Kategoriarkiv: yttrandefrihet

”Yttrandefrihetsbibliotek” som samlar förbjudna böcker öppnar i Malmö

Ett nytt bibliotek där förbud, censur och yttrandefrihet står i centrum har öppnat mitt i Malmö, inne på Malmö stadsarkiv. Dawit Isaak-biblioteket lyckas trots ett litet utrymme att behandla det allvarliga ämnet på ett kreativt sätt.

Text: Sofia Berg

I september i år invigdes Dawit Isaak-biblioteket som är beläget inne på Malmö stadsarkiv. Biblioteket är ett nytt initiativ, ett så kallat ”yttrandefrihetsbibliotek” som består av en samling litteratur från hela världen, där den gemensamma nämnaren är att böckerna har varit eller fortfarande är förbjudna i vissa länder. Biblioteket är uppkallat efter den svensk-eritreanska författaren och journalisten Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea utan rättegång sedan 2001 efter att som journalist riktat kritik mot regimen i Eritrea. Biblioteket, som uppkallats efter Dawit Isaak för att hedra honom, fungerar också som en viktig påminnelse: även för svenska medborgare är det fria ordet inte att ta för givet. 

”även för svenska medborgare är det fria ordet inte att ta för givet”

Dawit Isaak-biblioteket kommer stanna permanent på Malmö stadsarkiv och tanken är att biblioteket kontinuerligt ska fyllas på med förbjuden litteratur. Förutom de böcker som ingår i själva samlingen av litteratur som varit eller är förbjuden finns det också sektioner där en kan läsa generellt om förbud, censur och yttrandefrihet. Hela samlingen består av några täta hyllor och vid första anblick ser biblioteket något anspråkslöst ut, men när jag tittar närmre slås jag ändå av de många böcker som varit förbjudna, och framför allt, hur många av dem som fortfarande är det. Bland hyllorna finns några mer välbekanta titlar, däribland Ernest Hemingways Klockan klämtar för dig (1940), en roman om spanska inbördeskriget. Men de flesta titlarna befinner sig utanför den västerländska kanon, till exempel Roman utan namn (1992) skriven av en av Vietnams största författare Duong Thu Huong, som skildrar Vietnamkriget utifrån en ung soldats blick. 

Biblioteket har en tydlig pedagogisk och interaktiv vilja som bjuder in besökaren. Det finns till exempel en anslagstavla där en själv kan föreslå egna böcker som borde finnas med i biblioteket. På en vägg hänger hörlurar där en kan lyssna på och läsa om musik som censurerats eller riskerat att censureras. Ett exempel är Prince and the Revolutions äventyrliga album Purple Rain (1984). Då i synnerhet den otroliga men mycket explicita låten Darling Nikki, som inte bara ansågs anspela på sex, utan uteslutande handla om det. Det väckte stor oro på sina håll i USA under 1980-talet. På väggarna runt om i biblioteket kan en läsa om yttrandefrihet utifrån olika infallsvinklar, exempelvis finns en tidslinje över yttrandefrihetens historia i Sverige. Biblioteket verkar perfekt utformat för skolklasser att besöka, och mycket riktigt, när jag frågar en arkivarie i informationsdisken om så är fallet, upplyser denne mig om att de gärna vill att högstadie- och gymnasieelever bokar in sig för ett besök. Trots det relativt lilla utrymme som utgör Dawit Isaak-biblioteket kan en uppehålla sig en längre stund vid de olika delarna av biblioteket. 

Dawit Isaak-biblioteket välbehövt bland centrala biblioteken i Malmö

Överlag är Dawit Isaak-biblioteket ett tacksamt tillskott till Malmö stadsarkiv som också fungerar som ett litet filialbibliotek. Malmö stadsarkiv ligger ett stenkast från Folkets park och Möllevångstorget, två centrala tillhåll i Malmö. Men trots den centrala placeringen fungerar biblioteksdelen mest som en plats för snabb återlämning, lån eller hämtning av reservationer. Det har saknats utrymmen för interaktion förutom de läsplatser som finns utplacerade. Malmöbiblioteken är bra på sina stadsdelsbibliotek, men mindre bibliotek i centrala delar av stan saknas fortfarande, med undantag för det kreativt utformade biblioteket Garaget vid Södervärn. Dawit Isaak-biblioteket fyller därför ett tomrum på Malmö stadsarkiv som får biblioteksdelen att upplevas som mer inbjudande för både unga och vuxna som befinner sig i området.

Biblioteket är ett samarbete mellan Biblioteken i Malmö och Malmö stadsarkiv, svenska PEN som arbetar för yttrandefrihet och ger stöd till hotade författare och fristadsorganisationen ICORN. Runt om på bibliotekets väggar kan en läsa om fristadsförfattare som genom fristadsprogram från PEN och ICORN levt eller lever i exil i Malmö. Till exempel kan en läsa om den afghanska tv-journalisten Wali Arian som 2015 rapporterade om de systematiska övergrepp som talibanerna begick på befolkningen i Kunduz-provinsen i Afghanistan. Efter rapporteringen blev Arian måltavla för talibanernas attacker och efter allvarliga hot mot sin familj blev Arian med familj tvungna att fly Afghanistan till Malmö.

Vad är egentligen hot mot yttrandefriheten? 

Devisen ”yttrandefriheten måste skyddas!” kan användas (missbrukas?) utifrån olika agendor. Med jämna mellanrum brukar det hända att personer med högerextrema åsikter vill att kränkande eller förtryckande litteratur ska köpas in till biblioteken. Om ett inköpsförslag nekas på grund av att innehållet strider mot bibliotekens värdegrund är det inte ovanligt att vissa då snabbt utropar att yttrandefriheten är hotad. Ett annat exempel är när Dan Park, ”gatukonstnären” som flera gånger dömts till hets mot folkgrupp efter att i sina verk uttryckt sig rasistiskt och nazistiskt, ville hålla en manifestation i Malmö i augusti i år där Koranen skulle brännas. Park planerade manifestationen tillsammans med partiledaren Rasmus Paludan från det danska högerextrema partiet Stram kurs. När de inte beviljades av svensk polis att hålla manifestationen menade Park och Paludan att det var just: ett hot mot yttrandefriheten. 

”Att Dawit Isaak-biblioteket går till yttrandefrihetens kärna är därför uppfriskande i all sin enkelhet”

I fall som dessa använder man argument om att yttrandefriheten är hotad felaktigt, då vad som faktiskt inte är tillåtet enligt yttrandefrihetsgrundlagen är att uttrycka sig kränkande eller förtala en person eller grupp.

Att Dawit Isaak-biblioteket går till yttrandefrihetens kärna är därför uppfriskande i all sin enkelhet och välbehövligt om man jämför med exempelvis Parks och Paludans tolkning av yttrandefrihet. De kompakta hyllorna på biblioteket med förbjuden litteratur talar sitt tydliga språk; yttrandefrihet är inte bara ett begrepp som används för att ge emfas i olika samhällsdebatter. För många kan den inte tas för given. 

Men Dawit Isaak-biblioteket fördjupar också yttrandefrihet som begrepp och visar på olika grader av förbud eller censur. I de värsta fall blir personer tvingade till exil, fängslade eller dödade men det finns också andra mindre våldsamma sätt att motverka det fria ordet på men som ändå gör våld på den konstnärliga friheten och upphovspersonen/ personerna bakom. 

På Dawit Isaak-biblioteket läser jag om hur exempelvis hiphop och punk som musikgenrer i USA länge betraktats som olämpliga för unga att lyssna på med argument om stötande språkbruk eller sexuellt innehåll. Under 1980-talet började man märka skivor med det idag svartvita, välkända märket: ”Parental advisory: explicit content” (där tidigare nämnda Purple Rain var skivan som gav upphov till symbolen). Man ville med hjälp av symbolen avråda skivbutiker att sälja skivor med visst stötande innehåll. Den typen av moraliserande tillrättavisning av auktoriteter är förstås en inkränkning på verket eftersom det ofta är i konstens subversitet som värdet finns och varför verket överhuvudtaget skapats. Att det dessutom främst är vissa gruppers uttryck som genom tiderna ansetts vara ”farligt” och som måste tillrättavisas eller regisseras är en fördold typ av censur, en maktutövning för att inte låta förtryckta grupper få skapa under helt fria premisser. Yttrandefrihet kan handla om liv och död, men också ifall det verkligen är berättigat att gå in med ett moraliserande finger och peta i ett verk tills det är lagom äckligt, argt eller ifrågasättande. I de värsta fallen är censur förödande för upphovspersonen, och i bästa fall skapar den tråkiga, likriktade verk och uttryck. Dawit Isaak-biblioteket lyckas med att visa på de olika grader som ryms inom begreppet yttrandefrihet och censur och visar det på ett respektfullt och intressant sätt. 

Lästips från Dawit Isaak-biblioteket

Roman utan namn (1992) av Duong Thu Huong  

En av Vietnams mest lästa författare, trots att hennes böcker fortfarande är förbjudna i hemlandet. Roman utan namn skildrar en ung man, Quan, som är ute och strider under Vietnamkriget. Romanen visar hur Vietnams befolkning sakta bryts ned av kriget. Ett intressant perspektivskifte: i Vietnam kallade man kriget för ”det amerikanska kriget”, i resten av världen för ”Vietnamkriget”. 

Poesins diktatur (2015) av Zurab Rtveliashvili

Den georgiska poeten som sedan 2009 är bosatt i Stockholm har vid flera tillfällen arresterats och suttit frihetsberövad i Georgien för sina framträdanden som poet. Poesins diktatur är både språkligt och visuellt upproriskt och Rtveliashvilis diktuniversum handlar om att aldrig låta sig tystas ned, att genom litteraturen höja rösten. 

Prenumerera

Få nästa nummer av bis i brevlådan! En prenumeration kostar från 160 kronor för fyra nummer och du kan betala enkelt med Swish.

USA tar bort regler om nätneutralitet till bibliotekens förskräckelse

USA:s kommunikationsmyndighet FCC har röstat för att ta bort den så kallade nätneutraliteten. Beslutet väcker protester, inte minst bland landets bibliotek.

Print

Nätneutralitet av EFF-Graphics [CC BY 3.0]

Reglerna kring nätneutralitet har hindrat bredbandsleverantörer från att exempelvis blockera hemsidor eller premiera en viss typ av material. När Donald Trump blev president tillsatte han ny chef över myndigheten FCC som bestämmer över reglerna – och frågan om att plocka bort reglerna om nätneutralitet hamnade tidigt på agendan.

Det här är en allvarlig fråga som i högsta grad bör engagera biblioteken. New Yorks folkbibliotek gjorde också ett starkt ställningstagande innan FCC röstade i frågan:

Since their inception, public libraries have fought to ensure that all people — regardless of their background or beliefs — have access to knowledge, education, and opportunity. That noble mission hasn’t changed, even as technology has. In addition to books and other materials, public libraries in every community in our great country are providing access to the computer and the internet, technology training classes, tablets, laptops, and more, offering everyone the tools they need to improve their lives, strengthen their communities, and succeed. Libraries are at the foundation of the American dream. The recent proposal by the Federal Communications Commission to abandon current net neutrality rules stands in direct opposition to this vital work. The proposal essentially gives broadband providers financial incentive to govern the openness of the internet, paving the way for models in which consumers pay for priority access, and those who can’t pay are limited to a “slow lane.”

Without the current protections, the already yawning digital divide will be widened. We know in New York City, millions of families cannot afford broadband access at home. These families are in our branches, borrowing Wi-Fi hot spots, or using our public computers to do homework, pay bills, apply for jobs, or communicate with relatives. For these New Yorkers, the 216 library branches across the city are their only option for access to technology. For the FCC to place internet access — something that in today’s world is a necessity, not a luxury — even further out of reach is appalling.

Även i EU finns regler som ska garantera nätneutraliteten. Men frågan är nu om man nu kommer väcka debatten om nätneutralitet även här?

Länkar:

USA tar bort nätneutraliteten på internet

New York Public Libraries: the proposal to kill net neutrality is ‘appalling’

What public libraries will lose without net neutrality

USA:s bibliotekarier tar ställning mot Trump

Tobias Willstedt

Om romer, bland annat

Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska dagbladet suckar idag över att Fredrik Reinfeldt skulle ha åsikter om USA:s övervakning av nätet, apropå affären med kontrollorganet NSA och visselblåsaren Edward Snowden. Är Reinfeldt verkligen ”integritetens riddare”? Är Obama det? Ska biblioteken tvingas lämna ut komprometterande uppgifter om vad folk lånar och läser på biblioteket? Ska internettrafiken övervakas? Ja, någon borde sätta ner foten mot övervakningen av det tryckta ordet, men vem? Folkbiblioteken skulle kunna markera hårdare var man står i yttrandefrihetsdebatten.

Splittringen inom alliansen är uppenbar, folkpartiledaren vill förstatliga skolan. Kanske biblioteken också då? Moderata ungdomsförbundet (också i dagens SvD) menar däremot att det är viktigare med rättvisa betyg, än betyg redan i fjärde klass. Också här har ansvariga politiker ett ansvar. Varför är standarden på våra skolbibliotek så skiftande. Vem tar i frågan, nu eller efter nästa val?

I Schweiz jagar man asylsökande, de utestängs bl.a. från biblioteken. I Saudiarabien får kvinnor inte ens besöka biblioteket. Gunilla von Hall kallar det i dagens SvD ”ett skamligt apartheidsystem”.

Jag tänker på en ofta osynliggjord minoritet i Sverige, romerna. Förra året utkom Lawen Mohtadis bok om Katarina Taikon, Den dag jag blir fri. Jag ser alla de rumänska tiggarna (många romer) på Stockholms gator, de blir fler och fler för varje år. De första åren var de flesta handikappade och funktionsnedsatta, nu har det hela växt till en tiggandets industri, som påminner om scener ur Charles Dickens Oliver Twist. Aldrig har förnedringen av människor varit så tydlig på Stockholms gator som idag. Det säger en del om dagens samhälle.

”Romernas historia i Sverige är en historia kantad av förföljelse, trakasserier och diskriminering.” läser jag i Wikipedia. Katarina Taikon skildrar den i sina böcker, hennes familj bodde bl.a. i ett hus under Årstabron, nära där jag bor, men huset är nu rivet. Romer har funnits i Sverige sedan 1500-talet, de är tillsammans med finnarna vår äldsta invandrargrupp. De tog ofta värvning inom armén. Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring förbjuden. Därför tog Sverige inte heller emot några romska flyktingar från Tyskland under andra världskriget. Idag glömmer man att inte bara judar utrotades i Nazityskland, utan romer, homosexuella, socialdemokrater och kommunister.

Idag finns inom riksdagen Delegationen för romska frågor. Man har lagt fram en s.k. vitbok om romernas situation i Sverige, men åtgärderna syns mig för tama. Det räcker inte med vackra ord och goda råd. Det är mer resurser som behövs, inte skattesänkningar.

Biblioteket som mötesplats är en utmärkt idé, om den fylls med adekvat innehåll. Bjud in politikerna, lobba för frågan! Anställ mer personal. Låt politikerna förstå att detta är en stor och viktig sak att satsa på. Det är folkbildning av bästa slag. Genom att se ”den andre”, får man också en större förståelse om sig själv. Det är mindfullnesss i praktiken.

Biblioteken gör redan idag mycket för att överbrygga klyftorna mellan religioner och kulturer. Jag ser det på Röda korsets högskola, där en stor del av eleverna är födda av invandrade föräldrar. Stort utbyte finns med studenter från länder som Thailand, Tanzania, Japan och Kurdistan. Biblioteket är placerat precis vid ingången till skolan, ”mitt i byn”. Det är, som Greta Renborg sa, ”hjärtpunkten” i verksamheten.

Det är synd att inte alla politiker förstår detta. Vi måste upplysa dom om möjligheterna.

Mats Myrstener

http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=672

(Katarina Taikon och hennes familj i Arne Sucksdorffs film Uppbrott (1948))

File:Roma flag.svg

Information still wants to be free!

Nu försöker de avslöjade makthavarna att stoppa WikiLeaks, se till exempel här om Library of Congress. Viktigt att biblioteken står upp till försvar för yttrandefriheten, se även inlägg på BIBLIST
p { margin-bottom: 0.21cm; }

Detta är nog bara början när det gäller att försöka ta makten över nätet, men som man sa när nätet var i sin linda i början på 90-talet ”information wants to be free”.

Dessvärre lär det väl läggas mer krut på att stoppa WikiLeaks och liknande siter än vad som har satsats på att stoppa barnporr, fildelning och annat mindre viktigt ur yttrandefrihetsynpunkt.
Följ utvecklingen och reagera till försvar för yttrandefriheten!

Ingrid Atlestam

Farliga skrifter

Under nazitiden i Tyskland utkom en rad små s.k. ”kamouflageskrifter” (tyska ”tarnschriften”). Ett antal av dessa förvaras på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm; kamouflerade i en neutral text med omslag om kaktusodling eller tysk grammatik döljer sig regimkritiska texter, ofta kommunistiska.
Förlaget Bokbål har gett ut ett antal av dessa småskrifter i nytryck, de leverareras i små oansenliga pappomslag. Köp dom till era bibliotek och ställ ut dom. Som exempel på hur farlig litteraturen kan vara, i länder där tryckfrihet inte är en självklarhet.
läs en presentation av kamouflageskrifterna av Kalle Laajala, se länken
http://www.arbark.se/2004/03/kamouflageskrifter/