Kategoriarkiv: värdegrund

Viktor Frankls exempel

”Något av det mest fascinerande av allt han berättar i boken [Livet måste ha en mening, 1946] är det faktum att de människor som överlevde längst i dödslägren – tvärtemot vad man skulle kunna tro – inte var det fysiskt starkaste och friskaste utan de som hade starkast uppfattning om en mening med livet. De fångar som kunde knyta an till något som de satte värde på, till exempel en kärleksfull relation till sina barn eller en viktig bok som de ville skriva, fick genom det engagemanget något att leva för, något som gjorde det värt att uthärda allt lidande. De som inte kunde knyta an till någon djupare värdering miste snart livsviljan.

Frankls egen känsla av meningsfullhet härrörde från flera olika källor. Han satte till exempel stort värde på sin kärleksfulla relation till sin fru och var fast besluten att överleva så att han en dag skulle få träffa henne igen. Under de tunga arbetspassen i snön, med fötter som värkte av förfrysning och kroppen rådbråkad av brutal misshandel, brukade han frammana bilden av sin fru och tänka på hur mycket han älskade henne. Den kärleken räckte för att hålla honom uppe.

Han värderade också högt att hjälpa andra, och under tiden i lägren ägnade han sig därför oförtröttligt åt att hjälpa andra fångar att stå ut med sitt lidande. Han lyssnade på deras tragiska berättelser med stor medkänsla, kom med vänliga och inspirerande ord till dem och tog hand om sjuka och döende. Viktigast var att han hjälpte andra människor att knyta an till sina egna djupaste värderingar så att de också kunde hitta en känsla av mening, av signifikans. Och det gav dem bokstavligen styrkan att överleva.”

från Russ Harris, Lyckofällan, övers. Helena Hansson, Natur & Kultur, 2009.

återgett av Mats Myrstener

Det där med värdegrund

Polisen har problem med sin ”värdegrund”. I förra veckans TV-Debatt drogs det argumentet till leda, och Janne Josefsson gick i taket varje gång ordet nämndes och hojtade att det där med ”demokrati” var väl inget man måste ”lära sig”.
Men det är just så det är. Man föds inte med en ”värdegrund”, d v s en uppsättning grundläggande värderingar som ”jämställdhet”,
”demokrati”, lika värde osv. Det är sånt man lär sig av sina föräldrar, i skolan, av kompisar, och möjligtvis på sin arbetsplats (det senare är antagligen fallet inom polisen). Det borde även herr Josefsson känna till.
Biblioteksforskaren Ragnar Audunson konstaterade i sin avhandling Change process in public libraries (1996) att folkbibliotekariernas värdegrund är sällsynt svårforcerad. Det ska vi kanske vara glada för, nu när förändringens hårda vindar blåser över oss kommunalanställda. Jag återkommer gärna till grundandet av Stockholms stadsbibliotek på 1930-talet, då demokrati-frågan var akut, på grund av världsläget. Biblioteket präglades kan man nog säga av en socialdemokratisk/socialliberal värdegrund, inte minst när det gällde inställningen till demokrati och rösträtt. Det var ingen självklarhet, i en tid där både kommunism och nazism vann många anhängare både i Sverige och utanför landet.
Frågan är om denna värdegrund håller på att förändras idag inom bibliotekarieskrået, och i samhället i stort? Diskussionen om polisens och sjukvårdens”värdegrund”, framgångarna för Sverigedemokraterna, tänkesättet vi-dom, som underblåses av den ekonomiska krisen:
allt detta talar för att det fortfarande behövs en ”folkbildning” i demokratiskt tänkesätt även idag. Och att biblioteket är den arena, en av de få, där detta skulle kunna förmedlas, i form av möten och konfrontationer mellan oliktänkande under fredliga former och utan krav på motprestation, det är jag övertygad om.
BiS värdegrund återfinns för övrigt här uppe till höger på skärmbilden. Kolla in den!
Mats Myrstener