Kategorier
Uncategorized

Vad är litteratur?

Nu har Svensk Biblioteksförening publicerat några första preliminära rätt så kritiska  synpunkter på bibliotekslagsförslaget .

Här fortsätter bis sommarföljetong med de paragrafer som samlats under rubriken Prioriterade grupper, fört den om barn och ungdomar:

6§ Folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning, bland annat genom att erbjuda litteratur anpassad till deras behov.

I motsvarande paragraf i den nu gällande lagen finns i princip samma formulering förutom att där står”böcker, informationsteknik och andra media”  istället för ”bland annat litteratur”. Genom denna ändring säger man sig vilja lyfta fram litteraturen. Det stora problemet i denna paragraf liksom i flera av de andra är att man inte definierar vad man menar med litteratur. Ibland får man intrycket att det bara handlar om skönlitteratur? Uppslagsböcker, lexikon etc som numera kan vara i databasform tycks t ex inte vara litteratur? Det påtalas i kommentaren att betoningen av litteratur inte hindrar biblioteken att erbjuda andra typer av media. Varför har man inte behållit nuvarande formulering och bara lagt till att folkbiblioteken ska prioritera det skrivna ordet? Så hade man kunnat undvika detta oprecisa tjat om litteratur i flera av paragraferna? I bland få man intrycket att man skulle velat stava litteratur med stort L!

I §10 avhandlas skolbiblioteken genom att man hänvisar till skollagen. Självklart borde skolbiblioteken tagits upp här i samband med §6 och kanske hade det varit läge att säga något om vad som skiljer skolbibliotekets och folkbibliotekets uppdrag?

Men klarhet och stringens är ju inget som på något sätt präglar detta lagförslag!

 

Ingrid Atlestam

Kategorier
biblioteksdebatten bibliotekslag bibliotekspolitk mediaurval Vad är ett folkbibliotek?

Lag om kvalitet utan kvalitet

Del fem i bisbloggens sommarföljetong ”Paragrafen” ökar förvirringen i det nya bibliotekslagsförslaget ytterligare. I förslagets paragraf två stadgas :”Biblioteksservice ska finnas tillgänglig för alla”

I lagförslagets kommentar till denna formulering står: ””Enligt den nuvarande lydelsen ska alla ha tillgång till ett folkbibliotek. Denna skrivning speglar inte fullt ut de många verksamhetsformer som finns på olika håll i landet. I praktiken kan biblioteksservis innefatta ett eller flera bibliotek, bokbussar eller uppsökande verksamhet. Det kan också vara en verksamhet som drivs i samarbete med en eller flera andra kommuner eller med annan huvudman. I stället för folkbibliotek föreslås därför att begreppet biblioteksservice införs, vilket i sammamhanget bättre speglar de sakförhållanden som gäller i praktiken”

Vad menas? Kan inte tolka det på annat sätt än att folkbibliotek behöver inte finnas i alla kommuner, det räcker om man har någon slags biblioteksservice, vad detta än vara månde. Upprörd över detta sätt att underminera hela bibliotekslagen vad gäller folkbibliotek läser man vidare och kommer till paragraf fem i det nya lagförslaget”

Folkbibliotek

5§  Varje kommun ska ha folkbibliotek. Folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till kommninvånarnas behov.

Folkbibliotekens utbud av litteratur, medier och tjänster ska präglas av allsidighet och kvalitet.

Folkbiblioteken ska särskilt främja användningen av informationsteknik för kunskapsinhämtning och lärande.”

Man frågar sig förvirrat om det är olika författare till olika paragrafer? I lagvrängarnas kommentar till denna paragrafs första del står  ”enligt 2§ i nuvarande bibliotekslag ska varje kommun ha folkbibliotek. Bestämmelsen är central och det finns inte någon anledning att förändra kravet”. ???????????

Sedan följer en lång än mer förvirrad förklaring till varför det är olämpligt att definiera vad ett folkbibliotek är eftersom det finns konsensus om detta och en definition skulle förhindra utvecklingen och därför att kommunerna har så olika förutsättningar. Passusen avslutas med följande för mig helt obegripliga sammelsurium:

”För att ytterligare tydliggöra detta föreslås en bestämmelse om att folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till kommuninvånarnas behov. En anpassning till invånarnas behov är en grundförutsättning för en ökad tillgänglighet och delaktighet. Att det uttrycks att folkbibliotek ska anpassas efter kommuninvånarnas behov syftar till att stärka användarperspektivet i lagen.”

Att lyckas få med så många av dessa numera nödvändiga signalord ; delaktighet, tillgänglighet, användarperspektiv, behovsanpassning och några av dem flera gånger om, utan att egentligen säga något är i och för sig fullkomligt normalt i många byråkratiska sammanhang, där man vill gardera sig , så att ingen kan komma och påstå att man sagt eller lovat något, men att ösa på så i en kort lagkommentar gör att man misstänker att här ligger en hund begraven?  Eller, hemska tanke, är det bara tecken på ointresse och inkompetens, en misstanke som blir allt starkare ju mer man försöker begripa detta lagförslag!

Andra meningen i paragraf fem inför begreppen allsidighet och kvalitet, vilket är något helt nytt jämfört med nu gällande lag och kan eventuellt ses som det enda positiva i lagförslaget.   Man oroar sig över den minskande titelbredden vad gäller både böcker och tidningar och tidskrifter, ömmar speciellt för minskat antal utländska tidningar och att den mer smala skönlitteraturen kommit i kläm. Alltså en helt berättigad oro. Här kunde man fört ett resonemang om krympande ekonomi och att efterfråga och behov kan vara helt skiljda saker, något som man överhuvudtaget tar alldeles för lite hänsyn till i biblioteksdebatten i stort.

Kommentaren avslutas med följande formulringar:

” Innebörden av förslaget är bland annat att folkbibliotekens utbud ska vara allsidigt sammansatt och inte innebära inskränkningar utifrån ideologiska, politiska eller religiösa utgångspunkter. Begreppet kvalitet innebär att biblioteken bör göra ett aktivt urval baserat på bland annat kvalitetskriterier när man planerar inköp och genomför gallring av beståndet. Det är även angeläget att bättre kvalitetsmått utvecklas för att mäta bibliotekens verksamhet.”

Ok, även om det inte är någon kvalitet i formuleringskonsten och ingen allsidighet i ordvalet! Att kvalitet och allsidighet kan hamna i konflikt nämns inte heller och det är väl bara bra. Det dilemmat får vi fortsätta att diskutera i biblioteksvärlden och komma till olika resultat och det befrämjar ju allsidigheten!

Återkommer till paragraf fems sista passus om det digitala för nu har detta redan blivit väl långt.

Ingrid Atlestam

Kategorier
biblioteksdebatten bibliotekslag biblioteksplaner bibliotekspolitk Nationell bibliotekspolitk

Planlösa planer

År 2004 kompletterades den nuvarande bibliotekslagen med en bestämmelse om biblioteksplaner. I dag, åtta år senare har nästan alla landsting och 67% av kommunerna antagit någon form av biblioteksplan. I Inger Eide Jensens bibliotekslagsutredning  konstateras att planerna är av högst varierande art och kvalité och att det finns behov av uppföljning för att de överhuvudtaget ska komma till och förverkligas, men att de i alla fall haft funktionen att biblioteksfrågor kommit på den politiska dagordningen åtminstone någon gång.

I förslaget till ny lag stadgas:

4§ Kommunerna och landstingen ska anta planer för sin biblioteksverksamhet.

I kommentaren till paragrafen sägs att ingen ändring i sak föreslås trots att man just konstaterat att paragrafen inte fungerat något vidare. Planerna kan fortsatt se ut precis hur som och inga nya krav om hur, när, varför dessa planer ska existera föreslås. Ändå konstateras att de är ”ändå av stor betydelse att alla berörda instanser använder sig av detta instrument för att främja en rationell och rättvis fördelning av biblioteksresurserna”.

Utan en nationell bibliotekspolitik blir dessa biblioteksplaner som aparta pusselbitar i ett pussel som ingen vet vad det ska föreställa. Varför inte åtminstone ställa några krav på vad en plan ska innehåll? Till exempel att UNESCO- manifesten ska utgöra den ideologiska grunden och att uppfyllandet av samtliga paragrafer i bibliotekslagen ska beaktas.

Ingrid Atlestam

 

Kategorier
biblioteksdebatten bibliotekslag bibliotekspolitk Skolbibliotek Vad är ett folkbibliotek?

Ansvar utan innehåll

Tredje paragrafen i förslaget till ny bibliotekslag sägs på ett användarvänligt och moderniserat sätt klargöra ansvarsfördelningen inom det offentliga biblioteksväsendet:

Ansvarsfördelning

3§ Bibliotekshuvudän är kommunerna, landstingen, staten och , i fråga om vissa skolor, enskilda

1.  För folkbibliotek ansvarar kommunerna

2.  För skolbibliotek ansvarar kommuner, landsting, staten och enskilda huvudmän i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. skollagen (2010:800)

3.  För regional biblioteksverksamhet ansvarar landstingen.

4.  För sjukhusbibliotek  vid sjukhus med kommunalt huvudmannaskap ansvarar landstinget

5.  För högskolebibliotek vid alla universitet och högskolor som omfattas av högskolelagen (1992:1434) ansvarar staten

6.  För lånecentraler och övrig biblioteksverksamhet som enligt särskilda bestämmelser är en uppgift för staten ansvarar staten.

 

Moderniseringen består bland annat av att friskolornas ansvar för egna skolbibliotek påtalas och att länsbibliotek numera heter regional biblioteksverksamhet.

Punkt 4 är för mig ganska oklar, med kommun måste väl där menas  landsting? Och varför bestämma vem som ska ansvara för  sjukhusbibliotek när det inte finns några bestämmelser om att dylika ska finnas och för vem och varför de ska finnas?

Punkt nr 5 låter väl självklar om det nu inte var så att det finns privatföretag  som Chalmers Tekniska Högskola som drivs av en stiftelse i aktiebolagsform som del av en större koncern. Har staten verkligen ansvar för Chalmers bibliotek, det vore väl maktmissbruk att så gå in och styra i ett privat företag? Alternativt så omfattas inte Chalmers av högskolelagen?

I punkt 6 konstateras att staten har ansvar för de bibliotek de enligt särskilda bestämmelser har som uppgift att ansvara för! Hade varit mer klargörande om man fått reda på vilka dessa bibliotek är!

Vad allt detta ansvar förpliktigar till är givetvis en helt annan fråga. Att ha ansvar för något medför ju inte med någon som helst automatik att det avsätts resurser för att man ska kunna ta detta ansvar på ett ansvarsfullt sätt. Ingenting tycks heller hända den som inte tar sin del av ansvaret, så lagparagrafen är bara en byråkratisk redovisning av vem som borde ta ansvar.

Givetvis borde bibliotekslagen vara normerande och fastställa en standardnivå för dessa ansvar och påföljder för den som inte lever upp till detta.

Ingrid Atlestam

 

 

 

Kategorier
bibliotekslag bibliotekspolitk Folkbildning kulturpolitik Vad är ett folkbibliotek?

Man ska alltid fråga varför

” Man ska alltid fråga varför” sjöng Ville, Valle och Viktor på 70-talet, men det har lagförslaget missat.  Så här lyder ändamålsparagrafen i nya lagförslaget:

Syfte och ändamål
2 § Biblioteken ska främja läsning och tillgång till litteratur. De
ska också främja information, upplysning, utbildning samt
kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksservice ska finnas
tillgänglig för alla.

Skillnaden mot tidigare skrivning enligt förslagskommentaren är att läsning och tillgång till litteratur lyfts fram som det viktigaste. Resten som ska främjas är inte lika viktigt. Dessutom är det nu biblioteksservice som ska finnas tillgänglig för alla, alltså inte specifikt ett folkbibliotek . För det tredje så är ordet medborgare utbytt mot alla, eftersom man tror att medborgare kan misstolkas som att man måste vara svensk medborgare.

Det kan ju ligga något i det sista påpekandet förutsatt att man verkligen menar alla även t ex de papperslösa, gömda och andra som idag inte ens får sjukvård?

Hur detta med biblioteksservice till alla ska tolkas är ytterst diffust, precis som mycket annat i lagen. I § 5 stadgas att varje kommun ska ha ett folkbibliotek. Glidningen mellan att biblioteksservice ska finnas tillgänglig för alla och att varje kommun ska ha folkbibliotek är förvirrande, vad menas?

Men mest tveksamt i denna nya formulering är att läsning och litteratur prioriteras så kraftigt utan att man någonstans definierar vad som menas. Begreppsförvirring råder! Så är väl t ex läsning och litteratur en förutsättning för utbildning. upplysning och information? Eller menas här i första hand bara skönlitteratur? Denna oklarhet är ett genomgående problem i hela lagförslaget vilket gör flera paragrafer helt förvirrande, mer om detta senare.

I stället borde ändamålsparagrafen lyftas en nivå, det som står där nu är ju medel inte mål. Vilket är då det mer övergripande målet och syftet med bibliotek? Lagen borde inledas med en portalparagraf om yttrande -och åsiktsfrihet och om bibliotekets samhälleliga uppdrag.Man kunde exempelvis använt sig av UNESCOs folkbiblioteksmanifests inledning:

”Frihet, välfärd, samhällelig och personlig utveckling är grundläggande mänskliga värden. De kan bara förverkligas genom välinformerade medborgare med möjlighet att utöva sina demokratiska rättigheter och därigenom spela en aktiv roll i samhällslivet. Medborgarnas egna deltagande i utvecklingen av demokratin är beroende av fullgod utbildning samt fri och oberoende tillgång till kunskap, tankar, kultur och information.

Folkbiblioteket som lokalt kulturcentrum utgör en grundförutsättning för ett livslångt lärande, ett självständigt ställningstagande och en kulturell utveckling för den enskilde och för olika grupper i samhället.” (Inledningen till UNESCOs Folkbiblioteksmanifest senaste version1994)

Det är ju dessa högre syften man bör utgå ifrån då man argumenterar för gratisprincipen, lagstadgandet och nödvändigheten av bibliotek. Tillgång till läsning och litteratur i en mer inskränkt mening  som huvudsyfte är att förminska bibliotekets uppdrag och undergräva dess  existensberättigande i nuvarande form.

Ingrid Atlestam