Kategorier
bissalong

BiS bjuder in till årsmöte

BiS bjuder in till årsmöte + debatt lördagen den 15 mars i Stockholm.
Plats: ABF-huset på Sveavägen 41. Där möts vi i Hedensalen.

Årsmötesförhandlingar kl. 10 – 13 och kl. 15 – 17. Efteråt går vi ut och äter.

Kl 13 – 15: BiS Salong – Debatt
”Vad vill politiken med biblioteken?”
BiS frågar ut Tina Ehn (MP), Gunilla C Carlsson (S) och Bengt Berg (V) om vilken roll biblioteken, enligt deras mening, ska ha i samhället. Aktuella frågor inför valet i septemberr: nya bibliotekslagen, nationell bibliotekspolitik, e-boksfrågan, skolbiblioteken, satsning på lässvaga, läsfrämjande åtgärder m.m

Vi bjuder på fika! Även icke medlemmar är välkomna!

Motioner ska vara styrelsen tillhanda senast två veckor före årsmötet. Motioner publiceras på hemsidan. Ärenden som det ej motionerats om kan upptas på dagordningen om en tredjedel av närvarande medlemmar samtycker. Föreningen betalar resekostnader med tåg/buss upp till 400 kr. Välj billigaste varianten!

Anmäl deltagande (för förtäringens skull) till Lena Lundgren, e-post lena.a.lundgren@gmail.com. I anmälan meddela om du ska delta i både årsmötet och debatten eller endast debatten.
Tala också om om du vill följa med och äta middag efteråt!
Välkommen!
Styrelsen

Dagordning för årsmötet
1. Val av mötesordförande, mötessekreterare och justerare
2. Fråga om mötet är stadgeenligt utlyst
3. Fastställande av dagordning
4. Styrelsens verksamhetsberättelse för 2013
5. Ekonomisk rapport, bokslut och revisionsberättelse
6. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen och kassören
7. Föreningens och tidskriftens framtid
8. Tidskriften
9. Verksamhetsplan 2014
10. Motioner. Ev. motioner läggs ut på BiS hemsida (URL foreningenbis.com)
11. Fastställande av budget för 2014
12. Fastställande av medlems- och prenumerationsavgifter för 2015
13. Val av ordinarie styrelseledamöter på 1 år
14. Val av suppleanter på 1 år
15. Val av kassör på 1 år
16. Val av två revisorer på 1 år
17. Val av valberedning på 1 år
18. Västsaharaprojektet
19. Övriga frågor
20. Mötets avslutande

Kategorier
bissalong Uncategorized

Biblioteksmakt lokalt och globalt – texter

Den 17 november anordnar BiS salong igen. Under avslappnade former diskuterar vi tillsammans med två inbjudna gäster som också får presentera texter inför diskussionen.  Här följer några texter som vår ena gäst Mikael Böök presenterar inför salongen:

Håller Lovisa på att bibliotekiseras?

Recension av ”Biblioteksaktivisten” från tidskriften Respons 4/2013

Snowdens_tid

Vår andra gäst Anders Ericson har skrivit en text inför mötet:

Norge 2014 – ett eksperimentarium för bibliotek og demoktrati? Også i Sverige? og Finland?

Läs mera om salongen här.

Kategorier
Uncategorized

Biblioteksmakt lokalt och globalt – salong i Stockholm

Den 17 november anordnar BiS en salong på ett aktuellt bibliotekstema. Under avslappnade former diskuterar vi tillsammans med två inbjudna gäster.

Den internationella biblioteksorganisationen (IFLA) lanserade i augusti en trendrapport i vilken alla som verkar inom biblioteksfältet uppmuntras att aktivt diskutera dess framtid. En av de fyra huvudtrenderna beskrivs såhär:  ”Hyper-connected societies will listen to and empower new voices and groups” (http://trends.ifla.org).

Mikael Böök, IT-kunnig finländsk essäist, uppmanar i ”Biblioteksaktivisten” (2013)  bibliotekarierna själva att höja sina röster. Han menar att biblioteket  borde förvalta internet och åta sig rollen som en internationell statsmakt vid sidan av nationalstaternas beslutande församlingar, verkställande organ och domstolar.

I Norges nya bibliotekslag (juni 2013) stadgas att ”Folkebibliotekene skal være en uavhengig møteplass og arena for offentlig samtale og debatt”. Men hur ska detta förverkligas? Genom att ”Biblioteket tar saka”, föreslog den norska biblioteksjournalisten Anders Ericson redan år 2005. Ericsons BTS-koncept går ut på att det lokala biblioteket griper in i offentligheten genom att etablera en webbplats om en kontroversiell fråga. Så kan biblioteket hävda sitt oberoende och kompensera för de demokratiska institutionernas, inklusive pressens, ökande otillräcklighet.

Texter av  Anders Ericson och Mikael Böök som diskussionerna kommer att utgå ifrån kommer att publiceras här inom kort.

Inget inträde. Tilltugg till självkostnadspris.

Varmt välkomna!

Arrangör: Bibliotek i Samhället

Gäster: Mikael Böök och Anders Ericson.

Moderator: Lena Lundgren

Tid: Söndagen den 17 november 15.00

Plats: Fisksätra bibliotek

/Johanna

Kategorier
jämställdhet Uncategorized

Normkritik på bibliotek – Salong i Lund

19 september i Lund. Om några dagar är sommaren definitivt slut när temperaturen börjar röra sig mot 10-sträcket. Stan kryllar av nya och förväntansfulla studenter. Gruset krasar när cyklarna susar förbi. Solen glittrar i kullerstenen. De gula löven lyser med sin frånvaro.

Detta är innan Tintin-debatten dånar i de sociala medierna. Det är innan Nina Ruthström gör en genusläsning av den femtonde boken om Håkan Bråkan och skriver om det hos nättidskriften LitteraturMagazinet.
Vi befinner oss på Kulturanatomen i Lund, halv sju en tisdagskväll. Vi är 29 st som ska prata om normkritik på bibliotek. Sofie Samuelsson (genusinspiratör och ungdomsbibliotekarie på Hallonbergens bibliotek) och Eleonor Pavlov (genuspedagog och student på ABM på Lunds universitet) inleder kvällen och sedan öppnas det upp till frågor och diskussion.

Sofie inledde med att berätta om Hallonbergens biblioteks arbete med att bli HBT-certifierade av RFSL, vilket innebär att personalen under en avsatt tid arbetar strategiskt med normkritik och i synnerhet med ett HBT- och genusperspektiv. De har fått ekonomiskt stöd från Biblioteksföreningen vilket innebär att personalen har fått utrymme och tid till att sätta sig ner och fördjupa sig i normer både internt men också i verksamheten. De har kunnat diskutera och reflektera kring sina egna föreställningar och sitt eget handlande, ifrågasätta och göra en handlingsplan. Hur bemöter vi människor på bibliotek? Behandlar vi de olika utifrån kön ? – tipsar vi t ex utan att tänka på det om typiska pojkböcker för pojkar och säger vi mamma och pappa till barnen istället för att bara säga föräldrar eller målsman? Vad vill att biblioteket ska signalera? Hur ska vi gå till väga för att bryta könsmönster?

En del saker går det att förändra och arbeta med medan andra kan vara svårare. I vårt bemötande med människor bör man i ett normkritiskt seende tänka över vad vi säger, hur benämner varandra och hur toleranta vi är. När biblioteket gör brukarundersökningar – är det relevant att veta könstillhörighet hos de som svarar? När kan det vara viktigt och i vilket syfte? Statistik har en förmåga att synliggöra och reproducerar normer. Ett exempel är läsambassadören Johan Unenge som upprepande talar om att statistiken visar att pojkar läser mindre än tjejer (vilket är hans hjärtefråga), och att upprepa statistiken om och om igen kan istället förmedla en bild att pojkar inte ska läsa lika mycket som tjejer, att det är normen vilket i sin tur inte blir en positiv effekt. På samma sätt som vi talar om tjejböcker och pojkböcker.

Strukturer som kan vara svårare att påverka är tekniken, som bibliotekens system /katalog vilka i de flesta fall är producerade och styrda av en tredje part. Hur katalogiserar vi vårt media? Råder det normer där? När vi skapar en låntagare – varför måste vi välja en Kvinna eller Man? Tänk om personen i fråga är varken eller? På webben kan biblioteket arbeta normkritiskt med att reflektera kring vilka bilder vi väljer att använda och hur texterna är skrivna (Kolla gärna hur Södertörns Högskolebibliotek har arbetat med detta). Hallonbergets bibliotek arbetar med en regnbågssida på sin webbplats, som bland annat förmedlar boktips inom området.

I början på oktober kommer tidskriften bis tredje nummer, temat är Genus- och HBTQ på bibliotek och vi fördjupar oss i ämnet ordentligt (gör en prenumeration på tidskriften här). Efter debatterna som härjat på webben om Tintin på TioTretton, Wirséns blackface och HåkanBråkan känns samtalen om normkritik på bibliotek allt viktigare. Vad vill att biblioteket ska signalera? Den frågan borde vi fundera på regelbundet.

Andrea Hofmann

Kategorier
bissalong

Vad hände på BiSsalong 3?

BiSsalong nr 3 med temat antirasism ägde rum tisdag 6 mars på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Här beskrivs kort vad som sades. 

Tobias Willstedt välkomnade till BiS tredje salong. Nino Dawod, platsansvarig på Sävja bibliotek i Uppsala, och Nick Jones, föräldrarledig bibliotekschef i Huddinge, hade skrivit varsin text och dessa fungerade som utgångspunkt för samtalet.

Nino Dawods text utgick från bibliotekets uppdrag att vara tillgängligt för alla medborgare och hon betonade att det enda sättet att nå människor, grunden till allt, är att samma fokus som vi har på hyllorna, samma fokus ska vi ha på att locka in folk. Det ska vara låga trösklar, möjligt att göra sig förstådd oberoende av språkkunskaper. Det behövs kunskap om exempelvis flyktorsaker, för att kunna möta alla och för att kunna vara det öppna offentliga rummet.

Nick Jones valde i sin text att gå tillbaka i tiden, till Alby 1999 – 2004, en period då biblioteket låg vägg i vägg med en 6 – 9 skola och biblioteksvardagen vävdes samman med skolan. Det fanns storstadssatsningsmedel dessa år och bekymmersamma platser lokaliserades. Det blev ett feltänk från början, då det som snarare är ett samhällsproblem gjordes till ett områdesproblem. De unga upplevde att deras hembygd misskrediterades. Nick beskriver bland annat vilka upprörda diskussioner som uppstod bland de unga efter 11 september 2001.

En öppen diskussion tog vid och här återges några av de frågor som lyftes:

Är biblioteket verkligen ett neutralt rum? Det bygger på en massa representationer, en historia, det är en institution. Sitter vi och tänker ut vad andra vill ha av oss? Istället för att gå ut i närsamhället och fråga: vad vill ni ha oss till? Har vi en massa föreställningar om den andre, en slags färdiga personer som vi slänger ut verksamhet till? Kan vi se oss själva, att vi idkar en form av expertstyre – är vi medvetna om det och väljer att göra annorlunda?

Vilken självbild har biblioteket – att vi står med en gåva och upplever att vi har något att ge? Eller har vi börjat se det på ett annat sätt? Att vi räknar med dem som besöker oss och de som inte besöker oss som viktiga personer, en uppfordrande uppgift. Man behöver mer kunskap när man jobbar i biblioteket, mer än det vi har idag. Det är viktigt hur gruppen är sammansatt så att gruppen tillsammans har den kunskapen, att det är en heterogen grupp. Att bygga arbetsgrupper som kompletterar varandra med olika bakgrunder, olika språk, men gemensam grundsyn.

Var finns den bredare folkbiblioteksdiskussionen idag? Ger man utrymme för att vara många olika saker i mötet med sitt bibliotek, inte enbart ses som ungdom t.ex? Biblioteket jobbar med människan genom hela livet, ibland har man definierat vad du behöver i den åldern, formulerat det åt dig, utan att fråga! Erbjuds öppna samtal med medborgarna, får man kanske veta en del man redan visste och en hel del som man inte visste.

När vi köper in böcker på flera språk, hur ser vi till att de även innehållsmässigt matchar behovet? Hur undviks ett stereotypt tänkande om målgrupper? Vad erbjuds på flera språk, utöver böckerna på hyllan? Programverksamhet, berättarcaféer? Fler språk har tagit plats på biblioteken, men andra frågor tar över i biblioteksdiskussionen, det är mer tekniska frågor som prioriteras.

När det gäller rekrytering har inte biblioteken hängt med, de speglar inte hur samhället ser ut idag ifråga om språk och bakgrund. Att vara invandrare och bibliotekschef är så ovanligt, att 9/10 gissar att denne måste vara chef för Internationella biblioteket. Fler förebilder behövs. Hur ser rekryteringen till Bibliotekshögskolorna ut? Erbjuds anpassning av utländsk examen?

Varför har vi problem med att prata om strukturer, som rasism? Det finns jättebra forskning, så kunskap saknas inte. Strukturell rasism tycks ändå inte vara något vi kan prata om, vi är inte där ännu. I England till exempel diskuteras strukturella problem mycket mer, hur unga människor får det värre i den ekonomiska krisen t.ex. Vi är oerhört långt efter när det gäller att prata om problemen.

Ställer biblioteken för höga krav på svenska vid rekryteringen? Vi ser det som självklart att hjälpa dem som är dyslektiker att granska texter vid behov, då borde väl samma hjälp kunna erbjudas kollegor som håller på att utöka sin svenska? Varför lockar sjuksköterskeprogrammen och även KTH, mer än bibliotek? Varför är det svårare att rekrytera inom humaniora? Hur lyfter man statusen inom kulturvärlden?

Frågan ställdes till de chefer som var närvarande, hur de själva resonerar vid rekrytering? Hur formuleras annonser? Har öppningen för andra yrkeskompetenser inneburit en bredare rekrytering? Eller behövs någon form av kvotering för att åstadkomma en märkbar skillnad? Om bibliotekarierna som grupp ännu så länge är ganska homogen, hur är det med biblioteksassistenterna? Hur kan deras kompetens tas tillvara mer? Bibliotek kan även ta emot praktikanter och sommarjobbare, som ett sätt att introducera yrket.

När det gäller medierna på biblioteken – är det en större omedvetenhet idag? Inställningen att vi ska ha allt leder till att det finns mycket mer på biblioteken som är tveksamt i förhållande till måldokumenten. Används värdegrundsdokumenten kopplat till inköpsförslag frångås inte de demokratiska principerna. Var det tydligare fokus på ett alternativt utbud förr?

Det gäller att kunna definiera problemen, att syna dem, utan att lamslås av dem. Hur skapas ett tröskelfritt bibliotek – tar vi hand om mötet, tror vi på det på riktigt? Tar vi vara på det? Att hela tiden aktivera sig själv i samtalet. Det slår alla andra former, det finns mer att hämta!

Vid tangentbordet, Andrea Berge