Etikettarkiv: bis 2019:01

Nu kan du läsa bis 2019:01 digitalt!

omslag bis #1 2019

Ur innehållet

Medverkande

Bengt Berg. Poet och förläggare. I höst aktuell med boken Jag går där jag gick, dikter och foton.

Sofia Berg bor i Malmö och arbetar som vikarierande skolbibliotekarie.

Åsa Forsberg. Arbetar på Universitetsbiblioteket i Lund, med bland annat tillgänglighetsfrågor och virtuellt referensarbete.

Tobias Johansson. Biblioteksbusschaufför i Umeå. Studerar för närvarande till bibliotekarie och frilansar som illustratör.

Hanna Karlsson & Joel Nilsson, syndikalister och medlemmar i Norrköpings respektive Stockholms LS av SAC.

Stellan Klint. Medicinsk bibliotekarie i Malmö.

Daniel Lind läser till bibliotekarie på distans i Borås. Han bor i Malmö och jobbar som biblioteksassistent på diverse bibliotek runt om i staden.

Lena Lundgren. Bibliotekarie och tidigare utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm.

Mats Myrstener. Pensionerad bibliotekarie, biblioteksforskare, BiS-medlem sedan 1983. Idag bl.a. medlem av redaktionen för årsboken Folkbildning och forskning.

Martin Persson. Arbetar med formatfrågor och tillgängliga medier, bor i Malmö.

Karin Råghall är bibliotekarie i Dorotea och medverkade nyligen i Föreningen Arbetarskrivares antologi Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar.

Röda Lina. bis ständiga samtidskommentator

Tobias Willstedt är bibliotekarie verksam i Stockholm och webbredaktör åt BiS.

Läs mer

Tobias Willstedt

Kommersiella lösningar och digitala klyftor riskerar att skapa nya hinder för dem som behöver läsa text i tillgängligt format

Nya lösningar för digital distribution av litteratur, nyheter och samhällsinformation skapar både möjligheter och hinder för de som behöver läsa text i tillgängligt format. Tobias Willstedt reflekterar över bibliotekens samarbete med Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) i relation till det stora digitala skifte vi står inför.

Läsning är viktigt. En välfungerande demokrati förutsätter att medborgarna har tillgång till den kunskap och information de behöver. Ett jämlikt och gott samhälle ger alla möjlighet att bilda sig och växa som människor.

MTM_Digital_lasning_3_foto Liza Simonsson

Foto: Liza Simonsson

Internet, smartphones, sociala medier, surfplattor och de system, varor och tjänster som kan komma att ersätta dem har gett oss anledning att tala om förändringar som motsvarar dem som Gutenbergs tryckpress satte igång. Allt fler läser numera digitalt genom kommersiella abonnemangstjänster som Storytel eller Bookbeat eller genom bibliotekstjänster som MTM:s Legimus och barnboksappen Bibblix. Parallellt med detta finns det personer som inte har råd eller möjlighet att hänga med i förändringen. Den nya tekniken och klyftan mellan dem som har tillgång och förståelse för den och de som inte har det skapar ett medieklimat med risk för exkludering av vissa grupper.

”Gå till biblioteket så hjälper de dig”

Bland dem som har svårt att använda sig av digitala tjänster finns många personer med funktionsnedsättning. Till exempel visar en undersökning som Synskadades Riksförbund (SRF) gjort att 25 procent av deras medlemmar aldrig har använt internet.1 En undersökning som visar på ett liknande resultat, men med ett bredare anslag, var ”Svenskarna med funktionsnedsättning och Internet” som nyligen gjordes av organisation Begripsam. Deltagare i Begripsams undersökning var personer med olika funktionsnedsättningar som add, adhd, afasi, autismspektrum, bipolär, depression-ångest, dyskalkyli, dyslexi, stroke, språkstörning, synnedsättning och utvecklingsstörning. När Begripsam summerar sin undersökning och den övergripande frågan om huruvida internet är svårt så tycker 48 procent av deltagarna i undersökningen att det är det. Man kan också se i ”Svenskarna med funktionsnedsättning och Internet” att det finns en stor kunskapsbrist som leder till problem med att använda smarta telefoner. Skillnaderna är stora mellan de olika grupperna som finns representerade i undersökningen, men resultatet visar på en tydlig tendens. 2

Kort sagt kan man se, att det finns många svenskar med funktionsnedsättning som får problem med digitala tjänster och kan behöva stöd och handledning vad gäller att använda dem. Personer med funktionsnedsättning är en av de grupper som biblioteken ska prioritera. Det står i bibliotekslagen att biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att utifrån deras olika behov och förutsättningar erbjuda litteratur och tekniska hjälpmedel för att kunna ta del av information. Enligt bibliotekslagen ska folkbiblioteken också verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet. Folkbiblioteken gör idag detta både genom att hjälpa sina besökare med enklare problem på plats (scanna, hjälpa till med konton och lösenord, digitala första hjälpen samt andra sysslor) och genom mer proaktiva folkbildande aktiviteter där deltagarna i folkbibliotekens verksamhet kan bygga upp sin digitala kompetens tillsammans med bibliotekets personal.3

För personer med funktionsnedsättning som behöver läsa text i tillgängligt format så blir samarbetet mellan biblioteken och MTM en viktig fråga.

MTM digitaliserar sina produkter och tjänster

Den svenska talboksmodellen, det vill säga samarbetet mellan MTM och Sveriges bibliotek, är centralt för att tillgodose landets invånare med tillgängliga medier. Med sitt ursprung i 70-talets kulturpolitik bygger den svenska talboksmodellen på att MTM producerar tillgängliga medier och distribuerar dem till användare genom förmedlare, där biblioteken är de som skapar förutsättningarna för en nationell täckning. Den svenska talboksmodellen garanterar att en läsare som har behov av tillgängliga medier kan besöka sitt bibliotek och få personlig hjälp oavsett var i landet hen befinner sig.

Modellens förutsättningar har förändrats sen tillblivelsen. På 70-talet lånade biblioteken ut talböcker på band till sina låntagare. Sen dess har utbudet av tillgängliga medier utökats och till stor del digitaliserats, och MTM:s ansvarsområden har vuxit till att inkorporera även lättlästa medier.

Legimus-FOTO-MTMs-arkiv

Foto: MTM

MTM:s arbete med digitalisering har lett till en ökad utlåning av talböcker och en snabbt växande grupp av användare av den digitala bibliotekstjänsten Legimus. Dessa användare är inte lika mycket i kontakt med biblioteken som de som lånar fysiska talböcker på hyllorna. Det går att hävda att bibliotekens arbete med tillgängliga medier helt enkelt har rationaliserats – biblioteken når ut med mer till fler, med enklare medel. I takt med att medierna utvecklas och våra kunskaper om olika målgrupper och deras behov ökar ställs högre krav på bibliotekariernas kompetens vad gäller bemötande och teknik. Utöver de grupper som kan hantera nedladdning och strömmande av talböcker själva, så finns det andra som behöver en mer aktiv hjälp av biblioteken. Det kan vara på grund av funktionsnedsättning, digital delaktighet, eller att du är nyanländ i Sverige. Och personer som behöver läsa text i tillgängligt format på grund av funktionsnedsättning finns representerade i alla delar av samhället och alla livssituationer.

Att matcha utbudet av medier med olika användargruppers behov kräver ett ständigt utvecklingsarbete. MTM har nyligen lanserat Talboken kommer, en tjänst som biblioteken använder för att digitalt förmedla talböcker till låntagare som har en funktionsnedsättning och som saknar den digitala kompetens som krävs för att själv ladda ned och strömma talböcker från bibliotekstjänsten Legimus.

MTM försöker nu anamma ett nytt angreppssätt kring sin verksamhet, där myndigheten fokuserar mer på att vara en främjande än en producerande myndigheten. Digitaliseringen skapar möjligheten att exempelvis se till att de digitala böcker (e-böcker/e-ljudböcker) som produceras av marknadens förlag är ”Born accessible” vilket helt enkelt innebär att de redan från uppkomsten är tillgängliga för alla typer av målgrupper, även dem som idag använder sig av talböcker eller andra tillgängliga medier. Behovet av att staten genom MTM gör en egen anpassning av litteratur för att göra den tillgänglig kommer inte längre att behövas. Den digitala bok du köper i en vanlig bokhandel kommer vara tillgänglig i sig.

Det finns en del tekniska och strukturella problem att lösa innan detta scenario blir verklighet. Den kommersiella marknaden kommer kanske inte att vara intresserad av att producera tillgängliga digitala böcker och förlagen vill ofta skydda e-böcker med DRM, vilket är ett hinder för tillgänglighet. Frågor som att det måste finnas en standard för att beskriva tillgängliga digitala böcker, eftersom böckerna förmodligen kommer att vara tillgängliga i varierande grad, måste lösas. Distributionskanalerna måste också vara tillgängliga: de som förmedlar dem till slutanvändaren måste se till att även deras webbplatser är användbara för personer som har en funktionsnedsättning och de digitala böckerna måste märkas med relevant metadata och vara sökbara. Slutligen har vi de senaste åren sett folkbibliotekens, förlagens och distributörernas oförmåga att komma överens om en pris- och distributionsmodell för digitala böcker. Kommer digitala böcker vara tillgängliga för alla genom folkbiblioteken, eller enbart till dem som har råd att köpa dem?

Nya hinder för dem som behöver läsa text i ett tillgängligt format

MTM har varit framgångsrik med att digitalisera sina produkter och tjänster, och är nu på väg att ta nästa steg, med en marknadstillvänd lösning där man hoppas att de kommersiella förlagen, med viss hjälp, ska kunna lösa tillgången till nyheter, litteratur och information för grupper med funktionsnedsättning. Förhoppningen är att marknaden kan stimuleras till att producera tillgängliga digitala böcker, och att MTM i allt högre grad kan gå från producerande till en främjande myndighet. Vilka är vinnare och förlorare i det här scenariot?

Låt mig slå fast att om en större andel av de digitala böcker som produceras på den kommersiella marknaden är universellt utformade (så att även personer som har lässvårigheter på grund av en funktionsnedsättning kan ta del av dem) så är mycket vunnet. Men redan idag ser vi hur de kommersiella ljud- och e-böcker håller på att försvinna från biblioteken och låsas in i kommersiella prenumerationstjänster som inte alla kommer ha möjlighet att abonnera på. Det finns ett klassperspektiv här. Betydelsen av att bibliotekens digitala lån är avgiftsfria har understryks av bland annat Jesper Klein som har arbetat i stor omfattning med både MTM:s och KB:s insatser vad gäller digitala bibliotekstjänster. Klein har för jämförelsens skull studerat användningen av digitala prenumerationstjänster vad gäller video på internet (exempelvis Netflix) och har konstaterat att användningen av dem i mycket avgörs av inkomst (de som inte har råd prenumererar inte på tjänsterna helt enkelt). Utgångspunkten är att samma iakttagelser gäller för digitala böcker.4 Då ska vi inte heller glömma att personer med funktionsnedsättning är överrepresenterade bland de som drabbas av fattigdom.5 Det kan helt enkelt bli så att många personer får sämre tillgång till litteratur på grund av sin ekonomiska situation.

Det är mycket som MTM och biblioteken gör tillsammans som marknaden förmodligen inte kommer göra. De personer som idag läser talböcker (vare sig det är på en skiva eller digitalt genom Legimus) kan vända sig till biblioteken och få både akut hjälp med de tekniska problem som skulle uppstå, men de kan också delta i folkbibliotekens folkbildande aktiviteter som hjälper individer med att utveckla sin digitala kompetens (exempelvis kurser och introduktion i hur man använder en tjänst som Legimus), vilket är styrka i den svenska talboksmodellen som den fungerar idag. Det är inte heller bara frågan om att hantera digitala tjänster utan också om att digital läsning kräver utrustning. Var femte person över 65 år i Sverige saknar helt apparater med internet.6 Idag kan de låna en talbok på cd-skiva från biblioteket om de har det behovet. MTM har också inlett framåtsyftande försök med den digitala tjänsten ”Talboken kommer” som löser situationen för personer som är IT-ovana och saknar egna apparater, men den tjänsten bygger på att MTM har en egen omfattande produktion av talböcker som myndigheten förmedlar genom biblioteken.

Sammanfattningsvis är det ett väldigt olyckligt framtidsscenario om de tillgängliga medier som idag finns att låna utan avgift genom biblioteken i framtiden enbart kommer finnas i kommersiella prenumerationstjänster eller andra betalalternativ. De kommersiella aktörerna kan också välja bort de kunder som saknar förutsättningar att hantera deras digitala lösningar, till skillnad från folkbiblioteken som i lag är ålagda att hjälpa dem.

Att marknaden i större grad anpassar sina produkter efter tillgänglighetsstandarder är bra om det leder till att läsare som är i behov av text i tillgängligt format kan köpa sina digitala böcker på samma villkor som alla andra kunder. Men om böckerna sedan inte finns på biblioteken så uppstår helt andra orättvisor.

Fotnoter

  1. SRF (2015). Dålig digital delaktighet! En rapport om användning av internet hos personer med synnedsättning http://www.srf.nu/det-harvill-vi/rapporter/rapporter/
  2. Begripsam (2018). Svenskarna med funktionsnedsättning och internet http://www.begripsam.se/internet/rapporter/
  3. För vidare läsning om folkbibliotekens arbete inom detta område rekommenderas Insatser för digital kompetens på folkbiblioteken: En studie av folkbibliotekens arbete med digital delaktighet av Ida Norberg (2017) gjord på uppdrag av SKL, Digidelnätverket och Kungliga biblioteket
  4. Se Jesper Kleins föreläsning på Svenska daisykonsortiets konferens 15/11 2018 ”Vägen till gemensamma digitala bibliotekstjänster” https://www.youtube.com/watch?v=XYFsx11-pdw&list=PLgfQyIlO-Fz1xo53zIJFqAcgyGsnbk8IQ&index=11
  5. Se exempelvis vad SCB skriver om ämnet: https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Samre-ekonomi-for-personer-med-funktionsnedsattning/
  6. SVT Småland (2018). ”400.000 äldre i Sverige lever i digitalt utanförskap” https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/forskare-minst-400-000-aldre-lever-i-digitalt-utanforskap?

Läs mer

Tobias Willstedt

Tankeväckande nordamerikansk antologi om referensarbete och social rättvisa

Adler, Kate, Beilin, Ian & Tewell, Eamon (red.) (2018). Reference Librarianship & Justice : History, Practice & Praxis. Library Juice Press

Omslag Reference Librarianship and Justice

Referensarbetet tillhör traditionellt sett kärnan i bibliotekarieprofessionen, så till den grad att avsaknaden av ”riktiga frågor” i informationsdisken kan upplevas som problematiskt. Men oavsett vilka frågor vi får i informationsdisken är mötet mellan användaren och bibliotekarien alltid lika viktigt, något som betonas i antologin Reference Librarianship & Justice, som lyfter fram olika aspekter av referensarbetet och referensbibliotekarien i förhållande till social rättvisa (social justice). Tyngdpunkterna ligger på social rättvisa för den icke-vita amerikanska befolkningen, fängelseinterner och personer som identifierar sig som hbtq. Frågor som diskuteras rör sig kring referensbibliotekariens identitet i förhållande till det sammanhang hen verkar i: vilken roll har hen i arbetet för ett mer inkluderande och rättvist samhälle, hur kan hen verka?

Bokens olika kapitel beskriver och diskuterar, med två undantag hämtade från Filippinerna och Ukraina, nordamerikanska förhållanden, läs USA. Med detta sagt är texterna i många aspekter allmängiltiga och i allra högsta grad relevanta och intressanta också för en svensk läsare.

Boken är indelad i tre delar: ”History”, ”Practice” och ”Praxis”. Till den historiska delen hör Iyra S. Buenrostros och Johann Frederick A. Cabbahs text om den roll som universitetsbiblioteket vid University of Philippines Diliman spelade under undantagstillståndet i Filippinerna 1972–81. Bibliotekets anställda tog mycket stora risker för att bevara delar av samlingarna som riskerade att rensas ut och tog också emot forskares material som kunde bedömas som regimkritiskt. Tack vare biblioteket har mycket dokumentation från denna period bevarats för eftervärlden.

Jeff Hirschys kapitel i samma del beskriver två arkiv i staden Birmingham i Alabama, båda med uppdrag att samla och tillgängliggöra dokumentation om stadens icke-vita befolkning från stadens grundande och framåt. Institutionerna är relativt nybildade, Birmingham Public Library Department of Archives and Manuscripts bildades 1976 och Birmingham Civil Rights Institute så sent som 1992. Hirschy diskuterar den viktiga frågan om hur urvalet i arkiv och samlingar påverkar vår syn på historien. I Birmingham var det tidigare den vita medel- och överklassens dokument och samlingar som bevarades, de nybildade institutionerna möjliggör en mer heltäckande bild. Det här en fråga som är aktuell också för svenska arkiv och specialsamlingar. Ett seminarium om inkluderande arkiv hölls i Lund 2017. Hur inkluderande är våra arkiv, speglar de det moderna Sveriges mångfacetterade samhällen eller är arkivbildarna främst vita män?

Flera av kapitlen i delen ”Practice” diskuterar på olika sätt referensarbete för fängelseinterner. En röd tråd i de olika bidragen är hur betydelsefullt referensarbete är för interners möjlighet till empowerment (egenmakt), att till exempel utbilda sig, driva rättsliga frågor och förbereda sig inför frigivningen. De tar också upp den etiska balansgången mellan att tillfredsställa användarnas informationsbehov och samtidigt följa lagar och regler som förbjuder viss typ av information på fängelser. Det finns givetvis stora skillnader vad gäller kriminalvård och fängelser mellan USA och Sverige, men mycket torde också vara gemensamt. Den långsamma processen exempelvis, svenska interner har inte heller tillgång till internet och e-post, något som ju för de flesta är en naturlig och stor del av vardagen.

Kapitlen i den sista delen i antologin, ”Praxis”, handlar om hur referensbibliotekarien i sitt arbete kan samverka med och bemöta användare. Författarna utgår från olika teoretiska modeller, gemensamt är dock hur de lyfter vikten av empati, ömsesidighet och likvärdighet i referenssituationen. Flera av texterna är mycket tankeväckande och får mig att reflektera över min egen roll i arbetet som referensbibliotekarie och i mötet med användare, hur viktigt det är att skapa förutsättningar för ett jämställt, engagerat och personligt (men inte privat) möte mellan användaren och mig, oavsett om det är ett fysiskt eller virtuellt möte. Inte minst inspireras jag av den avslutande texten, Shawn(ta) Smith Cruz ”Lesbian Librarianship for all: A Manifesto”, som leder till slutsatser som jag i första hand inte hade förväntat mig. Smith Cruz drar paralleller mellan bibliotekarien i akademiska institutioner och den lesbiska kvinnan i queer-kulturen och kommer fram till att båda är marginaliserade. Enligt hennes resonemang kan vi alla vara ”lesbiska bibliotekarier” genom att utöva ett inkluderande referensarbete som medvetet använder källor och material från alla delar av samhället, också källor från exempelvis icke-heterosexuella eller icke-vita upphovskvinnor och -män.

Sammanfattningsvis är Reference Librarianship & Justice en aktuell och viktig publikation, som bidrar till samtalet om bemötande och inkludering i bibliotekets och bibliotekariens möte med användare. Den fyller en viktig funktion av kritisk reflektion som är nyttig och kan inspirera inte bara amerikanska utan även svenska biblioteksarbetare.

Åsa Forsberg

Läs mer

Den nya bibliotekarie­utbildningen på Södertörns högskola hoppas kunna bredda rekryteringen

Martin Persson från bis passade på att ställa några frågor till Pamela Schultz Nybacka, som ansvarar för den nya bibliotekarieutbildningen på Södertörn.

Pamela Schultz Nybacka, ansvarig för den nya bibliotekarieutbildningen på Södertörn. Foto: Eva Enarson.

Pamela Schultz Nybacka, ansvarig för den nya bibliotekarieutbildningen på Södertörn. Foto: Eva Enarson.

Er nya bibliotekarieutbildning startar till hösten. Är det full fart med planering och förberedelser nu?

– Javisst! Det är otroligt mycket arbete att starta ett helt program. Vi har haft en fantastisk process och många inom högskolan och i biblioteksvärlden backar upp oss och hejar på, så det känns extra roligt och spännande!

Förutom att ni är ytterligare ett lärosäte som börjar utbilda bibliotekarier, vad är speciellt med bibliotekarieutbildningen på Södertörn?

– Här på Södertörns högskola arbetar vi med mångvetenskap, mångkultur och medborgerlig bildning och det kommer att märkas i utbildningen. Vi förenar humaniora med till exempel pedagogik, offentlig förvaltning och medieteknik. Vi har också en partner i Södertörns högskolebibliotek, som är mycket engagerade i arbetet. Samverkan med biblioteksvärlden står högt upp på agendan och vi kommer att arbeta väldigt praktiknära och samhällsorienterat.

Kommer ni att arbeta för att bredda studentrekryteringen och i förlängningen bryta ett mönster av en relativt homogen (till exempel vit) bibliotekariekår? Och i så fall hur?

– Absolut! Breddad studentrekrytering till yrket är ett av våra huvudargument för att just vi ska starta en utbildning. Här har Södertörns högskola en mycket god kompetens, bra geografisk placering och mångårig vana att locka såväl nya grupper som enskilda individer till högre studier. När det gäller urval hoppas vi också kunna erbjuda att söka in på olika vägar, bland annat genom särskild antagning (personligt brev till exempel). Samtal pågår just kring dessa former.

Hur ser ni på utbildningens möjligheter att erbjuda validering och vidareutbildning för nyanlända svenskar som vill arbeta i biblioteksverksamheter?

– Vilken intressant idé! Vi har än så länge bara påbörjat våra planer för vidareutbildning och annan kompetensutveckling. Bland annat har vi en fristående kurs om skolbibliotek som ligger på planeringsstadiet. På Södertörns högskola finns Centrum för praktisk kunskap, som tidigare samarbetat med Regionbibliotek Stockholm, vilket mynnade ut i skriften Bibliotekariens praktiska kunskap (2016).

Hur kommer balansen mellan teori och praktik till uttryck i er bibliotekarieutbildning?

– Vårt program kommer att vara grundat i biblioteks- och informationsvetenskap och inriktad mot professionen. Vår utbildning kommer därför att vara mycket praktiknära. Vi kommer att arbeta aktivt med samverkan både i och kring utbildningen. Det blir många studiebesök, expertföreläsningar med branschföreträdare, mentorskap, praktik på bibliotek, med mera. Vi har också en fördjupningstermin som är inspirerad av upplägget på Centrum för praktisk kunskap. Efter avslutad praktik på bibliotek kommer deras lärare att hålla en kurs där deltagarna tillsammans vecklar ut sina erfarenheter från praktiken. På så vis vill vi bidra till en starkare utveckling och hållbarhet i den professionella identiteten.

Varför ska studenter utbilda sig till bibliotekarier? Och blir man ”bara” bibliotekarie genom att läsa er utbildning?

– Biblioteken befinner sig ständigt mellan historia och framtid, tradition och förnyelse, analogt och digitalt – och så vidare. Att bli bibliotekarie är därför inte så ”bara”… Vi betraktar bibliotekarien som en samhällsbärande profession. Visst kan man ta sin bibliotekariekompetens med sig in i andra sfärer också!

Läs mer

Motiven bakom biblioteksprivatiseringar – viktiga att undersöka för att kunna förhindra att fler bibliotek hamnar i privat regi

Sedan årsskiftet har en av Sveriges kommuner, Nacka, lagt ut driften av samtliga av kommunens folkbibliotek på privata företag. Farorna med en sådan utveckling är uppenbara, men för att förstå utvecklingen räcker det inte med en analys av politiska uppfattningar i principfrågan om samhällsverksamheter i offentlig vs. privat drift, vi behöver också granska motiven bakom de företag som ger sig in i biblioteksdriften. Det menar Sofia Berg, som reflekterar över Axiells position på biblioteksmarknaden, och vad deras etablering i Nacka kan innebära.

Privatisering illustration av Stellan Klint

Illustration Stellan Klint

Som känt handlar en av de mer akuta debatterna inom svensk bibliotekspolitik om privatiseringar av folkbibliotek. Givetvis är det en mycket dålig idé att låta entreprenörer sköta biblioteksverksamhet och BiS har tidigare lyft fram flera av de problem som privatisering kan medföra. Några exempel är att bibliotekens transparens kan försämras, att samverkan med andra bibliotek hotas att helt upphöra och att det lagstadgade meddelarskydd som gäller för all offentlig verksamhet inte behöver tillämpas på privatiserade bibliotek.

Jag vill också påstå att det blir något av en motsägelse till bibliotekslagen i stort. Biblioteken ska enligt det övergripande ändamålet i §2 sträva efter att ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”. Ett privatiserat bibliotek har också som mål att arbeta mot ändamålet, men med en stor skillnad: att göra det så billigt som möjligt. De två intressena rimmar illa med varandra.

Farorna med biblioteksprivatiseringar är alltså tydliga och viktiga att upprepa. Men debatten om huruvida bibliotek ska privatiseras eller inte sammanfattar den grundläggande konflikten mellan offentlig och privat verksamhet. Positionerna är välkända – högerorienterad politik sätter gärna ut offentlig verksamhet på entreprenad och vänsterorienterad politik vill ha dem kvar i offentlig drift.

Jag tror att det är viktigt att fortsätta undersöka frågan om privatiseringar bortom motsättningarna privat eller offentligt. De interna strukturer i vad vi kan kalla för ”biblioteksvärlden” måste granskas. Alltså den infrastruktur av organisationer, företag och kommunala och statliga inrättningar som på ett eller annat sätt är involverade i biblioteksfrågor. I biblioteksvärlden finns interna maktfrågor som kan påverkas av vilken driftsform bibliotek har. Utifrån det perspektivet blir det intressant att undra vilka som är intresserade av att driva bibliotek, och kanske ännu viktigare – vilka motiv ligger bakom?

I min masteruppsats Upphandlad demokrati: hur bibliotekens demokratiska uppdrag tolkas och görs på privat drivna folkbibliotek (2018) undersökte jag de tre första privatiserade folkbiblioteken i Nacka kommun: Saltsjöbaden, Dieselverkstaden och Älta bibliotek.1 Sedan 2013 drivs de av Dieselverkstaden Bibliotek AB. Och sedan 2019 drivs också kommunens övriga tre bibliotek, Nacka forum, Fisksätra och Orminge bibliotek, i privat regi, av företaget Axiell. Det innebär att Nacka är Sveriges första kommun med samtliga folkbibliotek i privat drift.

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur privatiserade bibliotek utifrån bibliotekslagen arbetar med det demokratiska uppdraget – om och i så fall hur driftsform påverkade det demokratifrämjande arbetet. Uppsatsens slutsats blev inte helt oväntad, privatisering kan på sikt innebära risker som kan påverka folkbibliotekens demokratiska arbete. Ett konkret exempel på det skulle kunna vara att förvärv av medier anpassas efter popularitet för att öka antal utlån, istället för att inköp styrs efter allas olika behov.

sofia_berg

Sofia Berg

Under uppsatsarbetet funderade jag på de tre övriga bibliotek i kommunen som inte var med i min undersökning, Fisksätra, Nacka forum och Orminge bibliotek. Biblioteken skulle snart börja drivas av Axiell, företaget som hade vunnit Nacka kommuns upphandling av biblioteken, och företaget som även är en av de stora leverantörerna av bibliotekssystem och tekniska tjänster till landets bibliotek. Förvirring väcktes – varför ville Axiell Sverige driva folkbibliotek, egentligen? Att anledningen skulle vara att de gjorde det för en förväntad stor avkastning verkade inte troligt. Att de redan är etablerade i en annan kontext på biblioteken gjorde att det blev desto mer intressant att försöka förstå varför de ville driva biblioteken. Här är det alltså viktigt att återkoppla till den fråga jag ställde inledningsvis – vilka är intresserade av att bedriva bibliotek och vilka motiv kan tänkas ligga bakom?

Axiell Sverige har redan en etablerad position på biblioteken och det verkar inte troligt att det i första hand är för pengarna – att driva folkbibliotek låter inte som en av de mest lukrativa affärsidéerna genom tiderna. Vad är deras egentliga drivkraft? Jag gissar att det snarare handlar om makt. Axiell är förvisso redan betydande, till exempel levererar de bibliotekssystemet BOOK-IT till en stor del av Sveriges folkbibliotek. Men landskapet kring bibliotekssystem håller på att förändras. Fler bibliotek väljer att använda fria bibliotekssystem med öppen källkod istället. Ett exempel på ett sådant system är Koha – ett fritt internationellt bibliotekssystem som idag används av 33 bibliotek i Sverige. Bland dessa finns stora bibliotek som Stockholms universitetsbibliotek och Lunds universitetsbibliotek.

Kanske känner Axiell (och andra liknande leverantörer) sig hotade, de ser att deras marknadsandelar eventuellt kan komma att minska, bibliotek väljer hellre att migrera till andra, öppna system. Låt säga att den här teorin stämmer. Axiells upphandling av bibliotek är för att säkra sin position som stor biblioteksleverantör. Som företag är det förstås en logisk handling, de vill ha kvar sina kunder och förmodligen dessutom utöka sitt kundklientel. Men, och det här är en stor konsekvens, genom att använda biblioteken som medel för detta, riskerar man att bana en ödesdiger väg för folkbiblioteken och dess driftsformer. Är det värt det?

Problemet blir att Nacka-biblioteken riskerar att fungera som inspiration för andra som också använder biblioteksverksamheter för egna intressen. Men Axiell kan självklart inte hållas ansvariga för den generella frågan om biblioteksprivatiseringar. Att de pågår är resultatet av ett kulturpolitiskt klimat som länge nedprioriterat och effektiviserat bibliotek. Att de sker i kommuner som Nacka är inte heller en överraskning, som länge haft som ambition att lägga ut offentliga verksamheter på en konkurrensbaserad marknad. Men däremot kan Axiell komma att spela en betydande roll för fortsatta privatiseringar. Att börja driva folkbibliotek sätter alltså en farlig boll i spel – det börjar med att en kommuns folkbibliotek privatiseras och snart kan fler följa efter.2 Vilka andra aktörer kan tänka sig att vilja driva bibliotek och vilka drivkrafter ligger bakom? Råkar de dessutom ligga i en kommun som Nacka, kommuner som är pigga på att privatisera, ökar riskerna ytterligare.

Med den här texten vill jag lyfta en diskussion som riktar fokus mot det jag i början kallade för ”biblioteksvärlden”, som består av mångas olika intressen och konkurrens mellan dessa. För själva biblioteken kan dessa interna kamper innebära stora konsekvenser. För att inte fler privatiseringar ska bli av måste möjliga mönster förutspås och förstås, och därför tror jag att det är extra viktigt att granska motiven som ligger bakom entreprenörer som är intresserade av folkbibliotek.

Avslutningsvis är jag övertygad om att alla driftsformer förutom offentlig för bibliotek är fel väg att gå, men privata aktörer som är sugna på att driva bibliotek är inte heller de enda som kan hållas ansvariga. Försvaret av folkbiblioteken är visserligen starkt från vissa håll: socialistiska föreningar, biblioteksarbetare och såklart hos de många biblioteksanvändare som engagerar sig i driftsfrågor. Men hos de med stort inflytande, till exempel Svensk biblioteksförening, är försvaret minst sagt ljummet. De är nästintill obrydda i driftsfrågor, med en ”varför inte”-attityd som utstrålar neutralitet, till och med försiktig optimism. Fackförbundet DIK verkar heller inte ta någon tydlig ställning i debatten, trots att framtida privatiseringar kan påverka förbundets medlemmar på många sätt i arbetsrättsfrågor. Inte heller utkastet till den nationella biblioteksstrategin vars uppgift är att sammanfatta viktiga nutida och framtida områden för bibliotekssektorn verkar heller inte lägga någon särskild vikt i driftsfrågor.

Det saknas helt enkelt en stomme för att motarbeta fler privatiseringar. Jag vill dock tro att de allra flesta biblioteksarbetare på något sätt känner ett engagemang för frågan. Lena Lundgren ger i sin motion till Svensk biblioteksförenings årsmöte 2019 ett bra förslag på hur arbetet för att försvara bibliotek kan se ut.3 Hon föreslår en granskning där en utredning måste göras av folkbibliotek med alternativa driftsformer. Man behöver ”belysa de olika aspekter som rör förhållandet till bibliotekslagen och övriga lagar som berör biblioteken, hur samarbetet mellan biblioteken, inom och mellan kommunerna, kan påverkas, samt möjliga konsekvenser om fler kommuner väljer att lägga ut biblioteksservicen på entreprenad”. Jag tror att Lundgrens förslag är ett smart sätt att få reda på vad som egentligen försiggår med de privatiserade folkbiblioteken och vilka drivkrafter som ligger bakom. Inte minst är det viktigt med granskning av bibliotek som på grund av driftsform hotas att bli mindre transparenta.

Sofia Berg

Fotnoter

1 Uppsatsen finns att läsa på https://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8944376   

2 2017 skickade Biblioteksbladet ut en enkät till Sveriges folkbibliotek med frågan om de inom tre år kunde tänka sig lägga ut biblioteksverksamheten på extern aktör. 3% svarade “ja” och 18% svarade “kanske”. Se http://biblioteksbladet.se/granskning-privata-bibliotek-pa-gang-i-fler-kommuner/.

3 Se https://foreningenbis.com/2019/02/01/motion-angaende-utredning-om-bibliotek-med-alternativa-driftsformer/

Läs mer