Etikettarkiv: demokrati

Bibliotek, internet och demokrati

Nyligen publicerades undersökningen Bibliotek, internet och demokrati om svenskars digitala kunskaper.

Syftet med undersökningen var att ta reda på mer om allmänhetens inställning till och kunskap om digitala områden som berör sociala medier, integritet och säkerhet på internet. Även allmänhetens syn på tidningar och villigheten att betala för nyheter på nätet var ämnen för undersökningen som utfördes av Novus på uppdrag av Svensk biblioteksförening och Kungliga biblioteket.

Hur ska man då sammanfatta innehållet i Bibliotek, internet och demokrati? Undersökningen tyder på att det finns mycket som svenskarna inte har koll på – exempelvis säkerhetsfrågor online, ägandeförhållande och nätneutralitet. Ålder och utbildning spelar stor roll för kunskaperna, vilket kanske inte är så förvånande för dem som har läst annat underlag om hur det står till med digital delaktighet i landet, eller har praktisk erfarenhet av att jobba med frågorna.

Vad gäller den delen som handlar om dagstidningar och nyheter bakom betalväggar, så visar den på att de som väljer att prenumerera på en dagstidning är i minoritet. Och de flesta som väljer bort dagstidning, eller betallösningar, anger att de tycker att det finns tillräckligt många gratisnyheter på nätet. Samtidigt uppger två av tre att de blir stoppade av betalväggar en eller flera gånger i veckan – bland de som ser sig som digitala är det så många som tre av fyra. Helt enkelt är det många som hade velat läsa mer, men de tycker helt enkelt inte att det är värt att betala för det. Det framgår inte i den här undersökningen hur kopplat detta är till klass, men de som har studerat användningen av digitala prenumerationstjänster vad gäller video på internet (exempelvis Netflix) har konstaterat att användningen av dem i mycket avgörs av inkomst (de som inte har råd prenumererar inte på tjänsterna helt enkelt).

Illustration: Stellan Klint

Det är också intressant att omkring varannan person svarar att det sämsta med internets utveckling är näthat och hot, svårigheten att veta vilka källor man kan lita på och att det finns så mycket desinformation och propaganda.

Informationen i undersökningen är inte nya kunskaper eller främmande perspektiv för oss som arbetar med biblioteksverksamhet tror jag, utan snarare vardag. Enligt bibliotekslagen ska biblioteken främja demokrati och fri åsiktsbildning och folkbiblioteken också verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet. Folkbiblioteken gör idag detta både genom att hjälpa sina besökare med enklare problem på plats och genom mer proaktiva folkbildande aktiviteter där deltagarna i folkbibliotekens verksamhet kan bygga upp sin kompetens i de här frågorna tillsammans med bibliotekets personal. Möten med grupper som har dåliga kunskaper om internet, och som har svårigheter att värdera nyheter och källor är vanliga.

Novus frågar också hur det står till med kunskaperna om bibliotekslagen. Nästan sex av tio känner till att svenska bibliotek har en lagstadgad uppgift att främja demokrati och fri åsiktsbildning, men en stor andel vet ej.

Läs mer

Tobias Willstedt

Om bildning och demokrati

(Några anteckningar vid läsandet av antologin Om Bildning och demokrati : nya vägar i det svenska folkbildningslandskapet (Erling Bjurström och Tobias Harding, red.). – Stockholm : Carlsson, 2013.)

Demokrati=ett positivt laddat värdeord, ett ”honnörsord”.

Bildning? Överspelat, bortglömt, inaktuellt? Antikverat, förlegat? En arkaism, konservativt? (jfr ”en bildad man”, den ”bildade medelklassen”, fortf. aktuellt på 1930-talet, försvann när S fick den politiska makten). Bildningsbegreppets försvinnande kan idag jämföras med vad som kallats ”demokratins kris”. Varför? Därför att demokratin förutsätter en viss demokratisk och kulturell ”bildning”. Men vad lägger vi in i begreppet? Idag talas i Bolognaprocessen inom EU:s högskolor mer om ”anställningsbarhet” (employability), en instrumentell term. Bildning, eller ”allmänbildning”, har försvunnit, begreppet angreps särskilt starkt på 1970-talet, för att det stod för något konservativt och elitistiskt.

”Som bidrag till formandet av det moderna samhället har både demokrati och bildning sitt ursprung i återupprättandet av antika ideal. Samtidigt förenades dessa ideal med upplysningstidens framtidstro (1700-talet). Och så småningom även med revolutionära ideer om att en fullständig demokratisering förutsatte ett radikalt brott mot det förflutna”. Upplysningstidens demokratiideal hade ofta drag av utopism och orealism. Ellen Key påpekar detta, men var själv influerad av det, liksom Valfrid Palmgren.

Kamp om tolkningsföreträde mellan kons, lib, soc, religiösa, o andra grupperingar. Grundläggande i västeuropa var det Habermas kallat den ”borgerliga offentligheten” med  medborgerliga fri- och rättigheter, allmänna val, fri press, mötesplatser etc. (idag sker mycket av dessa möten på nätet).

Människan är formbar och kan utvecklas på ett positivt sätt, också intellektuellt (von Humboldt). Humanismen, nyhumanismen. ”Cultura”=odling. ”Själens odling” som Ellen Key säger. Man sökte ”sanningen”, och universiteten skulle stå fria från kyrka och stat enligt von Humboldt. Geijer kallar det ”levande grund för handling”. Men vägen dit kunde vara olika (se ovan). J.H. Pestalozzi, den schweiziske pedagogen, påverkade synen på fri bildning i Rousseaus anda, på begreppet Volksbildung, som var ett demokratiskt ped. begrepp. Olikheten i bildningsgrad var ett klassmärke, påpekade Ellen Key.  I England lanserades begreppet ”education of the people” av lord Henry Brougham. I sv.övers. ”Om folkbildning” 1832. Jfr med Bourdieus begrepp ”kulturellt kapital” och ”ekonomiskt kapital”.

Palmgrens motstånd mot den ”underhaltiga [underhållnings]litteraturen”, påverkad av engelsmannen Matthew Arnold, förf och skol inspektör. Kulturen utmålades av Arnold som den andliga kraft som skulle överta religionens roll i samhället på 1900-talet. Herbert Spencer på 1860-talet menade dock att inte bara själen, utan även kroppen behövde fostras, t.ex. med sträng Ling-gymnastik. 5-årig värnplikt infördes i Sverige 1812 för män från 21 och uppåt. Bildning kunde i början av 1900-talet ses som en motkraft mot industrialismens skadeverkningar, och modernitetens förytligande, så hos Key eller Vitalis Nordström. Key önskade 1906 att ungdomsrörelsen skulle bli en ”bildningsrörelse”. Nyhumanismen stod för ett idealistiskt tänkande (med rötter i romantiken) som fick mycket stryk när rösträttsrörelsen med mer nyttoinriktat tänkande (Rickard Sandler m.fl.) slog igenom. Bildningsfrågan blev en ”skol- och utbildningsfråga” inriktad på inte minst bråkig ungdom. Moral, dygd och karaktär blev viktigt.

Flera nya utredningar tillsattes i ungdomsfrågan under 1930-talet. De framlades på 1940–talet. Ungdomens fritid blev viktig. Mer praktik än teori. Föreningsstöd viktigt, idrott, studiecirklar, hobbies. Den filosofiska [kritiska] sidan försvann. Vuxenlivet innebar ansvar, det krävde fostran, ideal. En debattör som E.Hj. Linder ifrågasatte denna instrumentella syn på bildning i boken (1962) Bildning i det tjugonde århundradet. Samma år kom Bengt Nermans plädring för en mer demokratisk kultursyn som inte såg ner på populärkulturen. Bjurström kallar det en ”fritidssocialisation”.

Folkbildningens plats idag är svävande. Kultur, fritid, eller skola? På 1970-talet handlade folkbildningen mycket om själens fostran, sedan dess har underhållning fått allt större plats i våra liv. Idag saknar du kulturellt kapital om du inte följer vissa populära TV-serier, eller vad som händer på nätet. Traditionella bildningsideal började försvinna redan på 1960-talet, när Sverige amerikaniserades kraftigt. Ordet ”bildning” har lämnat ett mentalt tomrum efter sig. Donald Broady försökte på 1980-talet i tidskriften KRUT väcka nytt liv i begreppet (jfr BiS antologi Boken åter i centrum).

Idag talas om New social movements, inom miljö och politik. Folkbildningsbegreppet marginaliseras alltmer. Kan det översättas till en ny tid? Idrotten lät sig snabbt kommersialiseras, inte lika lätt med kulturen? Jo, viss kultur (TV, bio). I England startade Tony Blair ett Departement for culture, media and sport, där kommersialiseringen var stark. Man talar i kommersiella termer om kulturen som den ”kreativa sektorn”. Den offentliga förvaltningen präglades också från 1990-talet av det am. begreppet New Public Management, där kommersiella krafter inbjöds, de offentliga utgifterna skulle slimmas och skäras ner, vilket kombinerades med sänkta skatter. Också media avreglerades. Medias ”public service” tappade delar av sitt folkbildande ansvar.

Den nya aktiebolagsformen saknar demokratisk legitimitet. Även ideella s.k. Non governmental organizations spelar på samma kommersiella marknad. Folkbildande inslag i samhället finns kvar (familjens och skolans ”fostran” av ungdomar) men mer som ”motrörelser”. Man talar inte gärna längre om att skolan ska ”fostra” (det anses nog föräldrarna få sköta om), inte heller om samhällets skyldigheter. Inte heller om att ”bilda” sig intellektuellt. Även underhållning kan ur en aspekt vara bildande, dvs om man ser på den med ett kritiskt öga.

Bildning går ett steg längre än bara utbildning. Den ser till hela personen, till både kropp och själ. ”För att förstå sig själv måste man förstå andra” (Bernt Gustavsson). Hänv. till am. pedagoghistorikern Martha Nussbaum. Bildning som en resa, i teorin men även till andra platser på jorden. Att införliva det obekanta med sig själv. Hegel talar om detta i Andens fenomenologi (1807). Marx, Simone de Beauvoir (kvinnan ”det andra könet”), Franz Fanon om den kolonialistiska retoriken. Kulturer som kolliderar hybridiseras (Homi Bhabha) och därigenom skapas ett kulturellt ”tredje rum” Det är mer än bara ”mångkulturellt” – ”det är ett rum där helt andra [och nya] positioner kan utvecklas”. ”Den kulturella hybridiseringsprocessen ger upphov till något helt annorlunda”, mer problematiserat, konstverk som romanen Ett öga rött eller filmen Äta, sova, dö. Salman Rushdie gestaltar hybriditeten i Satansverserna. Även Bayed Salihs (Sudan) Utvandringens tid, som är en replik till Conrads Mörkrets hjärta. (Folkbildningen har idag blivit ”individualiserad”, dvs du får själv ta ansvar för att aktivt bilda dig, samhället gör det inte åt dig.)

Gene Sharp, am. statsvetare har kommenterat demokratistriderna i Östeuropa och Nordafrika på nätet. ”Global bildning” måste ta hänsyn till både det universella, och till det individuella, det partikulära. ”The capability approach” (Nussbaum, Amartya Sen) är att utveckla ”förmågan att delta i demokratiska processer i [t.ex.] tredje världen”. För detta är folkbildande insatser fortfarande avgörande. Där har alla typer av bibliotek fortfarande en given plats.

Mats Myrstener 

You can´t be neutral on a moving train

Kära Internet. Jag älskar dig som oftast. Du är mitt vardagsrum, min kvarterskrog, mitt bibliotek, min dagbok, mitt fotoalbum, mitt torg, min anslagstavla. Du är min skola. Du är min trädgård. Du ger mig bekräftelse. Klick. Klick Klick.

Du är frihet och yttrandefrihet också. Faktiskt.

Image

(Bild av Ellen Ekman, ur Zeldatidningen)

Ibland undrar jag dock om vi verkligen förstår vad vi har i våra händer. I våra smartphones, laptops, surfplattor. Om vi verkligen har kunskap och mognad till att hantera det, insikt om vilken kraft och potential det har. Att avfärda Internet som teknik och facebookskit är att kasta in handduken till vårt viktigaste demokratiska system. Släng ditt röstkort. Gå och lägg dig.

Internet är ingenting utan de människor som skapar, interagerar, klickar, skriver, delar osv. Människor skapar innehållet på Internet. Människorna sätter agendan. Därför går det också att påverka Internet. Som med världen i allmänhet så finns både det goda och det onda där. The Conference hade detta som tema i år och det märktes. Entreprenörvibbarna vevade inte lika snabbt, utan det handlade mer om hur vi kan göra världen till en bättre värld med Internet och teknik. Det överraskade mig.

Det går att göra något med Internet. Med egen kraft använda det för att mobilisera. Att ge sig själv en röst. Få sin röst hörd. Göra skillnad. Förändra systemet. Detta pratade Lina Thomsgård och Marcin De Kaminski i deras session ”Change making”.

På Internet kan du också använda din makt och kunskap till att förstöra någons liv genom att trakassera, smutskasta, förnedra och skapa rykten. Trolls, eller internettroll i svensk översättning, är människor som skriver hatfulla kommentarer och diskussionsinlägg, ofta med rasistiska, sexistiska eller homofoba motiv. Ofta är de anonyma. Ofta får de andra med sig. Ofta vill de bara provocera. Ofta vill de bara känna att de får sin röst hörd. Ofta är det män som attackerar kvinnor, queers, transpersoner, eller människor med annan bakgrund än normen. Ofta blir det fördjävligt för den som utsätts.

Laurie Penny, Kate Miltner och Anita Sarkeesian pratade modigt om detta i deras session ”Online Harassment, What Drives it and How it Lowers Visions” och det lämnade ingen oberörd. Det är fruktansvärt vad dessa kvinnor har blivit utsatta för, och de är långt ifrån ensamma. I våras läste svenska kvinnliga journalister högt upp det näthat som de dagligen lever med, se det på youtube.

Men vad som är värst är att deras röster tystnar. När ens hem blir bombhotat börjar du såklart fundera på om det är värt det? Vilket värde har yttrandefrihet, till vilket pris? Chelsea Manning (tidigare Bradly Manning) dömdes i dagarna till 35 års fängelse för att ha offentliggjort hemligt militäriskt material till Wikileaks. Bland annat en film från 2007 när amerikanska soldater skjuter civila och journalister i Bagdad samtidigt som de säger ”döda de djävlarna”. När Manning fått sitt straff bestämt sa hon  ”Jag kommer att avtjäna mitt straff med vetskapen om att man ibland måste betala ett högt pris för att leva i ett fritt samhälle”.

Lurkers är ett begrepp för människor som befinner sig i ett socialt nätverk på Internet men som inte aktivt agerar i det utan bara observerar. Ibland tänker jag att det är farligt beteende. Farligt för Internet. Farligt för demokratin. Farligt för idén och visionen om ett jämställt samhälle. Så sluta lurka och börja agera. När någon blir utsatt för hatbrott på Internet, titta inte bara på utan agera också. Civilt kurage gäller även här.

Andrea Hofmann

Socialistiskt Forum 2011

Lördag 19 november hölls för tionde året i rad Socialistiskt Forum på ABF-huset i Stockholm. Under en dag är hela huset fullt med föreläsningar, workshops, filmvisningar, teater, bokbord och musik som allt ämnar till att föra vår progressiva politik framåt. BiS var givetvis där och min magkänsla var att det var mer folk i huset än det någonsin varit innan. Trots hård blåst från höger finns det fortfarande ett stort intresse för socialistisk idédebatt.

Själv så hann jag med att gå på ett par seminarier under dagen. Ett av dem var ett Idésamtal om demokrati med socialdemokraterna Bengt Göransson och Lena Sommestad, Mattias Svensson från nyliberala magasinet Neo och Jesper Nilsson från vänsterradikala tankesmedjan Konflikt. Många ämnen kom upp men givetvis var frågan om valfrihet i välfärden brännande i efterdyningarna av skandalerna hos vårdkapitalisterna Carema. Panelen var alla ense om problematiken i vår nuvarande ordning även om Mattias Svensson ändå försökte frammana en bild av den gode entreprenören, närmast en hjälte, som utvecklar välfärden och bara kan existera om vi öppnar det offentliga för privat drift. Valfriheten är inom vård och skola är ju en förutsättning för att denne hjälte skall få finnas – Bengt Göransson kontrade dock med att det inte går att reducera stora kollektiva frågor till den enskildes val. Vad gäller skola och vård är det så pass viktiga frågor att alla måste få vara med att välja och påverka utvecklingen – nu frånsäger vi oss den möjligheten genom att släppa in välfärdskapitalister och reducera allt till val på individnivå. Skolan är inte enbart till för den enskilde – den har en samhällsuppgift.

Det som var uppfriskande med panelsamtalet om demokrati var att samtliga verkade tro på politikens möjligheter – det går att välja och prioritera och tillsammans skapa ett bra samhälle.

En hinner ju inte gå på alla seminarier på en dag och framförallt har ju inte alla intresserade möjligheten att komma till ABF-huset. Men nu är det ju så bra ordnat att ABF har ABF-live där ett urval av de största seminarierna är filmade och upplagda. Ta en titt här. Tyvärr har inte idésamtalet om demokrati blivit upplagt i detta nu när jag skriver detta, men förhoppningsvis kommer det att ske senare då det fanns flera intressanta trådar att nysta i utöver valfrihetsfrågan.

Tobias Willstedt