Kategoriarkiv: Västerbotten

Norsjö är värt en resa

Jag brukar ju mest gnälla på våra svenska folkbibliotek, så nu ska jag försöka bättra mig. Västerbotten, där jag växte upp, måste vara ett föredöme på många områden. Man tar emot många invandrare, som vad jag förstår blir oerhört väl bemötta. Tror t.ex. att lilla Dorotea tar emot flest om man ser till folkmängden.

En liten kommun i norra Västerbotten är Norsjö. Känt kanske mest för att Lisbeth Salander och Mikael Blomqvist beger sig dit på spaning efter den försvunna Harriet Vanger. Det har sin förklaring, Stieg Larssons farföräldrar kom därifrån och han växte själv upp där som barn. En annan känd författare från den lilla kommunen med 3.400 invånare är Torgny Lindgren, vars hem i Raggsjö pietetsfullt bevarats. Och inte långt därifrån ligger Sara Lidmans hemtrakter Missenträsk.

P.O. Enquist funderar lite i sin självbiografi om berättandet i norra Västerbotten, en bygd präglad  av nykterhet, frikyrklighet och frisinnad liberalism. I Enquists Hjoggböle bodde också syskonen Kurt och Anita Salomonsson, båda kända författare, och jag tror att även Stig Larsson (utan e) har sina rötter i Skelleftetrakten.

Folkbiblioteken i Västerbottens inland samarbetar och har en gemensam webplats, V8biblioteken.  Biblioteken i södra Västerbotten har också en gemensam datakatalog, den initierades tidigt av förra länsbibliotekarien Elsie Ekstedt och BiS gamle kassör, Jan Gustafsson från Skellefteå, som jag intervjuade i vår bok ”En ny förening är nödvändig”. (Den finns fortfarande att köpa från förlaget 😉

Norsjö lilla kommun har fyra bibliotek, förutom centralorten Norsjö, järnvägsknuten Bastuträsk, Risliden och Kvarnåsen. Det är en bibliotekstäthet som slår de flesta städer i Sverige.

Jag vill minnas att Jan berättade att en av filialerna i Skelleftebygden också var bageri! Här är man alltså pragmatisk. Ett exempel att ta efter.

Mats Myrstener

Bild

Det osynliga skrämmer

Den här veckan samlas den nya riksdagen i Stockholm, och den alltid lika kloke Rolf Gustavsson i Svenska dagbladet har en bra förklaring på Sverigedemokraternas framgångar.
Många av de som röstat på SD i Skåne där han bor, är människor från små samhällen som aldrig sett en invandrare på närmare håll, utan bara läst om dom i kvällstidningarna. Kan det finnas främlingsfientlighet utan främlingar, undrar Gustavsson? Javisst, se på Norge.
Själv uppvuxen i Västerbotten kan jag dock konstatera att där är rädsla för främlingar (och för förändringar) ganska sällsynt. Länet är ett av de få i Sverige där SD inte fick (nästan) några röster alls. Man brukar förklara det med det västerbottniska ”frisinnet”, där frikyrkor som Missionsförbundet och EFS (med stor utlandsmission) alltid varit starka, och där liberala strömningar och nyfikenhet på nya möjligheter dominerat.
Stora förändringar skrämmer annars de flesta, och dit hör tanken på ett annat, mångkulturellt Sverige. Västerbotten är stort och glest befolkat, där har alltid funnits gott om plats för nybyggare. Så är det kanske inte längre i Skåne?
Många av de nya riksdagsledamöterna talar om att man nu måste ta upp den verbala kampen mot Sverige-
demokraterna, och syna den opportunistiska politiken i sömmarna. Klart är att vi börjar få ett annat, mer ”europeiskt” politiskt klimat i Sverige.
Och det är också en del av det nya, mångkulturella, moderna Sverige. Man kan inte sticka huvudet i busken och tro att det inte finns. Men att det inte är så farligt som media gör gällande, är något vi måste hjälpas åt att förklara för de som skräms av det.
Mats Myrstener
(Kanske borde man i Tomelilla pröva den danska idén att låta biblioteket ”låna ut en invandrare”? Läs om 85-åriga Gulli och 35-åriga hemtjänstarbetaren Sahra från Somalia, i SvD:s reportage från det skånska samhället, mitt i Änglamark.)