Etikettarkiv: ABF

Sverigedemokraterna skär ner på folkbildningen

I valet 2018 blev SD största parti i elva skånska kommuner och fick mer än 30 procent av rösterna i sex kommuner. Efter det har partiet, i samarbete med bland annat Moderaterna och Kristdemokraterna, tagit makten i flera kommuner, där det mest kända exemplet kanske är Sölvesborg.

Vad vill SD göra med kulturverksamheten i de kommuner de bestämmer över? Läser man i det kommunpolitiska programmet från 2016 så står det en del om kultur i allmänhet och där utmärker sig partiet med sin kultursyn som har en konservativ hållning och en stark betoning på kulturarv. I programmet står det att kulturen gynnas av mer marknadsmässig konkurrens, och man uttrycker sig på följande sätt om kulturyttringar som inte faller i smaken:

Många gånger används dock kulturresurser till att finansiera smala, högst tvivelaktiga och inte sällan politiserade verksamheter. Sådan verksamhet ska givetvis kunna finnas för dem som är intresserade, men att med skattemedel främja kulturell verksamhet som den absoluta merparten av skattebetalarna inte har något intresse av att se eller till och med tar avstånd ifrån, anser vi vara felaktigt. 

Kommunpolitik: Inriktningsprogram för en sverigedemokratisk kommunpolitik – 2016

I programmet kan man också läsa att SD vill sänka det kommunala stödet till all vuxenkultur bortsett ifrån biblioteksverksamheten och den kulturella verksamhet som bidrar till att lyfta fram det svenska kulturarvet och stärka den gemensamma identiteten i samhället.

En stor arena för kulturen i Sverige är folkbildningen och nu larmar ABF om att SD på nationell nivå vill skära ned stödet till studieförbund och folkhögskolor med över en miljard kronor.

ABF lyfter Trelleborg som exempel där SD är stödparti åt Moderaterna (M) och Kristdemokraterna (KD). Där fick SD igenom sina krav om att strypa stödet till folkbildningen. I budgeten halverades de kommunala bidragen till studieförbunden. Förslagen om kraftigt minskade anslag till folkbildningen finns även i de kommuner där SD inte styr, som Eskilstuna.

SD, M och KD samverkar oftast i någon konstellation i de kommuner där stödet till folkbildningen skärs ner kraftigt eller stryps helt. ABF varnar för att ett regeringssamarbete mellan de partierna troligen skulle innebära att SD:s nedskärningsplaner blir verklighet.

Läs mer

Tobias Willstedt

Socialistiskt forum: Folkbiblioteken och privatiseringarna

Tid: Lördag 22 nov 14:00–14:45

Plats:  ABF-huset Sveavägen 41, rum Landsort, plan 3

Folkbiblioteken skall vara fria från kommersiella påtryckningar och bekostas av allmänna medel står det skrivet i Unescos folkbiblioteksmanifest. Men vi ser att det idag finns folkbibliotek i Sverige som efter upphandling drivs av aktiebolag. Förutsättningar för detta skapas genom att folkbiblioteken får leverera sina tjänster på en konstruerad marknad. Hur funkar det? Och vad får det för konsekvenser för en institution som skall verka för demokrati, kunskapsspridning och rätten till information – avgiftsfritt och för alla?

BiS – föreningen som har organiserat socialistiska bibliotekarier sedan 1969 försöker förklara den syn på offentlig sektor som möjliggör privatiseringarna och se vad det får för konsekvenser för folkbiblioteken och för dem som nyttjar det. Välkommen till ett samtal om incitamentssamhället och en av våra mest folkkära institutioner.

Medverkande: Andrea Berge, Marika Lindgren Åsbrink och Tobias Willstedt

Facebook-evenemang

Arrangemanget är en del av Socialistiskt forum 2014

Studieförbund och läsfrämjande

I den nya Årsbok om folkbildning (med underrubriken Forskning och utveckling 2013, utgiven av Föreningen för folkbildningsforskning), finns flera artiklar om studieförbundens läsfrämjande arbete i samarbete med olika lokala bibliotek.

Peter Gustavsson skriver t.ex. om ABF:s läsfrämjande arbete, ”Att väcka människors läslust”. Tre författare skriver om Projektet Läsbryggan, ett samarbete mellan bibliotek och ABF i Västernorrland, och Gustav Nygren skriver om Ombud i läsningens tjänst, ett samarbetsprojekt mellan Regionbibliotek Stockholm, Studieförbundet Vuxenskolan, Centrum för lättläst, och åtta folkbibliotek i Stockholms län: Salem, Järfälla, Stockholm, Södertälje, Vallentuna, Vaxholm, Värmdö och Österåker.

I övrigt handlar artiklarna bl.a. om hiphop som global kunskapsrörelse, utvecklingen av Senioruniversitetet, folkhögskolans globala engagemang, ”ungdom, förort, folkbildning”, med mera. Dessutom porträtteras den svenska folkbildningens nestor, Gösta Vestlund, som i år fyller 100 år.

Inledningen till Peter Gustavssons artikel är värd att citera, den pekar på hur allvarligt läget för både folkbildning och bibliotek är idag:

”När den statliga litteraturutredningen 2012 uppmärksammade vikten av uppsökande läsfrämjande arbete, var det efter att en lång följd av politiska beslut slagit undan fötterna för det arbete som tidigare bedrivits på området. Biblioteksfilialer hade stängt igen och biblioteksbussar dragits in, liksom arbetsplatsbibliotek. En bok för allas läsfrämjande uppdrag hade upphört och därav grunden för mycket av bokombudens verksamhet inom folkbildning och föreningsliv. Kulturrådets medel för Kultur i arbetslivet hade tagits bort, och därmed stödet till läsfrämjande projekt riktade mot arbetslivet.”

Jag hoppas många bibliotek skaffar boken, eller går med i föreningen. Ju fler vi blir som jobbar mot samma mål, desto bättre.

Mats Myrstener

Nykterhet och bibliotek

I Systembolagets tidning Bolaget (av alla ställen) läser jag en artikel om nykterhetsrörelsen. 1910 hade den rörelsen 340.000 medlemmar (mer än 5  procent av alla svenskar), och i Kerstin Rydbecks avhandling Nykter läsning, om den svenska godtemplarrörelsens litteratur (1995) beskrivs vad man kan kalla en ”parallell modernitet”, eller ”motoffentlighet” som bestod i kristna värderingar, nykterhet, men också egna förlag, författare, bibliotek, bankväsen och samhällelig service.

1922 stod rörelsen inför sitt eldprov, folkomröstningen om rusdrycksförbud. Bakom sig hade man inte minst det starka liberala partiet De frisinnade (den tidens vänsterliberaler) men också många höger- och vänsterpolitiker. Socialdemokraterna var som vanligt tvehågsna, från början var man helt emot förbudet. ”Iså fall skulle man inte få se många glada ansikten på våra möten” lär en fackföreningsledare ha sagt. Men 1922 hade nykterhetsrörelsen tonat ned det kristna budskapet, och många socialdemokrater stödde nu förbudet, en av de mest kända var folkbildaren Oscar Olsson (”Olsson med skägget”). Omröstningen blev mycket jämn, ett av de mest kända inläggen kom från konstnären Albert Engström, politiskt både stockkonservativ och antisemit, i affischen med texten ”Kräftor kräva dessa drycker”.

Kanske var det bra att rusdrycksföreträdarna till slut vann. Erfarenheterna från USA, där den kriminella maffian växte fram under rusdrycksförbudets tid på 1930-talet, var inte särskilt positiva. Frågan är tveeggad, det var en ”uppfostringsfråga” som Valfrid Palmgren som högerpolitiker skulle ha sagt, men det var också ett slag för att arbetaren skulle vara nykter, proper, och kunna hålla möten och skriva protokoll, som Ronny Ambjörnsson konstaterat i boken om sågverksarbetarna i Holmsund, Den skötsamme arbetaren (1988). I vilket fall så hade rörelsen visat musklerna, och det spelade stor roll för nykterhetsfrågans senare utveckling i Sverige.

Idag är nykterhetsrörelsen konfessionslös, och talar hellre om Demokrati, Samförstånd, Gemenskap, Välstånd, Trygghet, Solidaritet och Ansvar.  Det låter lite som det nya arbetarpartiet, men frågan skär tvärtom över alla politiska ideologier. Inte minst kommer nya medlemmar från den muslimska populationen i Sverige idag.

Nykterhetsrörelsen drev en gång många s.k. studiecirkelbibliotek. Oscar Olsson brukar ju kallas studiecirkelns fader, då han startade studiecirklar i IOGT:s regi redan 1901 i Lund. Idéhistorikern Bernt Gustavsson har kallat honom en typisk företrädare för ”självbildningsidealet”, och Olsson satte högt värde på skönlitteraturens betydelse, som han alltid nämner i sina programskrifter. Han ska ha varit mycket nöjd med Valfrid Palmgrens biblioteksutredning 1911, den stärkte både ABF och IOGT, som fortsatte driva små studiecirkelbibliotek ända in på 1970-talet i Norrland.

Idag är de alla borta så vitt jag vet, många övertogs av kommunbiblioteken. Ja faktum är att Malmö stadsbibliotek en gång grundades av en nykterhetsförening. Biblioteket låg länge ovanpå en ölrestaurang i nu rivna hotell Tunneln! Men det är en helt annan historia!

Mats Myrstener

Bild

Det är synd om Bergslagen

Det är synd om Bergslagen. Först gick popfestivalen Peace & Love i Borlänge i konkurs, och nu läggs arbetarrörelsens äldsta folkhögskola i Brunnsvik ner. Arbetarrörelsens arkivs filial i Grängesberg försvinner 2015, och ett företag som sysslande med filmrestaurering har också lagts ner. (Folkhögskolan fortsätter till namnet, med kurser i Borlänge, Häggvik och Sollentuna.)

De svenska folkhögskolorna, som funnits sedan mitten av 1800-talet (då var de knutna till landsbygden och utbildade framförallt ungdomar från bondesamhället som bara gått sex år folkskola) drabbas hårt när glesbygden avfolkas. Och ”glesbygd”, då talar vi i Brunnsviks fall om ett samhälle bara 20 mil från Stockholm. Men det räcker. Folkhögskolor som ligger närmare Stockholm har lättare att finna elever. De gamla internatskolorna ute i landet är ofta för dyra att hålla i drift idag.

Bildningsförbund som ABF har också ekonomiska problem. Det stora tappet av medlemmar har fortsatt att rasa sedan den borgerliga regeringen tog makten 2006. Det är svårt att propagera för studiecirklar i konkurrens med TV, radio och Internet, och den kroppskultur och individualism som vuxit sig stark som en del i den moderata strukturomvandlingen av Sverige. De humanistiska och konstnärliga ämnena i skolan premieras inte heller och väljs ofta bort av elever som bara kämpar för höga betyg . Det missgynnar också en skola som Brunnsvik.

Min lärare på BHS, Åke Åberg, brukade säga att folkbiblioteken och folkbildningsorganisationerna slutade samarbeta på 1980-talet, en anledning var att organisationer som ABF slutade att arbeta med böcker, för att istället ägna sig åt kompendier och praktiskt inriktade kurser som korgflätning och folkdans. Det var säkert ett tecken i tiden, kulturbegreppet vidgades och kom tillslut att innehålla allt mellan himmel och jord.

Redan när BiS gav ut antologin ”Boken åter i centrum”, om folkbildning och folkbibliotek i samverkan 1983, var utvecklingen på gång. Idag har begrepp som ”bildning” och ”folkbildning” fallit i vanrykte och ses som lite suspekta. Och nu när bokcirklar blivit allt populärare  så verkar studieförbund som ABF ha missat det tåget också, trots att man ju var med och introducerade studiecirklar i Sverige. Istället har många gamla Folkets hus kunnat överleva som kulturhus med mycket brokig verksamhet, där man bl.a. satsat på bio, bingo och direktsända operaföreställningar på storbildsskärm.

Legendariska bibliotekschefer som Sigurd Möhlenbrock i Göteborg och Ulf Dittmer i Stockholm hade starka rötter inom den gamla folkbildningen, så även förre kulturministern Bengt Göransson. Men det var då det.

Brunnsvik hade nog kunnat bli en viktig aktör för att utbilda invandrare och flyktingar, och ungdomar som av olika anledningar fallit genom utbildningssystemen. Men varken stat, kommun eller fackföreningsrörelse verkar intresserade. Kanske ligger det geografiska läget helt enkelt Brunnsvik i fatet? Bristen på engagemang från huvudägarna LO och ABF är tydlig. LO har stora problem med medlemsrekryteringen och försöker liksom staten spara sig ur krisen. Med känt resultat.

Det måste väl ändå finnas något mellan utbildning och underhållning för en organisation som ABF att ägna sig åt, även utanför storstäderna? Arbetarrörelsen har ett historiskt arv att förvalta, som nu försvinner när Brunnsvik säljs till högstbjudande. Det fantastiska biblioteket (”Bokstugan”) som i många år sköttes av eldsjälen Christina Garbergs-Gunn, stoppas nu ner i lådor, och fraktas till Ludvika för en osäker framtid. Hela lokalen, som en mötesplats för kulturlivet i Bergslagen, försvinner. Hur många författare och socialdemokratiska politiker och förtroendevalda som gått på Brunnsvik är oöverskådligt, så nog lämnar skolan ett tomrum efter sig, ungefär som när man la ner tidningen Arbetet, eller sålde Tidens förlag.

Det där med kultur och arbetarrörelse verkar inte vara en så lyckad kombination.

Mats Myrstener

Aftonbladets Ingvar Persson minns sitt Brunnsvik.

Bild