Vad du behöver veta om SD och kulturpolitiken

Prideflaggor som fanns uppsatta på Mölnlycke bibliotek fick tas ner på fredagen efter krav från Sverigedemokraterna. Förtidsröstning pågår i anslutande lokaler och SD betraktar flaggorna som politisk propaganda.

– Mina kollegor fick gå en golgatavandring med SD:s representanter och valförrättaren som pekade på vad som skulle tas bort. Så vidrigt förnedrande, berättar en anställd på biblioteket till SVT.

SD:s synpunkter på bibliotekets skyltning, som nyligen varit en del av verksamhetens Pride-firande, ställer återigen SD:s syn på kulturpolitiken och bibliotekens verksamhet i rampljuset. Pride är är en brokig rörelse, utan koppling till något politiskt parti. Det handlar om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde – idéer som är grundläggande för bibliotekens inkluderande verksamhet. Att SD nu angriper bibliotekens skyltning säger mycket om vilken agenda de driver och hur partiet ser på världen.

SD och kulturen

SD lägger stor vikt på kulturpolitiken, ett område som de vill förändra i grunden. En granskning från SVT visar att partiet vill att kulturpolitiken ska främja det ”svenska kulturarvet” och “nationens sammanhållning”.

Sverigedemokraterna vill ta bort stödet till samtidskonsten och främja bevarande och svenskt kulturarv. Partiet vill också skära ner på stödet till folkbildningen. Bidrag ska inte delas ut till kurser med partipolitisk anknytning, feministisk aktivism eller kurser som främjar mångkultur. Kultur som anses tänja på gränserna lever farligt om SD får bestämma. Ett exempel på ett offentligt konstverk som SD vill byta ut är Liv Strömquists “The Night Garden” föreställande kvinnor med mens.

– Vad jag har förstått så har det väckt starka reaktioner. Det känns intimt, det känns privat, det sticker ut och det provocerar, säger Aron Emilsson (SD) till SVT.

SD vill alltså se en radikalt annorlunda kulturpolitik. Någon som sätter detta i ett historiskt sammanhang är Anders Rydell som nyligen blivit kulturchef på Hallpressen i Jönköping och är verksam som författare och journalist. Det finns paralleller mellan nazisternas vilja att ta kontrollen över kulturen, och Sverigedemokraternas mål att strypa stödet till kultur som anses sjuk, provokativ eller osvensk menar Rydell i en intervju med Landets fria. Nazisterna ville inte bara äga, utan också ta kontrollen och makten över kulturen. Idag ser vi att SD, och även andra rörelser, har gjort kulturen till ett slagfält.

Vi som arbetar med biblioteksverksamhet kan påminna oss om flera strider vad gäller biblioteken. Exemplet med Mölnlycke biblioteks prideskyltning är bara ett. Men vem har glömt de senaste årens hetsiga urvalsdiskussioner där den rasistiska högern inte dragit sig för hot och hets för att påverka bibliotekens beslut?

So it begins….vad är nästa steg? Bränna misshagliga böcker?@svpol @SDriks pic.twitter.com/RLjmogOjWu

— Propagandacentralen -Second Aid Kit (@propagandactrl) August 24, 2018

Uppdatering

Beslutet om pridesymbolerna på Mölnlycke bibliotek hävdes söndag 26 augusti i och med att valnämnden fattade ett nytt beslut. Man gjorde en ny bedömning och slog fast att symbolerna inte är politiska. Ursprungligen hade valnämnden gått på SD:s linje.

Läs mer

Tobias Willstedt

Bokmässan och den fascistiska fällan

I en nyskriven krönika visar Anders Rydell hur tidningen Nya Tider arbetar med strategier hämtade ur den fascistiska verktygslådan. Samtidigt så har SVT gjort en omfattande granskning av tidningens innehåll.

Anders Rydell skriver i Jönköpingsposten en helt nödvändig text där han ställer den intressanta frågan varför högerextrema Nya Tider egentligen vill ställa ut på bokmässan? Han konstaterar att Nya Tider helt enkelt arbetar som fascistiska organisationer har gjort genom tiderna.

Fascismen vill avslöja demokratins institutioner, exempelvis fri press och en demokratisk offentlighet, som falska, ineffektiva och korrupta, genom att ständigt utmana dem och vända dem mot sig själva.

På så sätt kapitaliserar Nya Tider på den debatt om yttrandefrihet som har blossat upp man godtogs som utställare på bokmässan. När protesterna växer kan tidningen axla offerrollen och utpeka medier och eliten som censurivrare. Det blir en vinn-vinn-situation för tidningen där man får massor av uppmärksamhet oavsett vad Bokmässan till slut bestämmer sig för. Anders Rydell skriver:

Det finns, vilket de senaste månadernas debatt visat, goda argument både för att bojkotta och närvara på mässan. En fråga vi dock, utöver bojkott eller inte, bör diskutera är högerextrema aktörers strategi att göra intrång i viktiga offentligheter.

Vinsten för Nya Tider är uppenbar, stor medial uppmärksamhet – vilket leder till högre besökssiffror, vilket i sin tur motiverar ett högre presstöd.
Men intrånget har också ett djupare syfte, det handlar i grunden om att förstöra, sabotera och överta demokratiska offentligheter och mötesplatser. För detta syfte har utnyttjandet av yttrandefriheten blivit det viktigaste vapnet i den postfascistiska verktygslådan.

/…/

Det är viktigt att poängtera att högerextrema och populistiska rörelser inte är intresserade av den juridiska yttrandefriheten, utan den ”upplevda” yttrandefriheten – med andra ord vad allmänheten tror är yttrandefrihet.

Om det fortfarande rådde någon typ av tvivel om vad Nya Tider är för slags tidning och vilken agenda personerna bakom dem driver så bör den granskning som SVT nyligen gjorde skapa klarhet. SVT lyfter en omfattande undersökning av tidningens innehåll fram ett mångfald exempel på hur Nya Tider företräder homofobi och rasideologi. Tidningens chefredaktör vill i SVT:s intervju inte erkänna förintelsen och uttrycker att alla människors lika värde är ”en klyscha”. Nya Tiders högerextremism bekräftas återigen.

Rydells text och SVT:s granskning är mycket relevanta för vår förståelse av Nya Tider och deras intresse av Bokmässan. Läsning rekommenderas!