Etikettarkiv: Harry Järv

Vad Harry menade…

foto Jonas Lindkvist
Jag råkade ut för ett datorhaveri härom dagen, och tänkte då i min vånda på vad salig avlidne Harry Järv skrev om datorn contra boken.
Han hade ett exempel: en person som kastas iland på en öde ö har bättre nytta av några böcker om överlevnadskonst, än en dator som kanske inte fungerar.
Det var hans försvar för boken – att det är den bästa och mest praktiska formen av lagring av text som någonsin uppfunnits, och som inte är beroende av elektricitet, enerverande datasupport, eller någon som helst energikälla (fast en läslampa är nog bra att ha i varje fall).
Det enda jag hade sparat på datorn som var värt att bevara var f.ö. en förd dagbok några år tillbaka i tiden. Nu kanske den är borta för alltid, någon ”säkerhetskopia” hade jag naturligtvis inte sparat. Som tur är har jag en fin dagbok i kinesisk blå sidenpärm, som jag fört periodvis ända sedan 1976. Skriven för hand.

Är det inte något visst med att skriva dagbok för hand – även om man fyllt 50+?
Det vet inte minst alla ungdomar som gör det – det är nog den bästa terapi som finns, och dessutom utvecklar det språket. Jag tror Harry höll med om det också.
Mats Myrstener
mer om Harry: http://www.dn.se/kultur-noje/kunskapstorstig-jarv-laste-laxan-i-falt-1.249348

Tre koppar te

Tillbringade flera timmar i sängen på morgonen, det enda ställe man kan vara när det är så här himla kallt. I morgontidningen kunde jag åter konstatera att det finns hjältar där man minst anar det. Som amerikanen Greg Mortenson, som efter att ha bestigit Himalayatoppen K2 kom att ägna stora delar av sitt liv åt att starta skolor för barn i Pakistan och Afghanistan. Slå upp hans namn i wikipedia och läs själva!

Han har skrivit flera böcker, bland annat Tre koppar te och Stones into schools om hur fundamentalisterna i Afghanistan vill riva ner skolor för flickor. ”Varför är de här stora starka skäggiga männen så rädda för små flickor?” undrar han. ”Jo, för att pennan är mäktigare än svärdet.”
Sedan läser jag intervjuer med tio muslimer bosatta i Sverige, som verkligen ger en mer mångfacetterad bild av denna religion än den gängse Sverigedemokraterna och media sprider. En av de intervjuade är 24-åriga doktoranden Saba Saad på Karolinska institutet, en annan är 25-åriga bosniska elitfotbollsspelaren Alisa Jasarevic. Hon lever ihop med en annan kvinna, Mariette Hansson (känd från Idol som det står i SvD). Jag tänkte då på detta viktiga med manliga och kvinnliga ”frizoner”, som jag pratade om med genusforskaren Louise Waldén i en bis-intervju. Uppenbarligen fungerar idrotten som en sådan.
Tillslut läser jag ännu en nekrolog om Harry Järv, av kulturjournalisten Anders Björnsson. Han berättar om när hans eget bibliotek brann upp för tio år sedan, och gamle vännen Harry ringde och sa: ”Kom hem till mig och ta vad du vill ha. Strindberg är jag ju redan färdig med.” (Han hade då bibliograferat en stor bok om Strindbergsfejden 1910-12.)
Biblioteket innehöll ca 14.000 volymer i den lilla lägenheten på Kungsholmen i Stockholm, men Järvs inställning till böckerna var osentimental. Hade han inte användning för en bok så åkte den ut! Nu har hela biblioteket skänkts till hans gamla gymnasieskola i Vasa i Finland.
I boken Mänsklighetens minne skriver han också om en lustig episod när två tjänstemän på KB blev så osams att de gick ut i Humlegården för att göra upp, ”med knytnävarna”. Harry tyckte tydligen det var uppfriskande. Kontroverser rensar luften och ska inte sopas under mattan.
Vi behöver nog fler sådana hjältar inom biblioteksvärlden. Man kan inte bara slita i det tysta år efter år, utan att kräva något igen av kommun och politiker. Ta fram knytnävarna istället för att gömma dom i kjol- och byxfickorna! Eller gör som madame Ramotswe i Gaborone. Men då krävs det tre koppar ”bush-tea”, minst!
Mats Myrstener

Harry Järv död

Jag läste i dn.se att Harry Järv avled den 21/12. Jag hade förmånen att träffa Harry några gånger för intervjuer, senast för två år sedan, i samband med publiceringen av den tjocka antologin Mänsklighetens minne – en stor hyllning till böcker och bibliotek i historiens ljus – recensionen av boken publicerades i bis förra året.

Harry Järv arbetade många år på Kungliga biblioteket som chef för handskriftsavdelningen. Han var översättare och tidskriftsredaktör, och förlorade ena benet i finska vinterkriget, något som skildras i filmen Framom främsta linjen.
Han var anarkosyndikalist och övertygad demokrat, särskilt engagerad för Tjeckoslovaiens kamp mot kommunismen. Han bidrog utan tvekan till att göra KB till en verkligt öppen institution efter andra världskriget. Han blev 88 år.
Se mer om Harry genom att söka på ämnesordet i kolumnen till höger.
Mats Myrstener

Hemma hos Harry

Hemma i lägenheten på Fyrverkarbacken hos 87-årige Harry Järv, f.d. biblioteksråd, krigsveteran, tidskriftsredaktör, författare, översättare m.m., trängs 14.000 volymer böcker. De ska skänkas till läroverkets i Vasa bibliotek vid författarens död, staden där han själv gick i skola, uppväxt i Korsholm utanför Vasa. Det finns knappast en meter av den lilla lägenheten som inte bebos av böcker, några av hyllorna är t.o.m. konstruerade så att de hänger fritt från taket, ungefär som Babyloniens hängande trädgårdar.
Varför samlar man böcker i datoriseringens tidevarv? Jo för att böckerna, som det står i den antologi som Harry Järv varit med om att redigera, är ”mänsklighetens enda tillförlitliga och bestående minne”. Den handlar om skriften, bokens och bibliotekens historia, från urminnes tider till idag. Bland författarna i den 866 sidor tunga (2,5 kilo) volymen utgiven av förlaget Schildt i Helsingfors, finns bibliotekschefen och historikern Erik Carlquist, docenterna Lars Hartman och Jan Hjerpe, professorerna Sture Linnér och Göran Malmqvist, Lars Munkhammar från Uppsala UB, förre riksbibliotekarien Lars Tynell, och historikern Michael Nordberg.
Dessutom ingår texter av och om Valfrid Palmgren, poeten Goethes bibliotek, 1600-talsbibliotekarien Gabriel Naudé, filosofen och bibliotekarien Leibniz, Victor Hugo, som på artonhundratalet konstaterade att ”boken kommer att döda byggnaden”, dvs boktryckarkonsten sprider det fria ordet, och dödar därmed kyrkans makt över det förslavade folket. Biblioteksteoretikern Ranganathan (1892-1972) konstaterade i sin epokgörande bok The five laws of library science (1931) att man skall ”tjäna läsaren med uppmärksamhet och ödmjukhet”, och att den serviceinriktade bibliotekarien alltid ska hålla sina ”kunskaper aktuella”, för ”Böcker är till för att användas”, och ”Böcker är till för alla [låntagare]”, oberoende av kön, ålder, utbildning, ekonomisk eller social ställning.
Boken avslutas med en essä av Umberto Eco, ”Bokens framtid”. Harry Järv, som valt bokens illustrationer, pekar på en teckning av en man som landar på en obebodd ö och där finner en hyllmeter utvalda böcker. ”Att läsa på en datorskärm är inte detsamma som att läsa en bok”, skriver Eco. Järv påpekar skrockande av skratt att för den skeppsbrutna människan (även i det 21 århundradet) är en dator värdelös på en öde ö. En bok om självhushållning är betydligt bättre.
Järv tillbringar numera sin tillvaro med att bl.a. åka runt och ge föredrag, snart ska han till uppväxtstaden Vasa. En finsk stad på 55.000 invånare där man valt att bygga både ett nytt stadsbibliotek och ett högskolebibliotek.
Harry Järv är en förkämpe för det antiauktoritära, för republik, syndikalism, och för yttrandefrihet. Han säger att han lärde det redan som ung officer i finska armén under vinterkriget 1941. Någon blåögd pacifist är han inte. Men arméns kadaverdisciplin föraktar han. Bara där befäl och meniga soldater stod på jämbördig fot och visade varandra ömsesidig respekt, fungerade samarbetet
Inte illa av en man som under större delen av sitt liv levt ”stans pede in uno”, som det står på hans ex libris, dvs ”på ett ben”!

Mats Myrstener
Antologin Mänsklighetens minne : en bibliotekshistorisk antologi, recenseras i kommande nummer av bis.