Etikettarkiv: Cervantes

Gamla och nya bibliotek i Stockholm

Stockholms läsesalong har återuppstått läser jag idag i Svenska Dagbladet. Det första biblioteket med det namnet var ett kommersiellt lånebibliotek grundat 1866 som först bara vände sig till kvinnor. Namnet upptogs igen 1971 när Läsesalongen i det nya Kulturhuset vid Sergels torg blev en filial till Stockholms stadsbibliotek. Idag ingår det bara, på gott och ont, som en del av kulturhusets hela stora administration, och har nog mist sin betydelse som centralpunkt för läsandet i Stockholms innerstad.

Den ”nya” läsesalongen (Läsesalongen Pilen) är inget kommunalt initiativ, utan en sammanslagning av två äldre bibliotek, det spanska kulturinstitutet Instituto Cervantes, och det tyska Goethe-institutets bibliotek. Läget är centralt, Bryggargatan 12A, en tvärgata till Vasagatan nära Stockholms centralstation. Namnet kommer av att här, i de nu rivna Klarakvarteren, en gång låg en känd litterär restaurang, där Nils Ferlin påstods ha dansat på bordet medan Evert Taube ackompanjerade på luta.

Man kan också påminna om att Finlandsinstitutet på David Bagares gata, nära Kungliga biblioteket, har ett fint bibliotek, som också lånar ut sina finska böcker på fjärrlån. Det finns alltså ett stort antal bibliotek inom tullarna i Stockholm, även om många av dem knappast är folkbibliotek.

1921, sju år innan stadsbibliotekets tillkomst, fanns 17 folkbibliotek i centrala Stockholm, plus det kommersiella Stockholms läsesalong, och Kungliga biblioteket, som före 1928 fortfarande kunde låna ur sin svenska samling till hemlån. Dessutom ett stort IOGT-bibliotek och en rad mindre specialbibliotek. Förmodligen fanns lika många biblioteksband/invånare i centrala Stockholm 1939 som det gör idag. Utlånen har visserligen ökat, men befolkningen ännu mer. Vi får väl tacka skattebetalarna i Spanien och Tyskland för den nya läsesalongen, i sann Europaanda.

När vi ikväll besökte det lilla tunnelbanebiblioteket vid Östermalmstorg så tänkte jag på att det kanske är tur att besökarna minskat så pass mycket till folkbiblioteken som statistiken visar på. Vid den bokrelease vi besökte var det kanske hundra personer i biblioteket, och då var det verkligen fullt. Skulle allmänheten VERKLIGEN upptäcka biblioteket så skulle trycket förmodligen bli så stort att man fick slå igen.

Jag tänker då på vad Bengt Holmström skrivit om hur Malmö fick sitt stadsbibliotek 1905. Det låg då på övervåningen i restaurang Tunneln, en av grundarna var stadens nykterhetsförening, lite komiskt med tanke på att det på restaurangen knappast serverades alkoholfria drycker. Styrelsen för biblioteket tvekade länge om man skulle göra reklam för sin verksamhet, så som man gjorde i föregångslandet Tyskland. Svaret blev tillslut nej, med motiveringen att det då skulle komma så mycket folk att de knappa resurserna knappast skulle räcka till.

Så kunde det låta då. Men det är ju över etthundra år sedan!

Mats Myrstener

Riddaren av den sorgliga skepnaden

Vi har i vår litteraturcirkel på jobbet just avverkat en av litteraturens verkliga klassiker, Cervantes mångordiga tvåbandsroman Don Quijote (Quixote), vars första del utkom 1605. Fantastiskt rolig och språkligt vital, trots över 400 år på nacken. Sedan 2001 finns en härlig nyöversättning, av Jens Nordenhök, i en praktupplaga på 900 sidor med introduktion och kommentarer och med Gustave Dorés berömda illustrationer.
Den har kallats den första ”moderna” romanen vilket nog är sant. Föregångarna i genren handlade mest om ädla riddare eller kärlekskranka herdar, men den galne Don Quijote skiljer sig mycket från dessa idealiserade förebilder. Romanen är brutalt realistisk och dåtidens Spanien avslöjas i all sin skröplighet. Riddaren av den sorgliga skepnaden kan ses som en skildring av den moderna människans kamp mot verkliga och inbillade väderkvarnar.
Själv känner jag mig ofta som en sådan.
De burleska inslagen i romanen står ofta hans väpnare, bonden Sancho Panza för. Utan Sancho hade riddaren knappast överlevt en dag under sina många äventyr, där hans idealism luras, hånas, kläs av inpå bara kroppen, och rullas i tjära och fjädrar till skratt och förnöjelse för hans omgivning.
Författaren levde själv ett äventyrligt liv, deltog i slaget vid Lepanto mot turkarna, satt sju år i fångenskap hos sjörövare i Algeriet, och levde sedan som skatteindrivare i Andalusien.
Parallellt har vi läst Eduardo Galeanos Latinamerikas öppna ådror, som utspelas vid samma tid, 1500- och 1600-tal, när spanjorerna ”koloniserade” Latinamerika, och bl.a. närmast utrotade hela indianbefolkningen på kontinenten. Också en klassiker som bör finnas på varje välsorterat folkbibliotek.
Cervantes dog 1616, faktiskt samma år som William Shakespeare.
Mats Myrstener
(bilden kanske den mest berömda illustrationen, av Pablo Picasso)