Kategorier
nyheter

Bibliotek och totalförsvaret – vad innebär det?

Text: Emma Karlsson

Kris. Ordet som verkar återkomma allt oftare för att beskriva händelser i samtiden och inför framtiden. Humanitära kriser följs av flyktingkriser, klimatkrisen kastar sin skugga över både nuet och framtiden, pandemin medförde en samhällskris av sällan skådat slag, med vårdkris och infodemi som följd. Huruvida vissa av dessa händelser egentligen bör benämnas som kriser (att människor på flykt kallas för en kris för samhället känns osmakligt) är något som bör diskuteras. 

Vad är en kris egentligen? Oavsett namn har de händelser som beskrivits som kriser skakat om idén om vad samhället har kapacitet för, och hur vi ska möta krisen nästa gång. Biblioteksvärlden har ofta varit snabb på att plocka upp konsekvenserna för den egna sektorn. När samhället står inför en stor utmaning är vi ofta där och vill ställa upp. Visa att vi kan mer än vad budgeten rymmer. Men vilken roll bör biblioteken egentligen ta i en sådan situation?

Pandemin gav skjuts

Fackförbundet DIK har flera gånger föreslagit att biblioteken ska ingå i totalförsvaret, för att stärka kulturens position både vid en kris såsom pandemin, och inför den informationskris som ofta aktualiseras inför val eller världshändelser: propaganda på sociala medier, desinformation och fake news.1,2 När DIK först lyfte frågan 2019 fick de inget större gehör, men sedan kom coronapandemin. En tid av debatt kring desinformation, behov av källkritik och stängda bibliotek gav vind i seglen för frågan om beredskap och därmed i förlängningen totalförsvaret. Ett nätverk inom Svensk biblioteksförening startades för att undersöka frågan, liksom en grupp på Facebook där bibliotekarier kunde diskutera frågan.3 Men det verkar vara fler än jag som inte förstår vad detta innebär och ställer sig frågan: vad är egentligen totalförsvaret?

Totalförsvaret består av det civila försvaret och det militära försvaret och är verksamheter som behövs för att förbereda Sverige ifall beredskapen höjs. Höjd beredskap består av två nivåer med olika åtgärder kopplade till sig: skärpt beredskap och högsta beredskap. Vid högsta beredskap är det krig eller krigstillstånd och då är totalförsvaret den enda verksamhet som ska utföras i samhället.4 Militärt försvar är ganska lätt att förstå vad det innebär, men vad betyder civilt försvar? Det innefattar verksamhet som myndigheter, kommuner, regioner, enskilda, företag, frivilliga försvarsorganisationer och det civila samhället med flera vidtar för att förbereda Sverige för krig. Det innebär att dessa verksamheter förväntas kunna hålla igång även under strömavbrott, it-attacker eller sabotage.5

Alla medborgares ansvar

Sverige har under det sena 1900-talet haft ett totalförsvar, men efter kalla krigets slut avvecklade man det. Beredskap fanns kvar, men mer inriktat mot fredstida kriser, och inte krigssituationer. Totalförsvarets effektivitet vid kris och krig bygger dock på att den civila beredskapen fungerar som den ska och att viktiga samhällsresurser samordnas.6

2015, efter Rysslands annektering av Krim, beslutades det att planerna på totalförsvarets uppbyggnad skulle tas upp igen.7,8 Efter Rysslands invasion av Ukraina under 2022 beslutade regeringen att beredskapen skulle stärkas ytterligare.9 Förutsättningarna idag är såklart väldigt annorlunda jämfört med början av 1990-talet, med viktiga resurser och infrastruktur som nu är webbaserade. Desinformation och cyberattacker är några exempel på nya företeelser som kan störa eller slå ut viktiga samhällsfunktioner.10 Som ett led i att motverka liknande hot har en ny myndighet, Myndigheten för psykologiskt försvar, börjat sitt arbete under 2022 med att ”stärka befolkningens motståndskraft”.11 För att sammanfatta kan man säga att alla medborgare egentligen ingår i totalförsvaret, eftersom alla – från enskilda individer till kommuner, regioner, län, regering och riksdag – har ett ansvar ifall krisen eller kriget kommer. Vägrar man utföra den plikten kan man få böter eller fängelse.

En fråga om tydlighet och resurser

Då ställer man sig ju frågan: om det redan finns en plan för hur de flesta huvudmän i det svenska biblioteksväsendet ska agera i kris, och därmed hur deras anställda ska arbeta under sådana förhållanden, varför göra så stor sak av att ingå i totalförsvaret nu? En förklaring är att eftersom planeringen och utvecklingen av totalförsvaret ska upptas igen finns nya chanser att få en tydligare roll och resurser till kulturinstitutioner, och det skulle stärka bibliotekens position i en infrastruktur kring ansvarsfördelning.12 Dessutom menar DIK att biblioteksväsendet, som ska arbeta för fri åsiktsbildning och därmed också källkritik, ”har vapnet men [biblioteksväsendet] kastar det i sjön”.13 I stunder av kris behövs samverkan, och DIK menar att det inte har funnits under pandemin.14 DIK menar helt enkelt att kulturen i allmänhet och biblioteken i synnerhet har kompetenser inom källkritik och desinformation som kan vara till nytta i sådana extrema situationer. 

Men hur mycket arbetar biblioteken med dessa frågor dagligdags? Olika bibliotekstyper ägnar olika stor del av sin verksamhet åt källkritik och MIK. Inom folkbiblioteken ägnas inte så mycket tid åt regelrätt källkritik. Det är inte heller säkert om man ser det som sitt främsta uppdrag om man är exempelvis barnbibliotekarie på ett folkbibliotek eftersom andra aktörer såsom skolan och skolbiblioteken har ett tydligare uppdrag där. Ska alla bibliotekstyper ägna sig åt samma verksamhet vid höjd beredskap?

Konkret förslag saknas

Tanken att vara en självklar del av totalförsvaret kan vara god, men på vilket sätt behöver definieras om man ska ta det som ett seriöst förslag. Inte ens i den nationella biblioteksstrategin utvecklas själva idén om biblioteken i totalförsvaret nämnvärt, även om det lyfts som en viktig fråga.15 Enligt journalisten Erik Fichtelius, som står bakom förslaget i den nationella biblioteksstrategin, är själva utformningen något som ska arbetas fram. Han menar i en artikel, publicerad i Biblioteksbladet, att biblioteksvärlden behöver kompetensutvecklas inom desinformation och källkritik för att förbereda sig på olika krissituationer. Han menar också att bibliotekens demokratiska uppdrag inte påverkas av att ingå i totalförsvaret, eftersom verksamheten ska fungera och skyddas på samma sätt som i fredstid. Han bemöter därmed en kritik som lyfts, som har gått ut på att ställa frågan ifall inte biblioteken blir statens megafon om det ingår i totalförsvaret.16 Det är nämligen i gråzonerna vi stöter på patrull. Det är i krisen vårt uppdrag blir som svårast. Ett av målen för det civila försvaret är att: ”Upprätthålla samhällets motståndskraft mot externa påtryckningar och bidra till att förstärka försvarsvilja.” Försvarsviljan. Ett ord jag inte hade hört förut. Vilka krav ställer det på biblioteken som ska bedriva källkritik och bidra till fri åsiktsbildning även i kris?

Beredskap för vad?

Det är klart att det inte finns en tydlig roll än, utvecklingen och planeringen pågår fortfarande. Frågan behöver diskuteras mer och bibliotekens roll i totalförsvaret på ett praktiskt plan behöver preciseras.17 Särskilt om man ser till dagens situation. Enligt krishanteringens tre grundprinciper – att de som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden också ska ha det i kris, att vid en kris ska verksamheten kunna fungera så normalt som möjligt och att en kris ska hanteras där den inträffar och av närmast berörda ansvariga – ska ju biblioteken redan fungera på ett sådant sätt att de kan stå emot en kris.18 Efter en pandemi kan nog en del hålla med om att vi inte är där än. I de fortsatta diskussionerna kring totalförsvaret borde frågan snarare bli: vad är beredskap? Och beredskap för vad?

Vi är inte beredda för kris och krig. Men är vi förberedda på att bygga ett samhälle baserat på trygghet för alla? Om verksamheter ska fungera som vanligt vid en kris behövs resurser, resurser många behöver redan idag. Är vi beredda att bedriva den biblioteksverksamhet som beskrivs i debatten om totalförsvaret även i fredstid? Är vi beredda redan nu att satsa på kultur och alla medborgares rätt att ta del av den på lika villkor? Det brukar sägas att bibliotek är det enda återstående icke-kommersiella rummet, borde inte det vara någonting för samhället att vara stolt över? Var är alla de institutioner som kan hjälpa oss att bära den tunga bördan? Jo, just det, de är nedlagda sedan länge. Jag skulle önska av debatten att bibliotekens existensberättigande inte utgår från kris, utan istället visionen om det demokratiska samhället.

Litteratur

  1. Troberg, Anna, DIK – facket för kultur och kommunikation, Vi har vapnet men vi kastar det i sjön, 5 februari 2019, https://dik.se/om-oss/nyheter/anna-troberg-vi-har-vapnet-men-vi-kastar-det-i-sjon, [hämtad 2022-08-10]
  2.  Troberg, Anna, DIK – facket för kultur och kommunikation, Kulturen borde inkluderas i Sveriges totalförsvar, 2 februari 2021, https://dik.se/om-oss/nyheter/anna-troberg-kulturen-borde-inkluderas-i-sveriges-totalforsvar [hämtad 2022-08-10]
  3.  Troberg, Anna & Alm Dahlin, Kristoffer, Lunchwebbinarium om kulturens roll i totalförsvaret, 2022, [Inspelad föreläsning], Youtube, https://www.youtube.com/watch?v=_h1JAza62vE&t=3s
  4.  Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Handlingskraft – handlingsplan för att främja och utveckla en sammanhängande planering för totalförsvaret 2021-2025 2021, FM2021 -l 7683:2 MSB2020-16261-3, https://webbutbildning.msb.se/utb/Totalforsvar/story_content/external_files/handlingskraft.pdf [hämtad 2022-08-13]
  5.  Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Totalförsvaret – ett gemensamt ansvar, [webbutbildning] 2022, https://webbutbildning.msb.se/utb/Totalforsvar/ [hämtad 2022-08-08]
  6.  Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Totalförsvaret – ett gemensamt ansvar.
  7.  Troberg & Alm Dahlin Lunchwebbinarium om kulturens roll i totalförsvaret
  8.  Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Totalförsvaret – ett gemensamt ansvar.
  9.  Regeringen, Stärkt beredskap för kris och krig, 2022, https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2022/05/starkt-beredskap-for-kris-och-krig/ [hämtad 2022-08-11]
  10.  Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Totalförsvaret – ett gemensamt ansvar.
  11.  Myndigheten för psykologiskt försvar, Vårt uppdrag, 2022, https://www.mpf.se/vart-uppdrag/ [hämtad 2022-08-11]
  12.  Joyce, Marie-Louise & Wallin Lämsä, Camilla Del av totalförsvaret – men med oberoendet i behåll, 2021, https://www.biblioteksbladet.se/ideer/debatt/del-av-totalforsvaret-men-med-oberoendet-i-behall/ [hämtad 2022-08-14]
  13.  Troberg Vi har vapnet men vi kastar det i sjön
  14.  Troberg & Alm Dahlin Lunchwebbinarium om kulturens roll i totalförsvaret
  15.  Kulturdepartementet, Strategi för ett starkt biblioteksväsende 2022-2025, 2022, (Stockholm, Kulturdepartementet 2022), s. 24.
  16.  Fichtelius, Erik, Biblioteken måste förbereda sig på en roll i totalförsvaret, 2021, https://www.biblioteksbladet.se/nyheter/biblioteken-maste-forbereda-sig-pa-en-roll-i-totalforsvaret/ [hämtad 2022-08-14]
  17.  Joyce & Wallin, Del av totalförsvaret – men med oberoendet i behåll
  18.  Krisinformation, Krishanteringens grunder, 2022, https://www.krisinformation.se/detta-gor-samhallet/mer-om-sveriges-krishanteringssystem/krishanteringens-grunder?fbclid=IwAR3xBTppvGKotIMq5fQHVdy7RrXaiSTPntH3fmmSMH8YZ9yZ2-hlxcqq2W4 [hämtad 2022-08-12]
Kategorier
nyheter

Biblioteket – en ljuspunkt!

Text: Lena Lundgren

Konferensen ”Stockholm +50” var en uppföljning av FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972 och utgångspunkt var FN:s globala hållbarhetsmål Agenda 2030. I anslutning till den internationella högnivåkonferensen ordnades en skuggkonferens, ”Folkets forum för miljö och global rättvisa” den 31 maj-1 juni i ABF-huset organiserad av Solidaritetshuset i Stockholm. Där arrangerade folkrörelser och organisationer, NGO:er med varierande mål och metoder, ett omfattande program med föreläsningar, debatter och seminarier. ABF-huset myllrade av representanter för klimat-, miljö- och biståndsorganisationer, aktivister för matsolidaritet och ursprungsfolks rättigheter.  

Bibliotek i Samhälle, BiS, medverkade med ett digitalt seminarium den 31 maj. Temat var ”Biblioteket – en ljuspunkt?” och syftet var lyfta fram om och hur biblioteket kan bidra till hållbar utveckling. Maria Bergstrand, Världsbiblioteket, Anders Ericson och Mikael Böök, norsk/finska biblioteksbloggen Bibliotekettarsaka.com, var arrangörer tillsammans med Lena Lundgren, BiS.

Internationella sessionen

Seminariet inleddes med en Zoom-session i Erlandersalen. Mikael Böök hälsade välkomna och förklarade valet av tema. Han presenterade sig som biblioteksaktivist och menade att det är en positiv och utmanande uppgift för biblioteken att bidra till en hållbar värld. Det är ett uppdrag som inte många bibliotek arbetar aktivt med, men som de måste anta om de vill fortsätta att vara relevanta. Han föreslog också att bibliotekarier ska göra gemensam sak med ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, och stödja FN-avtalet om förbud mot kärnvapen. Därigenom ville han bredda bibliotekens roll. 

Mikael hade genom sitt engagemang som enskild medlem i IFLA lyckats engagera tre framstående internationella biblioteksprofiler: Emily Drabinski är forskningsbibliotekarie och lärare vid City University i New York. Hon valdes nyligen till ordförande för ALA, American Library Association för 2023–2024, den första hbtqi-aktivisten på den posten. Sydafrikanska Anriette Esterhuysen har i många år arbetat intensivt med rättvisefrågor, framför allt när det gäller Internet och digitala tjänster. Kathleen de la Peña McCook är professor vid bibliotekshögskolan vid University of South Florida och starkt engagerad i mänskliga rättigheter och sociala rörelser. 

Emily Drabiniski. Foto: Anders Ericson.

Emily Drabinski hade som motto för sin kampanj inför ordförandevalet i ALA ”Collective Power – Public Good”. Hon menade att ett hållbart samhälle, där biblioteken kan spela en viktig roll, är beroende av starka och välutbildade bibliotekarier, som får goda arbetsvillkor och rimliga resurser och kan agera självständigt.

Biblioteken är i stort sett det enda som är kvar av ”public goods” (kollektiva nyttigheter). Men de är under attack, särskilt i USA, där det har utbrutit kampanjer mot inköp av böcker om exempelvis afro-amerikansk historia och med hbtqi-teman. Det har till och med lett till angrepp på biblioteksarbetare. Genom att stärka biblioteken kan vi vidga det gemensamma utrymmet i samhället, ta tillbaka det från de kommersiella intressena och ge det åter till medborgarna. Enligt Emily är det avgörande för en hållbar utveckling.  Enligt hennes egna erfarenheter är arbetsorganisationen avgörande, personalen är biblioteket, och hon kommer att arbeta för att stärka personalen så att de kan stå emot påhopp, inskränkningar och censur. Genom att agera gemensamt kan personalen bidra till att biblioteken blir mer effektiva institutioner i kampen för den värld som vi vill leva i.

Anriette Esterhuysen ser biblioteken som förkämpar för allmänintresset och är övertygad om att demokratisering av tillgången till information kan stödja hållbar utveckling och social rättvisa. Men hon identifierade fyra utmaningar: 

  • Ojämlikheten i tillgången till information, som dels beror på brist på ekonomiska resurser, alla har inte råd med utrustning och tjänster, dels på att infrastrukturen fortfarande är dåligt utbyggd i delar av landsbygden och i vissa länder.
  • Individualiseringen, föreställningen att den enskilde ska lösa sina problem och inte söka kollektiva lösningar, en idé som vi till och med ser i FN-dokument.
  • Kommersialiseringen, att någon tjänar på vårt behov av information, som medför att vi oavsiktligt blir en del av den, men inte garanterar att vi själva får ut något av värde. 
  • ”Desinformation” och ”misinformation” (en distinktion som vi inte gör på svenska, red.:s anm.) som kan få stora konsekvenser, bland annat övergrepp på dem som arbetar för mänskliga rättigheter av olika slag.

Detta leder till sårbarhet och vad Anriette betecknade som mediakaos och en bristande tilltro till information och kunskap. Internet leder inte självklart till kritiskt tänkande och hon menade att vi kan lära av journalistiken. Biblioteken kan stå för kvalitet, trygghet och vägledning och personalen kan stötta ”empowerment” (egenmakt) i det rådande mediakaoset. Biblioteken kan och måste i det här läget vara en ljuspunkt. Vi behöver bibliotek och det finns sätt för biblioteken att anta och möta alla fyra utmaningarna. 

Kathleen de la Peña McCook anser att en viktig uppgift för biblioteket är att vara ett dokumentationscenter, att spara och tillgängliggöra information som arkiven gör. I anknytning till Anriettes inlägg menade Kathleen att den allmänna tillgången till mobiltelefoner har inneburit en falsk tilltro till att de löser problemen med informationsgapet. En konsekvens, som hon har upptäckt i sin undervisning, är att studenterna när de använder sina mobiler inte tar fram originaltexterna utan nöjer sig med sammanfattningarna. Mycket av informationen kostar dessutom. Bibliotekens datorer är därför särskilt viktiga, där kan alla få gratis tillgång till fördjupad information och vägledning. Men biblioteken måste bli bättre på att visa vad de kan erbjuda, det är svårt att få människor att förstå vad de missar. 

Kathleen har i sin undervisning tagit upp FN:s hållbarhetsmål. Studenterna besöker biblioteken och undersöker energianvändningen, ett sätt att konkretisera hållbarhetsfrågorna. Det finns en rörelse som arbetar för att göra biblioteken mera energieffektiva men det är naturligtvis lättare när det gäller nya än gamla bibliotek. ALA måste driva hållbarhetsmålen! 

Efter dessa inlägg öppnade Anders Ericson för frågor. Lars Ilshammar undrade vad som egentligen är problemen med mobilen, är det den lilla skärmen? Kan vi verkligen dra ner hastigheten på teknikutvecklingen? Kathleen svarade att problemet är att människor tror att de får säker och bra information och nöjer sig med det.

Anriette höll med Kathleen men menade att apparaten inte är problemet utan att tekniken inte fungerar sömlöst och att allt ska vara så kort och gå så fort. Alla referenser med länkar exempelvis i Twitter får samma effekt, få går vidare till länken. Många vidarebefordrar också länkar utan att läsa dem själv. Digital litteracitet behövs! 

Emily påpekade att det är svårt att få folk att göra på ett visst sätt (hon hänvisade till sina erfarenheter av att ha en fjortonåring hemma…). Att hjälpa människor att förstå vad de ser och varför, att förklara strukturerna under, och tydliggöra den makt som ligger bakom exempelvis webbdesign, klassifikation och katalogisering är viktigt, liksom att ge dem verktygen att organisera motstånd med.  

Därmed tackade Anders våra internationella gäster och programmet fortsatte med den svenska delen.

Svenska sessionen

I den andra delen, som hölls fysiskt i samma sal och även den streamades, medverkade Lars Ilshammar, biträdande riksbibliotekarie, Elisabet Rundqvist, bibliotekarie, handläggare på KB och volontär i flyktingrörelsen samt Nick Jones, chef för konst och bibliotek i Huddinge kommun.   

Lars Ilshammar. Foto: Anders Ericson.

Lars Ilshammar inledde med den utmanande frågan ”Vad är ett bibliotek – och vad borde det vara i en digital tid?” Det finns ett problem med människors bild av biblioteket, ett rum med bokhyllor och böcker, som snarare är ett museum, och det moderna biblioteket med alla dess resurser. Biblioteket är en funktion för förmedling och inhämtande av information och kunskap i alla dess former. Men biblioteket är också en social arena där vi kan samtala och umgås som medborgare och jämlikar. Lars såg dock fyra yttre förändringskrafter som biblioteken måste hantera samt några nya uppgifter som biblioteken själva har tagit på sig. Han menade att här finns en fara, biblioteken måste prioritera kärnan i sitt uppdrag och citerade Drottning Christina: ”Den som försöker hålla sig väl med alla, blir vän med ingen.” 

Lars har gett bis tillstånd att publicera hela hans inlägg, se bis 3/2022.

Elisabet Rundqvist. Foto: Anders Ericson.

Elisabet Rundqvist hade valt rubriken ”Att för en stund få vara människa” för sitt inlägg. Hon konstaterade att hon såg en vacker båge från Lars tankar om bibliotekens kärnuppgifter till hennes egna erfarenheter. Elisabet citerade flera nyanlända som i samtal och i en studie av Ola Pilerot och Jenny Lindberg, Sen går jag hem när det stänger, har berättat vad biblioteket betyder för dem. Biblioteket är en av de första platser som flyktingarna besöker som inte är myndigheter och där de möter vanliga människor som gör vanliga saker. Rummet, bokhyllorna och samlingarna är påtagliga, något man begriper sig på. Det är en plats som är inbjudande och välkomnande och där alla är lika mycket värda. Ord som används är andrum, tillflyktsort, eskapism, tidsfördriv, hålla kontakt och träffa vänner. Man vill lära sig språket och förstå samhället och hur allt konkret fungerar. Det är basala, helt fundamentala mänskliga behov, som biblioteket kan stötta människor med och som Elisabet trodde att inte någon annan del av samhället kan göra lika bra som biblioteket. 

Nick Jones. Foto: Anders Ericson.

Nick Jones reflekterade slutligen över tesen ”Folkbiblioteken gör oss verkliga för varandra”.  Nick åberopade Hanna Arendt som menade, att om vi delar gemensamma platser med varandra så blir vi verkliga för varandra. Ett samhälle som ska hålla ihop måste se, förstå och hantera olikheter. Av regeringsformen framgår att det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna vara delaktiga och ha jämlika levnadsvillkor. Det kan betraktas som grundläggande gemensamma svenska värderingar. Vi ser dock ett samhälle som blir mer och mer uppdelat och i det perspektivet blir biblioteket och det som sker där unikt. Här möts och samspelar olikheter som inte möts någon annanstans. Det är otroligt hur väl biblioteken fungerar trots bristande resurser, platsen är allas och alla är välkomna. Det är människorna som skapar och omskapar biblioteket på ett sätt som motverkar ojämlikhet och kan vara en förebild för resten av samhället. 

Nicks inlägg kommer att publiceras i en längre version i en kommande antologi med Susanna Alakoski som redaktör. 

Vad är bibliotekets djupare betydelse?

Det blev tydligt att alla inslagen under seminariet kom att handla om en särskild aspekt av hållbarhet, nämligen social hållbarhet

Bågen som Elisabet såg från Lars tankar till hennes egna erfarenheter drogs upp redan av de internationella gästerna och fortsatte sedan i Nicks bidrag. BiS har länge, bland annat i remissvaret på förslaget till en nationell biblioteksstrategi, efterlyst en definition av bibliotek. De sex inläggen väckte frågor om vad den djupare betydelsen av ett bibliotek är, vad själva essensen, eller snarare essenserna är. Vad står begreppet bibliotek för om vi funderar vidare enligt de linjer som våra medverkande tecknade? Elisabet undrade avslutningsvis om det inte finns något universellt gott i biblioteksbegreppet, som även den som kommer från ett land utan folkbibliotek och utan bibliotekstraditioner uppfattar och som gör det naturligt att söka sig dit. Att biblioteken verkligen kan vara en ljuspunkt är uppenbart och seminariet blev en intressant inledning till en diskussion, som BiS planerar att föra vidare. 

Källa: Pilerot, Ola & Lindberg, Jenny (2018). “Sen går jag hem när det stänger”: en studie av nyanländas biblioteksanvändning. Uppsala: Regionbibliotek Uppsala.

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

Kategorier
bis tidskriften nyheter

Biblioteken och det demokratiska uppdraget i nya numret av bis

Ur innehållet:

  • “Det demokratiska uppdraget har inga gränser”
    Bibliotekens demokratiska uppdrag kan betyda olika saker för olika personer. bis frågade Marie Johansen, Bagir Kwiek och Klara Ferneman vad det innebär för dem.
  • På jakt efter det demokratiska uppdraget
    Många pratar om folkbibliotekens demokratiska uppdrag. Men vad betyder det egentligen? Karin Råghall har vridit och vänt på frågan – och fått hjälp på vägen av en pinsmaskin.
  • Bibliotek och totalförsvaret – vad innebär det?
    Vad händer med bibliotekens uppdrag när samhället står inför kriser? Emma Karlsson granskar argumenten om biblioteken i totalförsvaret men hamnar i större frågor om vilket typ av samhälle vi vill bygga.
  • Biblioteket – en ljuspunkt!
    Den internationella klimatkonferensen ”Stockholm +50” hölls den 2–3 juni. BiS medverkade i skuggkonferensen ”Folkets forum för miljö och global rättvisa” med seminariet ”Biblioteket – en ljuspunkt?”. Lena Lundgren rapporterar från seminariet och deltagaren Lars Ilshammar publicerar hela sitt inlägg från samtalet Vad är ett bibliotek – och vad borde det vara i en digital tid?
  • Vi hade allt. Om datorernas utveckling och
    inlåsning
    Konstnären och programmeraren Idiomdrottning reflekterar över den digitala utvecklingen och inlåsningen av kultur och kommunikation i nätjättarnas produkter och plattformar.
  • Aktuell litteratur
    Recension av antologin Biblioteksgeografin: En antologi om biblioteksväsende och biblioteksforskning (red. Roger Blomgren, Katarina Elzbieta Michnik och Johan Sundeen)
  • Dessutom – fler texter, krönikor och nyheter!

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.