Tag Archives: btj

Tala med barnen!

bis omslag 201702

Denna recension är hämtad ur bis 2017:02

BTJ Förlag har i många år gett ut en serie boktipsfoldrar med rubriken ”Tala med barnen om …” De handlar om alla slags ämnen, de stora frågorna och mera konkreta, och inleds av vad som numera kallas en ”essä” skriven av någon expert. Förlaget har regelbundet samlat ihop ett antal foldrar i bokform och nu har Nya Tala med barnen: essäer för samtal med barn 2013−2016 kommit ut med 14 kapitel, varav två nyskrivna.

Boken innehåller två avdelningar, ”Litteratur, litteracitet & (hög)läsning” samt ”Aktuella samhällsfenomen”. Det ska sägas med en gång: foldrarna och böckerna erbjuder bra ingångar till en rad angelägna ämnen både genom texterna och boktipsen. De är användbara hjälpmedel i det uppsökande och lässtimulerande arbetet. Med foldrarna kan biblioteken erbjuda behändiga och snygga lästips, långt från de hemmasnickrade som bibliotekarierna förr lade ner mycket tid på att sammanställa, med blandade resultat. Med det sagt så kan man ändå fundera över både upplägget och innehållet i den nya boken.

tala med barnen

Nya Tala med barnen: essäer
för samtal med barn
2013−2016.
(2017). Lund:
BTJ förlag.

Ett kapitel pläderar för högläsning i förskolan (enligt rubriken, men det tar även upp högläsning i hemmet) och sammanfattar på ett enkelt sätt argumenten för högläsning och listar viktiga fackböcker i ämnet. Ett annat behandlar kortfattat och allmänt dyslexi med några tips på lättillgängliga texter om dyslexi. Några har snarare karaktären av metodtips, till exempel”Bokhunden” och ”Manga”. ”Bokklubbar på bibliotek” av Paula Högström (”Prickiga Paula” på stadsbiblioteket i Växjö) ger högst handfasta råd om hur folkbiblioteket kan arbeta profilerat med bokklubbar, men hade tjänat på mera utrymme för bakgrund, förutsättningar och reflektioner kring arbetet. Efter metodtipsen är temat aktuella samhällsfenomen, nämligen ”Terrorism”, ”Sorg”, Näthat”, ”Hen”, ”Klimat och miljö” och ”Växa upp i familjehem”. Innehållet är som synes högst disparat och frågan är vad man tjänar på att samla dessa essäer i en bok. Att foldrarna har en uppgift att fylla är uppenbart, men till vilka förmedlare vänder sig denna samling av texter och boktips? Det skulle vara intressant att veta hur biblioteken använder böckerna.

Att kalla de inledande texterna för ”essäer” är väl ett sätt att försöka lyfta nivån på introduktionerna. Det är ett begrepp som lovar mer än vad dessa introduktioner håller. Flera av de tidigare sammanställningarna hade underrubriken ”litteraturvägledningar” eller ”angelägna ämnen belysta i barnböcker” och de täcker bättre vad det handlar om. (Det är dock bra att litteraturtipsen även tar upp vuxenböcker.) Jag tror att förlaget skulle tjäna på att definiera tydligare målgrupper och strama upp ämnesindelningen. Att tala med barn är alltid viktigt och hjälpmedel som underlättar samtalet behövs!

Lena Lundgren

Länkar:

Prenumerera på bis

Skarp kritik mot nedmonteringen av Internationella biblioteket

nypl-digitalcollections-510d47df-e4a2-a3d9-e040-e00a18064a99-001-wSom vi tidigare har rapporterat så har beskedet om att Internationella biblioteket (IB) ska upphöra som öppen verksamhet möts med starka reaktioner inte minst från personalgruppen. Stadsbibliotekarie Hoflin har bland annat bemött detta med att internationella biblioteket nu ska ta plats i hela Stockholm stadsbibliotek. Nu kommer ny skarp kritik från Göran Sommerdal i Aftonbladet. Att IB:s befintliga bestånd fördelas mellan övriga bibliotek ökar inte alls tillgängligheten till dem menar Sommerdal, och liknar IB:s verksamhet med andra specialinriktade verksamheter på bibliotek. I artikeln nämns också att ansvaren för bokinköpen kommer att lyftas från IB och istället outsourcas till BTJ.

För oss som har erfarenhet av hur klurigt det kan vara att få tag i och katalogisera böcker på mindre språk, och hur outsourcade urval brukar funka så är det lätt att undra: har BTJ:s upphandlade kompetens samma kapacitet som den som har upparbetats på internationella biblioteket? Sommerdal besvarar den frågan så här:

Stadsbibliotekarie Hoflin har helt enkelt valt, att på bästa new public management-manér, bejaka det gamla vanliga: toppstyrning, upphandling och outsourcing. Den kunniga personalen på IB ska inte få ta hand om bok­inköpen, det ska Bibliotekstjänst göra, vilket blir sämre (mindre kompetens) och dyrare, men enklare att skanna in fakturorna.

Länkar:

Med maktmössan på i biblioteket | Aftonbladet

Vad händer med Internationella biblioteket?

”Det är hur spaden används som avgör”

Oviss framtid för Internationella biblioteket

Tobias Willstedt