Etikett: barnaga

Om Alice Miller och Hitlers bibliotek

I SvD 6/5 läser jag en understreckare om psykologen Alice Miller, som avled i år 14 april, 87 år gammal.
Hon var född i Lviv i Ukraina (då i Polen, med en stor judisk befolkning), och sedan 1946 bosatt i Schweiz. Hennes böcker om Det självutplånande barnet och I begynnelsen var uppfostran väckte stor uppmärksamhet på 1980-talet, då de försvarade utsatta barn och tog ställning för dessa mot föräldrar och samhälle.
Hennes tankar om den svarta pedagogiken, exemplifierad i analysen av Adolf Hitlers uppväxt, blev åtminstone för mig en ögonöppnare. Inte ens Hitler var ond från början menar Miller. Hans storhetsvansinne, och totala brist på empati kan Miller förklara med direkt anspelning på hans barndomsupplevelser. För varje barn är i själva verket i grunden oskyldigt.

Den som sedan är intresserad av vilka böcker diktatorn läste kan med fördel låna boken Böckerna som formade Hitler, där hans bibliotek undersöks av författaren Timothy Ryback. Men en av Rybacks huvudteorier är att Hitler lärde ingenting nytt från sin läsning: hans idéer var redan färdigformulerade och sökte bara bekräftelse i det han läste. Innehållet i hans bibliotek bär tydliga spår av detta.
Mats Myrstener
Alice Millers hemsida: http://www.alice-miller.com/index_en.php
Alice Miller library: http://www.naturalchild.org/alice_miller/#1273401503
Alice Miller i SvD: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/alice-miller-tog-alltid-stallning-for-barnen_4671919.svd
Alice Miller i DN: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/kroppens-revolt-1.425432

Kategorier
Afrika Folkbildning Israel kvinnofrågor

Om kvinnors och barn rättigheter

Tiden verkar ha vridits tillbaka, skriver kolumnisten Karin Thunberg (aktuell också som författare) i dagens SvD. ”Att en femtiotalsman tog sin hustru en lördagsnatt, också mot hennes vilja, var (då) inte ens likställt med en ordningsförseelse”, skriver hon apropå kammaråklagaren Rolf Hillegrens verbala groda.
”Jag vaknade en morgon och förstod inte vad som hänt”, fortsätter hon. ”Sen öppnade jag min dator och insåg att tiden vridits femtio år tillbaka.”
Den tidigare åberopade folkomröstningen på Nya Zeeland om rätten att aga barn utföll med 87,6 procents majoritet för ett ja, läser jag vidare. Valdeltagandet var dock bara 54 procent, alltså ungefär som i ett presidentval i USA. Hur siffrorna ska tolkas är därför otydligt. Dessbättre är den bara rådgivande. Man får hoppas att politikerna på den gröna ön där Sagan om ringen spelades in, kan stå emot den majoritet som tycker att ”en dask som en del av bra uppfostran” är en bra sak, som det stod på valsedeln.
Vad gör man när befolkningen tycker en sak, och sunda förnuftet en annan? Om en majoritet av befolkningen vill ha tillbaka dödsstraffet? Eller tycker att kvinnor ska stanna hemma vid spisen och föda barn? När en majoritet på Gazaremsan röstar fram terroriststämplade Hamas till den politiska ledningen? Eller hyllar en gammal föredetting som Fidel Castro? Här finns uppenbara legitimitetsproblem att fundera över. Kanske lite gammaldags ”folkbildning” vore något att plocka fram ur garderoben igen? Tack vare den tror jag att vare sig nazism eller kommunism eller xenofobi fått särskilt stort fotfäste i Sverige. ”Fri och frivillig folkbildning” alltså, inte statligt styrd.
Jag såg om filmen ”The constant gardener” i veckan, den som handlar om hur samvetslösa läkemedelsföretag testar nya vaccin på afrikaner för att ta reda på biverkningar. En skrämmande film, som fick alldeles för lite publicitet i Sverige.
Och för en gångs skull får man ge utrikesministern en eloge, och hoppas att han också står emot israeliska påtryckningar mot den svenska tryck- och yttrandefriheten.
Och som alltid: Fakta i frågorna återfinns, naturligtvis, på biblioteket.
Mats Myrstener

Kategorier
Nya Zeeland offentlig sektor välfärdssamhället

Nya Zeeland röstar om barnaga

Folkomröstningen i Nya Zeeland om rätten för föräldrar att aga barn fick mig att ilskna till och skicka en lång insändare till den största tidningen NZ Heralds hemsida. Till vad nytta nu det kan göra? Men ilskan är ju handlingens moder.
Nya Zeeland är ett litet tragiskt exempel på ett land som var på väg mot samma håll som Sverige på 1970-talet med en stor skattefinansierad offentlig sektor. Ungefär samtidigt som i Storbritannien skedde en förändring mot mer nyliberalism och nykonservativa värden. Nya Zeeland hade kommit lika långt som Sverige på vägen mot ett rättvist och jämlikt välfärdssamhälle. Men det var då det.
Mot de mörka krafter som nu vill återinföra medeltida tänkesätt är det väl bara att hänvisa till det öppna och på neutral grund upprättade biblioteket. Var, om inte där, kan man hitta kunskapens nycklar?
Den svenska lagen fyller trettio år i år. Det är unikt i världen.
Mats Myrstener