Etikettarkiv: bis 2018:02

Ladda ner och läs bis 2018:02

Omslag till bis 201802.

Du vet väl om att är välkommen att läsa äldre nummer av Sveriges enda radikala bibliotekstidskrift, helt gratis. Nu kan du ladda ner bis 2018:02 som skickades ut till prenumeranterna i juni.

Ur innehållet

Medverkande

Bengt Berg. Född, uppvuxen, bosatt och verksam i norra Värmland. Författare och förläggare på Heidruns Förlag. Har utgivit drygt 30 böcker, mest poesi.

Lisa Engström skriver sin avhandling om hur användare styrs i bibliotek med obemannade öppettider och hur detta relaterar till en samhällelig utveckling mot självstyrning.

Fredrik Eriksson. Lärare och skribent i Malmö.

Balsam Karam. Tidigare bildredaktör för bis. Kom i år ut med sin debutroman Händelsehorisonten.

Stellan Klint. Medicinsk bibliotekarie i Malmö och medlem av bis redaktion.

Olov Kriström. Bibliotekarie, queerhistoriker och en av de grundande medlemmarna i Querrörelsens Arkiv och Bibliotek.

Gunilla Lundgren är författare. Hon har skrivit ett stort antal böcker tillsammans med flerspråkiga barn i Rinkeby och även flera böcker i samarbete med barn i Sydafrika, bl.a. Nelson Mandela, herdepojken som blev president.

Lena Lundgren. Bibliotekarie och tidigare utvecklingsledare vid Regionbibliotek Stockholm.

Mats Myrstener. Snart pensionerad bibliotekarie, intresserad av folkbibliotekens historia, och ger i höst ut en bok om Stockholms stadsbiblioteks tio första år, 1928–1939.

Martin Persson. Bibliotekarie och bis-redaktör.

Röda Lina. bis ständiga samtidskommentator.

Hanna Wikman är biblioteksassistent i Västra Hisingen, Göteborg. Hon skriver också romaner och poesi och jobbar skrivpedagogiskt.

Tobias Willstedt. Bibliotekarie och webbredaktör för BiS.

Läs mer

Tobias Willstedt

Hej socialistiska psykologer!

Omslag till bis 201802.

BiS är inte ensam i sin roll som vänsterorienterad yrkesförening, flera liknande grupper finns inom andra professioner. bis genomför under 2018 en enkät där vi intervjuar andra socialistiska yrkesorganisationer om vilka frågor de arbetar med och hur de ser på sin organisering. Här är Socialistiska psykologers svar, förmedlade via en av deras medlemmar, Adam Hultqvist. Denna text är först publicerad i bis 2018:02.

Hur länge har ni funnits och hur bildades ni?

Socialistiska psykologer i Malmö har funnits sedan mars 2014 och bildades av en grupp psykologstudenter som startade gruppen utifrån en önskan att organisera psykologer som är socialister. Det var en reaktion på bristen av strukturella förklaringar till psykisk ohälsa under utbildningen och för att kunna samarbeta med Socialistiska Läkare och KAOSA (Kritiskt Organiserade Socialarbetare).

Vilka är era viktigaste frågor och hur ser er organisering och aktivism ut?

Just nu är våra viktigaste frågor migrationsrelaterad ohälsa, asylrätt, hållbar aktivism och antikapitalism. Vi är också aktiva i rörelsen ”En annan vård är möjlig” för, på olika sätt, mer jämlik vård som också är en viktig fråga för oss. I Malmö är vi en grupp på cirka tio aktiva, från och till, och har främst samarbetat med andra nätverk och organisationer och inte med politiska partier. Vi arrangerar och håller föreläsningar och workshops, till exempel har vi deltagit på konferensen Marx2016 i Stockholm och FemF (Feministiskt forum) i Helsingfors förra året. Därtill studiecirklar, handledning (för aktivister) och demonstrationer.

Hur ser ni på er organisering i relation till exempelvis fackförbund, politiska partier eller andra utomparlamentariska nätverk? Vad är fördelarna med att organisera sig i den form ni gör?

Vi har velat hålla det enkelt, snarare än att bilda en förening med styrelse och stadgar, då detta gett oss mer flexibilitet och frihet. Vi tänker dock att vårt sätt att organisera oss har funkat för att vi är en så pass liten grupp, det hade varit svårare i en större grupp och eventuellt behövs mer struktur för att gruppen ska kunna växa.

Läs mer

bis redaktion

Kritiskt bibliotekarieskap i spännande antologi

Omslag till bis 201802.

Denna recension är hämtad från bis 2018:02

Nicholson, Karen P. & Maura Seale (eds.) (2018). The Politics of Theory and the Practice of Critical Librarianship. Sacramento, CA: Library Juice Press.

Hur kan kritiska teorier hämtade från biblioteks- och informationsvetenskap användas för att utveckla kritiska bibliotekariepraktiker? Den frågan förenar texterna som samlats i den nyligen utgivna antologin The Politics of Theory and the Practice of Critical Librarianship.

poltheory175wAntologin innehåller akademiska texter och essäer som diskuterar den rörelse som benämns ”critlib”. Critlib är en förkortning av ”critical librarianship”, vilket jag översätter till ”kritiskt bibliotekarieskap” eller ”kritiskt biblioteksarbete”.

Critlib är inte en enhetlig rörelse, utan ett slags informellt nätverk som primärt består av en Twitterdiskussion (#critlib) och konferenser. På webbsidan critlib.org beskrivs critlib som bestående av biblioteksanställda som är engagerade i att principer för social rättvisa ska genomsyra deras arbete i bibliotek. De flesta som är engagerade i rörelsen bor i USA och texterna i antologin utgår från ett nordamerikanskt sammanhang, även om detta inte påtalas.

Med ett undantag är texterna i antologin skrivna av verksamma bibliotekarier. Eftersom critlib är en rörelse för kritiskt bibliotekarieskap är verksamma bibliotekarier också en självklar målgrupp för antologin.

Det kritiska perspektiv som texterna utgår ifrån inkluderar ett självreflekterande förhållningssätt. Därför är det viktigt också för mig, som recensent av denna antologi, att påtala min utgångspunkt som positionerad i biblioteksprofessionens utkanter. Som doktorand inom biblioteks och informationsvetenskap är jag verksam inom fältet, men jag har begränsad erfarenhet av att arbeta som bibliotekarie, vilket förstås påverkar min läsning. I förhållande till några av texterna är det en begränsning. Mina erfarenheter av och kunskaper om bibliotekariepraktiker eller arbetsförhållanden i bibliotek är till större del förvärvade inom akademien än genom egna, direkta upplevelser inifrån professionen. Samtidigt har arbetet som doktorand gett mig möjlighet att utforska kritiska teorier inom biblioteks- och informationsvetenskap och praktisera forskning utifrån sådana perspektiv, vilket berikar min läsning av antologin.

De fjorton bidragen i antologin är av olika karaktär och kvalitén är något ojämn. Sammantaget lyckas texterna ändå belysa en bred palett av aspekter som på olika sätt berör kritiskt biblioteksarbete och som inspirerar till en diskussion om biblioteks- och informationsvetenskapliga teorier och praktiker.

Texterna kan delas in i två huvudsakliga kategorier där den första innefattar aspekter av kritiskt bibliotekarieskap och teorier kring detta, medan den andra analyserar ”critlib” som rörelse. Samtidigt finns det teman som överskrider denna uppdelning. Ett sådant övergripande tema som jag finner särskilt intressant är förhållandet mellan teori och praktik. Det är inte på något sätt en ny diskussion, men i det här sammanhanget konkretiseras den och får välbehövligt syre. Det inledande bidraget i antologin, ”In Resistance to a Capitalist Past: Emerging Practices of Critical Librarianship” skrivet av Lua Gregory och Shana Higgins, är ett exempel på detta. Författarna analyserar biblioteksprofessionens förhållande till praktik och praktikaliteter utifrån hur folkbiblioteken och kapitalismen växte fram och utvecklades i nära förbindelse. Gregory och Higgins visar hur den strävan efter effektivitet och betoning av praktisk användbarhet som genomsyrade kapitalismen också premierades inom biblioteksutvecklingen, vilket Deweys tankar är ett exempel på.

Andra texter tar upp en kritik som rests mot ”critlib” om att rörelsen riskerar att exkludera vissa genom att framstå som svårtillgänglig, elitistisk och just för teoretisk. Ian Beilin påtalar exempelvis i sitt bidrag ”Critical Librarianship as an Academic Pursuit” att beskrivningen av kritiskt bibliotekarieskap som en global och universell rörelse döljer ojämlikheter och osynliggör skillnader som påverkar utvecklingen av teorier och möjligheten att utöva sin yrkesroll som bibliotekarie. Beilin menar att de som har erfarenhet av att exkluderas på grund av exempelvis etnicitet, kön eller klassbakgrund också kan uppleva sig utestängda från akademiska sammanhang som domineras av vita män från övre medelklassen. Detta påverkar också den kritiska biblioteksrörelsen, inte minst i USA där bibliotekarier inom akademin ofta har forskning som en del av sin tjänst (”tenure track librarians”) och därmed andra, och bättre, förutsättningar att ta del av teoretiska sammanhang.

Samtidigt reses frågan om rädslan för att komplexa teoretiska resonemang ska avskräcka vissa i själva verket grundas i förutfattade meningar som delvis beror på en falsk åtskillnad mellan teori och praktik. I förordet konstaterar Emily Drabinski att teori trots allt bara är ett sätt att utföra informationsarbete på. Det är en utgångspunkt som öppnar för en utveckling av det nära förhållandet och utbytet mellan verksamma bibliotekarier och forskare inom fältet. Det ser jag som värdefullt för biblioteksvärlden i helhet, det vill säga för såväl biblioteks- och informationsvetenskapen som för biblioteksverksamheten.

I dagens samhälle där kapitalism och marknadstänkande framstår som ohotade och högerpolitik normaliseras framstår behovet av kritiska reflektioner inom biblioteks- och informationsvetenskap och inom bibliotekarieprofessionen som brännande, i Nordamerika såväl som i Sverige. Antologin inspirerar till en sådan reflektion och diskussion.

Lisa Engström

Läs mer

Barns delaktighet prövas på Malmö stadsbibliotek

Omslag till bis 201802.

Denna recension är hämtad från bis 2018:02

Johansson, Barbro & Hultgren, Frances (2018). Att utforma ett barnbibliotek tillsammans med barn: delaktighetsprocesser på Malmö stadsbibliotek. Borås: Högskolan i Borås.

Barnbiblioteksforskningen är inte omfattande men desto viktigare är det att uppmärksamma den forskning som görs. Alldeles färsk är Att utforma ett barnbibliotek tillsammans med barn av Barbro Johansson och Frances Hultgren, en forskningsrapport från ett projekt på Malmö stadsbibliotek. Ett inriktning för Högskolan i Borås är professionsvetenskap, det vill säga att forskning kan utgå från och utföras i nära anknytning till yrken och verksamheter och rapporten är ett exempel på sådan.kanini

Malmö stadsbibliotek byggdes om och fick sin tillbyggnad Ljusets kalender i slutet av 1990-talet. Tillbyggnaden ritades av den danske arkitekten Henning Larsen och blev mycket omskriven. Ombyggnaden av barnavdelningen i den gamla byggnaden Slottet blev däremot ganska traditionell. Under åren 2010-2012 skapades därför avdelningen Balagan för barn i åldrarna 9-12 år och 2012 påbörjades arbetet med att utforma ett nytt bibliotek för de minsta barnen. Barbro Johansson och Frances Hultgren kopplades 2015 in på projektet, som kallades Lilla Slottet, och följde det under två år. Resultatet blev Kanini, ett bibliotek för barn 0-8 år.

Metoden som har använts är följeforskning. Barbro Johansson och Frances Hultgren har följt projektet och fört en kontinuerlig dialog med bibliotekarierna. Båda parterna har tillfört sina perspektiv i samtalet, vilket uppenbarligen har påverkat projektet positivt. Bibliotekarierna arbetade mycket ambitiöst med flera samarbetspartner. De bildade arbetsgrupper och genomförde workshoppar med barn, drev en forskningscirkel och gjorde ”läxor” där de prövade olika förhållningssätt och experimenterade med olika metoder. Forskarna har gjort observationer, intervjuer och enkäter, de har gått igenom dokument och deltagit i personalmöten. De tar upp tre teman, delaktigheten, barnet och rummet. Rapporten har underrubriken ”delaktighetsprocesser på Malmö stadsbibliotek” och delaktighet är något som både prövas och problematiseras utifrån olika teorier och de erfarenheter som gjordes i projektet. Barbro Johansson och Frances Hultgren har tidigare gett ut Rum för de yngsta: barns och föräldrars delaktighet i kulturverksamheter om ett projekt i Borås. Den nya rapporten kan sägas vara en uppföljning av den förra boken och det är tydligt att forskarna verkligen har vänt och vridit inte bara på delaktighetsbegreppet utan också på andra begrepp som ”mellanrum” och ”flyktlinjer”.

Rapporten är lättläst och illustrerad med trevliga bilder från Kanini. Termer och resonemang är fullt tillgängliga för en intresserad läsare. Den väcker många tankar om praktiskt barnbiblioteksarbete och biblioteksforskning och kopplingen mellan dem. Förhoppningsvis blir det fler projekt som följs på detta sätt så att det byggs upp en barnbiblioteksforskning som kan föra verksamheten framåt på ett välgrundat sätt. Det denna intresserade läsare saknar är mera utförliga beskrivningar av hur själva projektet genomfördes. Bibliotekariernas slutrapport från projektet finns förvånansvärt nog inte med i referenserna och inte heller andra dokument och underlag, som forskarna använder och som finns på nätet. Den som planerar att genomföra ett liknande projektet har också stor nytta av sådant material och hänvisningar borde ha tagits med.

Övrig litteratur

Johansson, Barbro & Hultgren, Frances (2015). Rum för de yngsta: barns och föräldrars delaktighet i kulturverksamheter. Borås: Högskolan i Borås.
Johansson, Karin (2017). Vägen till Kanini: slutrapport för projektet Lilla Slottet, Malmö stadsbibliotek. Malmö: Malmö stadsbibliotek. Tillgänglig på https://projektlillaslottet.files.wordpress.com/2014/02/slutrapport-lilla-slottet.pdf
Ytterligare material om projektet finns på webben.

Lena Lundgren

Läs mer

Samtal om bibliotek och juridik efter JO-besluten på BiS-salong

Omslag till bis 201802.

Årets salong på BiS årsmöte ägnades åt bibliotek och juridik. Martin Persson rapporterar i bis 2018:02 från en diskussion om hur bibliotekens arbete förhåller sig till författningen och till den diskussion om spänningen mellan olika demokratiska värden som uppenbarar sig inte minst i biblioteksvardagen.

Text: Martin Persson

I samband med BiS årsmöte den 10 mars 2018 hölls en salong med rubriken ”Efter JO-besluten: Hur kan en förståelse för den svenska författningen påverka ett arbete på bibliotek utifrån en bibliotekslag?”. Inbjuden till salongen var Johan Hirschfeldt, erfaren jurist som bland annat varit rättschef i Statsrådsberedningen, JK och president i Svea hovrätt. Nick Jones, Konst- och bibliotekschef i Huddinge och BiS-medlem ledde ett samtal mellan honom och Johan, som kretsade kring de aktuella JO-besluten med koppling till folkbibliotek och deras urvalsarbete, samt om den bredare frågan om relationen mellan biblioteken, juridiken, värderingar och demokrati.

Lena Lundgren från BiS hälsade åhörarna välkomna med en reflektion om att det förr var mindre diskussion på biblioteken om hur man skulle ställa sig i olika frågor, på biblioteken bestämde man hur det skulle vara, och sedan gjorde man så. Lenas bild var att det idag är mycket mer aktiv diskussion kring olika beslut, vilket är ett tecken på en ökad medvetenhet. Men med detta följer också högre krav på en juridiskt informerad professionell diskussion, vilket BiS med sin salong ville bidra till.

Nicks utgångspunkt var att sätta frågorna som JO-besluten aktualiserat i ett större sammanhang och genom ett prövande samtal göra några nedslag i en större diskussion, som inte bara berör folkbiblioteken, utan även andra delar av offentlig sektor och samhällsdebatten kring demokrati i stort. Han tog fasta på ett citat från Johan och hans kapitel i den nationella biblioteksstrategins delrapport Den femte stadsmakten, där Johan skriver om hur hans egen profession – juridiken – till slut gav honom ”mindre ledning” i de avvägningar som behöver göras, eftersom de fordrar bibliotekarieprofessionens kunnande. Nick menade att det är nu jobbet börjar, utmaningen att ta över stafettpinnen från juridiken, att försöka på allvar förstå bibliotekens uppdrag och ansvar och fylla de juridiskt ställda frågorna med bibliotekariernas profession och expertis.

Som sagt utgick samtalet från två JO-beslut från 2017, som båda handlade om två biblioteks nekande att köpa in eller fjärrlåna tre titlar med främlingsfientligt innehåll som biblioteken och deras huvudmän (kommunernas kultur- och fritidsnämnder) menade brast i kvalitet och kränkte andra människors mänskliga rättigheter. JO kritiserar i båda fallen biblioteket och kommunen för att ha beaktat åsikterna och värderingarna i böckerna, vilket JO menar strider mot objektivitetskravet som ställs i både bibliotekslagen och regeringsformen.

Nick frågade Johan vad ett JO-beslut har för konsekvenser och hur man ska förhålla sig till det. Johan påpekade att JO tar in yttranden, läser förarbeten och andra offentliga tryck och sedan tolkar lagen, men att JO-beslut inte är bindande rätt, utan snarare vägledande uttalanden. Om man följer dem är man ”på den säkra sidan”, men besluten ska kunna vara föremål för diskussion. Uttalandena har en pedagogisk uppgift, men de kan också bli kontraproduktiva, eller sprida rädsla. Johan tyckte att det finns poänger med de aktuella besluten, men trodde att ett av skälen till att JO ”går ut så hårt” är att JO hade problem med sättet att utforma värdegrundsdokumenten och mediepolicyerna i de aktuella kommunerna (det var på dessa dokument bibliotekens beslut att neka inköp vilade och där var bland annat respekt för mänskliga rättigheter och principen om allas lika värde formulerade som kvalitetskrav).

Men om yttrandefrihet och fri åsiktsbildning har en så stark ställning i den svenska författningen, hur står den sig i relation till en annan tung paragraf i regeringsformen, nämligen paragraf två?

Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

[…]

Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. (RF, 1 kap., 2 §)

Foto från BiS årsmöte 2018

Nick berättade att just den här paragrafen var en stor anledning till att han vill jobba i offentlig sektor, och påminde också om hur mycket som görs i kommuner för att redovisa värdegrunder, bevekelsegrunder, kärnvärden, och så vidare. Johan, som också varit involverad i arbetet med den senaste uppdateringen av regeringsformen, menade att det är en viktig målsättningsparagraf, men som alltid måste läsas tillsammans ”fri åsiktsbildning”, en princip som formuleras redan i §1 och också väger mycket tungt.

Spänningarna mellan olika värden i lagtexterna – inte bara i grundlagarna utan också exempelvis bibliotekslagen, internationella konventioner, etc. – kokar ju till slut ner till beslut av enskilda tjänstemän eller enskilda kommuner, och det kommunala självstyret är starkt. Johan sa att professionen kanske inte alltid tänker på sig själv som att man utövar makt, men att tjänstemannarollen ofta innebär ett stort ansvar, som ska genomsyras av ”saklighet och opartiskhet” (RF, 1 kap., 9 §). Han påminde om att enskilda tjänstemän dömts i domstol för att de varit osakliga och partiska. Nick undrade vidare hur Johan tänkte om det faktum att JO-besluten endast går in i en liten del av en större biblioteksvardag, som handlar om så mycket mer om att välja att ta in eller bort ett enskilt verk. Johan svarade att JO:s uppgift inte är att ta helhetsgrepp över någon verksamhet, men att han trodde att besluten varit kortare och försiktigare om inte värdegrundsdokumenten åberopats i kommunernas yttranden.

Ett genomgående tema för salongen var reflektioner kring ett antal ord och begrepp, som exempelvis ”kvalitet”, ”neutralitet”, ”censur”. Bristen på (eller mängden av) definitioner och otydlig användning av dessa och andra termer komplicerar frågorna. När Nick sa att han tyckte det var olyckligt att ”censur” dyker upp i förarbetena till bibliotekslagen höll Johan med om att ett bibliotek som bestämmer sig för att inte köpa in en bok inte sysslar med censur och att censur ofta används som ett ”falskt trumfkort”. Men Johan tillade att man behöver vara uppmärksam på att det ibland skulle kunna vara ett ”riktigt trumfkort”, eftersom diskrimineringsskyddet är svagare än yttrandefriheten i författningen.

Avslutningsvis diskuterades riskerna med juridifiering, där balansen mellan politik och juridik väger över åt juridiksidan, vilket kan vara ett problem. Nick betonade att arbetet med de här frågorna måste ta fart och att det till stor del ligger framför oss i den professionella diskussionen, något vi inte passivt kan lämna över till juridiken, trots frågornas hisnande komplexitet. Johan höll med om att det är professionen i första hand som ska tolka ”saklighet”, och då får JO ”hålla tassarna borta”.

Samtalet övergick sedan i diskussion tillsammans med publiken, som bland innehöll biblioteksföreträdare från en av de i JO-besluten aktuella kommunerna, vilket gav en intressant dimension. Det diskuterades hur urvalsfrågorna komplicerades vid biblioteksprivatiseringar, åberopandet av FN-konventioner (som Johan påpekade inte är svensk lag) i kommunala värdegrundsdokument och bibliotekspolicyer, och utvecklingen i Norge med biblioteken som debattarenor för att stötta en demokratisk diskussion där olika åsikter kan mötas och bemötas. Även kopplingen mellan JO-besluten och en högerextrem hatkampanj mot bibliotek, inklusive hot mot enskilda bibliotekstjänstemän, togs upp.

Angående framtiden tyckte Johan att biblioteken skulle hålla på sin profession och känna sig relativt fria i förhållande till JO-besluten, vars inhopp han trodde skulle bli färre framöver. Nick konstaterade att biblioteksprofessionen nu har bollen och behöver göra jobbet med en grundlig reflektion kring de här frågorna, grundad i bibliotekens uppdrag och de demokratiska principer och värden som ställs upp i lagtexter och styrdokument. Sammanfattningsvis kan man konstatera att salongen var ett lyckat tillfälle i början av en sådan process.

Läs mer

Nick Jones har efter salongen också publicerat en debattartikel på temat i Biblioteksbladet. Den finns tillgänglig på: http://biblioteksbladet.se/redaktionellt/efter-jo-besluten/.

Johan Hirschfeldts bidrag i den nationella biblioteksstrategins delrapport, Den femte stadsmakten. Bibliotekens roll för demokrati, utbildning, tillgänglighet och digitalisering (2017), finns tillgänglig via http://nationellbiblioteksstrategi.blogg.kb.se/rapporter/.

De två JO-besluten från 2017 (diarienummer 4650-2016 och 2654-2016) finns att ladda ned från JO:s webbplats: https://www.jo.se/.

Regeringsformen (SFS 1974:152) finns att läsa på exempelvis http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=1974:152.

Martin Persson