Kategoriarkiv: yttrandefrihet

USA tar bort regler om nätneutralitet till bibliotekens förskräckelse

USA:s kommunikationsmyndighet FCC har röstat för att ta bort den så kallade nätneutraliteten. Beslutet väcker protester, inte minst bland landets bibliotek.

Print

Nätneutralitet av EFF-Graphics [CC BY 3.0]

Reglerna kring nätneutralitet har hindrat bredbandsleverantörer från att exempelvis blockera hemsidor eller premiera en viss typ av material. När Donald Trump blev president tillsatte han ny chef över myndigheten FCC som bestämmer över reglerna – och frågan om att plocka bort reglerna om nätneutralitet hamnade tidigt på agendan.

Det här är en allvarlig fråga som i högsta grad bör engagera biblioteken. New Yorks folkbibliotek gjorde också ett starkt ställningstagande innan FCC röstade i frågan:

Since their inception, public libraries have fought to ensure that all people — regardless of their background or beliefs — have access to knowledge, education, and opportunity. That noble mission hasn’t changed, even as technology has. In addition to books and other materials, public libraries in every community in our great country are providing access to the computer and the internet, technology training classes, tablets, laptops, and more, offering everyone the tools they need to improve their lives, strengthen their communities, and succeed. Libraries are at the foundation of the American dream. The recent proposal by the Federal Communications Commission to abandon current net neutrality rules stands in direct opposition to this vital work. The proposal essentially gives broadband providers financial incentive to govern the openness of the internet, paving the way for models in which consumers pay for priority access, and those who can’t pay are limited to a “slow lane.”

Without the current protections, the already yawning digital divide will be widened. We know in New York City, millions of families cannot afford broadband access at home. These families are in our branches, borrowing Wi-Fi hot spots, or using our public computers to do homework, pay bills, apply for jobs, or communicate with relatives. For these New Yorkers, the 216 library branches across the city are their only option for access to technology. For the FCC to place internet access — something that in today’s world is a necessity, not a luxury — even further out of reach is appalling.

Även i EU finns regler som ska garantera nätneutraliteten. Men frågan är nu om man nu kommer väcka debatten om nätneutralitet även här?

Länkar:

USA tar bort nätneutraliteten på internet

New York Public Libraries: the proposal to kill net neutrality is ‘appalling’

What public libraries will lose without net neutrality

USA:s bibliotekarier tar ställning mot Trump

Tobias Willstedt

Om romer, bland annat

Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska dagbladet suckar idag över att Fredrik Reinfeldt skulle ha åsikter om USA:s övervakning av nätet, apropå affären med kontrollorganet NSA och visselblåsaren Edward Snowden. Är Reinfeldt verkligen ”integritetens riddare”? Är Obama det? Ska biblioteken tvingas lämna ut komprometterande uppgifter om vad folk lånar och läser på biblioteket? Ska internettrafiken övervakas? Ja, någon borde sätta ner foten mot övervakningen av det tryckta ordet, men vem? Folkbiblioteken skulle kunna markera hårdare var man står i yttrandefrihetsdebatten.

Splittringen inom alliansen är uppenbar, folkpartiledaren vill förstatliga skolan. Kanske biblioteken också då? Moderata ungdomsförbundet (också i dagens SvD) menar däremot att det är viktigare med rättvisa betyg, än betyg redan i fjärde klass. Också här har ansvariga politiker ett ansvar. Varför är standarden på våra skolbibliotek så skiftande. Vem tar i frågan, nu eller efter nästa val?

I Schweiz jagar man asylsökande, de utestängs bl.a. från biblioteken. I Saudiarabien får kvinnor inte ens besöka biblioteket. Gunilla von Hall kallar det i dagens SvD ”ett skamligt apartheidsystem”.

Jag tänker på en ofta osynliggjord minoritet i Sverige, romerna. Förra året utkom Lawen Mohtadis bok om Katarina Taikon, Den dag jag blir fri. Jag ser alla de rumänska tiggarna (många romer) på Stockholms gator, de blir fler och fler för varje år. De första åren var de flesta handikappade och funktionsnedsatta, nu har det hela växt till en tiggandets industri, som påminner om scener ur Charles Dickens Oliver Twist. Aldrig har förnedringen av människor varit så tydlig på Stockholms gator som idag. Det säger en del om dagens samhälle.

”Romernas historia i Sverige är en historia kantad av förföljelse, trakasserier och diskriminering.” läser jag i Wikipedia. Katarina Taikon skildrar den i sina böcker, hennes familj bodde bl.a. i ett hus under Årstabron, nära där jag bor, men huset är nu rivet. Romer har funnits i Sverige sedan 1500-talet, de är tillsammans med finnarna vår äldsta invandrargrupp. De tog ofta värvning inom armén. Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring förbjuden. Därför tog Sverige inte heller emot några romska flyktingar från Tyskland under andra världskriget. Idag glömmer man att inte bara judar utrotades i Nazityskland, utan romer, homosexuella, socialdemokrater och kommunister.

Idag finns inom riksdagen Delegationen för romska frågor. Man har lagt fram en s.k. vitbok om romernas situation i Sverige, men åtgärderna syns mig för tama. Det räcker inte med vackra ord och goda råd. Det är mer resurser som behövs, inte skattesänkningar.

Biblioteket som mötesplats är en utmärkt idé, om den fylls med adekvat innehåll. Bjud in politikerna, lobba för frågan! Anställ mer personal. Låt politikerna förstå att detta är en stor och viktig sak att satsa på. Det är folkbildning av bästa slag. Genom att se ”den andre”, får man också en större förståelse om sig själv. Det är mindfullnesss i praktiken.

Biblioteken gör redan idag mycket för att överbrygga klyftorna mellan religioner och kulturer. Jag ser det på Röda korsets högskola, där en stor del av eleverna är födda av invandrade föräldrar. Stort utbyte finns med studenter från länder som Thailand, Tanzania, Japan och Kurdistan. Biblioteket är placerat precis vid ingången till skolan, ”mitt i byn”. Det är, som Greta Renborg sa, ”hjärtpunkten” i verksamheten.

Det är synd att inte alla politiker förstår detta. Vi måste upplysa dom om möjligheterna.

Mats Myrstener

http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=672

(Katarina Taikon och hennes familj i Arne Sucksdorffs film Uppbrott (1948))

File:Roma flag.svg