Etikettarkiv: Barbro Bolonassos

Barbro Bolonassos är död – Bibliotekssverige har blivit blekare

Barbro Bolonassos

Foto: Mats Ahlberg

Vår vän, kollega och BiS-kamrat Barbro Steensby-Bolonassos har gått bort efter en tids sjukdom. Barbro skulle ha fyllt 70 år i höst.

Hur beskriver man en person som Barbro? Det är svårt. I kommentarerna de senaste dagarna nämns ord som eldsjäl och entusiast, vilket hon var, men framförallt var hon humanist. Det var humanismen som genomsyrade hennes liv och som var drivkraften i hennes yrkesverksamhet som bibliotekarie och chef. Det var hennes förmåga att se Människan i varje människa som gjorde henne så enastående.

Barbro var besjälad av idén om folkbibliotekets betydelsefulla roll i samhället. I sitt arbete som bibliotekarie i Alby och Saltsjöbaden och därefter som chef för det uppskattade och välkända biblioteket i Fisksätra under nästan tjugo år var hennes ledstjärna UNESCO:s folkbiblioteksmanifest (och senare IFLA:s riktlinjer för folkbiblioteksverksamhet). Hon hade det ofta med sig och citerade gärna delar ur det. Det sammanfattade, menade hon, allt som man behöver ha som riktmärken för sin egen och för bibliotekets verksamhet, för förhållandet till biblioteksbesökarna och till medborgarna både i närsamhället och storsamhället. Den övertygelsen gjorde henne orädd i kontakterna med beslutsfattare på olika nivåer och övertygande när hon stred för alla de verksamheter som hon drev och stödde. Barbro hade stark utstrålning, gjorde intryck och fick oss alla att lyssna. Hon arbetade ständigt med att förmedla känslan av egenmakt till människor hon mötte, särskilt till barn och ungdomar och till dem som av olika anledningar hade sämre förutsättningar. Alla är viktiga och alla ska få följa med!

Barbro var fantastiskt stimulerande att ha som kollega, med ständigt nya idéer och ständigt på väg mot nya utmaningar, även om hennes tankesprång ibland kunde vara häftiga för mera trögtänkta individer. Och hennes medkänsla och stora intresse för andra människors liv och levnadsöden upplevde man starkt som hennes vän. Bibliotekssverige har förlorat en färgstark representant, en ovanligt engagerad och engagerande människa. Barbro sörjs närmast av maken Vassilis och barn och barnbarn och våra varma tankar går till dem.

I nästa nummer av bis vill vi försöka ge en bredare bild av Barbros insatser på olika områden.

Lena Lundgren och Nick Jones

”Jag minns alla mina bibliotek och hur de berörde mig”

Det var en högtidsstund för många när författaren Kristian Lundberg talade på Biblioteksdagarna i Örebro. Han talade från hjärtat till bibliotekarien på Värnhemsfilialen i Malmö som satte ”Aniara” i handen på honom. Det var på biblioteket han fick sin bildning – inte i skolan. Hemma fanns det inga böcker – men på biblioteket. En känsla av frihet och där tröskeln är som lägst.

bisaren Barbro Bolonassos frågade var och en kring festbordet på kvällen innan Kristian’s anförande ”Varför blev du bibliotekarie?” och vi hade alla olika svar. Mitt påminner om det Kristian talade om, att det var en plats jag kände mig hemma och välkommen på när livet var tufft och ensamt under min högstadie- och gymnasietid. På biblioteket var jag trygg. Att det såg likadant ut på alla bibliotek jag använde var en bidragande orsak. Jag minns sommaren jag köade till den enda internetdatorn som fanns när modemet hemma hade stängts av. Jag var en kuf, jag vet, men på biblioteket var det ok. Därför ville jag bli bibliotekarie från början. Sen har det blivit mer än så, för att det är en profession.

Biblioteket har varit tillgängligt för mig där jag har befunnit mig. Både på mindre ort, skola och större ort. Jag har aldrig saknat ett bibliotek. En av Kristians poänger var Tillgänglighet. Till berättelser och öppna välkomnade platser. Tillgänglig bibliotekarie. Värnhemsfilialen är sen länge nedlagd.

Brit Staktson talade efter Kristian Lundberg om egentligen samma sak men i en ettor och nollor värld som vi är på väg in i. Hon citerade själv Henning Mankell som fått frågan om boken är död? Berättelsen dör aldrig. Att behålla lugnet när vi går in i en digital samtid och acceptera samt välkomna processen. Lars Bjurman var en av dem som avslutades konferensen och fångade känslan av befinna sig i tryckkonstens start på 1490-talet – vi befinner oss i ett paradigmskifte – digitaliseringen. Det tycker jag personligen är väldigt spännande.

Volontärer. Utlåningsstationer. Meröppet. Digital plats. Vad är tillgänglighet till bibliotek och bibliotekarie i framtiden? Kristian Lundberg skrev om Thorvalls slagdänga ”Jag minns alla mina bibliotek och hur de berörde mig” och utmaningen för alla som lyssnade måste vara att få fler människor att om och om igen kunna säga samma sak (varför var inte Kulturministern där och då?). Det kan inte spela någon roll var den platsen är – bara den spelar roll för människan här och nu, där och då.

Andrea Hofmann