utveckla verksamheten måste nu läggas på att “släcka bränder”. I pandemitider försvåras förutsättningarna ytterligare.

– Verksamheten är skör redan från början. Det räcker med att jag vabbar på fel dag så kanske ett projekt jag planerat tillsammans med lärare inte blir av, säger Christina.

Just ensamheten i jobbet – avsaknaden av kollegor och platser för naturliga möten – är en utmaning.

– Det är svårt att bli en kollega när man sitter i ett ”uthus” och är där var tredje vecka. 

Men Christina ser också betydande fördelar med jobbet. Den stora friheten är en sådan. 

– Jag har stort inflytande över verksamheten och hur vi ska jobba. Mycket större än när man jobbar på folkbibliotek.

Eftersom verksamheten saknar både lokal skolbiblioteksplan och tjänstebeskrivning har rektorerna bett Christina att ta fram förslag på sådana. Förhoppningsvis kommer den processen bidra till att verksamheten blir mindre splittrad och samarbetet med lärare mer naturligt och kontinuerligt. Hon skulle också önska att ledningen tog ett nytt – mer dynamiskt – grepp om helheten. I stället för att tänka att alla skolor ska dela exakt lika kunde resurserna fördelas mer efter elevernas faktiska behov.

De som jobbar inom skolbibliotek behöver helt enkelt få bättre förutsättningar och rimligare möjligheter att bedriva en kreativ, ändamålsenlig verksamhet.

Christinas erfarenheter är knappast unika. I den nyligen publicerade skolbiblioteksutredningen förekommer flera liknande exempel, som också används i argumentationen för de förändringar utredningen föreslår. De som jobbar inom skolbibliotek behöver helt enkelt få bättre förutsättningar och rimligare möjligheter att bedriva en kreativ, ändamålsenlig verksamhet.

Så här blev det efter att Christina gjort om. Foto: Christina Degerström

Christina Degerström

Utbildning:
Fil.kand. x 2: Drama-teater-film (2003), Biblioteks- och informationsvetenskap. (2020)
Jobbat med tidigare: Administrativt inom scenkonstområdet med dans, teater och regionala förutsättningar i norr.
Gör en ledig dag: Allt möjligt, ärenden och drar till skogs.
Läser just nu: En ung naturälskares dagbok av Dara McAnulty.
Tips på en bra barn- eller ungdomsbok: Seriealbumet Mira #vänner #kär #ettårimittliv av Sabine Lemire.

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Umeå, biblioteksprivatiseringar och nya medlemmar – BiS milstolpar under 2018

Under 2018 har föreningen BiS varit mer aktiva på många år och det har skett parallellt med en tillströmning av nya medlemmar. Vilka var föreningens milstolpar under året?

Ny mötesplats i Umeå för att prata biblioteksfrågor ur ett vänsterperspektiv

Under 2018 etablerade sig föreningen på ett nytt sätt i Umeå.

Lokala aktivister i BiS träffades under förutsättningslösa former för att prata aktuella biblioteksfrågor och spåna idéer. BiS deltog också på Umeås Anarkistiska bokmässa.

Håll koll på BiS facebooksida för information om möten och aktiviteter i Umeå.

Omslag på bis 2018:01. På omslaget en flyttlåda med daisyböcker.

i bis #1 2018 skrev vi bland annat om MTM:s flytt till Malmö, skolbibliotek och avsaknaden av barnperspektiv i arbetet med den nationella biblioteksstrategin.

BiS tar ton om den nationella bibliotekspolitiken

I maj presenterades ett utkast till den nationella biblioteksstrategin, som ligger till grund för det slutliga förslag som ska presenteras senast den 1 mars 2019. BiS har skickat in ett yttrande som dels kommenterar de förslag som läggs fram i utkastet till en nationell biblioteksstrategi Från ord till handling, dels några viktiga synpunkter som vi tidigare har framfört och som vi anser att strategin bör ta upp. Våra synpunkter gäller i första hand folkbiblioteken.

Omslag till bis 201802.

I bis #2 2018 rapporterade Olov Kriström om queert kulturarv bland neuroser och nazister, rapporterade om vår salong om JO-besluten, och vi intervjuade bibliotekarien och romandebutanten Balsam Karam.

Samtal om bibliotek och juridik efter JO-besluten på BiS-salong

Årets salong på BiS årsmöte i mars ägnades åt bibliotek och juridik. Martin Persson rapporterade ifrån en diskussion mellan Nick Jones och Johan Hirschfeldt om hur bibliotekens arbete förhåller sig till författningen och till den diskussion om spänningen mellan olika demokratiska värden som uppenbarar sig inte minst i biblioteksvardagen.

bis omslag #3 2018

I bis #3 2018 kunde du läsa Melissa Morrone om turerna i USA om hatgrupper på bibliotek, vi skrev också om e-böcker och flera artiklar om bibliotekens barnverksamhet!

BiS motsätter sig privatiseringar av folkbibliotek

Privatiseringar av folkbibliotek tog mycket av vår tid och uppmärksamhet under 2018. Föreningen yttrade sig om frågan på många olika sätt, men minnesvärt är den här texten i DN som skickades in av Martin Persson och Charlotte Högberg från föreningens styrelse.

Sätt stopp för privata experiment med biblioteken (DN)

omslag bis 201804

bis # 4 2018 hade ett omslag inspirerat av dramat kring de högerextrema och antisemitiska gästerna på Hornstulls bibliotek. I numret kunde man läsa om biblioteksprivatiseringar, Open access och stök på bibliotek.

BiS startade ett gratis nyhetsbrev för medlemmar och intresserade

i vårt nyhetsbrev hittar läsaren nyheter, information och tips om föreningens verksamhet som kan intressera medlemmar eller dig som vill bevaka biblioteksutvecklingen ur ett vänsterperspektiv. Vi skickade ut fyra nyhetsbrev under 2018.

Tobias Willstedt

Sverigedemokraterna, barnverksamhet och biblioteksliv – vi ser tillbaka på 2018

2018 är på väg att ta slut och det kan vara läge att avrunda ett händelserikt år med lite reflektion. Vad har hänt under året, och vilka har varit de frågor som upptagit BiS och våra medlemmar och prenumeranter? Vad vi kan se rent allmänt är att föreningen har växt och vi har nu fler medlemmar än vi haft på många år. Och ämnen som har intresserat många har varit högerextremism, barnverksamhet och bibliotekspolitik på riksplanet (det var ju trots allt varit både valår och arbete med nationell biblioteksstrategi 2018).

Här kommer en lista över vilka inlägg som har varit mest lästa på vår blogg under varje månad 2018. Vilket kan stå som en sammanfattning för årets reflektioner, händelser och debatter på foreningenbis.com.

Januari: Mitt första år som bibliotekarie

Ida Holmlund tog sin examen sommaren 2016. Här delar hon med sig av sitt första år som bibliotekarie i en personligt hållen betraktelse från norra Sverige.

Februari: Arbetsmiljön och uppdraget

I svallvågorna av reportage om vardagen på våra bibliotek kommenterar DN:s ledarsida och Svensk biblioteksförening bibliotekens uppdrag. Men i diskussionen om visioner så glöms vår arbetsmiljö bort. Katie Mclains spetsiga text ”I’m not a superhero” tar oss tillbaka till verkligheten.

Mars: Miljontals Facebookanvändares data såldes ut och användes till politiska syften

I mars spreds nyheten om att data kring 50 miljoner amerikanska Facebookanvändare hade samlats in av analysföretaget Cambridge Analytica som sedan sålde dem vidare utan medgivande till Donald Trumps presidentvalkampanj 2016. BiS rapporterar om övervakningskapitalismens konsekvenser.

April: Vi behöver en riksbarnbibliotekarie!

Den pågående utredningen för en nationell biblioteksstrategi lider av en påfallande brist på barnperspektiv. Det menar Lena Lundgren som sammanfattar läget för barnbiblioteksutveckling i Sverige och önskar sig en riksbarnbibliotekarie.

Maj: Martin Persson från BiS kommenterar partiernas bibliotekspolitik

Inför valet ställde Biblioteksbladet åtta biblioteksrelaterade valfrågor till alla riksdagspartier, och Martin Persson från BiS fick chansen att kommentera partiernas svar, där särskilt Sverigedemokraterna stack ut.

Juni: Bibliotekssamlingarnas politik

Hur ska biblioteken och bibliotekarierna förhålla sig till begrepp som neutralitet i en tid av hårda ideologiska konflikter? BiS reflekterar över vad begreppet neutralitet egentligen innebär för biblioteken.

Juli: Barns delaktighet prövas på Malmö stadsbibliotek

Barnbiblioteksforskningen är inte omfattande men desto viktigare är det att uppmärksamma den forskning som görs.  Lena Lundgren skriver om Att utforma ett barnbibliotek tillsammans med barn av Barbro Johansson och Frances Hultgren, en forskningsrapport från ett projekt på Malmö stadsbibliotek.

Augusti: Vad du behöver veta om SD och kulturpolitiken

Vi kan inte glömma Sverigedemokraterna och deras intresse för kulturpolitiken, ett område som de vill förändra i grunden. Under valrörelsen fick prideflaggor som fanns uppsatta på Mölnlycke bibliotek tas ner efter krav från partiet. Förtidsröstning pågick i anslutande lokaler och SD hävdade att flaggorna var politisk propaganda.

September: Everyone Is Welcome Here

Den amerikanska biblioteksföreningens, American Library Association, uppdatering av sina riktlinjer för folkbibliotekens mötesrum gav i somras upphov till en het debatt i den amerikanska folkbiblioteksvärlden. Orsaken var att det reviderade dokumentet deklarerade att biblioteken måste välkomna hatgrupper (”hate groups”) till sina mötesrum, med hänvisning till yttrandefrihet och den amerikanska konstitutionens First Amendment. I denna text från bis kommenterade den New York-baserade folkbibliotekarien och aktivisten Melissa Morrone diskussionen och händelseförloppet kring uppdateringen av riktlinjerna.

Oktober: Låt barnen njuta av böcker utan pekpinnar

Att läsa ska kunna vara både nytta och nöje borde vara en självklarhet skriver Ellen Pavlov. Men när det gäller barnlitteraturen är det inte alltid så självklart. Barnböcker har en lång tradition av att vara uppfostrande. Till den grad att det ibland kan verka som om det är svårt att komma bort från det pedagogiska, även i de skönlitterära barnböckerna. Vad är egentligen en barnbok? Och hur skapar vi böcker som speglar världen och breddar våra verkligheter, utan att skriva barnen på näsan?

November: Vi har inte råd att vara naiva inför högerextremismen

I december framträdde Patrik Forsén på ett panelsamtal om demokrati på Hornstulls bibliotek i Stockholm. Forsén har tidigare varit ledare för nationaldemokratisk ungdom, och företrädde på samtalet rasideologiska Nordisk ungdom.

Stockholm stadsbibliotek har nu fått mycket kritik för detta program och hur ingen inom organisationen drog i bromsen kan man verkligen undra.

December: Nu finns Världslitteraturhuset

Lördagen den första december invigdes Världslitteraturhuset i Gamlestaden i Göteborg. Vår Ingrid Atlestam skriver om invigningen:

”Då jag varit bibliotekschef i stadsdelen i nästan 30 år och dessutom var den som först kom med iden om ett världslitteraturhus så var jag inbjuden som en av invigningstalarna. Men två dagar före invigningen stoppade politikerna mitt framträdande på grund av mitt engagemang i kampen mot nedskärningarna i Kortedala bibliotek. Den formella anledningen sades vara att presidiet bestämt att bara politiker skulle invigningstala. Biblioteksledningen gjorde vad de kunde för att jag skulle få tala men förgäves.”

 

Tobias Willstedt

Mitt första år som bibliotekarie

Omslag tidskriften bis 201704. En man och en kvinna med mobil- och datorskräm istället för huvud

Denna text är hämtad ur bis 2017:04

Ida Holmlund tog sin examen sommaren 2016. Här delar hon med sig av sitt första år som bibliotekarie i en personligt hållen betraktelse från norra Sverige.

allt började med en simulerad arbetsintervju. facket sa: vad gör du om fem år? jag sa: fem år är en väldigt lång tid. facket sa: det trodde jag inte om dig. jag sa: jag har alltid hoppat runt rastlösheten har blivit en vana. nu vill jag vara. bara vara. odla min bibliotekarieidentitet.

Flyttade till Kramfors släppte taget behövde handen för att känna mig fram.

nu ett år senare. ett år är en väldigt kort tid. av handskrivna listor i skrivblock på baksidor av återvinningspapper och alla dessa post it-lappar. för att inte nämna de digitala listorna. var är egentligen de där listorna när man behöver dem. för att fylla på kolla av. allt som vill göras. alla tankar som gror. långsamt betas de av men blir ständigt fler. magin på biblioteken! ett år är en väldigt kort tid. för allt som ändå låtit sig bli gjort. för alla upptåg och utflykter. när vi delade ut gratisböcker i skidbacken och på badhuset blev de lite bubbliga i kanten men barnen blev bubbliga inuti. och när jag pratade med lärarna på skolan om filterbubblor och NO-läraren sa: nu förstår jag varför min fru alltid hittar allt mycket snabbare än mig på nätet hennes värld är större än hockey. och alla sagostunder. förskolepersonalen som säger att barnen inte är så intresserade av böcker. jag som sätter mig ner och läser. barnen som säger: mer! igen! en till! schh! klara färdiga GÅ! kraften i en berättelse, lyckan i att dela. kon säger muuu hunden säger allt möjligt och pishi heter kissen. nu vet jag att trött heter khasta på dari.

Jorden stum under händerna. I början helt stum. Inga verktyg för att gräva mig igenom, inga termer för att omfatta fatta. Att det krävs lucker jord. Porös. I lucker jord kan rötter leta sig fram, ta upp syre, vatten och näring.

så småningom startar jag upp Bokfika. kunskapsteori i praktiken. hur vi lär oss av varandra delar. och en dag är Gudrun i stan och det är inte ofta Gudrun är i stan och jag tänker jag kan väl gå tidigare de kan väl gå tidigare vi kan väl sluta så jag kan gå. men så kommer de. ungdomarna. och de har famnarna öppna. den här boken har jag läst och den här och kan inte du berätta om fler. berätta om den där! och vad hette den där serien som du pratade om innan? Gudrun får vänta. några månader senare uppstår något liknande livet har kommit emellan varje rundat hörn en hulkning och jag tänker
jag orkar inte jag orkar inte jag ställer in. men stannar ändå. och de visar mig allt. allt som finns finns i det rummet. på en timme har de klippt ihop en hel boktipsfilm. förmedlat hela världen.

En bra jordstruktur har en god balans mellan andelen fast material (jordpartiklar) och hålrum med luft och vatten.

och i skolan. den där källkritiska övningen jag tänkte vi skulle göra som inte alls fungerade. jag hade tänkt alldeles för svårt. men när de frågade och frågade och varför och hur och vi förstår inte och den här länken fungerar inte och men aldrig har jag förstått så mycket. så mycket som blev tydligt för mig. kunskap som en relation ett verb. för varje fråga också ett svar. och i skolan. hen som ville ha en svår bok för hen var en avancerad läsare men ingenting jag presenterade var intressant det var nej nej nej redan vid omslaget och till slut gav jag upp. jag gav upp. jag. gav. upp. och det kom ingen fortsättning följdes inte av framgång. men en annan gång. med en annan elev. som ratade hatade allt så till slut fanns inget annat än Bokhataren kvar och det gick hen tog den i handen och gick och senare berättade läraren med soliga ögon att för en gångs skull hade hen läst en hel bok.

Tillför vatten på ett skonsamt sätt. Låt vattnet långsamt sjunka in, hårda strålar skadar strukturen i ytan.

och i skolan. när sjuorna skulle skriva egna låtar på musiken.och jag fick vara med. jag fick vara med! lyckan i text som flyter som betyder nåt. när någon kanske bara en men någon en sparar sin text. den vi skrev under övningen. viker ihop den och tar med. den lyckan.

Ett frö består av fröskal och frövita. I frövitan finns grodden med hjärtblad och anlag till roten. När grodden har kommit upp måste det finnas ljus och näring för att växten ska kunna växa vidare.

jag tänker på mina kollegor. små genier i vardagen STORA HJÄLTAR. som avkodar hemligheten varje dag. bakom ett riktigt spännande bokprat ett boksamtal som dyker rakt ner i marianergraven och bubblar upp igen på ytan. ett boktips som lockar fram ett leende och en handrörelse en harörelse. den vill jag läsa! mina kollegor som utforskar världen som förmedlar redskap och glasögon som hjälper till att få syn på oklarheter suddiga kantigheter. utrustar oss med frågor som gör det skarpt igen. mina kollegor! så varma ådror att kontoret kokar ibland. S som sprutar ur sig idéer. (jag tänker om vi
kopplar den här boken till den här texten och har du sett den här nya lärarhandledningen och vad tror du om att vi sätter ihop en temalåda?) A som alltid har tid alltid ger tid att lyssna visa testa tänka. (kom så går vi ner i källaren och tittar!) E som är konkret E som är handling E som är koppling. spindeln och nätet. innan jag hunnit önska ligger önskan på mitt bord. (jag tänkte att du säkert ville ha en sån och jag vet precis det där läste jag i den här boken och apropå näthat har du läst det här och visste du att hon snart kommer med en ny bok som också ska vara på vers.) att få dela kontor med dessa

Ljus ljus ljus!

och sagostunden jag aldrig kommer glömma. eller det som hände efteråt. den nya lilla bekantskapen i hallen. dramatiskt men genuint proklamerande jag älskar dig bara så och en kram och en önskan om hjälp med regnbyxorna. pedagogen som bara tittar på mig: och det där får man betalt för! ingenting har varit större. De späda illgröna skotten växer sig snabbt större. Snart skiftar de i djupt grönt. Stänglarna börjar förgrena sig.

Ida Holmlund

Vill du också skriva i bis om ditt första år som bibliotekarie, eller kanske det senaste året? Maila din berättelse till tidskriftenbis[at]gmail.com!

Länkar:

Prenumerera på bis

Köp lösnummer av bis