Argentina – BiS

Semestertankar I

Efter snart en vecka i Hälsingland kan vi konstatera att ”Glada Hudik” knappast är värt namnet. Stadsvandringen från museet blev inställd pgr av för få deltagare, och klockan sex på kv stänger nästan alla uteställen. Men stadsbiblioteket är stort och fint, och Mäster Palm står utanför, ständigt beredd på att energiskt försöka förnya det stora stela partiet.

Hemma hos Jerker och Bettan läser jag SIDA:s tidskrift OmVärlden, som är både snyggt gjord och mycket läsvärd. Nya numret (2011/5) handlar bl.a. om Kinas roll i Afrika, livet i det stängda Nordkorea, Jemen, Sydsudan, Colombia, Demokratiska republiken Kongo, transpersoner i Nepal och Mexiko, väldigt fina bildreportage, och som avslutning en imponerande redogörelse för bokläsande och -främjande (som fått UNESCO-pris) i Argentina. 200 bokhandlar och 70 bibliotek i Buenos Aires, litterära magasin, många bokförlag, och äldre damer som besöker skolor för att läsa böcker högt för barnen.

Det värmer, nästan lika mycket som den 30-gradiga solen.

Ingen talar om Argentina

Varför? Jo, för att Argentina genomgick samma ekonomiska kris som Grekland gör idag, men 2001. Men Argentina ställde in alla utbetalningar till Världsbanken IMF, dom sa alltså som nobelpistagaren Dario Fo, ”Vi betalar inte!”
Idag har Argentina en av Sydamerikas högsta ekonomiska tillväxter, och det utan utförsäljning av sin offentliga sektor, sänkta löner, och försämrad välfärd.
2003 betalade Argentina tillbaka hela sin utlandsskuld, och avbröt allt vidare samabete med Internationella valutafonden. Som min farfar brukade säga (och det gäller än, åtminstone i ekonomiska frågor): ”Själv är bästa dräng”.
Om detta skriver Jon Weman i Aftonbladet på kultursidan, dagens datum.