biblioteksdebatten

Bibliotekslag – ny omarbetad upplaga

Arbetet med en ny bibliotekslag har nu avancerat till en lagrådsremiss. En mycket läsvärd och läsbar sådan, till skillnad från det ursprungliga tämligen förvirrade förslaget som var ute på remiss. Flera remissinstanser, såsom KB och SB har redan talat om att de är nöjda med att de i vissa stycken blivit bönhörda och i detta kan också BiS instämma även om det i lagrådsremissen inte framgår att det är just BiS som påpekat många av de saker som nu ändrats och förbättrats.

Det hela är nu en mer stringent skrivelse med definitioner och begreppsförklaringar som tidigare saknades. Framförallt är ändamålsparagrafen kompletterad och lyder nu så här:

”Syfte och ändamål

2§ Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.

Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla”

Alltså betydligt bättre än det första förslaget som stadgade att bibliotekens enda uppgift var att främja litteraturen utan att någonstans tala om vad man mena med ”litteraturen” utan glida mellan olika underförstådda betydelser.

Jag har inte lusläst utan bara skummat de 67 sidorna och då hittat flera intressanta skrivningar som jag hoppas inte bara begravs i något arkiv.

Till exempel står det, när det gäller biblioteksplaner, att flera instanser påpekat behovet av en nationell sådan. Kommentaren till detta är att om behovet av en nationell plan finns så står det KB, som biblioteksmyndighet, fritt att ta fram en sådan. Bara att sätta igång alltså! I den kan det ingå såväl bemanningsnormer som urvalsriktlinjer enligt vad som framgår av följande citat:

”Flera remissinstanser anför också att gemensamma kvalitetskriterier

borde utarbetas för folkbiblioteken. Regeringen delar bedömningen att

detta är angeläget. Hur det bäst kan ske är dock inte en fråga för lag-

reglering. Samma synsätt gäller i fråga om vilken bemanning som är

lämplig för att kraven på biblioteksverksamheten ska kunna tillgodoses.”

Visserligen har lagen inte blivit så mycket skarpare, bara klarare och bättre formulerad, men en noggrannare läsning av kommentarerna och hänvisande till dem i den fortsatta biblioteksdebatten och när det gäller att ställa krav på kommunerna, regionerna och KB kan säkerligen gynna bibliotekens utveckling. Så läs och använd argumenten för ett starkare och biblioteksväsen med ett tydligare uppdrag!

Ingrid Atlestam

Du ska ta makten och ledningen

I nr 2 2011 av SPQL skriver Joacim Hansson om det totala feltänket ”användarfocus”, ett perspektiv som förvrider verksamheten på biblioteken så att man ser brukarna som konsumenter och kunder istället för medborgare.

Han kritiserar den nu förhärskande ideologin att ” ge folk vad folk vill ha” och detta att man från bibliotekets sida tror att användarna har ett stort behov att kommunicera med biblioteket via kommentarer i katalogen, bloggar, FB etc

Istället borde biblioteken ta tag i sitt demokratiska uppdrag, kommunicera med lokalsamhället och verkligen bli en demokratisk arena i sitt närsamhälle. Dessutom bör man ta tillbaka makten över mediainköpen från bokhandel och olika centrala instanser. Man ska utöva ”community librarianship” inte ”commersiel”

Själv har jag alltid försökt göra detta genom att vara något så omodernt som beståndsfocuserad, dvs sett mediebeståndet som själva grundbulten i verksamheten. Att bygga ett bestånd utifrån behoven i bibliotekets närområde är en förutsättning för att biblioteket ska kunna ta sitt samhällsansvar och vara en viktig del av närsamhället.

Men nu ska allting flyta, åtminstone i Stockholm och Göteborg. Där har man infört mer eller mindre flytande bestånd med centraliserade inköp och även profilköp som görs av bokhandeln eller BTJ. Man motiverar detta med att det är mer rationellt och demokratiskt. Man påstår att det leder till att alla användare får tillgång till samma utbud, det är bara att beställa det man vill ha.

Visst nu väller det in deckare, tv-spel, filmer och cd på de bibliotek som tidigare tyckte det var mer demokratiskt att förse stadsdelen med lexikon, språkkurser, läromedel och böcker på en massa olika språk. Nu vet man varken vad biblioteket har eller kommer att få. Panta rei, man kan inte gå in i samma bibliotek två gånger.

Vem gynnar detta? Problemet med användarfocus är kanske att man ser någon slags majoritetsanvändare. Man vill skapa ett maxat bibliotek för majoriteten, höga besöks- och utlåningssiffror, framgång alltså?

Men ett bibliotek för majoriteten är inte att bibliotek för alla, inte för dem som behöver det som majoriteten inte efterfrågar. Enligt bibliotekslagen ska exempelvis funktionshindrade och invandrare prioriteras, liksom barn och läsfrämjande åtgärder. Det gör man genom att se till just de användare som finns i närsamhället och återupprätta beståndfocuseringen.

Bibliotek som mötesplats är åxå en del av den nu rådande retoriken. Det kan betyda vad som helst och kan säkert vara bra, men det får inte bli något istället för ett bibliotek.

”Community librarianship” förutsätter att makten över bibliotekets innehåll finns i det lokala biblioteket!

Ingrid Atlestam