Etikettarkiv: Göran Tunström

De inlåsta språken

”Men språket fortsätter ju att födas så länge man lever. Det nybildades i dessa arbetssituationer, det nybildades, när jag om kvällen satt vid elden och kände den annalkande hösten komma. När de fattiga tjuvarna kom smygande om natten för att stjäla druvor, säd eller ett överblivet bröd och vi var tvungna att gripa in, då borde hela ens språk fått en möjlighet att växa, begreppen att sättas ifråga.

Jag hade behövt hela mitt språk för att se.

Var det likadant med mina kamrater? Naturligtvis var det så. I hela landet teg man. Höll sitt språk inlåst. Detta var de tysta ryggarnas land. De stängda munnarnas åkrar.

På det här sättet skulle det fortsätta tills vi en dag blev så fyllda av intryck, av omöjliga situationer och tänkbara handlingar, att vi sprängdes. Och över hela landet skulle språket välla ut.

Någon skulle en dag komma och skjuta undan riglarna.”

ur Göran Tunström: Ökenbrevet (1978). Nedtecknat av Mats Myrstener. Bild: timeslive.co.zaBild

Som ett bibliotek är min älskades själ

Däckad av en otäck förkylning har jag sträckläst Rolf Alsings Tunströmbiografi Prästunge och maskrosboll (2003), som jag fann förvånansvärt välskriven och full av litteraturvetenskap-
liga iakttagelser. En dikt som refereras, ur denne otroligt fine värmlännings rika produktion är denna:
Som ett bibliotek är min älskades själ
men hon rör sig som en hind
Ögonen är Platons skrifter
Angelos Majsång är hennes läppar
Över tungspetsen rör sig Amor och Bacchus
och Georgican med sina goda råd
för lantbruk och biskötsel är hennes bröst
doftande av timjan och lavendel

Kan det sägas bättre?
Mats Myrstener