Precis som hos Alice i underlandet så kommer huvuden att rulla och beblandas med tjockoljan i den förstörda mexikanska golfen. Men blir det BP-chefens eller någon ur Obamas administration?
Håkan Arvidsson i SvD idag menar att USA:s skuld i ”riskprojektet” att borra olja på för djupt vatten är minst lika stor som BP:s. Men han tippar på att Svanbergs huvud sitter löst. Just för att politikerna i Washington inte vill erkänna sin egen skuld i katastrofen. Det är som Blå Tåget sjöng en gång i Staten och kapitalet: ”Den ena handen vet precis vad den andra gör.”
”Drevet jagar nu BP:s chefer och ägnar inte mycket tid åt att begrunda att det inte bara är inom [förtetags]ekonomin man är fixerad vid vinsten. Det är man också inom politiken och det gäller kanske i synnerhet den politik som bedrivs inom den demokratiska statens ramar”, skriver Arvidsson, universitetslektor med ett förflutet inom den marxistiska 68-vänstern.
Mats Myrstener
Etikett: Carl Henrik Svanberg
Kategorier
Hört i luren
”Small people”, småfolk? Ja, vad menade han egentligen?
När jag talade med min bror i Skellefteå i morse kom vi in på en av 60-talets skivhits, ”Simon Smith and his amazing dancing bear”, av Randy Newman, insjungen av Alan Price, från början organist i Animals (och den som nedtecknade House of the rising sun, en gitarrplågare för de som skulle lära sig spela detta stränginstrument).
Randy Newman, denne fantastiske låtskrivare, skrev också en sång som hette ”Short people”. Den handlade, tror jag, om ”trångsynta människor”. Men de som retades upp var en organisation i USA för ”kortväxta”, vilket inte är detsamma som ”dvärgar”.
Nog om detta. ”Småfolk” i Sverige var förr den vanlige enkle löntagaren, arbetaren, backstugsittaren, torparen, stataren, lantarbetaren. Det användes i politisk retorik, inte minst av socialdemokraterna, på 1940- och 1950-talet. Sen blev det ”folkhem”, alla var plötsligt lika mycket värda, och ordet ”arbetarklass” blev närmast ett fult tillmäle. Fortfarande är ”klass” något skribenter skyggar för (men det är på väg tillbaka).
Men småfolksbegreppet lever tydligen kvar, åtminstone inom näringslivet Och nog är ordet ”small people” en riktig klassmarkör. Inte minst i USA har det tagits illa upp, där är man mindre än här benägen att tala i klasstermer. Vår svenske BP-direktör råkade alltså ut för en språklig kulturkollision som han nog lär få äta upp så länge han lever. En verbal groda som knappast lär bli någon prinsessgemål, hur mycket sagans prinsessa än anstränger sig (för att anspela på dagens stora händelse!).
Mats Myrstener
BiS 